Hård kamp för svenska Refanut i Fastnet Race!

Efter ett väldigt tufft första dygn har vädret nu lugnat ner sig i årets upplaga av Fastnet Race där den svenskflaggade klassikern – Sparkman & Stephens 63:an Refanut med Fredrik Wallenberg i spetsen, är med och kämpar.

Bilden ovan talar för sig – med tanke på det sätt som Moder Natur bollar omkring med den 30 ton tunga svenska havskryssaren.

Detta i en havskappsegling som inte bara är känd för att vara världens största utan också den mest ökända. Inte minst efter den svåra stormen som drog in över flottan i 1979 års upplaga och som kostade 15 människoliv.

Krockar och haverier

Årets upplaga varken kan eller ska jämföras med upplagan 1979 men bjöd likväl på minst sagt tuffa förhållanden det första dygnet. Så pass att inte bara ett par, utan en hel handfull, av de stora favoriterna tvingades bryta på grund av allt från krockar och mastbrott till mindre dramatiska haverier ombord.

Exempel på meriterade deltagare som bröt tidigt är Yannick Bestaven, tidigare vinnare av Vendée Globe IMOCA med Maitre Coq IV som krockade med en annan deltagare.

Många deltagare men snabbast av alla på den 695 sjömil långa banan var trimaranen Edmond De Rothschild som tog line honours.

Samma sak med Giovanni Soldini och hans besättning på MOD 70:an Maserati som bröt på grund av en vinsch som hade gjort sitt.

Det värsta är över

Mitt i allt detta och under det svåra första dygnet kämpade alltså Refanut med besättning på och har enligt uppgift nu nått Scilly Islands i betydligt lugnare och värdigare förhållanden.

Värdig segling, snarare än de mycket spartanska förhållanden som annars brukar prägla havskappsegling, är för övrigt något som är återkommande när det gäller livet ombord på Refanut.

Läge för oxfilé?

Under åtets upplaga av Gotland Runt ska det ha serverats oxfilé med bearnaisesås ombord, en nivå som vi antar att man åtminstone inte kom upp till under det första dygnet av årets Fastnet Race.

Hamnen återkommer med fler rapporter inom kort.

Foto: Kurt Arrigo, Carlo Borlenghi och Stefano Gattini.

Segervideo och analys från Seapilot2star

Gustaf Dyrssen och Fredrik Wallenberg berättar om segern i Seapilot2star och vår expertkommentator analyserar resultaten.

Årets race är över. Men visst gick det lite väl fort? Jag har svårt att förstå varför man kortade av banan så mycket, trots goda vindar. Första båt gick i mål strax efter 14 på fredagen. Oskarshamnsbåten “Eländet” ledde tåget från start till mål, och ett tag såg det till och med ut att finnas chans till en riktigt fin placering totalt. Men storbåtarna kom på slutet, som vanligt.

Den tuffa kryssen på sista etappen blev en 90 sjömil lång sträckbog i motsjö och kyla. Några slag blev det visserligen på slutet från Gustav Dahlén in mot mål.

Intressant att det nästan alltid är samma båtar i topp, oavsett väder och vind. Seglingsledningen tog ett mycket omdiskuterat beslut att inte tillåta undanvindssegel och efter det följde en herrans massa åsikter, inte minst på seglarsajten Blur.se kan ni läsa en hel del åsikter. Men troligtvis hade resultatlistan förmodligen sett ungefär likadan ut om även om undanvindssegel fått användas. 

Text: Niklas Qvarnström.

Artikelförfattaren gillar att analysera och har kommit fram till att Hanse är det båtfabrikat som haft bäst medelresultat i racet genom åren. Läs mer om det på www.tangosailing.nu.

Watski 2star – vinnaren om att bemästra 35 ton på två

Fredrik Wallenberg vinner Watski 2star

Fredrik W Watski2starAv alla startande i de sju grupperna vann Refanut totalt. Här ger skepparen Fredrik Wallenberg sin bild av seglingen.

Egentligen är det kansme mest rättvist att bara tala om vem som har vunnit de enskilda grupperna, eftersom vindförhållandena ändras ganska markant vartefter starterna går. Men arrangören Oxelösunds segelsällskap har ändå valt att ta fram en “totalsegrare” med hjälp av den totalt seglade tiden i förhållande till båtens SRS-tal. 

Årets segrare är Refanut med Fredrik Wallenberg och Gustaf Dyrssen ombord. De gjorde inte en särskilt imponerande start men lyckades ta sig tillbaka in i racet och vinna.

Vad var jobbigast under seglingen?
– Vi hade verkligen”hyperoptimerat” båten för hårdvind, vilket också innebär att lätta vindar, särskilt akterifrån är psykiskt jobbigt. Första sträckan var kul tills vinden dog. Sen hade vi elva timmar av uppgivenhet. Vi vet att vi inte kan göra så mycket i de förhållandena men det är frustrerande att se lättare båtar (med lättare segel) få lite luft och glida iväg.

Är det inte oerhört tungt att segla en så stor båt på bara två?
– Om allting fungerar och vinden är stabil är det inga problem. Men stundtals blir det tufft. Fysiskt sett i det här racet var genuaskiftet på sista sträckan det absolut jobbigaste. En genua på Refanut väger massor. Att hissa är jobbigt nog, men att sedan ta ned det gamla seglet och inte tappa det i sjön är nog den svåraste uppgiften ombord. Vi har dock inte provat att reva storen ännu, det är nog ännu tyngre…

Här är ett videoklipp som visar genuabytet.
– Att vi lyckades med det på 17 minuter och utan att ha sönder någonting känns väldigt bra, säger Fredrik Wallenberg.

Vad var roligast?
– Inför sista sträckan ledde “Joan” vår klass totalt. Och vi kunde se på vår “startlapp” att vi bara låg ca 30 minuter efter på beräknad tid. Då vi vet hur stark Refanut är på hård kryss relativt till sitt SRS-tal, insåg vi att vi nog skulle ha en riktigt bra chans. Om vi seglade taktiskt rätt. Vi gick igenom lite olika väderprognoser och tyckte det verkade bäst att bevaka högerkanten, vilket vi gjorde och det gick hem. Det är alltid kul när man gör en plan och (för en gångs skull) följer den och det fungerar.

Refanut i Watski 2starStora segel och mycket vikt är en utmaning att hantera. Elvinschar är räddningen.

Vad var nyckeln till vinst?
– Många skulle säga vädret, men riktigt så enkelt är det väl inte. I lätta vindar har vi det tufft och undanvind har vi det alltid svårt, antingen är vi för tunga eller också planar/surfar de nya båtarna ifrån oss. Vår plan blev att gå hårt åt ena hållet. Vi tog bara med vår lilla gennaker på ca 150kvm (att jämföra med vår stora spinnaker på 220kvm). Vi mätte in den som assymetrisk, vilket sänker vårt SRS tal ganska mycket samtidigt som det tillåter oss att köra den på bom, vilket är bra på platta bogar. I princip har vi med den setupen givit bort lättvindsrace men gjort oss svårslagna om det blåser på, framför allt om vinden kommer för om tvärs. Detta, plus strategin på sista benet, var avgörande.

Missa inte avsnitt 8 av Hamnen show med reportage från bland annat soloseglingen Harken Solo Challenge där Refanut vann långa banan för enskrovsbåtar.