Snåriga regler och diffusa ägarförhållanden gör att rikaste ryssarna segla vidare, medan hårt satsande ryska idrottsmän i mindre klasser stängs ute. Se inslaget!
Att vara rysk elitidrottare är inte lätt då dörrar stängs för deras deltagande. Det gäller inte minst inom segling och i OS-klasserna där inga ryska deltagare är välkomna.
Uteblivet arbete
Det fick bland annat två Drakseglare nyligen erfara under en regatta, rapporterar en källa till Hamnen. De fick packa ihop och se sina namn borttagna ur resultaten. Mest bedrövade över beslutet var proffsbesättningarna som inte kunde genomföra sitt arbete som planerat.
Världens mest spektakulära kölbåtar seglar under radarn
Vad Hamnen erfar så drabbar detta dock inte de verkligt tunga aktörerna inom havskappsegling, där ryska miljardärer kommer undan med sitt deltagande. Allt tack vare att båtarna inte seglar under rysk flagg och att besättningar och skeppare är av annan nationalitet.
Monaco och Cayman islands löser problemet
Världens två snabbaste kölbåtar är två bra exempel på det. Den ena är Club Swan 125:an Skorpios, som nyligen vann RORC Caribbean 600, och som ägs av Dmitry Robolovlev. Den seglar med Monaco-flagg och flyger således under radarn. Därtill har vi Maxi 100 Comanche som just slog rekordet över Atlanten i ost-västlig riktning och som ägs av ryska miljardärer. Den seglar under Cayman-flagg och har också internationell besättning med en skeppare från Australien.
Besättningen från Comanche rapporterar dock att ägarna kancellerat deltagande i planerade regattor och att besättningen ändå hade valt att inte dyka upp.
Det är i Caribbean 600 som giganterna bland kölbåtar gör upp, där fantastiska trimaraner sätter rekord och där amatörbesättningar pressar sig till det yttersta.
Den 13:e RORC Caribbean 600 lockade 74 lag med 738 seglare från 32 olika nationer för att tävla runt 11 karibiska öar. Ett race på över 600 nm.
Christopher Sheehans Pac52 Warrior Won var den totala vinnaren och lyfte RORC Caribbean 600 Trophy för den bästa korrigerade tiden under IRC.
Det här den svåraste kappseglingen i världen…
– Taktiskt sett klassas RORC Caribbean 600 som en av de svåraste i världen. Det är som en tungviktsboxningsmatch; vänstern och högern bara fortsätter att komma mot dig och du väntar på den där knockout-punchen. När som helst kan du parkera, ingen ledning är säker förrän i slutet, kommenterade Warrior Wons taktiker Richard Clarke.
4:20 Multihulls
7:25 IRC 1
9:00 IRC 2
10:19 Class40
12:35 IRC Super Zero
15:09 The Volvos
17:20 IRC Zero & Overall Winner, Warrior Won
21:50 Race Director Summary
22:36 Movie Montage
När världens snabbaste och största kölbåtar gör upp och 74 båtar ska samsas i startområdet, så blir det spännande. Se reprisen från giganternas kamp.
Hela 74 lag med över 700 seglare från 32 länder startade igår i den 13:e upplagan av Royal Ocean Racing Clubs 600-mila race runt 11 karibiska öar. Det blev en spektakulär start med 15-20 knops vind från nordost.
Sverige representeras av Jonas Grandér på Matador.
– Det är fantastiskt att vara på plats här i Antigua. Det är som att segla i paradiset. Vi ser fram emot racet. Vi är ett riktigt bra gäng ombord, alla medelålders halvsura gubbar, men vi har kul och det är viktigast, sa Jonas Grandér, innan de gav sig ut mot starten.
Comanche i full fart mot land
Starten i klassen IRC Super Zero var minst sagt spektakulär med Comanche som seglade i full fart mot Pillars of Hercules, för att sedan ta innerlinjen farligt nära klipporna (se ca 30 min in i livesändningen). VO65 Groovederci Racing, också kallad Sailing Poland, hack i häl. Besättningen på denna båt är spännande med 57-åriga kvinnan Deneen Demourkas vid rodret och flera tonåringar i besättningen.
Här är livesändningen från giganternas kamp.
När de två ledarna slog ut korsade de den massiva ClubSwan 125 Skorpios (MON) och Volvo 70 Ocean Breeze som kom in mot land för styrbord.
Spektakulär start för flerskrov
I starten för flerskrovsbåtar gjorde Peter Cunninghams MOD70 PowerPlay (CAY) en wheelie vid den sista inflygningen (se från 38:50 i livesändningen) innan han sprängde fram i ledningen med en stor vattenkaskad sprutande från läskrovet i farter över 25 knop.
Kölbåt i 42 knop!
Fyra timmar in i racet ledde Giovanni Soldinis Multi70 Maserati (ITA) Multihull Class över Peter Cunninghams PowerPlay och Jason Carrolls Argo (USA).
En av de häftigaste båtarna i racet är den danska VO70.an Trifork som byggts om med lättare köl och en stor foil. Toppfarten som de nått under testerna, innan racet, är 42 knop! Foto: Rick Tomlinson.
Här är ett häftigt sammandrag med mäktiga bilder från starten.
Skorpios i ledning
I racet att ta line honours (först över linjen) bland kölbåtarna. Ledde Dmitry Rybolovlevs ClubSwan 125 Skorpios, skeppare av Fernando Echavarri. I skrivande stund leder de fortfarande.
VPLP/Verdier 100 Comanche, med skeppare av Mitch Booth var och är fortfarande tvåa.
Här får vi hänga med ombord på en av racets snabbaste båtar, MOD 70:an Powerplay.
– Vi fortsätter att fokusera på säkerhetsaspekterna ute på tävlingsbanan. Det kommer att vara olika väderförhållanden och vissa delar av banan är ganska förrädiska. För RORC Race-teamet handlar det om att hålla flottan säker, med 24-timmarsövervakning på varje båt, kommenterade tävlingsledaren Chris Stone.
Swans osannolika 125 fotare möter sin största rival, 100 fotaren Comanche, när RORC Caribbean 600 startar idag.
Det är en otroligt stark flotta som nu samlats i Antigua för att göra upp i Västindiens häftigaste offshore-regatta. Idag, måndag 21 februari 16:00, går starten i denna 600 sjömil långa tradewind-fest.
Båda båtarna har ryska pengar i ryggen och de är sannolikt de dyraste kappseglingsbåtarna att driva just nu.
Skorpios 60 meter höga mast och 659 kvadratmeter stora storsegel kanske kan komma väl till pass, då vindarna i årets event sägs bli aningen lättare än vanligt.
Skandinavisk närvaro med VO70
En annan uppstickare är skandinaviska och supermodifierade VO70:an Trifork. Hon gjorde väl i från sig på RORC Transatlantic, som utgjorde överfartsseglingen för flera av de deltagande båtarna. Båten är danskägd och har bland andra Jens Dolmer som ansvarig för allt tekniskt och Aksel Magdahl som navigatör.
Här får vi träffa Mitch Booth, skeppare på Comanche och Fernando Echavarri, skeppare Skorpios som berättar om varför de deltar i RORC Caribbean 600.
Även om vindarna kan bli lite lättare än vanligt så kan banrekordet ändå vara i fara. Man följer enklast racet via livebloggen eller direkt på racetrackern.
Den helt vansinniga fartmaskinen Comanche slog nytt rekord över Atlanten i årets upplaga av RORC Transatlantic Race. Likväl var den inte snabbast.
Vänta, den motsägelsefulla ingressen kan förklaras. Comanche klarade sträckan Lanzarote – Granada på 7 dygn, 22 timmar och 24 sekunder vilket är nytt rekord. Men bara för kölbåtar.
Att den foilande trimaranen Maserati sedan var ännu snabbare var inte mycket att göra åt. Oavsett båttyp var det stort att bara komma i mål i RORC Transatlantic Race då förhållanden var ovanligt stökiga. Att Comanche trots detta lyckades slå nytt rekord är sålunda inget mindre än en bragd.
Världens snabbaste kölbåt är extrem på precis alla vis och den byggdes uteslutande för att slå rekord. I den här videon får vi följa med lite under bygget och från start till mål under Atlantseglatsen som kapade rekordet med ett dygn!
Rekordet sattes 28 juli 2016 och lyder 5 dagar, 14 timmar och 21 minuter.
Det betyder att man slog rekordet med över ett dygn. Ett rekord som sattes av Mari-Cha IV och som stått i 13 år.
Nyckeln till rekordet består av två delar.
Del ett är såklart båten – en extremt bred historia med enormt stor segelyta, svängköl och låg vikt.
Del två handlar om väder och vind. För kanske ännu svårare än att bygga ett monster till båt är att träffa rätt väderfönster – och att lyckas hålla sig i det hela vägen över Atlanten.
– Det uppstår oftast bara två väderfönster per år som gör det möjligt för en enskrovsbåt att segla i ett och samma fönster hela vägen över Atlanten – och vi lyckades pricka ett av dem. Att vi lyckades slå rekordet med ett dygn var långt över mina förväntningar, säger den lika skicklige som ödmjuke navigatören Stan Honey.
Den tidigare rekordhållaren Mari-Cha IV är 38 fot längre och 25 ton tyngre än Comanche.
Det blev en spännande start ut från Sydney Harbour för de 85 deltagande båtarna. Först ur blocken var de fem 100-fotarna som bjöd på en hel del spänning när de sick-sackade genom den rekordstora åskådarflottan.
Pressreleasen i sin helhet:
Sydney, 26 December 2018 – A glorious, sunny summer afternoon provided the setting for an impressive 2018 Rolex Sydney Hobart Yacht Race start. As the first yacht to successfully clear Sydney Heads, Peter Harburg’s 100-ft Black Jack – for the second year running – gained an early psychological advantage over her rivals ahead of the more testing and sustained challenges which lie in wait as the frontrunners head south down the New South Wales coast. A fleet of 85 yachts from nine countries commenced the 74th edition under a consistent 10-12 knot north-easterly breeze and within the amphitheatre that is Sydney Harbour, spectators filling every vantage point onshore and on the water.
This year both the contest to arrive first in Hobart, Tasmania and to claim overall victory on corrected time promise to be wide open. Rolex, celebrating 60 years of its relationship with the sport of yachting in 2018, has been Title Sponsor of the race since 2002. Line honours: Comanche recovers Of the five 100-footers in contention, four have tasted line honours success in one of their many previous guises. Jim Cooney and Samantha Grant’s Comanche, only the sixth yacht to pass the Heads but soon leading the fleet following the initial exchanges in open water, delivered a new race record last year. Following an extensive training programme she is arguably in better shape this year. Victory in 2017 came at the expense of eight-time line honours winner Wild Oats XI, currently experiencing her longest run without success since first dominating the scene in 2005.
Subject to numerous modifications over recent months, the form of Seng Huang Lee’s Hong Kong entrant Scallywag was harder to gauge and a little over three hours into the race bowsprit damage forced her retirement. Christian Beck’s InfoTrack completes the field of contenders. Navigators on the frontrunners were forecasting a 48-hour finish time which is some way off the race record of 1 day, 9 hours, 15 minutes and 24 seconds. Iain Murray, tactician/strategist on Wild Oats XI was braced for a complex race. “It’s not going to be the windiest. It will be strategically challenging with a number of races within the race.” A relatively fast passage south during the first evening was forecast before the leaders face the prospect of overcoming challenging lighter patches during the second day.
“To have the five 100-footers here for this race is great. The stakes are really high – everyone has recruited the best offshore sailors in the world,” explained Black Jack skipper Mark Bradford. Overall victory: An open field Over the past decade, seven yachts measuring 52-ft and under have claimed the Tattersall’s Cup and Rolex timepiece, rewards for the race’s most sought-after prize – outright victory on handicap. On the docks of race organisers Cruising Yacht Club of Australia (CYCA) this morning, the prospect of this being a ‘smaller boat’ race was gaining traction. Bruce Taylor, owner/skipper of the 40-ft Chutzpah, preparing for his 38th Rolex Sydney Hobart, predicted a different contest to last year’s downwind sleigh ride south. “The conditions are highly variable which is the absolute antithesis to last year which was highly predictable. The forecast is changing by the minute. From our point of view it will be a matter of negotiating the calm conditions off Tasmania. It will be one of those races where it won’t be over until it’s over.”
“The big boats will run out of air down the New South Wales coast,” concurred Bryan Northcote, navigator on the S&S 39 Mark Twain, “meaning the back end of the fleet has a real chance this year.” Although no crew has retained the Tattersall’s Cup since 1965, Matt Allen, owner of last year’s winner, the Botin 52 Ichi Ban, is intent on challenging that statistic and has reason to be confident. “We know a lot more about our boat than this time last year and are more comfortable with our sail set up,” explained Allen. “We’re looking forward to the challenge of attempting to go back-to-back. Trying to beat all of the boats in your size range is the first priority.” This group alone is highly-competitive comprising the likes of Teasing Machine, Privateer and nine TP52s. “I don’t see a significant gap between the 50-ft boats unless there is a change in the current weather forecast,” admitted Teasing Machine owner Eric de Turckheim, one of the contenders who has the incentive of becoming the 14th overseas winner of the race.
For the international fleet comprising more than 1,050 sailors from some 30 different countries, a compelling 628-nautical mile contest lies ahead. An edition which will demand precision in navigation, synergy in teamwork and tactical guile, all qualities which have made Rolex a natural partner of the race since 2002.
The LDV Comanche and Wild Oats XI “incident”. Couch Captains – what do you think? Does Comanche have reason to protest, or did Wild Oats just pull off an awesome leebow?
Vissa tål inte att bli omseglade. Inte ens när det är världens snabbaste kölbåt som kommer ångande. Se videon från gårdagens start och tyck till om Wild Oats försök att sätta stopp för Comanche.
Det blev rejält mycket action när den 102 starka flottan i årets Rolex Sydney to Hobart Race skulle tampas om att snabbast ta sig ut mot öppet hav från Sydney Harbour.
Deltagande båtar får mäta mellan 30 och 100 fot och den mesta uppmärksamheten drogs som vanligt till Maxi-båtarna som är fyra till antalet i år.
Det handlar alltså inte om Pelle Pettersons trotjänare Maxi 68, 77, 84 eller 95 utan om klassen Super Maxi där båtarna mäter 100 fot.
Alla fyra som startar i år har någon gång i tidigare upplagor av racet varit först över linjen. Wild Oats har lyckats med bedriften hela åtta gånger, vilket alltså är ett rekord i sig.
Bansträckningen är 628 sjömil och i år förväntas racet gå fort då vindarna till stor del spås knuffa på akterifrån, ofta med styrka över 10 m/s.
Även om mycket fokus läggs på supersnabba och moderna racers i kolfiber så finns det också gamla klassiker som visar vad de går för. I år är den äldsta båten Dorade som är byggd 1929.
Racet startade kl 03.00, natten till tisdagen svensk tid, och dessvärre finns livesändningen än så länge inte tillgänglig i repris. Men väl en kort video med höjdpunkterna.
För er som inte orkar vänta på den eventuella reprisen finns här ovan ett långt spännande videoinslag som berättar historien om racet.
Siffrorna är smått otroliga men så är också 100-fotaren Comanche något utöver det vanliga.
Det var under kappseglingen Transatlantic Race som den amerikanska rekordjägaren Comanche lyckades bräcka det gamla enskrovsrekordet från VOR 2008-2009.
Då var det Ericsson 4 under ledning av skepparen Torben Grael som lyckades avverka 596.6 sjömil under 24 timmar på väg ner mot Kapstaden.
Undertecknad befann sig en bit bakom Ericsson 4 ombord på Ericsson 3 och jag kan intyga att det var en vild färd.
Förutsättningen för att kunna slå rekordet är såklart mycket vind men också ganska platt vatten. Eftersom båten seglar mycket fortare än vågorna tar det tvärstopp om vågdalarna är för djupa.
Med VO70-båtarna var farten stundtals över 30 knop men då försökte vi snarare bromsa än fortsätta gasa. Vi var för oroliga att båten skulle gå sönder.
Ombord på Comanche verkar man inte riktigt lika orolig. Båten är än mer anpassad för höga toppfarter och tack vare sin otroliga bredd så går det minst sagt undan på framförallt halvvind.
– Vi loggade ganska ofta över 35 knop, säger skepparen Ken Read.
Slagen av trimaran Trots Comanches rekord och otroliga fart var hon inte snabbast på banan. Den skalpen tog tuffa MOD 70 trimaranen Phaedo 3 som vi sett i flera race tillsammans med Comanche under vintern och våren:
Skepparen Ken Read berättar om Comanche och vi får veta vem ägaren är.
Hela pressmeddelandet om Comanche från Transatlantic Race “In stark contrast to the two days they spent wallowing in no wind last week, a corridor of strong southwesterly winds straddling the breadth of the North Atlantic for the last 48 hours has provided last Sunday’s starters with conditions to cover huge mileage.
A boat built exactly for this is Jim Clark and Kristy Hinze-Clark’s VPLP-Verdier designed 100-foot maxi Comanche, which this morning broke the monohull 24-hour distance record. In the period between 0530 UTC Friday and 0530 saturady, Comanche covered 618.01 nautical miles (or 25.75 knots average); however, it is important to note that this is subject to ratification by the World Sailing Speed Record Council.
This betters the previous record of 596.6nm set by Torben Grael and the Ericsson 4 VO70 crew during the 2008-9 Volvo Ocean Race. Two Ericsson 4 crew, Tony Mutter and Ryan Godfrey, are sailing on board Comanche in the Transatlantic Race.
“As a group, we are very excited about it,” confirmed skipper Ken Read, paying tribute to owner Jim Clark and his vision of high technology and amazing machines, as well as the designers, boat builders, crew and shore crew, that all contributed to the record. “This was the 100-foot boat that Jim Clark wanted: The fastest monohull in the world.”
As to what it was like on board, Read added: “Our top speeds were into the mid-30s a bunch of times. It is not like you are surfing down a wave, you just go….fast. The boat is amazing! You sail it heeled over and it feels like you are right on the edge, but when you grab the wheel you are in control. The boat is a phenomenal piece of machinery.”
On board the shorter Rambler 88, owner George David reckoned that they covered 587 miles over a similar period, “but for me that is my personal best. I did 584 on Rambler 100.”
Despite communication being difficult over satellite phone from what sounded like a water-born war zone, David summarised:
“We’ve been going along the bottom side of a low and we’ve had wind speed of 24-26 knots for almost 48 hours. Boat speed has been 25-26 knots, around 1.5 knots off Comanche’s pace, which is not unexpected given their bigger righting moment and stability.”
David said that they have their special side foil deployed to leeward, and this has been helping to keep the bow out of the water. “It helps keep water off the deck but there is still a lot of water on the deck. When you are going 25 knots in these sea conditions, you are going faster than the wave train and you [go over a wave and] slam into the back of the next one.
“Everyone is fine and everyone’s wet and it is a production getting foul weather gear on and off, but it is a good ride. I think it will back off in the next 12-15 hours, because we are slowly outrunning it.”
Målgång för några andra som hade en tuff men snabb överfart.
![](”https:/i.ytimg.com/vi/DDmz9iqyeSU/hqdefault.jpg?sqp=-oaymwEXCPYBEIoBSFryq4qpAwkIARUAAIhCGAE=&rs=AOn4CLBJcFGcNRzyehS_qnJ7ZhE1yTFQ5w")
<
