Gullviverallyt – succén bara fortsätter!

Det som började i liten skala har bara växt till en fantastisk familjekappsegling som älskas av allt fler. Se inslaget!

Rutten är i stort sett sig lik. Men i övrigt har mycket hänt sedan det första Gullviverallyt seglades för 43 år sedan.

I år lockade tävlingen hela 82 deltagare och den som vill vara med får vara på alerten när arrangören öppnar portarna för anmälningarna.

Många vill vara med
För när så sker så brukar det bli fullbokat inom loppet av någon timme av en salig blandning av familjeseglare och proffs som gillar fyra dagar av racing, gemenskap och naturupplevelser under den bleka vårsolen.

Se inslaget!

Haverier och dramatik i helgens Gullviverally

Två kollisioner, två mastbrott, ett rodehaveri, ett fall över bord samt två båtar som seglade upp på land. Den 40:e upplagan av familjekappseglingen Gullviverallyt bjöd på stor dramatik.

Årets upplaga av familjekappseglingen Gullviverallyt bjöd på mer dramatik än vad arrangören hade hoppats. Banan som seglades i fyra etapper, med start vid Getfoten och mål på Ingaröfjärden i Stockholms mellanskärgård hade allt – sol, ösregn, lätta vindar och vindar på upp till 17 m/s under de fyra dagarna.

Snabbast gick det för Gustaf Winqvist med besättning i sin Dragonfly 28 Sport som vann klassen SRS flerskrov. Snabb som få var också Per Hansson med besättning som vann SRS enskrov-klassen med sin Scampi.

Kul för familjer
I Gullviverallyt finns det också en familjeklass där man får delta om man är max två vuxna och minst två barn ombord. En klass som snitsigt manövrerades hem av Ola Barthelson med familj i en NF.

Gullviverallyt 2015 skördade två master och ett roder.

Banans totalt 70 sjömil klarades dock inte lika problemfritt av alla. Förutom två mastbrott och ett rodehaveri, så drabbades evenemanget också av ett fall över bord. Enligt rapporter från banan så plockades den drabbade dock upp ut vattnet lika snabbt som smidigt av nästkommande båt.

Som om inte det vore nog så inträffade också två kollisioner mellan båtar i frisk undanvindssegling. Dramatiskt blev det också för en ungdomsbesättning, alla under 18 år, i en klassisk koster som hamnade uppe på land. Också det under frisk undanvindssegling.

Perfekta förhållanden under lördagen. 

Men trots att spinnakern trasslade in sig i ett träd så gick ungdomarna fria från såväl person- som materiella skador.

De 105 deltagande båtarna tryggt i hamn.

Årets upplaga av Gullviverallyt var den 40:e och i särklass mest dramatiska upplagan hittills.

 

Lidingö Runt i bilder

 DDD4287 PuffÅrets första stora kappsegling med över 200 båtar bjöd friskt vårväder och utmanande vindskiften med både stiltjebälten och briska byar som briserade broachar.
Se berättelsen i bilder!

Lidingö runt gav en spännande start på säsongen med många startgrupper som alla mer eller mindre direkt fick hissa undanvindssegel. Vinden var västlig med rejäla byar som stundtals svepte ner över banan. Som vanligt gällde det att vara på rätt plats vid rätt tillfälle för att få bra knuff ut från frontspelarna direkt efter starten. 

En rolig krydda för de flesta var att man bytt startordning så att de största och snabbaste kölbåtarna startade sist. 

Foiling 
I första startande klassen, som i år var flerskrov, lyckades Henrik Almstedt pipa iväg rejält med sin F18. Han skulle dock snart bli ikappseglad av Katla –  flottans utan konkurrens snabbaste, modernaste och i mångas ögon ballaste båt – den foilande 20-fotaren Nacra 20 Carbon FCS med skepparen Anton Svensson.

Det är oklart om de någonsin kom upp på sina bärplan men enligt den preliminära resultatlistan seglade de runt banan på 2 timmar och 27 minuter. Näst snabbast var en trimaran, närmare bestämt Corsair 31 D med Jonas Seweling på 2 timmar och 44 minuter. Att jämföra med flottans för dagen långsammaste båt – RJ 85 Emma som tog sig runt på 5 timmar och 36 minuter. 

Svenska premiärer
Heta båtar som skulle bevisa sig på den svenska kappseglingsscenen för första gången var bland andra Johan Delins nya strykjärn MC 38. En fantastisk vindsurfingliknande kölbåt som är helt byggd i kolfiber och har herrejössesmycket segel i kombination med stor bredd och låg vikt. Hamnen.se har nyligen testat (kommer video inom kort) och kan berätta att det är en riktig racehäst.

Den startade i den sista startgruppen, med alla de största och snabbaste kölbåtarna, och blev till en början akterseglad av Hamnenbloggaren Jimmy Hellbergs Pac-Man men lyckades glida om efter ett antal hundra meter. 

Fyra nya Far East 28R ställde till start och visade vad de gick för i den lätta vinden. (Se videon när seglar Far East 28R i nästan 17 knop).

Sverigepermiär hade också nya trimaranen Dragonfly 25 som ersätter sin föregångare med samma namn efter nästan 30 år. Även om den såg både snabb och snygg ut så hade den det tufft mot sina äldre systrar i den generellt lätta vinden. Den lär dock dominera i hård vind. Vi återkommer inom kort med test av den. 

Däremot såg en gammal Dragonfly 25, närmare bestämt Alexandra med Anders Lewander som skeppare, ut att gå som en raket med riktigt snabba slag trots att de kryssade med en stor Code-0. De tog sig runt banan på 3 timmar och 2 minuter och kom tvåa, på beräknad tid bara 13 sekunder efter Jonas Sewelings Corsair 31 som alltså vann flerskrovsklassen. 

Största klasserna
J70 var största moderna klass med 7 startade båtar. Express och Nordisk Folkbåt var störst med 13 startande båtar. 

J70 och Express dominerar resultatlistan förutom förstaplatsen som X-102 Team Tant Raffa roffade åt sig. Andraplatsen tog Anders Lindved och hans Melges 24. 

På bilderna ser ni också Ulrika By som var regattans mest framgångsrika kvinnliga skeppare med en andraplats i IF-klassen. 

Håkan Lindström visade att det lönar sig att hotta upp en gammal slankseglare i form av en Omega 42 som han välsignat med en ny rigg. 

Klabbe Nylöf hade den mest enhetligt klädda besättningen på den lika snofsiga som snabba Club Swan 42 “Ladykiller”(:P). 

Läs mer och se de resultaten på www.lidingorunt.se

Foto: Gustav Morin. 

Myssegling och blåtiror

GullviverallytGullviverallyts första dag är slutförd i en av årets första sommardagar. Med start vid Getfoten och ut genom Oxdjupet förbi Grinda och till första etappmålet vid Gränholmen. Foto Allan Förberg.

Ett fantastiskt väder men med mycket svaga vindar, för att inte säga, inga alls stundtals. Karoline, Susanna, Fredrik, jag själv och så naturligtvis stjärngasten Kajsa två år, utgör besättningen på X-99an Punkten. Inledningen kunde ha varit bättre då Susanna inledde evenemanget med att kvällen före start sätta en kniv rätt in i handen. Det innebär att den lite tunna besättningen blev ännu en hand kort. Med hjälp av Kajsas goda humör höll besättningen ändå.

Starten skedde i praktiskt taget ingen vind alls vilket ledde till att de mindre båtarna som startar först blev av med en stor del av sitt handikapp i tid redan i starten, vilket gynnade alla större båtar. Den hypersnabba Pac Man kunde därför saxa sig igenom fältet med sin stora Genacker utan problem och vinna tävlingens första dag.

Vår inledning blev bra när vi med tur och viss skicklighet lyckades väl med att ta oss fram i fältet ut genom Oxdjupet. De mycket svaga vindarna med vindstråk från alla håll gav utrymme för mycket skärande åt alla håll, vilket spred ut fältet.

Den här dagen blev ett typiskt exempel på att man aldrig ska ge upp i segling, hur hopplöst läget än ser ut att vara. Många små “omstarter” gjorde att placeringarna varierade kraftigt ända till mål.

För vår egen del blev det parkering vid Grinda där vi fick uppleva den mindre roliga situationen att se många konkurrenter retsamt enkelt komma bakifrån och runda oss utan att vi kunde göra mycket åt det. Det är det som är skärgårdssegling och som gör tävlingsformen så intressant. Det bästa och mest erfarna skärgårdsseglarna är de som klarar sig bäst.

Vädret var strålande, även om vi kanske önskat lite mer vind. Banan blev avkortad som följd av att vi närmade oss maxtiden. Avslutningen på dagen blev som vanligt en fest i Gullvivans anda. Trevligt och gemytligt och alla fick pris. Lilla Kajsa var väldigt nöjd med dagen när prisutdelningen var avslutad. Detta till trots att hon under en av de hetare manövrerna ramlade ner från nedgångstrappan och ådrog sig en rejäl blåtira. Tuff som hon är återkom humöret snabbt när den värsta smärtan lagt sig. En typisk Gullvivetjej.

Vi ser nu fram mot nästa spännande etapp till Sandhamn. Värmen kvarstår och kanske blir vindarna idag något mer gynnsamma. Vi hoppas att vi slipper regnet här ute i Skärgården. Hur det än blir med den saken så blir det ännu en rolig dag på fjärden och fortsatta obligatoriska kvällsdiskussioner om båtar, vindar och varför vi inte gjorde så där och si på annat ställe.

//Håkan Södergren