förbud

Så överlever du livet i båtklubben

av

kapten franzDet finns ett antal områden i Sverige som vid en första betraktelse ser ut som vilken folkhemsidyll som helst. Men när du passerat grinden är du inne i ett territorium med sina egna lagar och regler. Vi pratar om båtklubben.

Båtliv är för många en familjär tradition som går i arv. Men idag är det många som inte haft någon koppling till båtlivet under sin uppväxt som ändå söker sig till båtlivet. Sannolikt för att tröskeln är lägre. Det är ju så mycket som blivit enklare. Bra finansiering gör det överkomligt att skaffa båt. Dagens smarta GPS:er, som är enklare att hantera än fjärrkontrollen hemma, gör navigeringen enklare. Men mellan inköpt båt och svallande vågor finns en utmaning som varje båtnovis måste anta – att bli accepterad av båtklubben.

Därför bjuder vi här på några spaningar som ska göra det enklare att komma in i båtklubbsgemenskapen – något som är värt att ta in och smälta lagom till att våren kommer.

Läs också:
Krönikör Erling Matz om bryggbasar och onödiga regler.

1. Inte ok att göra fel
I diverse managementlitteratur får vi lära oss att det är ok att göra fel. Det gäller inte på båtklubben. Kommer du ner till din båt och ser att första höststormen tagit din presenning, var beredd på att höra samma vits 10-15 år framåt: ”Hade du tänkt surra presenningen i år eller?”. För att inte tala om tilläggningen skulle gå snett vid något enstaka tillfälle: ”Akta er, nu kommer han in..!”

2. Identifiera de egentliga makthavarna
Den lille ettrige rödnäste mannen som fördelar jobben på gemensamma arbetsdagen är inte den som bestämmer. Efter en tid i klubben ser du den egentliga makten. Det är oftast en äldre man som har sin egen plats längst in vid kaffebordet i klubbstugan. Han håller sig i bakgrunden för att slippa alla diskussioner med klubbmedlemmar, men det är honom du ska närma dig. Får du hans förtroende är det som att vara son till Don Corleone, allt går din väg.

3. Gift
Du kan ju alltid prova att föreslå för båtgrannen att det finns moderna och miljövänligare metoder att få rent båten, men det är inte att rekommendera. Det som fungerade för hans far fungerar för honom. Möjligen om du bokar en terapeut-tid kanske han kan släppa arvsynden att fortsätta måla med giftfärger. (Här tycker vi på Hamnen.se att det ändå är värt att ta striden). 

4. Båtupptagning är inget cocktailparty
Innan du vet vem som pratar med vem, att orsaken till att de inte pratar är att A för 32 år sedan snodde B:s uppställningsplats, så är rekommendationen att inte röra den terrorbalansen.

5. Dresscode
Idag finns funktionella arbetskläder som håller dig varm och som skyddar dig mot skador. Undvik dem på båtklubben. Du har kanske en gammal målaroverall som bara hålls samman av färgfläckarna och en malbiten toppluva. Det funkar.

6. Lugn i båtkön
Det finns alltid en båtplats som passar dig bättre. Lägg de planerna på is. Återkom om fem år och förhör dig om detta. Annars blir du iskall i båtkön.

7. Att missa arbetsplikten
Missa en gemensam arbetsdag? Ok. Missa två gemensamma arbetsdagar samma säsong. Gå tillbaks till ruta 1.

8. Välj dina fajter
För 50 år sedan satte någon upp en regel om att vattenslangen alltid skulle hänga i boden i händelse av frost. Det har visserligen inte varit en frostnatt under sommarmånaderna sedan 1967 och dagens slangmaterial pallar 0-gradigt. Men, försök inte ändra den regeln. Då tar årsstämman hela dagen i anspråk.

9. Investera lite tid
Mellan sjösättning och upptagning, åk ner till båten emellanåt och lägg en extra timme på att lära känna klubbkompisarna. Då blir det enklare och roligare år från år. 

Om bryggbasar och onödiga regler

av

BryggbasVåren är vitsippornas tid, tranornas tid, lekgäddornas tid och bryggbasarnas tid. Vitsipporna doftar vidunderligt, tranorna dansar graciöst och lekgäddorna är storkäftade – precis som bryggbasarna.

Jag hade en stjärnbåt. En gullig klinkbyggd liten båt, 5,50 lång, 1,60 bred. Varvsplats och bryggplats på Söder i Stockholm. Alla gamla klinkbyggda båtar sjunker vid sjösättning – nästan alla i alla fall.  Så också min. Inget konstigt med det. Några kraftiga tag med paddeln sekunderna efter sjösättningen. Mot land och kölen mot botten. Där fick hon stå och gå ihop ett par dygn.

Några hundra vattenpytsar senare och hon flyter och kan paddlas till anvisad bryggplats. Fendra av, förtöja och faran över – trodde jag.

Två dagar senare sitter ett gigantiskt rött papper fasthäftat på förtöjningstampen. Inplastat för säkerhets skull.

”STYRELSEN HAR I DEMOKRATISK ORDNING BESLUTAT ATT ALLA BÅTAR SKA HA MINST TRE FENDRAR PÅ VAR SIDA AV BÅTEN. ÅTGÄRDA DETTA OMEDELBART!!!!! ANNARS UTKRÄVS BESLUTAD STRAFFAVGIFT. HAMNKAPTEN.”.

Jag hade två fendrar på var sida, egentligen för stora för lilla Stjärnan men de var kvar sedan Mälar 30:an. Två fendrar på var sida på en 5,5 meter lång båt blir ungefär en fender var 1,8:de meter.

Vid samma brygga låg en 45 fots motorbåt – med reglementsenliga tre fendrar. Det blir en fender på var 4,5:te meter. Knappt hälften så bra avfendrad som min  – men ingen röd lapp. Ty den följde reglerna.

Människor med makt men utan vett finns i båtklubbar, bostadsrättsföreningar, vägsamfälligheter, villaföreningar ja, överallt när människor slår sig samman kring ett gemensamt intresse. Maktmänniskorna försvarar sig med att beslut fattats i demokratisk ordning och att demokratiska beslut ska följas.

Struntprat! Demokratiska beslut kan vara djupt odemokratiska. En massa klåfingriga beslut fattats alldeles i onödan och borde aldrig ha fattats. Det är en urgammal kunskap. En grekisk saga handlar om rövaren Prokrustes. Han bodde vid ett vägskäl och alla som kom gående längs vägen tvingar han ner i sin säng. De som var för långa för sängen högg han av. De som var  för korta drog han ut.  Alla dog. Ingen utom Prokrustes själv passade in.

Det finns för många Prokrustes i Båtsverige.
Erling Matz

Större sug efter sugtömning

av
Större sug efter sugtömning

Större sug efter sugtömningEn lag mot att tömma båtens latrin i havet är i antågande och ett flertal företag kan nu erbjuda latrintömningsanläggningar. Ett av dessa är Latrina i Västervik, som också är ett av tävlingsbidragen i tävling Årets Nyhet på Allt för Sjön.

Hamnen.se ställde några frågor till Christer Hedberg, en av initiativtagarna till produkten.

Vad är speciellt med er sugtömningsstation som gör att era potentiella kunder ska välja just er som leverantör?

– Vi har tänkt mycket på användarvänligheten, det ska vara lätt och rent att använda Latrina. Vi har en vinda som automatiskt rullar upp slangen så att den alltid håller sig ren och fräsch. Och vi har gjort den väldigt synlig för att folk ska se den då de kommer till hamnen.

– Vi har också satsat på en av marknadens bästa pumpar för att få en snabb tömning. Den kraftfulla pumpen klarar också att pumpa långa sträckor för att förenkla att systemet kan kopplas till det kommunala avloppet.

Lagen om förbud mot tömning i havet har ju inte trätt i kraft än, hur är intresset från kommuner och gästhamnsaktörer i landet?

– Det verkar som många kommuner har föregått lagen och vi har många offerter ute.

Hur tycker du attityden från båtfolket är i frågan?

– Jag tror det finns en opinion för lagen och för att det verkligen finns ett behov av tömningsstationer.

– Jag har också hört om finländare som seglar i Sverige som tycker det är dåligt att det inte finns fler tömningsstationer här. De har ju redan ett förbud mot tömning hemma.

Förbud mot utsläpp av toalettavfall från fritidsbåtar

av

Transportstyrelsen föreslår i en rapport att det införs ett generellt förbud för fritidsbåtar att släppa ut toalettavfall såväl längs svenska kusten som i insjöar. Samtliga fritidsbåtar som har en fast toalett installerad måste ha en tank med möjlighet till sugtömning i land enligt förslaget.

Dessutom föreslås att kravet på fritidsbåthamnarna förtydligas så, att samtliga hamnar ska ha mottagningsanordningar som kan ta emot det toalettavfall som fritidsbåtarna som anlöper hamnen behöver lämna där.

Transportstyrelsen fick i mars 2009 i uppdrag från Näringsdepartementet att, i samråd med Naturvårdsverket och Sjöfartsverket, utreda förutsättningarna för ett införande av ett förbud mot utsläpp av toalettavfall från fritidsbåtar och hur det ska avgränsas.

Uppdraget har utmynnat i en rapport, där Transportstyrelsen bland annat redovisar en samhällsekonomisk konsekvensbeskrivning av ett förbud, inventerar befintliga mottagningsanläggningar, tekniska lösningar för båtar och mottagningsanordningar samt konsekvenser av kostnader och möjligheter till finansiering.

Förslaget som Transportstyrelsen lämnar till regeringen kan sammanfattas i tre delar:

– Ett generellt förbud som stadgar att fritidsbåtar med fast toalettinstallation inte får släppa ut toalettavfall. Detta gäller fritidsbåtar inom Sveriges sjöterritorium och svenska fritidsbåtar inom andra vattenområden.

– Ett konstruktionskrav att samtliga fritidsbåtar med fast toalettinstallation ska ha en tank med möjlighet till sugtömning till mottagningsanordning i land. Om denna möjlighet inte finns, måste toaletten tas bort från båten.

– Ett förtydligande av kravet att samtliga fritidsbåtshamnar ska ha mottagningsanordningar som kan ta emot det toalettavfall som de fritidsbåtar som anlöper hamnen har behov av att lämna dit. Det kan omfatta landtoaletter, utslagsvaskar och sugtömningsanläggningar. Vilka möjligheter som ska finnas i en hamn beror alltså på hur behoven ser ut.

Transportstyrelsen ser såväl miljömässiga som rättsliga argument för förbudet. Dessutom framför myndigheten estetiska, hygieniska, sanitära, etiska och moraliska argument.

– Vi ser den miljömässiga nyttan som förbudet innebär som viktigast, säger Per Nordström, sjöfartsdirektör på Transportstyrelsen.

– Dessutom har vi i Sverige förbundit oss genom Helsingforskonventionen att genomföra ett sådant förbud, men ännu inte gjort det. Det föreslagna förbudet ger oss möjlighet att leva upp till det vi lovat.

Förbudet föreslås ske i två steg. Steg 1 omfattar de miljömässigt mer känsliga områdena i Sverige, steg 2 övriga områden. Steg 1 föreslås kunna träda i kraft två år efter att ett beslut om förbud fattats av regeringen, steg 2 ytterligare två år därefter.

Eftersom ansvaret för att anlägga anordningar för att ta emot toalettavfall från fritidsbåtar föreslås läggas på hamnarna, t ex kommuner och båtklubbar, anser Transportstyrelsen att det är bra att det så kallade Lova-bidraget finns så att hamnarna ska kunna söka bidrag för detta.