Test av Fareast 26 – den kinesiska snabbseglaren

Far East 26 Jag fick en storslagen seglingspremiär i år med test av nya Far East 26 i vindar upp till 13 m/s. Det är en prispressare från Kina som av vissa kallas Expressdödaren. Upp till bevis. Se också videoinslaget från testen i Hamnen show.

Första gången jag hörde talas om Far East Boats för ca ett år sedan var jag minst sagt skeptisk. Jag tyckte inte namnet klingade vidare väl, även om jag visste att det var välkända Simonis Voogd som var ansvarig för konstruktionen. Priset på ca 400 000 kr får en ju också att tvivla på kvaliteten.

Men första gången jag såg Far East 26, på båtmässan i mars, i år så blev jag positivt överraskad och var snabbt tvungen att revidera min trångsynta uppfattning om billiga Kinabyggen.

Efter första genomgången upplevde jag båten som mycket välbyggd, hittade inget att anmärka på. Tvärt om. Konstruktionen är avancerad, inte minst med tanke på priset och hur båtar i den här storleken vanligan är byggda.

Skrovet är en sandwichkonstruktion i vinylester, vilket innebär en lätt, styv och torr båt. Torr som i lite kondens inuti och som i att skrovet inte kommer att behöva epoxybehandla för att inte dra åt sig massa vatten.

Vinylester är överlägset polyester då det både limmar bättre och är tätare med mindre vatteninträngning. Det första jag brukar kollar på en båt när den ligger på land är hur köl, roder och andra detaljer är utformade på undervattenskroppen. På vanliga semesterseglare syns det irriterande ofta att man varken lagt tid eller pengar på utformning och finish på detta område.

Så är inte fallet med Far East 26.

Den har fina profiler med nästan överdriven finish. Man har klätt in köl och roder i en glasfibermatta med en speciell aluminiumfinish som ser ut som silver och kallas ”Texalium”. Väldigt snyggt!
Far East är livlig för undanvind. Mer om det längre ner i artikeln.

Att måla på en ful bottenfärg på denna båt kommer inte att komma på tal, så det är kanske tur att kölen är hissbar så att man lätt kan dra upp båten på sin trailer för att svabba av eventuell beväxning.

Båten levereras alltså med ”racingfinish”, vilket är mycket ovanligt för det tar tid att få til. Och som bekant – tid är pengar! Inredningen är spartansk men elegant, inte minst tack vare inslag av både texalium och kolfiber. De få detaljer som finns är snyggt gjorda, som tex de infällda LED-spottarna i taket. Innerlinern lyfter hela ruffen till att kännas ren och fräsch, inga fiberändar med påslabbad topcoat går att finna någonstans.

Det finns inget pentry som standard men toalett med både handfat och dörr ingår, dock ingen septitank. Hur det fungerar med nya regler låter jag vara osagt.

Kojerna, fem till antalet, har alla fullängd och dynerna är klädda med ett ganska snyggt grått tyg. Under kojerna finns mycket bra stuvfack och inne i förpiken hänger det stuvpåsar på väggarna. Oroa er inte, det ser bättre ut än vad det kanske låter. Jag gillar det främst för att det är praktiskt men det sparar också vikt och ger en lite ”rejsig” känsla.

Hela båtens formspråk med skrov, ruff och hårdvara (som avlastare, vinschar, etc) håller samma linje rätt igenom. Detta är en sportig båt för aktiv segling och/eller kappsegling. Men den har fortfarande med övernattningsmöjligheter, och för storleken goda utrymmen.
I hård byig vind måste man vara alert för att inte broacha.

På premiärseglingsdagen blåser det huggorm, uppåt 13 m/s i byarna. Perfekt för att testa om prylarna håller och är rätt dimensionerade. Dock är platsen för provseglingen mindre bra med utgångspunkt Nacka Strand. Mycket högt land gör vinden extremt byig och skiftande och att man nu sitter i en helt främmande båt med tre vårrostiga seglare gör inte saken bättre! Stående rigg kommer från välkända Seldén och ser väl dimensionerad ut för båten. Dock uppmärksammade jag när vi skulle ta första revet i storen att en av revhakarna på bommen var utböjd, för klen helt enkelt!

Medföljande skot och fall visar sig också vara för klent dimensionerade, de vill inte fastna i avlastarna och kvalitén är långt ifrån godkänd på en så här sportig båt där man förväntar sig att alla trimfunktioner fungerar klanderfritt. Vi var tvungna att hissa focken tre gånger, fallen var rena gummisnoddar. Medföljande segel var inte mycket bättre de heller. Mest störande var att focken inte riktigt passade så att det var svårt att få tillräckligt mycket tvist, trots att skotpunkten var i sitt bakersta läge.

All hårdvara från Harken, såsom skotvagn, block, avlastare, utväxlingar till häckstag etc, var rätt dimensionerade och satt på rätt ställen. Sittbrunnen var stor och lättjobbad, jag saknade dock fotstöd då vi vinglade omkring på den byiga lilla fjärden, något som tydligen finns men saknades bara på detta ex.

Istället fick jag sätta mig längst akterut och på så sätt få spjärn med skenbenet mot häckstagets hanfot för att inte trilla ned i sittbrunnen varje gång jag inte hann parera en vindby och kraftiga vindvrid, ofta båda på samma gång.
{artsexylightbox path=”images/stories/batar/segelbatar/2013/Far_East_26/Far_East_bow” previewWidth=”490″ previewHeight=”300″} Kölkordan är väldigt smal, vilket gör att den kräver rätt hantering för att inte dejsa i slagen.

Vi trixade oss upp mot Lidingöbron och slog mellan land och finlandsfärjor, ett kontrollerat kaos och inte mycket lugn och ro. Den smala kölkordan gjorde sig omedelbart påmind. Så fort vi kom ur ett slag med för lite fart stannade båten helt, kölen tappade greppet och båten gick lika fort i sidled som framåt.

Liksom alla moderna prestandabåtar är hon inte lätt att segla till 100 procent, det krävs att man har en samtrimmad besättning på storskot och vagn, samt lagom mängd gastar på kanten för att hålla båten på fötter. I dag hade fem till sex man i besättningen nog varit lagom, om det varit kappsegling.

Väl uppe vid Lidingöbron satte vi spinnakern och kanade utför. Typiskt att vinden började mojna nu på sena eftermiddagen!

Men trots lite mindre vind, runt 8-9 m/s, loggade vi ganska stadigt strax över 9 knop med toppar i byarna på över tio knop.

Båten löpte på bra och grävde inte ned sig i vindbyarna utan poppade istället upp på vattnet, vilket gjorde undanvinden rolig och mycket odramatisk, man ville bara ha mer vind!
{artsexylightbox path=”images/stories/batar/segelbatar/2013/Far_East_26/Far_East_downwind” previewWidth=”490″ previewHeight=”300″} Spinnaker är standard. Seldenpeke och gennaker är tillval.

Vi pressade båten hårt, vilket var möjligt tack vare det djupa rodret som alltid hade ett stadigt grepp i vattnet. Vi lyckades inte broachade en enda gång, vilket nästan kan ses som en bedrift i den extremt byiga och virriga vinden.
Eftersom vinde lade sig något ju längre dagen gick och vi blev allt varmare i kläderna så gjorde vi ett nytt försök att få till bra gång på kryssen.

Med en effektiv vattenlinjelängd av ca 7,9 m borde kryssfarten ligga på ca 6,0knop, så jag ville gärna se siffror på GPSen motsvarande detta. Nu klev också vår kameraman ombord, 100kg Gustav Morin. Hans vikt gjorde verkligen nytta på kanten, Vi var nu fyra man ombord. Med rätt trimm och lagom krängning fick båten ett fantastiskt bett på kryssen. Vi loggade stadigt runt 6,1 knop. Över förväntan alltså. Mycket bra för en 26-fotare och garanterat snabbare än en Express.

Helt klart är att denna båt kommer att vara snabb i händerna på en driven besättning och det bör inte vara några problem att segla upp till båtens SRS-tal på 1,185. Andra båtar av liknade karaktär och prestanda är J/80 och Platu 25, men på SRS-kappseglingar så kommer man också få tampas med Linjett 33:or och First 31.7:or som är rätt vanligt förekommande båtar på kappseglingsbanan.

Far East 26 är ingen revolutionerande båt. Den sticker inte ut med radikal design, gimmicks eller andra nymodigheter. Simonis Voogd har fokuserat på prestanda genom några säkra kort som långa balanserade linjer, relativt låg vikt och bra köl och roder. Inget hokus pokus alltså.

I mina ögon är båtens stora styrka att den inte har några svaga punkter och kvalitén på bygget är långt över förväntan i prisklassen. Jag skulle säga att Far East 26 består av 70 procent ren seglingsglädje och 30 komfort – perfekt för hen som vill ha mycket segling för liten slant och ett enkelt båtägande som kräver minimalt med tid.
{artsexylightbox path=”images/stories/batar/segelbatar/2013/Far_East_26″ previewWidth=”490″ previewHeight=”300″}

Hamnen show 6 Se videoinslaget från testen av Far East 26 i Hamnen show (startar vid 25,20 min).

Data Far East 26:
Längd, LÖA:8,38 m
Längd, LVL:7,92 m
Bredd: 2,55 m
Djup:1,70 m / 1, 20 m (hissbar köl vilket förenklar trailing).
Vikt:1700 kg
Vattentank: 55 l
Motor: Utombordare
Designer: Simonis & Voogd
CE-Certifiering:B
Storsegel: 23,20m²
Genoa/Fock:14,00m²
Spinnaker: 57,4 kvm
Mer info: www.nordicyachts.se

Peter Norlin 1941–2012

Peter Norlin.

Peter Norlin.Ett av de största namnen i svensk segling, yachtkonstruktören Peter Norlin, har gått ur tiden. Peter avled i cancer den 13 december. Han blev 71 år gammal.
Här berättar Sveriges främsta seglingsförfattare, Bengt Jörnstedt, om “Sveriges mest framgångsrika konstruktör”.

Här är några av Norlins mest framgångsrika båtar. Scampi, Express, Omega 42 och Cumulus. 

Peter slog igenom som konstruktör 1969. Grunden för hans framgångar lades av en lång rad snabba havskryssare, men hans karriär präglades av en enastående bredd. Peter ritade allt från 2,4, Albin Express, skärgårds- & kustkryssare till svenska utmanare i Whitbread Round The World Race (1981) och America’s Cup (1992).

Peter växte upp i Saltsjö Duvnäs, seglade med föräldrarna i skärgården och tävlade som junior i Måsungeklubbens kappseglingar nere i viken. 1960-talet ägnades åt havskappsegling med kompisarna på 28-fotaren Fingal. De var oerhört segerrika, men Peter ville skapa något snabbare. Han funderade, jämförde äldre och nyare skrov, täljde på en liten modell. När en god vän ville ha en rymlig familjebåt fick Peter förtroendet att rita den.
Båten döptes till Scampi.

Vid seglingarna om Half Ton Cup i Sandhamn i augusti 1969 kom den stora skrällen – Peters hembyggda 30-fotare utklassade hela den internationella eliten. Scampi verkade dansa fram i vågorna och konkurrenterna var chanslösa.

Det var ett genombrott som genljöd i seglarvärlden. I ett slag var Peter Norlin hyllad yacht designer. Och så fortsatte det. Scampis fleråriga dominans var inget ”one-shot”. Peter utvecklade nya vinnande koncept. Hans ”A-serie” – Accent, Amoress, Agnes – var i topp i Europa och USA kring mitten av 70-talet.

1981 kom suveräna ¾-tonnaren Profilen, byggd i aluminiumprofiler. Året efter var 40-fotaren Big Foot en hårsmån från seger när 45 båtar av världsklass tävlade om Sardinia Cup i Medelhavet. I 6-metersklassen ritade och seglade Peter flera av de snabbaste båtarna under 80- och 90-talet. Vackra linjer präglade alla hans skapelser.

För cruisingseglarna är det förstås Peters serietillverkade familjebåtar som betytt mest: Scampi, Accent, Albin 78, Cumulus och Stratus, för att nämna några av storsäljarna från Albin Marin. Andra exempel är de finskbyggda Avance-båtarna; kustkryssaren Omega 42 som blev en klassiker; de större, eleganta båtarna från Sweden Yachts som alla var av Peters design och byggdes fram till våra dagar.

Över tiotusen båtar blev det, alla med den utmärkande ”Norlin-känslan”; de goda kryssegenskaperna, med perfekt balans och mjuk gång i sjön – det som gör seglingen lustfylld.

Ingen svensk konstruktör har nått Peters samlade framgångar. Hans namn blev respekterat ute i världen. När en ny America’s Cup-klass skapades 1989 ingick han i designkommittén.

Peter var artist, talangfull som ingen annan, skicklig rorsman och sjöstark seglare, alltid lugn. Han behandlade hög och låg med samma vänliga intresse, var prestigelös och intresserad av andra.
Det är, med andra ord, en karaktär som lämnat oss.

Text: Bengt Jörnstedt, f d chefredaktör för tidningen Segling. Han har skrivit boken ”Rena linjer, ren segling – Peter Norlin och hans båtar” (Norstedts Förlag, 2008).

Foton: Mats Johansson/Gransegel.

 

Sandhamn Race Week – Film från Farr 30

Martin Strandberg leder Farr 30-serien efter första dagen i Sandhamn Race Week

Martin Strandberg leder Farr 30-serien efter första dagen i Sandhamn Race WeekSandhamn Race Week är i full gång med Expresser, F18, Drakar och ORC på startlinjen. Hamnen.se producerar film från Farr 30-klassen lördag, söndag och måndag.

I absolut bästa förhållanden med strålande sol och en stadig vind runt 5-9 sekundmeter inleddes Sandhamn Race Week på lördagen i vattnen utanför Sandhamn. Expresserna seglar om SM-titeln med 36 båtar på startlinjen. 

Express är en tuff och jämn klass ändå var det en båt som dominerade. Henri Lloyd Sailing Team med skepparen Lars Idmyr från GKSS tog två segrar, en andraplats och en tredjeplats i lördagens fyra seglingar.

IMG_2905

– Det här är ett härligt kvitto på att det är värt all tid man lägger ner, säger Lars Idmyr och lyfter fram sina kamrater ombord:

– Vi har seglat så mycket tillsammans och vi har rutinen. Och när vi sedan också har bra kommunikation ombord, som vi hade idag, då brukar det gå bra.

IMG_2908

Tvåa bland Expresserna ligger X-RAY med Joakim Rodebäck och trea är Skumpan med Ronny Gustavsson som skeppare.

IMG_2112

I ORC International leder favoriten Ralf Aspholm med sin TP52:a Datacom-Lindahl efter första dagen. Även Ralf dominerade i sin klass och vann tre av fyra seglingar. I dagens första segling blev han trea men spikade sedan de tre andra seglingarna.

Foto: Malcolm Hanes

Resultat bana:

https://www.ksss.se/sv/Kappseglingar/Regattor-2011/Sandhamn-Race-Week-med-Express-SM/Results—Fleet-Race/

Resultat hav:

https://www.ksss.se/sv/Kappseglingar/Regattor-2011/Sandhamn-Race-Week-med-Express-SM/Resultat-HAV/