Candela Electric Speed Boat – på el i 40 knop

Med snygg design och revolutionerande bärplansfunktion, men framför allt med fantastisk räckvidd på 70 sjömil och toppfart på 40 knop, ska denna nya svenska skapelse starta en ny epok för båtvärlden.

– Reaktionen när jag första gången körde prototypen till Candela var lite som när jag höll i en Iphone första gången – min fina Motorola som jag just tyckt var modern och cool framstod direkt som något från förra seklet.

Orden kommer från Gustav Hasselskog när han ivrigt beskriver framtidens båt. En framtidsbåt som han tillsammans med Sveriges främsta på båtdesign och hydrodynamik just nu håller på att omvandla till nutid.

Den heter Candela Electric Speed Boat och kan bli världens första elektriska bärplansmotorbåt med tillräcklig prestanda för att kunna ersätta traditionella fritidsmotorbåtar.

Båten är i stort sett helt byggd i kolfiber.Designen är utformad med aerodynamisk effektivitet i åtanke. Fartvinden leds in mellan skroven, rutan är kraftigt vinklad och aktern rundad.

Är världens fritidsbåtsägare verkligen redo att ta steget till bärplan?
– Den går helt tyst, skumpfritt och drar inga svall. Driftkostnaderna är näst intill noll och utsläppen likaså. Det är ganska starka argument för att överge sin gamla båt, svarar Gustav Hasselskog och fortsätter:

– Det finns nog ingen som tycker att bränsleekonomin hos dagens motorbåtar är hållbar på sikt. Och när det gäller komfort så finns det många som hellre stannar i land än att skumpa över fjärdar i en liten planande motorbåt. Jag tror att vi kan locka en helt ny publik till båtlivet.

Båtentusiasten Gustav Hasselskog har under många år irriterat sig på utvecklingen av motorbåtar, eller som han säger – “avsaknaden av utveckling”.

– Innovationskraften inom motorbåtbranschen verkar vara nästan obefintlig. Det enda som hänt de senaste 10-20 åren är att man öst på mer och mer hästkrafter. När jag var liten var det udda med utombordare på 70-hästar. Nu åker ju folk runt med 350 hk.

När det för ett par år sedan började byggas ett flertal segelbåtar med bärplan, vilket är mycket mer avancerat än att bygga dito motorbåtar, samtidigt som elbilsindustrin kom igång, tyckte Gustav att det var dags att skapa något nytt även för den stora skaran fritidsbåtsbrukare.

Oavsett funktion måste en nöjesbåt vara vacker och uppgiften har fallit på Hamnenbloggaren och kände designern Bo Zolland.

Sagt och gjort. Gustav ringde Sveriges Mr Bärplan – Alexander Sahlin – och hans vapendragare Björn Ljungdahl som tillsammans utvecklat bärplansbåten Foiltwister (se när Hamnen.se kör Foiltwister). En fantastisk båt på många sätt men som enligt många inte slagit igenom på grund av sitt yxiga utseende och höga pris (se intervju med Mr Bärplan). Därefter fick designern tillika Hamnen.se-bloggaren Bo Zolland ett samtal. Han står för några av marknadens ballaste båtritningar och har nyligen gett amerikanska Glastron en ny serie båtar med utstickande retromodern stil. För att sluta cirkeln värvades också Leo Crambert som byggt både Rupert-ribar och framgångsrika racerbåtar.

Är det inte väl vågat att både satsa på eldrift och bärplan direkt?
– Det vore idiotiskt att inte satsa på el då det är helt överlägset bensin och diesel på i princip alla sätt. Inte minst nu när vi tack vare Alexander Sahlins patenterade bärplansteknik kan prestera både räckvidd och marschfart i klass med en fulltankad bensinmotorbåt i sjumetersklassen.

Gustav har själv en Anytec 530 SPD med en 115 hk som drar en liter sjömilen och har en räckvidd på 80 sjömil.

– Det kostar 1 400 kr att fylla tanken. Motsvarande el-kostnad för Candela blir 80 kr. Toppfarten är densamma men komforten är av en annan dimension – man flyger ju fram.

Hur låg skulle förbrukningen bli med en traditionell bensinmotor på Candela?
– Den skulle dra ca 0,27 liter per sjömil i 25 knop, vilket båten är optimerad för. En vanlig 7,5 metersbåt landar ofta på 1,2 liter per sjömil i samma fart.

Eldrift ger mindre motstånd
Foiltwistern är också fantastiskt bränslesnål men konceptet kräver att man modifierar och förlänger riggen på en traditionell utombordsmotor, vilket är både krångligt och dyrt. Candela är än mer lättdriven. Inte minst tack vare sin eldrift. Man kan till exempel bygga riggen mycket tunnare då man inte behöver skapa rum för avgaser och kylvatten.

Enkel att köra
Det ska vara lika enkelt att köra Candela som en vanlig motorbåt. Bara att gasa och svänga. Hela arbetet med bärplanen sköts elektronisk av höjdinställare som styrs av en radar.

För att effektivisera propellerns verkan har man valt att bygga en framåtriktad drivning direkt på det aktre bärplanet. När man kommer in på grunt vatten trycker man på en knapp och hissar hela bärplanet och drivningen rakt upp, likt ett centerbord på en segeljolle.

 

Mittbärplanet fälls bakåt och in mellan katamaranskroven som i sin tur ger bra stabilitet när båten ligger stilla.

– Det hela ska gå mycket smidigt med hjälp av en knapptryckning och man kan både färdas på grund vatten, lägga till vid stränder och ta upp båten på en vanlig trailer.

– Candela ska alltid hålla optimal höjd över ytan och kunna lyfta och landa automatiskt. Vi använder samma teknik som oljeplattformar har för att mäta höjden på vågor och på så vis hinna kompensera för vågkraften med sina motorer, så att inte oljeriggen inte rör sig.

Vad är unikt med era bärplan?
– Precis som de moderna bärplanssegelbåtarna som vi sett i t ex America’s Cup går de helt under ytan. Det ger både mindre motstånd, mjukare gång och bättre stabilitet än ytskärande bärplan som många passagerarfärjor använder. Vår egen patenterade teknik gör att båten inte sladdar i sidled utan lutar inåt och girar effektivt och stabilt som en vanlig v-bottnad båt.

Räckviddsångesten lär inte bli mindre dramatisk på sjön, eller?

– Med elbåten kan man ju till nöds låna ström hos vilken sommarstuga som helst och vad gäller laddningsfaciliteter så vill jag påstå att det är mer naturligt att plugga in landström till sin båt i en gästhamn än till sin bil på en parkeringsplats.

Hur lång tid tar det att ladda?
– Med 16 ampere, som alla hushåll har, tar det tolv timmar att ladda fullt. Med 32 ampere halverar man laddtiden.

Dubbel kraft
Motorn i Candela ger 50 kW, alltså cirka 68 hk, och väger bara 25 kg. Men i stötar på en minut kan den ge dubbla effekten. När båten ska upp på sina bärplan så trycker man alltså på med nästan 100 kW, lite som en turbo fast med mycket mer effekt i förhållande till motorns ursprungsstyrka.

Efter en minut blir dock värmeutvecklingen för stor och man måste återgå till grundeffekten. Men det innebär ingen förlust då båten sedan länge hunnit upp på bärplanen. När båten flyger i 25 knop ligger krävs bara en effekt på ca 13 kW.

Hur ser framtiden ut?
– Det är jättekonstigt att inte fler har satsat på el- och bärplansmotorbåtar men jag tror att det kommer att komma på bred front och att sjömackar kommer att ha snabbladdningstolpar. Alla fritidsbåtar kommer att drivas av el i framtiden, det är bara en fråga om hur snabbt konverteringen går.

Vad är er nästa steg?
– Huvuduppgiften för teamet är forsatt kontruktionsarbete men sedan en vecka tillbaka fokuserar jag helt på att hitta finansiering för ytterligare två prototyper och testprocedurer. Intresset för denna “Tesla på sjön” har varit stort bland investerare och efter en vecka har vi fått in en fjärdedel av pengarna. Så förhoppningsvis är vi i mål innan jul.

Candela Electric Speed boat
Längd: 7,50 m
Bredd: 2,60 m
Vikt: 700 kg
Skrovvikt: 200 kg
Motorstyrka: 50 kW (=68 hk)
Batterikapacitet: 40 kWh
Räckvidd: 75 sjömil eller 3 timmar i 25 knop
Max antal personer: 5 st
Toppfart: 40 knop
Mest bränsleeffektiv marschfart: 25 knop
Pris: Ännu ej fastställt
Mer info: www.candelaspeedboat.com

En svensk revolution

FoilboatDet är ohållbart att små båtar får dra tio gånger mer bränsle än bilar. Det tycker ett gäng svenskar som nu siktar på att skapa världens första elbåt som inte bara är extremt snål utan också snygg, praktisk och oslagbart bekväm.

Det här är kan vara pusselbiten som saknats för att bärplansvågen även ska komma till fritidsbåtsvärlden – att man levererar en snygg produkt och går hela vägen miljömässigt genom att satsa på eldrift.

Senaste åren har ju bärplan slagit igenom stort, åtminstone på extrema segelbåtar och i media. Men tekniken kommer hela tiden närmare och närmare gemene man och således närmare motorbåtsvärlden, där de flesta båtmänniskorna huserar.

Ska man kunna åka bekvämt och snålt så är bärplan en mycket intressant väg att gå. Men än så länge har ingen lyckats få alla parametrar att gå ihop med både snygg design, bra funktion och överkomligt pris.

Tills nu. Kanske.

För än så länge är detta projekt på just projektstadiet. Målen är höga men känns realistiska. För att eldriften ska bli attraktiv måste till exempel räckvidden vara bra. Och man har en bra plan om hur man ska uppnå det.

Till exempel har man räknat väldigt noga på byggtekniken, vägt fram och tillbaka, och till slut kommit fram till att båten ska byggas helt kolfiber, utan att för den delen skapa en hutlöst dyr produkt. Skrovet utsätts ju för långt mindre laster än en planande båt eller en segelbåt (krafterna finns primärt kring bärplanens infästning) så man behöver inte särskilt mycket material. Och det är ju i det här fallet materialet som är dyrt. Vingar, stöttor och infästningar av stöttor måste ändå göras i kolfiber då rostfritt skulle bli för tungt.

Mer information och bilder samt intervjuer med personerna bakom projektet kommer inom kort!

Quadrofoil – framtidens elbåt för 150 000 kr

Den går helt och hållet på el, klarar 20 knop och har en räckvidd på 54 sjömil. Quadrofoil kan vara räddningen för framtidens båtliv.

Den går i stort sett ljudlöst, lämnar inga svall och går skumpfritt över vågor. Men framförallt släpper den inte ut några avgaser och det kostar bara några kronor i elektricitet för att färdas tiotals sjömil. Men den ekonomiska utopin slutar inte där. Quadrofoil kostar bara 15 000 euro i grundutförande. Jämför till exempel med premiumprojektet Kormaran som förvisso är otroligt häftig och avancerad men kostar 10 miljoner.

Vikt är ju som bekant avgörande för att fordon ska gå snålt och snabbt och därför är hela skapelsen byggd i kompositmaterial. Själva skrovet väger bara 100 kg. 

54 sjömil på el
Den dyrare modellen levererar 5,5 kw kraft och batterikapacitet på 10 kWh. Det räcker till en toppfart på 21 knop och en räckvidd på fantastiska 54 sjömil. Den billigare modellen har ungefär halva styrkan i både motor och batterier. Den toppar 16 knop och når 25 sjömil. Varvet har säkert gjort som större delen av alla biltillverkare och kryddat sina räckvidds- och förbrukningssiffror så att det bränner ordentligt på tungan bara av att nämna dem. Men även om de visar ett gäng procent fel är vi fortfarande imponerande. Batterierna laddas i vanligt 230-uttag på två timmar.

Styr gör man med en flygplansinspirerad ratt där man i mitten får all intressant färddata, såsom fart, förbrukning, batteristatus och räckvidd. Utrustningslistan hittar ni här.

Litet djupgående
Bärplanen går att fälla upp och då blir djupgåendet bara 15 cm, vilket gör det möjligt att traila den och gå in i grunda vikar. 

Storleksmässigt är den i klass med en jolle eller vattenskoter och såklart går den nog inte så bra i havssjö. Förmodligen går den väldigt mjukt och fint i all sjö som inte når upp till skrovet. Tillverkaren rekommenderar att man inte kör i vågor högre än 50 cm.

Beställ på nätet
Till skillnad från de flesta liknande projekt har Quadrofoilen bara någon månad kvar till att nå sina första kunder. Det går att beställa den på nätet redan nu och första 100 leveranserna leveras i mars 2015.

En stor anledning till att bärplansmotorbåtar inte slagit igenom är höga kostnader och tråkig design. Denna känns minst sagt modern och priset är lockande.

Quadrofoilen har ett patenterat bärplanssystem med rörliga armar som förbättrar styrningen och förhindrar båten från att drifta i sidled. Varje bärplan har ett integrerat “krockskydd” som ska dämpa stöten. men går man på ordentligt lär de bara bli smulor. Men det fina är att skrovet fortfarande flyter.

En liten utombordare från Torqeedo står för framfarten och båten lyfts ovan ytan från sex knops fart. Förare och passagerare sitter stadigt i racingstolar.

Quadrofoil
Längd: 2,9 m
Bredd: 1,5 m (utan bärplan)
Bredd totalt: 2,5 m
Vikt: 100 kg (bara skrov)
Motor: 3,7 –5,5 KW
Djup: 15 cm (uppfällda bärplan)
Toppfart: 16–21 knop
Räckvidd: 50–100 km
Pris: 15 000 – 21 000 euro
Mer info: www.quadrofoil.com

Båtvärldens snyggaste transformer

Detta kan vara världens första bärplansbåt som lyckas förena det bästa av alla världar. I fart fälls skroven in och man flyger snålt och stötfritt på bärplan. I hamn förvandlas den till katamaran och blir både rymlig och superstabil.

Det finns nog ingen som inte håller med om att bärplansbåtar är otroliga på många sätt. Motståndet genom vattnet minskar med 80 procent vilket gör att förbrukningen också minskar enormt. Man behöver helt enkelt mindre motorkraft för att nå samma fart som med ett vanligt planande skrov. Nästa stora vinst är att båten flyger över ytan och att vågor och svall därmed passerar obemärkt.

Färden blir alltså oslagbart bekväm. När vi testade den svenska bärplansbåten Foiltwister körde vi till exempel genom stora svall med en kaffekopp på instrumentpanelen utan att behöva torka upp en droppe efteråt. (Se videon när vi kör Foiltwister).

Det enda stora kruxet är att ingen lyckats skapa något som säljer till gemene man.

Tills nu. Kanske.

10 000 000 Euro har satsats
Ett litet företag i Österrikiska Salzburg har tagit fram den så kallade Kormaranen som är en hybrid mellan en lyxig och snygg sportbåt och en stabil badbåt. Konceptet har patenterats och stöds av den Österrikiska regeringen.

Sedan 2010 har över 10 000 000 Euro pumpats in i projektet.

Båten förvandlas till flygplanskropp och lyfter ca en meter ovan ytan.

Funktionen är som följer: Innan take off fäller man in skrovsidorna och den stora badplattformen i fören och förvandlar båten till ett såväl hydro- som areodymiskt optimerat snål- och snabbfartyg. Båten balanserar på två bärplan, om det råder inga tvivel, men det är oklart hur framdrivningen sker, vilket brukar vara ett stort problem eftersom båten flyger. 

Från flygplanskropp till stabil och ytgenerös katamaran.

På den i Sverige numera kända bärplansbåten Foiltwister, som uppfinnaren Alexander Shalin utvecklat, har man förlängt riggen på en utombordare som därmed når vattnet även när båten svävar som högst. Det sägs att Kormaranen ska drivas med tre vattenjetaggregat men exakt hur detta ska fungera framgår inte. Det verkar också aktuellt med någon sorts eldrift. Hamnen.se väntar fortfarande på förklaring från den Österrikiske utvecklaren.

Kormaran har främst tagits fram som tenderbåt till stora lyxjakter och priset lär bli därefter. Men konceptet lär på sikt också komma till billigare båtar.

Om det visar sig att företaget kommit runt framdrivningsdilemmat tror vi på Hamnen.se att potentialen för Kormaranen är stor. Problemet hittills har ju varit att bärplansbåtar inte attraherat köparna på grund av tråkig design och höga priser.

Candela Speedboat – snygga svenska elbåten som klarar 40 knop.

Världens första familjesegelbåt på bärplan – Gunboat G4.

Quadrofoil – bärplansbåt på el för bara 150 000 kr.

Kormaranen har åtminstone i våra ögon tagit sig runt det förstnämnda problemet och om de skulle ha problem med lyftkraft eller drivning föreslår vi att de hör av sig till Alexander Sahlin vars bärplanskonstruktion fungerar fint.

 

Kormaran  
Längd: 7 m
Bredd: 1,515 m/ 2,735 m/ 3,515 m
Vikt: 1 500 kg
Framdrivning: 3 x vattenjet
Toppfart: 38 knop
Pris: Cirka 10 miljoner kr
Mer info: www.kormaran.com

Test av bärplanstrimaran med blodig eftersmak

Det blåste egentligen mer än instruktionerna tillät. Accelerationen var häftig men när bärplanen lyfte över ytan i de största vågorna dök båten brutalt. Häng med när Gustav Morin fick en vådlig introduktion till bärplanssegling.

Detta var långt före America’s-Cup båtarna slog igenom på seglingsarenan och satte griller i huvudet på alla fartgalna seglare. Året var 2005 när jag för första gången fick testa bärplanssegling på allvar i en då revolutionerande men anonyma farkosten som går under namnet Windrider Rave. Det visade sig att denna bomlösa trimaran i det extremt tåliga men kanske inte så styva materialet polyuretan, kunde skrämma livet ur de flesta.

Ready for take off
Jag skotar hem och båten tar fart. Först sakta. Sedan drar jag spaken som reglerar höjdrodret bakåt varpå skroven reser sig ur vattnet. När aktern till sist släpper ytan bryter dramatiken lös. Allt motstånd försvinner och plötsligt accelererar båten ursinnigt. Ungefär som att köra en risig Volvo 240 som vips får effekten av en Viper med 500 hk. Det går fort och känns aningen okontrollerat. Styrningen, vilken regleras med fötterna, blir extremt känslig och jag behöver bara vicka på stortån för att gira tvärt.

Jag trycker kroppen bakåt för att sitta stabilt. Adrenalinet sjuder. Varje muskel spänns automatiskt, som om jag undermedvetet förbereder mig för en krock.

Något som förvånar är att båten seglar bekvämt. Vågorna som möter oss innan jag når öppet vatten är små och vi svävar smärtfritt över dem. Men när havet öppnar sig och sjön börjar gå hög får vi problem.

Windrider Rave är inte gjord för att parera stora vågor. Bärplanen, som ska ligga precis under ytan och hålla skroven svävande, skär nu upp i luften och förlorar bärkraften när de landar i vattnet. Skroven störtar, det blir tvärstopp och vi fullkomligt begravs i böljorna.

När vinden återigen rycker tag i riggen trycks båten upp på bärplanen. Rodret tjuter och saltvattnet sprutar i ögonen.

– Varför har vi inte på oss skidbrillor! gormar jag genom vinden till Mikael, min instruktör, som är fullt upptagen med att länsa ut vatten.

Kritiskt läge
Det är omöjligt att utnyttja fartresurserna till max. Vi lyfter och kraschar om vartannat och har inte en chans att hålla jämn fart uppe på bärplanen. I lite mindre och jämnare vind är det med lite träning tydligen fullt möjligt att sväva stabilt och till och med flyga genom gipparna. Det känns omöjligt just nu.

På kajakvis har jag spänt ett kapell kring midjan, men i en av våra värsta kraschar slits det bort från sitt fäste kring cockpiten och vattnet får fri väg rakt ned i mittskrovet. Mikaels intensiva länspumpande räcker inte. Läget blir kritiskt. Gottskärfjorden utanför Kungsbacka kokar med stora vitskummande vågor denna dag i slutet av maj. Det blåser halv storm och regnet ligger i luften. Extrema förhållanden för en liten bärplanstrimaran som Windrider Rave.

Windrider Race mäter 5,2 meter på både längden och bredden och så låg att vattnet bara är centimetrar från att välla in i sittbrunnen. När den ligger stilla vill säga. Väl igång lyfts skroven 1 meter ovan ytan och på platt vatten klarar den farter på upp till 1,6 gånger vindens hastighet. Till exempel 32 knop i vindar på 10 meter per sekund. Rekordet är 41,6 knop.


Instruktionsboken avråder från segling i starkare vindar än 10 m/s. Risken att materialen inte står pall anses vara för stor. Idag blåser det 15 m/s i byarna och de värsta vågorna är 2 meter från botten till topp. Men med tanke på fartrekordet antar jag att restriktionerna har skrivits med viss säkerhetsmarginal. Och om våghöjd finns inga varningar. Gränser är till för att tänjas.

Bärplanens funktion
Raven kan enkelt seglas av en person , men vid hårt väder är det gynnsamt att få mer vikt i båten. Därför får Mikael Sundebäck, återförsäljaren för Windrider i Sverige, sitta i främre cockpiten.

Jag tar plats i aktern där allting sker. Styr gör jag med fötterna och storskotet och bärplanen regleras med händerna. Simultanförmåga är nödvändigt. Sidobärplanen hjälper förutom att lyfta skroven till med att minska krängningen. De är försedda med en reglerbar vingklaff som sitter bak på bärplanet och regleras med hjälp av en elastisk lina. Lovartsidans vingklaff vinklas uppåt för att trycket ska öka på ovansidan och lyftverkan därmed minska. Läsidans vingklaff vinklas nedåt för att trycket ska komma underifrån och skapa lyftverkan.

När dessa två samspelar kränger inte båten och det rätande momentet är stort. Tack vare de bågformade stängerna som sitter på sidan om bärplanen sker det mesta automatiskt. Om skroven sjunker för lågt eller lyfter för högt fjädrar bågen och ändrar vingens vinkel. På det aktre bärplanet, vilket också är rodret, sitter en vingklaff (höjdrodret) som vinklas med en spak på äkta flygplansmanér. 

Krävande segling
Jag har också provat Raven i lätta vindar. Då fastslog jag att 6 m/s inte är tillräckligt för att den ska resa sig med endast fock och storsegel. Därför finns också ett code-0-liknande segel som hissas på ett peke och är till för att ge extra krut i startmomentet. Så långt ett bra tillbehör. Men väl uppe på bärplanen upplevde jag att båten tenderade att dyka. På en Flying Phantom undviker man det enkelt då man har en gast som hänger längst bak i aktern.

Anledningen kan vara att bärplanen är placerade ganska långt bak och bärkraften i fören är för dålig för att klara segelytan. Till och med utan code-seglet gäller det att trimma noga med höjdrodret för att nosen inte ska dyka i vindbyarna.

För att en oinvigd seglare ska få ut maximal fart och kontroll av Raven krävs sålunda optimala väderförhållanden. Man kan tycka att seglingskänslan borde bli lidande av att man som på minitolvorna (2.4 mR) sitter fast i en cockpit. En del fysisk ansträngning måste ju till för att segling ska kännas häftig, vilket uppnås när man hänger i trapets, burkar eller vindsurfar. Då är kroppen i ständig rörelse och man följer båtens alla rörelser. I Windrider Rave sitter man stilla, är helt fast och klaustrofobin är inte långt borta. Men tack vare bärplanen blir seglingen fartig och rolig ändå. Den perfekta plattformen för dem som inte orkar burka eller hänga alltså.

Kall och blodig
Åter till kulingdagen. Vattnet sköljer in i skrovet och båten blir svårare att hantera för varje sekund. En vattenfylld jolle är krånglig att segla redan i lätt bris. Den gungar fram och tillbaka och gör lite som den vill. Den effekten ökar med farten kan jag lova. När vi dyker in i nästa våg rusar allt vatten från aktern till fören och kapsejsningen är ett faktum. Masten slås ner i vattnet och jag lyfts mot skyarna.

Mikael faller i vattnet men klamrar sig fast på de sylvassa bärplanen för att hindra båten från att slå runt helt. Hans händer skärs upp, blodet rinner och det 10-gradiga vattnet tränger in i hans tunna våtdräkt. Huttrandet övergår till att han knappt kan röra lemmarna. Jag hänger kvar uppe på aktern och kämpar för att lossa storskotet och släppa vinden ur seglet, men jag är för långsam och masten pekar snart mot havets botten. Vi hänger oss på varsitt bärplan för att skapa hävkraft, men är chanslösa att få tillbaka båten på rätt köl. Lösningen blir att fästa en tamp i fören på följebåten och dra den tidigare flytande farkosten upp på rätt köl. Inte en helt enkel manöver i detta väder.

Slutligen
Windrider Rave är ett fartvidunder som inte liknar något annat jag seglat på öppet vatten. Att segla den för fullt ger samma känsla som infinner sig precis innan hjulen dunsar i marken när man landar med ett segelflyg. Bara vindsus hörs. Farten känns i hela kroppen och koncentrationen måste vara på topp för att man ska undvika att krascha. Men i segelflyget är man helt instängd. Raven är öppen och stänkande vatten och rodrens vinande genom vattnet spär på fartkänslan ytterligare. Ett plus är också att underlaget är mjukt och farten inte är så hög att man riskerar att dö vid minsta felmanövrering. Även om det stundtals känns så.

Tekniska fakta Windrider Rave:
Längd: 5,2 m
Bredd: 5,2 m
Bredd trailer: 2,3 m
Vikt: 182 kg
Djupgående: 0,3-1,2 m
Masthöjd: 7,6 m
Design: Dr Sam Bradfield
Pris: 137 000 kr
Info: www.windrider.se

Test: Äntligen trendigt med framtidens bärplansteknik

Senaste månaderna har bärplan verkligen slagit igenom stort på kappseglingsscenen. Båtarna blir extremt snabba och spektakulära. Men mest nytta gör kanske bärplanen monterade på motorbåtar?
Vi har testat.

Vi ser det på de otroliga katamaranerna i America’s Cup, på trimaranen Hydroptere som länge höll hastighetsrekordet för segelbåtar, det finns också på kite- och vindsurfingbrädor och sedan många år på den lilla galna Moth-jollen, som verkligen slagit igenom senaste fem åren.

Det finns många som testat bärplan på alla möjliga farkoster. Härom veckan spreds en video på en Laserjolle som fått bärplan. Det går att köpa och vem som helst kan då segla i uppåt 20 knop med sin traditionella jolle. Vi har en kollega som testade att montera bärplan på en gammal F18-katamaran och lyckades komma upp i över 30 knop efter bara någon timmes träning.

Det råder således inga tvivel om att det fungerar.

Men det har ännu inte slagit igenom stort där det verkligen skulle göra skillnad för en stor skara båtmänniskor – på motorbåtar.

Bärplansmotorbåt
Förra veckan fick vi möjlighet att testa en välutvecklad bärplansmotorbåt som verkligen kan göra skillnad för miljön, och faktiskt också erbjuda en väldigt mycket behagligare åktur över vågor än konvetionella båtar. Båten heter Foiltwister och är en aluminumbåt på knappt sex meter. Vi har tidigare intervjuat Alexander Sahlin i Hamnen show, mannen bakom uppfinningen. Det han har lyckats med som är nydanande är att få bärplanskonstruktionen så pass balanserad att det går att gira utan problem och att enkelt färdas i vågor.

Se intervjun med uppfinnaren Alexander Sahlin som står bakom Foiltwister. Med i studion är också designern Ted Mannerfeldt.

Foiltwister gör lite över 30 knop med en motor på 50 hk och drar 0,3–0,4 liter per sjömil i 25 knop. Dessutom känns det knappt att köra rakt över riktigt stora svall. Tidigare tester visar att det är mjukt att färdas över stora fjärdar i 12 m/s i motsjö i 25 knop. Det klarar få styrpulpetbåtar på knappa sex meter, utan att slå sönder sin besättning.

Härligt och häftigt
Körupplevelsen är helt klart lite udda. Det är långt ifrån som att köra en vanlig liten båt. Den sticker inte iväg så snart man fäller gasreglaget. Det tar ett antal sekunder innan den lyfter ordentligt.

Det går lite trögt och man måste justera bärplanets ”höjdroder”, som sitter i fören och sträcker mot ytan likt en arm, när båten accelererar. Man justerar också riggen på motorn som är förlängd. Först har man propellern så högt hissad som möjligt, för att minimera motståndet, och så snart båten lyfter trimmar man ner.

Som att flyga
Belöningen kommer när båten lyfter. Det är som att bli viktlös och man känner hur allt motstånd försvinner. Som om man försöker springa uppför en backe med en tung vikt i släptåg och plötsligt så släpper vikten och man har nått krönet och sätter av utför. Känslan kan nog liknas lite med att flyga ett litet flygplan på låg höjd.

Vi testade med både två, tre och fyra personer ombord. Foiltwister kom upp på bärplanet i alla lägen med med fyra personer ombord tog det säkert en halv minut och vi var tvungna att fördela vikten jämnt. Med två personer gick det betydligt fortare.

Läs mer mer om Foiltwister här och läs vidare om fler flytetyg med bärplan:

Det behöver inte vara särskilt avancerat med bärplan. Nu kan man till och med köpa en tillsats till en vanlig Laserjolle och komma igång.

Det finns både vind- och vågsurfingbrädor och med foils men det har aldrig riktigt slagit igenom. Vågbrädorna blir stabilare när man ska surfa riktigt stora vågor och kommer in i vågen med hjälp av en vattenskoter. Man slipper studsandet som alla små vågor skapar. Vindsurfingbrädor blir såklart också stabliare men det är svårt att segla särskilt fort…

Kanske fungerar det bättre med en kiteracingbräda. Det är nog riktigt svårt inledningsvis men efter en del träning verkar man kunna göra extremt effektiva slag.