På väg mot soligt vinterrekord

 

Trimaranen “Playing for Success”, en SeaCart 30, startar sitt rekordförsök från Sandham runt Gotland. Foto: Malcom Hanes/www.malcomhanes.com

“Vi ligger en timme för det gamla rekordet och har ungefär 50 sjömil kvar till Sandhamn.”
Med trimaranen “Playing for Success” seglar Calle Hennix med polare runt Gotland. Under fredagseftermiddagen njöt de av februarisolen, loggade 12 ? 14 knop och frös bara lite grann.

Torsdagen den 7 februari klockan 14:36 startade Calle Hennix, Mikael Lundh och tyskarna Thomas Reinke och Michael Walther från Sandhamn för att försöka segla så snabbt som möjligt runt Gotland. Rekordet det under fredagseftermiddagen låg bra till för att slå sattes i december 2006. Det gamla rekordet lyder på 27 timmar och 58 minuter för en SeaCart.

– Vi ser Gotska Sandön i syd och ligger ungefär mellan Kopparstenarna och Gotska Sandön. Med den här farten innebär det att vi bör vara i mål vid halv fyra tiden, säger Calle Hennix över mobiltelefonen.

– Skriv att vi vill att folk ska komma ut och dricka öl med oss i Sandhamn under fredagskvällen, tilläger han.

Seglingen har hittills gått bra och inget tydde under fredagseftermiddagen på att att det läget skulle förändras.

– Maten är slut, men vi har fortfarande några Coca Cola kvar.

Må vara att vintern 2008 är ovanligt mild, men att i februari ge sig ut på en trimaran och segla runt Gotland är ändå ett äventyr.

– I natt var det kallt som satan och fort gick det, toppfart 21, 8 knop. Vi njöt av en klar stjärnhimmel. Den var så klar att vi började drömma oss iväg till andra platser. Värst drabbad blev Micke som helt försvann i sina drömmar om Lina, en kanadensisk tjej som han trodde att han fick kontakt med via stjärnorna.
– Sen kom gryningen och vid östergarn fick uppleva en vacker soluppgång.

Helt ensamma ute på östersjön är de inte. Besättningen har mött flera handelsfartyg och stämningen ombord verkar skön när hamnen.se pratar med dem via telefonen.

– Klart man är lite hängig nu när vi närmar oss målrakan, säger Calle, men den här gången seglar vi ju i februari och dagarna är märkbart längre än förra gången jag seglade den här sträckan. Då var det december och svart som i en sotarröv.

Några timmar före den planerade målgången gick “Playing for Success” med full stor och Code Zero. Farten låg och pendlade mellan 12 till 14 knop. Kursen var 347 grader och öltappen på Puben i Sandhamn hägrade.

Foto: Malcom Hanes/www.malcomhanes.com

 

Foto: Malcom Hanes/www.malcomhanes.com

Rapport från Key West

Key West söndag 19;00 lokal tid,

Måndag förmiddag startar Key West Race Week. I Artemis Racing har vi haft givande träningsdagar. Första dagen, lördag, hann vi inte segla mer än 15 min innan uthalet till storseglet gick av, 14 mm spectratamp som dras ut med hydraulkolv sprack med en rejäl smäll. Foto: regatta.nu

Första Rapport från Hasse Bauer, ombord på Artemis

Key West söndag 19;00 lokal tid,

Måndag förmiddag startar Key West Race Week. I Artemis Racing har vi haft givande träningsdagar. Första dagen, lördag, hann vi inte segla mer än 15 min innan uthalet till storseglet gick av, 14 mm spectratamp som dras ut med hydraulkolv sprack med en rejäl smäll.

Missödet visar tydligt två saker: 1 Det är enorma krafter i dessa stora båtar. 2 “timmar i båten” är viktiga för att veta när något ska bytas ut innan det går sönder.

Nu var det träning så uthalet kunde fixas provisoriskt i lugn och ro.

Sen satte “The Russell Coutts Show” igång. Två bojar, en kort kryss-länsbana. Vi han knappt få upp farten på nya bogen innan Russell ropade;

– Three boatlength to tack, two, one. Tacking!

Vi är fyra man som är grinders, vevare. I slagen är det ok, visserligen förbannar jag hårt den extra ölen jag drack på fredagskvällen men ändå ok.

Värre är det vid rundningar. Då kör vi fyra allt vi kan, överväxeln på winschsystemet är inkopplat och spinnackern åker upp. Ett varv på veven motsvarar 2,8 varv på winchtrumman. Med andra ord: spinnackern är upp på nolltid.

Så fort spinnackern är hissad, kopplar vi ur främre winscharna och två man jobbar då tillsammans för att veva genuawinchen respektive storskotswinschen.

Jag delar storskotsvevandet med Iztok Knafelc, en krallig och ytterst vältränad kille från Slovenien, vilket jag är glad över. Den lätta spykänslan jag har i kroppen efter första kryssen och rundningen skulle blivit mer påtaglig och praktisk om inte Iztok stått mitt emot mig och vevat.

– TRIM ON MAIN!

Larry Leonard, storsegeltrimmaren, vill ha snurr på sin winsch och Iztok och jag sätter igång.

Anledninget till hemskotningen är att vågorna är tillräckligt stora för att ge oss en liten surf då och då. Vid varje surf ska storseglet skotas så att vi får extra tryck i seglet när Artemis accelerar.

Hur kul som helst (men rejät svettigt)

Solen skiner och brisen är runt åtta sekundmeter. 22 grader varmt.

Jag sitter på railen, relingen, och hänger ut. Jag gör det tillsammans 14 av de 17 man i besättningen under en något längre kryssbog.

Russel står akteröver i lovart, Torbjörn styr i lovart,Larry sitter inåtvänd i lovart vilket även Per Andersson, vår genuatrimmare gör. F-n ta den som inte år i lovart i en “Russel Coutts Show”,

Då, under den där något längre kryssbogem hinner jag tänka att det faktiskt är januari och vi tränar inför Key West Race Week.

Hasse Bauer
Journalist och seglare
Grinder på Artemis under Key West Race Week 2007