Klabbe Nylöf är en av Sverige mest framgångsrika professionella seglare. Åke Fredriksson har träffat honom.
Kan du leva på din segling idag?
– Ja, det gör jag. Jag har ju drivit ett eget projekt, HiQ är ett eget projekt och det har jag hållit på med i nästan fem år. Jag seglar ju inte med HiQ varje dag men det blir i alla fall 150 dagar om året med den här båten, utöver det så seglar jag mycket gott och blandat. Då är jag en normalt betald seglare som hoppar på en båt.
– Jag lever på min segling och har gjort det i 20 år. Sen i dag så har det blivit mer entrepenörsskap, jag håller på som segelmakare på Quantum, jag jobbar med en hel del event, det blir mervärden av allting. Ibland har seglingen kommit lite vid sidan men jag vill skapa en plattform att stå på. Nu börjar jag få den plattformen så nu kan jag börja speja runt.
Hur står sig svensk segling internationellt idag tycker du?
– Jag tycker att svensk segling är bra och jag tycker att vi svenskar är lite för blyga. Tyvärr. Det är bara att titta, Vi har Victory Challenge, Vi har Ericsson-teamet, vi har bra olympiaseglare. Jag tycker att vi har en otroligt bra bredd, vi är faktiskt och rotar överallt. Men vi har svårt att ta hem det och göra någonting tillsammans. Det blir väldigt spritt, mycket segregering i grupper. Svenska seglare jobbar lite på hemmaplan, dom jobbar mycket mer utomlands, det märks inte här hemma att vi är stora på segling.
Vem har betytt mest under åren för svensk segling?
– Pelle Pettersson, alla vi andra är bara halvskådisar jämfört med honom. Han har ju varit unik de sista trettio åren, han är ju svensk segling. När jag var liten så fanns Pelle, han var den man pratade om, jag är äldre idag och fortfarande pratar man om Pelle. Han är “the legend”. Mange har ju också betytt massor, han är ju ett ansikte för svensk segling, det har han alltid varit. Sen finns det folk bakom kulisserna som har gjort många bra saker, Johan Salén har varit drivande dom sista tio åren, i kommersiella sammanhang där många sponsorer har varit inblandade, Johan och Richard Brisius har betytt enormt mycket.
Roger Nilson har varit en stark drivkraft i de projekt som han har gjort. The Card t ex hade ju aldrig blivit av utan Roger, han gick till sponsorerna med i princip ett vitt papper och kom hem med underskrivna sponsorkontrakt. Otroligt.
Varför minskar svensk segling?
– Jag får ofta en känsla av Jante, den svenska avundsjukan. Man gläds inte åt folks framgång, till exempel så letar man efter negativa sidor om Victory Challenge istället för att pusha för Victory Challenge. Istället för att pusha på Ericsson i förra VOR så kändes det som att folk letade efter negativa grejer hos Ericssonteamet. Det är alltför lätt att hamna där.
I EF var det precis tvärtom, där hittade man allt det positiva och då var alla med och supportade. Om man inte får igång den där snurren så blir det lätt en negativ spiral. Det tar död på seglingen, man pratar om pengar, personer man inte gillar och vad jag vill komma till är att det påverkar hela vägen ner.
Man är likadan när man ska segla Gotland Runt, man pratar lite surt om vissa båtar istället för att “dom där är bra, dom är coola”, det blir lite dämpat och det genomsyrar hela inställningen till vad man ska segla efter för regler, “han vann ju för han har den största båten och han vann för han har det bästa mätetalet”. Det är aldrig det att han har det bästa mätetalet för han har fattat vad den här regeln går ut på och jobbat med sin båt för att få ut det mesta, sen seglar han också bra. Det är det ju ingen som säger utan “han har ju bara en båt som mäter bra”.
– Det har gjort, tycker jag, att svensk segling saknar den där gogo-känslan. Det blir istället “segling är inget att hålla på med för det är så dyrt, det är inget att hålla på med för det är så orättvist, det är inget att hålla på med för det är bara dom där som vinner som har sponsorer. Istället för att “titta vad duktiga vi är, vi har Victory Challenge, vi har Ericsson, vi har HiQ och alla andra. Vad bra vi är”. Det hör man aldrig-
-Men det är ändå så att det största tappet ligger på familjebåtarna. Det har tillverkats över 3000 Maxi 77-or, över 3000 Ifar och över 3000 Vegor. Dom ligger still i hamnarna. Varför då?
-Ja men jag tror att det är en sån där modern grej, idag är det så mycket som händer och folk är inte lika aktiva som man var förr med att vara ute i skärgprden. Nu finns det så mycket annat man ska göra. Man har råd att resa ner till rivieran men jag tycker ändå så här att när man tittar ut i skärgården en vacker sommardag så är det ju så mycket båtar, helt hysteriskt.
Men om man tittar på kappseglingen så har det tappat som sjutton, alla kappseglar inte längre men det beror på, tror jag, att man profilerar sig som att det är lite för professionellt och då vågar inte dom som är amatörer eller halvproffs komma dit.
Samtidigt så är man inte tillräckligt professionella så att man kan stimulera dom riktigt proffsiga så att man får den känslan. Så min känsla är att man ligger mitt emellan. Om man hade velat ha dom allra bästa båtarna i Gotland Runt t ex, då hade man ju gått ut och marknadsfört Gotland Runt runt om i världen så att dom bästa båtarna kom dit. Men det gör man inte och när det kommer bra båtar dit så gör man det för komplicerat för dem att vara där. Då blir motivationen för låg och det motiverar man med att “det här är ju ett race för alla”. Men det är ju inte för alla för Jocke Vega kommer ju inte dit. Så Gotland Runt är inte för alla.
OCH SÅ LITE TJÖRN RUNT
Men Tjörn Runt är ju för alla.
-Ja Tjörn Runt är för alla och där ser man ju att man håller antalet seglare uppe, även om Tjörn Runt har tappat en del men det är ju en seglarfest. Det är enkelt, man kommer dit och seglar runt en ö, det spelar inte så stor roll vad man kommer på för plats. Man har kul, dricker öl och umgås. Det tror jag är rätt. Sen om man har större ambitioner så kan man jämföra sig med den man vill, Jocke Vega eller Klabbe på HiQ. Vad man nu känner för. Jag tycker att Tjörn Runt är perfekt, det är skitskoj.
Foton: Malcolm Hanes.
-Du har ju vunnit det mesta, vad finns kvar?
