Stockholms miljöförvaltning ignorerar Arbetsmiljöverket och uppmanar båtägare att blästra bort giftiga färger. Detta förgiftar människor och miljö och är ett brott mot miljöbalken, skriver civilingenjör Svante Bahrton.
I Mälardalen och i Stockholmstrakten påbörjas nu ett stort arbete med att blästra giftiga båtbottenfärger. Min uppmaning till alla båtklubbar: Sluta med det! Avbeställ alla blästringar!
Det är ett flagrant brott mot miljöbalken och innebär att gamla giftiga färglager på båtar pulveriseras till miljarder mikropartiklar. Arbetet utförs på 1 000-tals olika båtuppläggningsplatser och stora mängder giftpartiklar sprids i luften. Människor och miljö lider stor skada. Varje båt kostar 10-15 000 kronor att blästra. Det subventioneras av Länsstyrelsen. Ett tiotal miljoner läggs på detta redan i år.
Arbetsmiljöverket har insett fakta och går emot Stockholms Miljöförvaltning. Arbetsmiljöverkets regler förbjuder all form av blästring av giftiga båtbottenfärger på grund av stor hälsofara. De förordar spärrfärger som stoppar giftläckage. Spärrfärg är effektiv och en enkel åtgärd som alla klarar att utföra om man vill göra något utöver att sluta bottenmåla.
En miljon kilo giftiga mikropartiklar sprids i luften
Idag är all målning av giftig bottenfärg helt förbjuden i Mälaren och andra sötvatten. Det är en mycket bra åtgärd. Efter en säsong i vattnet är endast ca 20 % av giftet kvar på båten. Efter tre säsonger finns nästan inget gift kvar.
Eftersom giftet försvinner har man tidigare målat nytt lager varje år. Därför har många båtar 10-40 lager som innehåller betydande mängder gift. Man kan grovt uppskatta att det i Stockholmsområdet finns över 100 000 båtar som har cirka 20-50 kg gamla färglager med gift. Det innebär att det i Stockholm med omnejd ska pulveriseras cirka fem miljoner kilo giftig färg.
Myndighetens arrogans
Jag har engagerat mig hårt för att få stopp på vansinnet. Men det har varit omöjligt att få Stockholms Miljöförvaltning och miljöborgarråd att ta till sig fakta. Den uppvisade arrogansen har varit monumental. Deras svar till mig har varit av karaktären “god dag yxskaft” och att de själva har den bästa expertisen, så ifrågasätt inte oss överhuvudtaget. ”Vi har satt ner foten”, är en kommentar.
Inga som helst sakliga svar har förekommit.
Miljöbalksbrott
Miljöfarliga metoder kan enligt lag endast tillåtas om det är helt oundvikligt. Detta kommenteras inte, liksom frågan om vilket lagrum man stöder sig på.
En person från miljöförvaltningen fick en fråga vid ett personligt besök på min båtklubb vad vi skulle göra med en medlem som inte inte ville blästra men som samtidigt inte bottenmålat på sex år. Svaret från Miljöförvaltaren var att medlemmen skulle uteslutas ur klubben och att han inte skulle få lägga i båten.
Det som myndigheten dessvärre helt vill blunda för är att spärrfärg är det absolut bästa alternativet om man ska göra något utöver att sluta med giftfärg. Arbetsmiljöverket liksom många andra som är insatta i frågan förstår det. Men inte myndigheterna.
Undermålig expertis
Undermålig expertis är en huvudanledning till situationen. Miljöförvaltningen har förlitat sig på en docent på Stockholms Universitet. Det är uppenbart att hon och miljöförvaltningen haft en stark anknytning då allt hon säger har tagits för sanning och ingenting har kunnat ifrågasättas.
Hon har i många år forskat på miljögifter tillsammans med sitt team och hon driver samtidigt sitt företag Happy Boat, som anlitas för att mäta förekomsten av gift i underliggande färglager på båtskroven. Ett mycket känsligt instrument som ägs av Stockholms Universitet har använts för ändamålet.
Detta är dock en helt irrelevant åtgärd. Instrumentet visar inte om det läcker gift, utan endast förekomsten i underliggande lager. Nästan alla båtar döms ut och ska därmed blästras. Hon utför mätningarna själv, ett arbete som skattesubventioneras.
Riggad forskning
Till grund för beslutet att alla båtar ska blästras, istället för att spärrmålas, står en “omfattande forskningsstudie” som docenten och hennes team genomfört. De påstar att de genomfört tester som simulerat hur stark belastning spärrfärgerna utsätts för när skroven borstas. Detta genom att utsätta tolv olika spärrfärger, i kombinationer med giftfärg, för mekanisk belastning.
Nio av tolv färger klarade testen utan att släppa igenom gift. Men det som framkommer om man läser studien och gör lite enkel matte, är att den mekaniska belastningen under testen var flera tusen gånger större än den är i verkligheten.
Den riktiga slutsatsen är istället att spärrfärger fungerar utmärkt.
Man har vilselett alla.
Docenten upplystes om detta ”misstag”första gången redan i januari 2016. Hon har hela tiden nonchalerat informationen men aldrig kommit med raka förklarande svar.
Hade spärrfärgerna rätteligen godkänts hade det inte förelegat något behov av vare sig blästring eller tjänster från docentens företag. Att måla på en spärrfärg är en enkel åtgärd som alla båtägare klarar att utföra.
Undermåligt agerande av Stockholms Universitet
Jag anmälde forskningen för ”vetenskaplig oredlighet” till rektorn för Stockholms Universitet. Etiska Nämnden ansåg att inget formellt fel förelåg. De lade ner ärendet och det finns ingen möjlighet att överklaga. Detta skedde under en period som rektorn höll föredrag i Almedalen om hur viktigt det är med allmänhetens förtroende för vetenskap och forskning. Hon behandlade också ämnet faktaresistens (se hennes henne tala om faktatillit på Youtube).
Jag försökte få till stånd ett möte med rektorn eller det etiska rådet för att diskutera saken. Det visade sig omöjligt.
Så småningom blev jag uppringd av ordföranden i ”Etiska rådet” som är professor i partikelfysik. I vår diskussion medgav han att resultatet av forskningen var ”orealistiskt” men ansåg inte att han kunde peka på något som kan betraktas som oredlighet.
Det är alltså inget problem för ”etiska rådet” att föra allmänheten bakom ljuset och ge skattemedel till en docent för felriktad forskning.
Hur har det kunnat bli så här? Jag har ingen aning. Jag kan bara konstatera att Stockholms miljöförvaltning och Stockholms universitet på ett skrämmande sätt uppvisar total brist på respekt för människors hälsa, för djur och natur, liksom respekt för hederlighet i forskning.
Ljuset i tunneln är att Transportstyrelsen börjar tänka om, men tyvärr inte tillräckligt, ännu.
Svante Bahrton, civilingenjör KTH, uppfinnare, egen företagare, konsult.
HÄR SVARAR FORSKAREN BRITTA EKLUND PÅ KRITIKEN.
Se också:
Inslaget i ämnet på SVTs nyheter (01,26 sek in i inslaget).
Inslag på Skärgårdsradion om att blästra båtbottnar.