Sällan – kanske aldrig – har Hamnen testat en båt som ger så stort välbehag som Hwila 25. Varför vi utan omsvep påstår att denna eldrivna klassiker är en fullträff. Om än en dyr sådan.
Det handlar om att löpa linan ut. Men också om att tänka både ett och två varv extra. Och så förstås – inte frestas att ta genvägar. Däri ligger förklaringen till Gustav Morins många lovord och generösa ström av superlativ när han nu testar Hwila 25.
Grundidén till båten föddes redan för arton år sedan. Åren gick, men för att förstå framtiden måste du kunna din historia. Med inspiration från 1900-talets konstruktörer tog tillverkaren lärdom av flera hundra år av hantverk och båtbyggartradition från Sverige. Skisserna blev allt fler och kraven allt högre. Något som nu har resulterat i en ovanligt snygg båt med ett långt smalt skrov, rak stäv och klassiska linjer.
Någon gång under resans gång, närmare bestämt för ett par år sedan, togs också beslutet att Hwila skulle erbjudas med eldrift. Valet föll till slut på en holländsk POD i Super Duplex (ett högklassigt rostfritt stål reds. anm.)
Genomtänkt i stort och smått
Snart nog står det alltså klart att ambitionsnivån har varit skyhög under byggets gång där den polerade rostfria styrpulpeten bara är början. Listan över detaljer som imponerar kan sedan byggas på med känslan i gasreglaget, den ståndsmässiga ratten, manöveregenskaperna och det putsade motorrummet. Vidare noteras ett mycket sinnrikt solskydd som stagas upp av rör i kolfiber – en ovanlig men lika snygg som praktisk lösning.
Svårslagen manöverförmåga
Så fortsätter det med stilrena detaljer och finesser som tyder på samma höga och jämna ambitionsnivå. Men frågan är ändå om det inte är köregenskaperna som gör Hamnens utsände reporter allra lyckligast. För det lättdrivna skrovets skull men också för att POD-driften bäddar för vändningar och manövrar som vi knappt trodde var möjliga med detta långa och slanka skrov.
Räckvidd som räcker
I motorrummet sitter det, förutom ovan nämnda holländska POD, dubbla batteripack på sammanlagt 28,8 kWh som ger en toppfart på 8 knop. Rekommendationen är dock att hålla sig i trakterna kring 5 knop då det ger en räckvidd på svårslagna 80 sjömil. Övriga siffror lyder såsom följer:
Och så var det priset som brukar vara chockerande när det gäller eldrivna båtar över lag. I fallet med Hwila 25 startar det på 1 295 000 och landar på 1 695 000 kronor för det extrautrustade testexemplaret. Det är tveklöst väldigt mycket pengar för en båt som gör sig bäst lugna och soliga dagar och på skyddade vatten. Men efter en fantastisk testtur en ljum sensommarkväll där vi verkligen känt all känsla och kärlek som lagts i projektet, så framstår det plötsligt priset som rimligt!
Att knäpptyst glida fram i deplacementfart en varm sommardag med sillunchen uppdukad på det lilla bordet mitt i sittbrunnen. En mer idyllisk bild går knappt att få va? Här ger vi våra tips på en handfull snipor där eldrift gör sig lika bra som sillen!
Ja, eldrift på sjön är sannerligen ett polariserande ämne. Räckviddsnoja, pris och hastighet är de kanske vanligaste argumenten mot att helhjärtat satsa på att slänga den gamla järngenuan över bord – bildligt talat såklart. Tänk om det ändå fanns en båttyp som inte nödvändigtvis behöver köra snabbt, har plats för hela familjen och som sällan göra några längre resor.
Det är här den gamla hederliga snipan kommer in i bilden!
Kan du se dig själv i situationen beskriven i ingressen? Då är kanske en av de följande båtarna något för dig.
Storsjö 720 Electric – klassikern i elektriskt uppståndelse
En uppståndelse i dess rätta bemärkelse. När båten lanserades under 70-talet var den ett halvplanande flytetyg som drog lika mycket svall som den slukade diesel.
Idag är historien en helt annan.
Den klassiska modellen har nu fått nytt liv i samband med att Leif Eikeseth dammade av formerna, gjorde ett par ändringar och slängde i en elektrisk drivlina. Namnet fick bli Storsjö 720 Electric.
Det är inget knussel, inga moderniteter och flärd. Nej – snipa, rak axel och roder är en kombinationen lika gammal som fritidsbåtlivet i sig.
Som bäst mår denna klassiker i modern tappning när den gör lite drygt fyra knop då tar man sig hela 91 sjömil i goda förhållanden. Men faktum är att de flesta troligtvis kommer gasa på ytterligare för att få upp den i någonstans runt fem knop och då landar drifttiden på 10 timmar eller enkelt omräknat till 50 sjömil.
Sätter standarden? Ja från och med 2025 kommer det inte längre att vara tillåtet för båtar med förbränningsmotorer att tuffa runt på Amsterdams redan immiga kanaler. Istället ska all framdrift för fritidsbåtar vara – ja ni gissade rätt – elektrisk.
Föga förvånande är holländarna tämligen långt fram i sin båtelektrifiering. De populära iSloep syns här och var och bygger såväl snipor som tenders och erbjuder dessutom alla modeller som eldrift. Kanske inte mer än rimligt när de byggs ett stenkast från den zon som inom ett par år inte längre kommer att tillåta förbränningsmotorer.
För att vara konsekvent bör vi även nämna lite förbrukningssiffror för denna nederländska nykomling. I 3,5 knop (lagom lunk för Amsterdams kanaler) kan man ta sig runt i 8 timmar eller 28 sjömil. Ökar man farten till 4 knop räcker batteriet i 5 timmar eller 25 sjömil.
Hamnen har visserligen inte gjort några skarpa tester av iSloeps snipor – däremot hittar du här ett test av iSloep Rapida 750 dessvärre med fyrcylindrig diesel.
Strana 23 – båten som slänger räckviddsnojan överbord
En helhjärtad satsning på eldrift. Det är vad som stått ut när vi jämfört Strana 23 med många andra halvhjärtade försök att bygga en renodlad elbåt. Kanske är det inte en snipa i dess allra mest traditionella form men samtidigt måste utvecklingen låtas ha sin gång.
Satsningar som Stranas kommer oftare än sällan med banbrytande teknik och utveckling. Här talar vi bland annat om att man valt poddrift, något som visserligen går ifrån det klassiska snipkonceptet men som få kan kalla nackdel. Förstävens något aparta utseende fyller sin funktion den med. Detta trots att den får sin beskurna del kritik då den gör det svårt att gå in med fören mot allehanda klipphäll.
Men den kanske mest spännande funktionen hos Strana 23 är konceptet som kallas Vehicle to Grid. En funktion där båtens batteribank kan lagra energi under dygnets småtimmar då priset och belastning är låg. När priserna är höga kan energin istället dras från båtbatteriet. En funktion som förtjänar en egen artikel.
Kommer ni ihåg sillunchen vi pratade om innan? På Hwila 25 passar det sig kanske bättre med ostron och champagne än strömming och pilsner.
Att sätta sig i en Hwila 25 är en speciell känsla. Leendet på läpparna går inte att tvätta bort. Detaljutförandet är slående, driften knäpptyst och extravagansen överflödig. Visst – den att få med en bensinmotor men då har man missförstått konceptet med såväl båten som denna lista.
Poddriften får Hwilan att glida fram med ett lätt porlande längsmed friborden. Manövrering är inget att snacka om, här behövs inget C-körkort för att lyckas med en trepunktsvändning.
Ska vi snacka siffror så är dessa slående lika de som Strana 23:an kunnat presentera:
Kanske tycker vissa att det är som att svära i kyrkan men ibland måste man våga? Det ska också nämnas att båten på bilden inte är elektrifierad.
Men oavsett ifall det är en Blocketannons, projektet som grannen aldrig får fart på, snipan som legat på slipen i åratal eller en redan uppfixad klassiker med skuren motor kan det vara värt ett försök!
Kanske är det räddningen för en kulturskatt utan like?
Hyllad i många sammanhang för sitt effektiva skrov, sina vackra linjer och för sin höga detaljkvalitet. Men nu har Hwila också höjt ribban när det gäller eldriften. Se intervjun med Erik Wickgren.
I begynnelsen en smäcker och ovanligt vacker båt inspirerad av Iwar Kreugers Loris. Under resans gång har ambitionen också varit hög när det gäller allt från detaljutförandet till drivlinan. Och mycket riktigt – nog fanns det en tanke om att byta ut den inbyggda utombordaren och göra Hwila till elbåt.
Sagt och gjort. Det som nu dök upp på Hamnens elbåtsmässa var just detta. En eldriven version av Hwila som skulle också kunde briljera med sina manövreringsegenskaper tack vare den nya POD-driften. För att nämna en del.
Hög ambitionsnivå
Faktum är att Hwila briljerar när det gäller det mesta. Här berättar en av delägarna, Erik Wickgren om hur det började, om resans gång, om den höga ambitionsnivån och vart man vill komma. En story där det mesta mynnar ut i ståndsmässig så kallad slow-boating med minimalt klimatavtryck. Men också om samarbetet med Victron Energy som har mynnat ut i en drivlina och köregenskaper som man är särdeles stolt över.
Hamnen testkör
Se reportaget som varvar intervjun med Erik Wickgren i studion med Claes Olivecronas testkörning av Hwila ute på fjärdarna.
Modern teknik och gammal hederlig båtdesign. Det kan vara nyckeln om en elbåt ska få bra räckvidd. Hwilas Viktor Norstedt berättar mer på Hamnen Electric boat Show.
Ett smycke med en fantastisk detaljkvalitet. Därtill eldrift samt en drivlina som ska vara något utöver det vanliga. Allt det där har Hamnen redan konstaterat i tidigare artiklar. Nu frågar vi oss vad som krävs, utöver sagda drivlina, för att en elbåt ska komma upp i en acceptabel räckvidd?
– Faktum är att Hwila 25 är inspirerad av just äldre tiders båtdesign, närmare bestämt av Iwar Kreugers Loris så som hon såg ut när hon klöv vågorna med sin vassa stäv och lämnade minimalt med svall efter sig säger Viktor Norstedt, delägare och vd på Hwila och fortsätter:
132 sjömil i kanalfart
– Till detta kommer en elmotor som vi har utvecklat i tre års tid, en POD som kan vridas 120 grader och som gör manövreringen till en barnlek för den som briljera i trånga hamnar. Viktigare är dock att den är väldigt effektiv. Allt sammantaget ger detta en räckvidd på 132 sjömil i 4 knop och 32 sjömil om man prompt måste gasa på i 8 knop.
Kanske är det ändå ljudnivån som imponerar mest då Hwila 25 kommer undan med 50 decibell i 7 knop vilket ska jämföras med en modern BMW som mäter 53 decibel i 70 km/h på nylagd asfalt. I inslaget berättar Viktor Norstedt om det hårda arbete som krävs för att minimera ljud och vibrationer. Vi anar att det handlar om mer än att bara förse ett effektivt skrov med en elmotor.
Hwila 25 har gjort sig känd som ett smycke till båt med fantastisk detaljkvalitet. Nu kommer den också med eldrift och drivlinan ska vara något utöver det vanliga.
Eldrift till sjöss är som bekant i ropet och många båtproducenter känner sig manade att haka på tåget. Så pass manade att det ibland går lite för fort. Att montera en elmotor på eller i en redan befintlig modell, bara för att man har bråttom, ger sällan optimala resultat.
Hwila började förvisso med bensinmotor men de lade redan från början sin själ i att optimera skrovet för att gå snålt. När det nu kommer med eldrift är det enligt Hwila något alldeles extra.
– En vanlig uppfattning är att eldrivna båtar har allt för kort räckvidd och inte är praktiskt användbara med dagens teknik, det vill vi motbevisa, säger Viktor Norstedt, delägare och vd.
Hwila som lanserade sin första version för omkring tio år sen har nu fått ny energi i form av nya ägare. De verkar verkligen ha tagit denna vackra skapelse till nästa nivå.
Nu är tekniken mogen för elbåt
Hwila 25 har utvecklats till ett smycke där man inte sparat på krutet på något vis. Nu har tillverkaren därtill provat fram en elektrisk drivlina som ska vara svårslagen när det kommer till manövreringsegenskaper och effektivitet, men framförallt när det kommer till ljudnivån – den är viskande tyst.
Precis som med detaljarbetet har man inte nöjt sig med att gå minsta motstånds väg och fallit för frestelsen att hänga på en hyllvara i form av en vanlig el-utombordare.
Skyndade långsamt
– Vi avvaktade utvecklingen och sökte väldigt aktivt efter en effektiv POD-drift och fann till slut en POD i Super Duplex (ett högklassigt rostfritt stål reds. anm.). Vidare är elmotorn föredömligt lågvarvig, samtidigt som propellerns diameter är väl tilltagen. Allt för att minimera ljud och vibrationer till det yttersta, berättar Viktor.
Han fortsätter:
– Det räcker som bekant inte att bara satsa på eldrift om man vill agera i klimatarbetet. Det gäller också att varje detalj ombord är beständig och att den ska hålla länge – om man vill minimera miljöpåverkan. Det är något som vi har försökt eftersträva sedan dag ett. Om man ständigt måste byta ut någon del ombord som ska tillverkas och flygas in från någon del av världen, så blir det likväl inte så miljövänligt i slutänden.
Skrovet mäter 7,45 x 1,95 meter och är mest effektivt i farter under 8 knop. Högklassiga detaljarbeten är Hwilas kanske främsta kännetecken.
Som Hamnen tidigare har rapporterat så utmärker sig Hwila 25 också med sitt högklassiga detaljarbete där aluminiumbrons-lagrade drickahållare och syrafasta beslag bara är några ambitiösa exempel.
Laddar lätt över natten
Batteriet är på 28,8 kWh och kan laddas från tomt till fullt på 9 timmar i ett landströmsuttag som klarar 16A.
Räckvidd på 120 sjömil – om man vill snåla
Förbrukningen är låg. Hwila uppger att man kan köra 120 sjömil om man håller 4 knop. Förbrukningen är mer specifikt på 0,21 kWh per sjömil och 0,45 kWh i 6 knop. I 8 knop uppger de att man kommer 35 sjömil, vilket ger en förbrukning på 0,82 kWh per sjömil.
Byggs i Visby
Serieproduktion av Hwila 25 Electric inleds redan i år och precis som sitt bensindrivna syskon kommer båten att byggas i Visby. Försäljningen av den eldrivna versionen inleds den 24:e oktober och premiärvisningen görs på Hamnen Electric Boat Show 22-23 oktober.
Viktor Norstedt träffas på Hamnen Electric Boat Show, ett webb-tv-sänt event som kan upplevas på plats vid Hamnens bas på Lidingövarvet, helgen 22 och 23 oktober. Eller online i Hamnens alla kanaler (Hamnen.se, Facebook, Youtube och Instagram).
Rubriken kanske inte är språkligt fulländad – men det är ändå andemeningen i ett glasklart budskap från gänget bakom Hwila 25.
”Vi vågar påstå att detta är den mest lättdrivna snipan på marknaden idag”.
Så står det, fast med versaler, på Hwilas hemsida och det är onekligen ett ganska kaxigt budskap.
Vidare utlovas ”att skrovet skjuter fart utan att plana och glider smidigt över grov sjö, utan några tendenser till rullning.”
Den är snygg som ett smycke i fin kombination med eldrift. Men det har sitt pris.
Sedan:
”Det är en gedigen båt byggd med uteslutande beprövade material och komponenter av högsta kvalitet.”
Och så:
…kompromisslöst fokus på perfektion har resulterat i en båt med de vackraste linjerna, fantastiska sjöegenskaper och en helt egen stil.
Utan att ha haft tillfälle att kontrollera sanningshalten i allt detta – ännu – så kan Hamnen ändå konstatera att det är ett särdeles ståtligt flytetyg.
Nu säljs denna tender, snipa (kär båt har många benämningar på den egna hemsidan) också med eldrift – närmare bestämt en pod (elmotor inkapslad i drevet).
Något som gör båten fri från direkt utsläpp, lättmanövrerad och dyr. Startpris är 770 000 kr med bensinutombordare.