Tre OS-medaljer i sex olympiska spel samt åtta guldmedaljer i EM och VM i Finnjolle och Starbåt. Det räckte med råge för att bli invald i seglingens Hall of Fame.
Pelle Pettersson, Marit Söderström Nord, Magnus “Mange” Olsson, Jörgen Sundelin, Peter Sundelin, Ulf Sundelin, Göran Marström, Anders Bringdal, Sune Carlsson, Therese Torgersson, Vendela Santén, Göran Andersson och Stig Wennerström…
… och så nu Fredrik Lööf, 51, som blir det 14:e tunga namnet. Precis som i fallet med de övriga 13 började hans resa mot Svensk Seglings Hall of Fame tidigt.
Började som treåring
– Min pappa byggde en optimistjolle till mig i vår källare när jag var tre år. Det var så det började. Sedan var den med på alla semesterresor runt om i Sverige. Det var en enkel och simpel båt och jag ser på min tolvårige sons optimist idag och det är samma enkla båt. Men jag älskade den och jag älskar fortfarande segling. Och det är samma sak för min son, berättar Fredrik som numera ägnar sig mer åt grabbens segling än sin egen.
Sonen är rankad etta i Norge i Optimist och Fredrik följer honom på nära håll och kan se sig själv i sin son.
“Hemliga” tecken
– Han är en minikopia av mig och vi har våra tecken som vi kör under tävlingar – precis som jag och min pappa hade. Det är verkligen fantastiskt roligt. Men nu börjar han bli lite för stor för optimisten.
Max Salminen och Fredrik Lööf knep OS-guldet i Stare i London 2012.
Många av de båtar som fanns när Fredrik var tonåring har försvunnit. Både Finnjollen och Starbåten är borta från OS-programmet. Nu är det foilbrädor och draksegling som gäller. Vad tycker en OS-mästare, i en båt som ritades för 110 år sedan, om den utvecklingen?
– Jag älskar verkligen allt det nya med foiling. Det är skoj och stimulerande att tänka ”out of the box”. Jag tror det är oerhört viktigt för unga seglare att få med sig foiling tidigt i karriären, kanske redan från tolv-trettonårsåldern.
Segling inte allt
Men det är inte bara sonens segling som upptar den ”gamle” mästarens tid. Lägg till ytterligare två barn (16 och 17 år) som satsar på hästhoppning på högsta nivå, där både Fredrik och hans fru Maj Elin är starkt engagerade. Hotellverksamheten i Lillehammer sålde familjen Lööf tidigare i år. Nu bor de på en hästgård och har mycket fokus på den verksamheten. Så Fredriks dagar är fortfarande fulla av aktiviteter.
– Men jag tycker ändå att jag är på en plats i livet där jag kan njuta lite mer. Under mina seglingsår var det så mycket hårt arbete. Och efter OS-guldet i London så var det väldigt mycket jobb med vår hotellverksamhet i Norge. Nu är det lite lugnare. Jag har landat i livet och har mer tid, inte minst för våra barn.
Tidig talang
I början var seglingen en lek men redan i ung ålder insåg Fredrik att han hade talang för sporten. Tidigt förstod han att han skulle kunna bli riktigt bra.
– Jag var bara nio år förstå gången jag kände att jag kunde bli bra. Det var under en distanssegling, ganska lång, kanske 2–3 timmar. Jag tävlade mot de som var 12–13 år och efter ett tag så ledde jag stort. Men jag visste inte vart jag skulle segla så jag fick vänta in de andra för att ha någon att följa efter. Men jag minns hur jag redan då plockade skift och hur jag började läsa vattnet, berättar han.
Under 90-talet var det Finnjolle som gällde och Fredrik vann medaljer i samtliga VM mellan 1993 och 1999. Därefter blev det Starbåt och både VM- och EM-guld 2001 och 2004.
Seglade med Dalton
– Under den tiden började jag också segla storbåt och uppskattade att vara en del av ett team. Det var en fantastisk tid och en fantastisk skola när jag seglade med Grant Dalton på Amer Sports One i Volvo Ocean Race 2001–2002.
Fredrik var senare även med i svenska Team Artemis 2015–2017 som siktade på Americas Cup.
Men jakten på ett OS-guld gick vidare under 2000-talet. Han hade två femteplatser i Finnjolle 1992 och 1996 innan det blev ett brons i Sydney 2000. Därefter lämnade han Finnjollen och satsade på Starbåt. Men första OS:et i ”staren” blev en besvikelse med en tolfte plats i Aten 2004. Samma år som han var både världs- och europamästare i klassen.
Surt i Peking
Nästa OS blev också en besvikelse – men på ett helt annat sätt. Då var Fredrik och gasten Anders Ekström i ledningen inför sista seglingen.
– Vi gick från etta till att bli trea. Det var inte kul. I London fyra år senare var det precis tvärt om. Då var vi trea inför finalen. Vi hade silvret inom räckhåll och kunde segla avslappnat. Men vi trodde inte vi skulle nå guldet, berättar Fredrik.
Men det blev ett guld, tillsammans med Max Salminen. Och det var verkligen sista chansen för Fredrik.
I grevens tid
– Jag hade aldrig satsat fyra år till. Insatsen är alldeles för stor. Jag var helt färdig efter sex olympiader. Det räckte. OS-guldet kom i precis rätt tid, avslutar Fredrik.
Foton: Oskar Kihlborg
Se också:
Sune Carlsson invald i seglingens Hall of Fame
Svensken som var först över 50 knop får hederspris!
