Hugo Tiberg

Viktigt att veta vid köp av båt i utlandet

av
Viktigt att tänka på vid köp av båt utomlands

Viktigt att tänka på vid köp av båt utomlandsProfessorn i sjörätt, Hugo Tiberg, analyserar två fall som gick fel när en båt köptes i utlandet. Och ger råd för hur de kan undvikas.

 

 

Köp och försäljning och andra affärer med båtar utomlands blir allt vanligare i den gemensamma EU-marknaden. Men det finns svårigheter. Ett problem är att eventuella tvister kan bli underkastade en utländsk rättsordning och utländska domstolar, ett annat att man står rätt svagt mot säljaren när man farit utomlands för att hämta sin båt. Några praktikfall illustrerar svårigheterna.

 

Kontrakt och säkerhet

Bengt Wide hade förälskat sig i turkiska guletter och hittade en i turkiska Marmaris. Den grekiske mäklaren Pavlatos med firma Yacht Agency Rhodes förmedlade försäljning och undanröjde Bengts tvekan genom att till priset av en prutning åta sig reparation till utlovad standard. Det skrevs inget kontrakt, men Bengt betalade det prutade priset, och av brev som växlades mellan parterna framgick att arbetena skulle vara klara i maj 1995. I maj var i stort sett inget gjort, och Bengt fick en ny offert med ökade kostnader och en del tilläggsarbeten.

När Bengt med vänner skulle hämta fartyget i juli hade det så allvarliga fel att de måste söka nödhamn, och Pavlatos gav ett nytt löfte att allt skulle vara avhjälpt i augusti. Vid angiven tid var nästan inget gjort, men Bengt kunde inte vänta längre utan måste hämta fartyget. Under hot om kvarstad måste han betala en starkt saltad räkning. För försäkring och seglingstillstånd behövdes godkänd besiktning, och Bengt rekommenderades en besiktningsman som förklarade fartyget sjövärdigt. I verkligheten läckte det starkt redan vid avgång, och mesanmasten bröts under motorgång i lugnt väder.

Efter ankomst till Pireus måste fartyget tas upp och skickas till Antwerpen som däckslast. Efter nödreparationer togs det till Stockholm, där det nu har spridd fukt och röta. Affären har kostat Bengt omkring två miljoner kronor, och fartyget är värdelöst. Yacht Agency Rhodes vill inte veta av det, och Pavlatos har inte haft några kommentarer till ovanstående berättelse. Såsom fallet ligger till kan Bengts sak prövas bara inför domstol på Rhodos, där utgången av en sån tvist bedöms som hopplös!

Och så ytterligare ett fall:

Kerstin och Torsten hade tittat på en utannonserad båt hos en båtfirma. Efter diskussion om deras behov rekommenderade försäljaren B istället en finsk Sunwind från 1984 i “mycket gott skick”, som han kunde förmedla. De for över för att se båten, och sedan de av en samarbetande finsk mäklare fått bekräftat hur båten skulle vårrustas, skrev de avtal med den svenska firman om köp för 270.000 kr, varav 216.000 kr genast. Det var dock klart att affären avsåg förmedling, med slutbetalning till tidigare finske ägaren, och inför avhämtandet i Helsingfors hade köparna med sig slutlikvid i kontanter. Det visade det sig då att den private säljaren inte alls kände sig bunden av Bs åtaganden och inte hade utrustat båten enligt överenskommelsen. När de började diskutera prisavdrag låste säljaren båten och gick från platsen jämte mäklaren. Säljaren hade tydligen fått ett nytt köpeavtal till B, och Kerstin och Torsten blev tvungna att betala hela slut likviden och godkänna båten enligt det avtalet, som de aldrig sett.

Köparna seglade hem båten och reklamerade sedan felen mot den svenska säljaren och fick vissa brister åtgärdade. Men mycket fattades, som de blev tvungna att rätta till själva. De krävde hos ARN ersättning med drygt 28.000 kr från B, varav större delen avsåg eget arbete enligt professionell taxa samt obehag vid hemseglingen. I avgörande Ä nr 1998-3409 gick Reklamationsnämnden med på sammanlagt 7.000 kr nedsättning som skäligt belopp, vilket säkert var i mer normal storleksordning än det krävda beloppet.

Köparna var dock inte nöjda och menar nu att finska säljaren och mäklaren inte gjort rätt för sig. Den finske mäklaren ansåg sig ha sålt båten till Bs firma och påstår i övrigt att han i stor sett aldrig har några reklamationer på sina många båtförsäljningar utomlands. Han säger vidare att denna båt var såld och godkänd i besiktigat skick, vartill köparen svarar att hans besiktningsman fick tillträde till båten först ca en timme innan den skulle avhämtas.

Även om en del av parternas uppgifter är oförenliga, är det tydligt att B sålt båten i eget namn (i “kommission”) för den finske säljarens räkning. Om mäklaren vid det laget sålt båten till B, är ett sådant avtal giltigt, men efter Bs försäljning kunde mäklaren inte giltigen göra ett nytt köpeavtal för den redan sålda båten, med andra villkor för säljaren än i det redan träffade kommissionsavtalet. Om mäklaren sedan bekräftar åtaganden i det svenska avtalet, som saknas i det finska, får han själv svara för att de utförs. Säljaren å sin sida har tydligen varit omedveten om det svenska avtalet och kan inte i efterhand hållas bunden av det.

Under såna omständigheter hade mäklaren knappast någon grund för sitt stöddiga uppträdande vid utlämningen av båten. Det avtal som han borde ha följt var det förmedlade avtal som han tydligen bekräftat, och han kunde gott ha klargjort för säljaren vilken “vårutrustning” som var överenskommen i detta. Det är beklagligt om såna här affärsmetoder ska avskräcka svenskar från att köpa båt i Finland i framtiden, och det vore säkert klokt av parterna att se över sina rutiner så att händelsen inte behöver upprepas.

Läs om 8 råd om båtköp i utlandet!

Text Hugo Tiberg

 

Fråga om ansvar för sjökort

av

Jag körde på felsida om en isboj i Finland. Enligt sjösportkortet fanns det inget grund, men jag körde ändå på med 5 knop och alla seglen uppe… Hugo Tiberg svarar på frågan.

FRÅGA:
Ansvar för sjökort
Jag körde på felsida om en isboj i Finland. Enligt sjösportkortet fanns det inget grund, men jag körde ändå på med 5 knop och alla seglen uppe. Reparationen kostade försäkringsbolaget runt 60.000 sek och mig en självrisk på 9.000 SEK. I ett äldre sjökort finnsen sk. specialare med grundet utmärkt, men inte i den nya upplagan, där man tagit bort specialen men inte märkt detta grund i det egentliga sjökortet, enligt finska Sjöfarstverket pga typografiska skäl. Jag skulle vilja kräva kartutgivaren på skadestånd, men varken försäksringsbolaget eller Henrik Langenskiöld rekommenderade det, då de menar att Sjöfartsverket endast svarar för farledsinformationen. Vad sägs?

SVAR:
I Sverige har man varit mycket restriktiv med sjökortsansvar och utdömt det endast i det kända Tsesisfallet. Då ansågs Sjöfartsverket ha känt till grundet, vilket fanns på en karta.
I Finland är man betydligt generösare, men bara under förutsättning att grund finns i farleder. För just en svensk seglare kan det vara extra svårt, eftersom finska myndigheter envist har hävdat att tillståndet att segla i finska vatten bara gäller för farleder.
Det ligger nog mycket i Henrik Langenskiölds rekommendation att avstå från krav.

Hugo Tiberg

Köpa båt från Danmark

av

Hugo Tiberg svarar på frågan: Hej! Jag har sneglat på en båt Mascot som jag funnit i Danmark via mäklare.

FRÅGA:  Köpa båt från Danmark?
Hej! Jag har sneglat på en båt Mascot som jag funnit i Danmark via mäklare. Priserna redovisas med dansk moms. Vad innbär det? Kan jag dra bort momsen som svensk köpare? Kan jag använda kryssarklubbbens kontrakt eller annat?

Hälsningar
Jan Askerblom
Ingarö

SVAR:
Om du köper båten ny för att använda den i Sverige ska dansk moms avdras och svensk moms betalas. Det är dock samma momssats, så det gör ingen skillnad för din del.

Köper du båten begagnad av en privatperson är det ingen moms, liksom i Sverige.

Kryssarklubbens kontrakt går bra att använda, och du kan hänvisa säljaren till att samma köplag gäller om han konstrar. Men är det en ny båt kräver nog båthandlaren att du använder hans kontraktsformulär.

Hugo Tiberg

Katt till Medelhavet?

av

Fråga om att ta med sig djur utomlands – Hugo Tiberg svarar.

FRÅGA:
Katt till Medelhavet?
HEJ!

Vilka tillstånd behövs för att segla med två katter till och från Medelhavet via kanalerna? Jordbruksverket svarar inte entydigt på frågan!
/Niklas

SVAR:
Djuren behöver veterinärsintyg om rabiesvaccination såsom veterinären klargör.
Hugo Tiberg

Köp nu – hämta sedan

av

Fråga till Hugo Tiberg: Jag står i begrepp att köpa en motorseglare privat. Båten är byggd 1976 och köpesumman rör sig om 80–85 000 Kr. Jag har tillsammans med en kamrat nyligen provseglat och undersökt båten, och allt tekniskt verkade tillfyllest. Jag har följande fem frågor…

FRÅGA:  Köp nu – hämta sedan?
Hej!
Jag står i begrepp att köpa en motorseglare privat. Båten är byggd 1976 och köpesumman rör sig om 80 – 85 000 Kr. Jag har tillsammans med en kamrat nyligen provseglat och undersökt båten, och allt tekniskt verkade tillfyllest. Det tänkta scenariot är att göra upp affären nu och segla upp båten nästa säsong. (Jag bor i örnsköldsvik – båten finns i Karlskrona, avstånd ca 500 distans). Säljaren har nu mastat av och lagt båten i vinterförvaring inomhus.

Mina frågor är:

1. Jag tänkte föreslå säljaren att jag betalar hälften nu, och resten vid leverans. Är det en vettig idé?

2. I kontraktet bör man väl kunna skriva in en specifikation över vad som medföljer i leveransen och att säljaren bistår med hjälp vid sjösättning och påmastning (vilket han muntligen redan lovat)?

3. Jag har inte kunnat besikta båten undertill, utan provade den i vattnet. Bör jag skicka dit en auktoriserad besiktningsman för kontroll, nu när båten är lagd på land? Kan säljaren annars hävda att jag inte uppfyllt undersökningsplikten?

4. Kan man friskriva sig i kontraktet på så sätt att jag får häva köpet om båten, i motsats till vad säljaren bedyrar, uppvisar skador eller problem under vattenlinjen? Har säljaren isåfall rätt att behålla dellikviden?

5. Hur fungerar det med försäkringen under denna mellanperiod, alltså från när jag tecknat kontraktet och betalt dellikviden, fram till leveransen? Det bör väl vara säljarens ansvar?

Med vänlig hälsning (och förhoppning om snabbt svar)
/Karl-Olov Sandin
Örnsköldsvik

SVAR:
Svar fråga 1:
Säljaren är i och för sig bunden även av en mindre handpenning, men han kan nog vara tveksam att godta en sådan, och jag kan väl tänka mig att halv betalning kan vara rimlig. Betalningsvillkoret måste i kontraktet uttryckas tydligt som en delbetalning, inte en handpenning som förfaller i händelse av brutet köp.

Som skydd mot säljarinsolvens måste det finnas ett meddelande om köpet till det varv som förvarar båten. SXKs köpekontrakt har ett särskilt formulär som skickas till förvaren, med kopia åter som bevis till köparen. Där bör dock tillskrivas att säljaren har tillgång till båten fram till din slutbetalning, eftersom det måste vara den normala ordningen.

Svar fråga 2:
Ja, SXKs kontraktsformulär har en lista som bilaga och plats i kontraktet att fylla i särskilda åtaganden.

Svar fråga 3:
Du bör lämpligen låta kontrollera botten ordentligt, särskilt om det rör sig om ett glasfiberskrov. Om du inte gör det bör du kräva en garanti av säljaren att båten inte har plastpest eller skador under vattenlinjen.

Svar fråga 4:
En garanti för sådana skador medför att säljaren svarar för dem, och i händelse av väsentliga fel får du då häva köpet och återbetalning av likviden.

Svar fråga 5:
Enligt köplagen bär säljaren risken för båten intill dess leverans.

Hugo Tiberg

 

Sälja båt till Finland

av

Frågor till Hugo Tiberg: Är det något speciellt att tänka på när man säljer båt till Finland? Köparen är intresserad av att båten ligger kvar här i Sverige till våren. Kan SXK standardformulär för båtförsäljning användas? …

FRÅGA:
Sälja båt till Finland
Är det något speciellt att tänka på när man säljer båt till Finland? Köparen är intresserad av att båten ligger kvar här i Sverige till våren. Kan SXK standardformulär för båtförsäljning användas? Är båten att betraktad som levererad även då den finns kvar här? Bör jag ta hela köpeskillingen nu och är det brukligt? Vad händer om båten skadas eller på annat sätt inte överensstämmer med avtalet när den levereras i vår? Etc?

Med vänlig hälsning
Göran Wellerstrand

SVAR:
Svenska Kryssarklubbens formulär går bra vid försäljning till Finland, som har samma köplag som Sverige, och det är dessutom det naturliga om köpet görs upp här och båten finns här.
Om köparen låter båten förvaras hos någon för hans räkning är den att anses som levererad. SXK:s kontrakt har en särskild formulärdel med meddelande till varv eller klubb där båten ligger, med kopia till köparen som bevis.
Det är rimligt att använda den lösningen, eftersom du annars inte kan vara säker på att ha båten såld. Om säljaren tar emot båten här och själv lägger upp den är den förstås också levererad. Den frågan har inget med köparens medborgarskap att göra.
Om köparen tar över båten och meddelar varv/klubb att den ligger för hans räkning är det köparen som disponerar den, och det är normalt att han ger full betalning bortsett, möjligen, från ett mindre belopp som funktionsgaranti om han inte seglar båten före uppläggning.
Om köparen tagit över båten såsom jag sagt och betalat priset är det han som bär risken för fortsatta skador. Det kan dock bli diskussion om huruvida konstaterade skador fanns redan tidigare, och därför rekommenderas en besiktning inför övertagandet. Om ni inte kan enas om att köparen tar över båten redan nu, är det lämpligt att han får betala en handpenning, förfallen om köparen avstår från fullgörande, men att båten får ligga på uppläggningsplatsen för din räkning. Det är då du som står för försäkring, och varvs/ klubbmeddelandet ska inte användas.

Hugo Tiberg

 

Promillegräns till sjöss

av
Promillegräns till sjöss

Promillegräns till sjössSedan 1999 finns en promillegräns till sjöss. Men hur den ska tillämpas är långt ifrån klart. Professorn i sjörätt, Hugo Tiberg, analyserar problemen.

 

Sjölagen har sen många år förbjudit sjöfylleri. Någon promillegräns har man inte velat införa, för att en sådan inte passar alla de varierande förhållanden som råder till sjöss. Från sommaren 1999 finns lagen där i alla fall.

Sjön kräver en regel för alla fartyg, från roddbåtar och kanoter till racerbåtar och tankfartyg, för skilda uppgifter från utkik till navigatör och befälhavare och för skilda vatten från stilla insjöar och åar till världens oceaner.

Andra problem är att fartyg är bostäder för de ombordvarande, att de inte kan lämnas parkerade vid en vägkant, att kompetensbevis inte krävs för alla och att styrning sällan är den viktigaste uppgiften ombord.

Sjölagens regel förutsätter att domstolarna gör en bedömning av sådana omständigheter och sätter sig in i vilken nykterhet som är motiverad för varje särskild situation.

Är förhållandet “billiknande” är det skäl att hämta ledning från vad som föreskrivits för biltrafiken, men i andra fall får man modifiera alltefter vad sysslan och situationen kan kräva. Hur nykter måste kocken vara vid en överhavssegling för att alla ska få den mat som säkerheten kräver?

Dessa problem har allmänheten inte uppfattat och knappast heller de domstolar som bara tillfälligt behandlar sjöfyllerimål.

Allmänhet och riksdag har tryckt på om en promillegräns, utifrån tron att det inte finns anledning att bedöma sjölivet på annat sätt än vägtrafiken. Det tycks vara en spridd uppfattning att vi som kritiserar bilregler till sjöss vill se mellan fingrarna med onykterhet, och det talas om den “starka båtlobbyn” som har lyckats hindra införandet av en promillegräns om 0,2o/oo för vanlig sjöfylla och 1o/oo för grovt sjöfylleri!

Tyvärr har kravet på en onyanserad promilleregel stärkts av domstolarnas oförmåga att rätt gradera kraven, och det finns t.ex. domar som godtagit upp emot 2 o/oo eller ännu högre alkoholhalt hos en ensam motorbåtsförare som vanligt sjöfylleri, medan man vid olyckor eller regelbrott har varit beredd att sänka den praktiska gränsen för grovt brott neremot bilgränsen 1o/oo .

Framför allt har domstolarna visat sig inte förstå uppdelningen av funktioner på båtar och bestämningen av vem som ska vara hur nykter.

De okunniga påtryckningarna mot myndigheterna resulterade i ett uppdrag från riksdagen att införa en promillegräns, och regeringen tillsatte enligt det uppdraget en utredning, som slutligen lett till ändring i sjölagen från 1 juli förra året. Det har knappast varit en idealsituation för en lugn och objektiv bedömning av verkliga behov, men utredningen och justitiedepartementet har ändå kommit till en kompromiss som inte är alldeles hopplös.

Man har nöjt sig med en gräns på 1 o/oo för grovt sjöfylleri och överlåtit den vidare bedömningen åt en framtida utredning. Den föreslagna regeln är så utformad att vid bedömning av om sjöfylleri är grovt skall man särskilt beaktas om vederbörande haft minst 1 o/oo alkohol i blodet. Dessutom skall liksom förut beaktas hur han faktiskt var påverkad, vilken uppgift han hade ombord och vilken fara för sjösäkerheten som framförandet av båten eller fartyget kunde medföra.

Med tanke på domstolarnas svårigheter hittills att skilja problemen från vägtrafikens kan man räkna med att regeln i praktiken kommer att ge en sänkning av gränsen för grovt sjöfylleri för dem som styr, men hur man kommer att tillämpa reglerna för andra ombord förblir nog lika oklart som hittills.

 

Segel söndertvättade

av

I nämndens fall 95-3905 hade Peter lämnat en 4 1/2 år gammal rullgenua på 75 kvm till en tvättinrättning för att få bort några fläckar.

 

När seglet återkom var strålningsskyddet urblekt och delaminerat från seglet, och hela seglet hade förlorat spänst genom att impregneringen var borta.

Tvättinrättningen sade att den tidigare tvättat ett 20-tal liknande segel utan skador och att den aktuella skadan berodde på att seglet var för gammalt.

Nämnden anförde i sitt avgörande 95-3905 att det var klarlagt att seglet skadats vid behandlingen och att tvätteriet “sålunda” måste svara för skadan, men att man måste reducera ersättningen efter en avskrivning av ca tio år dvs här till 55% av nyvärdet.