Kors och tvärs över Atlanten med årets havskappseglare

Mikael Ryking kappseglar ensam, doublehanded och med stora besättningar till havs. Oavsett vilket så har han gjort det så pass framgångsrikt att han kammade hem utmärkelsen Årets havskappseglare. Se nyhetsmagasinet Studio där vi berättar mer! 

Priset Nakterhuset skänktes av Ola Wettergren 1985 till Svenska Seglarförbundet för att årligen utdelas till välförtjänta havskappseglare.

I år gick priset till Mikael Ryking för sina framgångar på oskyddade vatten utanför Frankrike, Västindien och New York, för att nämna några gungiga slagfält. På kort tid har han tagit klivet upp från havskappsegling med sin X-332 till betydligt större sammanhang i sin nya Class 40.

Se reportaget!

Tuffa tag i race runt Brittiska öarna

Team SCA puffVärldseliten i havskappsegling seglar i skrivande stund i hårt väder runt Storbritannien och Irland. En trimaran kan slå världsrekordet och rivalerna i VOR möts för första gången.

Några av världens hetaste kappseglingsbåtar tillika seglare ställer upp i detta extremt tuffa race. Det är alltifrån Open 60, VO65, Class 40 till trimaranen MOD 70, vilken är flottans snabbaste båt. Den håller just nu runt 30 knop längs västkusten och ser ut att kunna slå rekordet runt dessa öar. Ett rekord som sedan 2011 innehas av den dubbelt så stora trimaranen Banque Populaire och skepparen Loick Peyron.

Det var mycket vind i starten. Trimaranen Oman Air fick verkligen visa sin fartpotential meda andra, t ex Chris Radfords J122:a, broachade. 

– En av de största utmaningarna för oss är att hålla båten på rätt köl, sa Damian Foxall som är en av sex man ombord på rekordjagaren.

Den välkände seglaren Sir Robin Knox-Johntson, 75, som aldrig verkar kunna ge upp sin seglarkarriär, startade med sin Open 60 som han skulle hantera tillsammans med sin ende besättningsman Simon Clay.

– Det är ett väldigt tufft race. Det måste det vara, annars hade ingen kunnat skryta efteråt, sa han inför racet.

Frågan är hur skrytsamt det blir för hans egen del då han var tvungen att bryta efter bara ett antal timmar då hans storsegel gick mitt itu.

Sevenstar Round Britain and Ireland Race är ett bra prov för besättningarna på VO65-båtarna. De rapporterat toppfarter kring 30 knop.

Det har varit ett väldigt blåsigt och blött race hittills och ett bra test för de fem lagen som tränar inför Volvo Ocean Race. Bland har det hittills gått bäst för Abu Dhabi-båten med brittiske skepparen Ian Walker. Segelmakaren Martin Strömberg, som är ende svensken bland VOR-besättningarna, lär ha haft det tufft då de skörat segel ombord på hand kinesiska båt Donfeng. 

Ombord på tjejbåten Team SCA.

Första båten beräknas i mål på torsdag förmiddag. Här är intervjuer och tuffa bilder från starten.

Här får vi en känsla av hur det är segla 1 800 sjömil ombord på en VO65.

MOD 70 är snabbaste båten och om allt går vägen slår de banrekordet.

Mer info på roundbritainandireland.rorc.org.

Foton: Rick Tomlinson.

Fartrekord i vinterstorm

Madeleine Westin seglar för WWF

Madeleine Westin seglar för WWF“Flera gånger under de sista nätterna tänkte jag mer intensivt på dem där ute i mörkret! Nu så här mot slutet och kallare väder är jag inte längre avundsjuk utan mest full av beundran över att de orkade”, skriver Madeilene Westin om sin besättning på Class 40-båten 4 Oceans. 

Vi lämnade Kiel med en person mindre ombord. Johan besvärades av kylan då vår värmare inte ville vara med.

Hans sviter av en blodpropp i benet för fem år sedan gav sig till känna och det fanns inget alternativ annat än att ta den lyxiga färjan till Göteborg.

Då återstod bara Jocke och Peter som fick uppdraget att spurta hem för vi hade fortfarande chansen att få båten till mässan.

Med ständiga kontakter med Madde så fick vi veta att det skulle bli blåsigt men från rätt håll. Sträckan Kiel till Utklippan skulle bli successivt jobbigare men om vi hejade på lite extra skulle vi hinna före det riktigt dåliga vädret som skulle drabba södra östersjön.

Första delen av sträckan var det motor men som senare stängdes av till förmån för ökande vindar. Full stor och genua och så bar det iväg. Vi visste att vi skulle vara tvungna att gippa vid Utklippan för att optimera spåret genom Kalmarsund och sjölä.

Full fart upp mot Utklippan och vågorna och vinden började öka. Halvvägs ute på Hanöbukten fick vi riktigt bra fart i surfarna och Peter jagade ständigt fartrekordet som vid det här tillfället låg på 17,6 knop.

Vi ville helst ta gippen när det fortfarande var ljust men det mörknade snabbt och vi fick förbereda oss på en stagvändning med bara storseglet istället. Balansera ballasttankarna 50/50, rulla in genuan, förbereda backstagen och starta motorn för stöd om det inte gick att komma runt. Det blåste trots allt 34 knop vid tillfället.

Då var det dags… oj vad vågorna var höga! Det hade växt till sig och helt plötsligt kände man hur mycket det verkligen blåste. Vi hade enormt svårt att komma runt och det tog säkert ett par minuter för att tajma vågorna och vinden. Utan någon egentlig visuell referens blev detta en rejäl pärs men det gick.

Nu ser man absolut ingenting, man ser inte vågorna men man känner dem och hör brottsjöarna som missar oss under en tid. Fartrekordet ryker i varje surf och vinden ökar till 39 knop.

Plötsligt skriker Peter att nu var det dags att hålla i sig för nu skulle något hända. Mycket riktigt, en rejäl våg kastade oss framåt/nedåt och loggen började flimra. Vid 23 knops fart så försvann vågen och vi föll fritt ned i mörkret. Det kändes som en evighet men så kom kvittot på posten.

Vi störtdök rakt in i den nedre delen av framförvarande vågen och vi blev en ubåt. Innan båten började flyta upp igen så hade den dykt ned så pass långt att flera hundra liter kom in genom ruffluckan.

De som såg slutsekvensen i filmen Titanic när Di Caprio stod på akterräcket när Titanic slutligen bestämde sig för ett permanent dyk, kan nog förstå hur vi hade det. Jag och Peter lyckades hålla i oss och undvika att skada oss men vi trodde nog att det var slutet för både oss och båten.

Efter denna skräckupplevelse så höll vi kursen med 10-15 graders nogrannhet för att inte drabbas igen. Jag lyckades komma ned i ruffen för att se hur långt det var kvar till Kalmar, vår safe haven.

Det var 46 sjömil kvar och vi fick inte försätta oss i samma situation igen och det var en bragd av Peter. Jag försåg honom med kaffe och kakor för att han inte skulle krokna.

Lustigt att vi inte tog upp att fartrekordet nu var rejält förbättrat men det var liksom inte läge för det. Under hela denna tid så fokuserade vi så hårt att vi hade inte tid att bli rädda. Vi var i ett slags nödläge där vi utsett oss själva som räddare av oss själva. Aldrig hade det varit så långt till Kalmar trots att vi hade en fantastisk fart.

Väl i Kalmar så tog tröttheten vid och balanssinnet kraschade och vi såg ut som vi varit på flaskan och pimplat. Då sa Peter att man ska inte segla i februari och jag hade svårt att inte hålla med honom.

Nu i efterhand förstår vi vilka påföljder en sådan händelse kan ha haft och vi hade haft turen att komma upp på rätt sätt, några grader fel i bouncbacken så skulle vi nog vara körda.

Nu är vi hemma och kan pusta ut efter en riktigt trevlig seglats upp till Stockholm och Pampas Marina där ett målinriktat team av familjemedlemmar, varvsproffs och transportelit fanns samlat för att slutligen få båten till Allt för sjön.

Den står nu utanför huvudentrén och visar vad framtiden inom segling pekar åt. Mäktigt!

Båten lyftes i Pampas dit den kom dagen innan mässans öppnande. Med hjälp av kompisar och familjemedlemmar tömdes båten mastades av etc. Killarna fick en rejäl lunch och plåstrades delvis om. Ta en titt på Peters fötter som inte var helt fräsha efter allt vatten och fukt! Sen bar det av till mässan.

När jag nu står och tittar på båten på mässan tror jag att vi kunnat skriva en lång berättelse om allt och det kanske det också blir en vacker dag.

Besök vår hemsida www.4oceans.se

Vi slår ett slag för miljön!

Text: Peter / 4 Oceans

 

 

Flaskpost från Dover

Madeleine Westin vid Dovers klippor

Madeleine Westin vid Dovers klippor

“Med en mot kusten ökande kuling med hyfsat kraftig sjö så planade och surfade vi oss in mot Dover Western Entrance i båtfarter mellan 12 och 17knop!!” Madeleine Westin gillar livet ombord på Class 40 båten 4 Oceans som är på väg från Frankrike till Sverige via Kielkanalen.

 

Dovers vita klippor i ett betydligt lugnare skede än när besättningen på Class 40 båten 4 Oceans anlöpte Dover. Bilden troligen tagen när 4 Oceans lämnar Dover för Kielkanalen. Foto: Madeleine Westin

 

Med en mot kusten ökande vind på ca 25–30 kts med hyfsat kraftig sjö så planade och surfade vi oss in mot Dover western entance i båtfarter mellan 12 och 17kts!! Så här skriver Dover Port i sin Marina Guide…

“In South Westerly gales a very confused and steep swell may develop off the Western Entrance. Caution must be exercised when strong winds coincide with high water springs or when approaching the reception pontoons at tidal heights below 2 meters.”

Precis vad vi upplevde!! En av de galnaste sjöar jag någonsin sett!! Då strömmarna motverkar vindsjön och accelererar en aning runt kusten ifrån syd gjorde sjön och vågorna reste sig rätt upp ca 2nm utanför Dovers vågbrytare. Säkert 4–5 m våghöjd.

Väl inne med segel bärgade (bara det är en story för sig…), så kunde vi inte annat än att titta på varandra, skratta och kramas.

Båten är nu åter på väg mot Kiel med befälskompisen och rutinerade seglaren Johan Assarsson och värmlandsonen, båtbyggaren och fleråriga trimmaranseglaren Peter Hedqvist, samt ständigt glada och positiva hjälten Joachim Hägg.

Christopher “Bamse” Ringhagen och Madeleine Westin i Engelska kanalen.

Vilken båt det är! Och i skrivandets stund så slogs vårt egna hastihetsrekord med en halvknop. Nu har vi varit upp i 17,5 knop! YES…!!

Skepparn “Bamse” och “hjälten” Joachim Hägg ägnar sig åt båtmeck på Class 40 4 Oceans. 

Madeleine Westin: Flaskpost från Frankrike 2

“Hej hamnen.se”, skriver Madeilene Westin från Class 40-båten 4 Oceans. “Vi har legat ett par dagar i Brest och fortsatt utrusta båten. Men nu är vi i alla fall på väg igen.”

I dag var det strålande vackert väder. Alldeles vindstilla i morse och så där skönt disigt som det kan vara här nere vid Atlant kusten.

Efter ett tag ökande vindarna och vi tog en tur för att testa lite av utrustningen som vi korrigerat. En skön dags segling med härliga vindar på 10 m/s. På kvällen var vi tvugna att pröva en i särklass överlägsen skaldjurs restaurang. Vissa av oss blev mer lyriska än andra!

Det är dagar som denna man kan leva på ett tag framöver därhemma i det fortfarande lite vinter kyliga Sverige. I morgon kastar vi loss och nästa anhalt blir Dover där vi byter delar av besättningen.

Vindarna Prognoserna har svängt lite fram och tillbaka senaste tiden vilket bara tyder på att den i viss mån är något osäker. I för svaga vindar kan strömmen hugga tag i en och det kan bli svårt att styra!

Men nu är vi i alla fall på väg igen.

 

 

 

Madeleine Westin skriver flaskpost från Frankrike

Madeleine Westin

Madeleine Westin“Efter en tuff natt har Class 40 båten 4 Oceans kommit till Brest och håller på att utrustas. Wallas-värmaren fungerar igen. En liten säkring mellan utblåsen hade gått. Tänk att en så liten sak kan få så stora konsekvenser.”, skriver Madeleine Westin om seglingen från Frankrike till Sverige i februarikylan.

Vi var på väg att flyga ner en ny men med hjälp av Erlandssons brygga på tråden så felsökte vi och allt ordnade till sig!

Det var vid midnatt som vi med tidvattnet emot oss gled in i Porte de Brest. En stor hamn men med otroligt hjälpsamma hamnvakter.

Nu ligger vi här jämte en segelskuta fylld med unga killar som är ute för att skona sina synder. Ett skönt gäng mindre kriminella som snabbt erbjöd oss “Sleeping herbs……” ha ha!

Bara en liten bit längre bort har vi vad som sägs vara en av frankrikes bästa skaldjursrestauranger. Fat fyllda med alla havets delikatesser! Vi ska testa senare!

Ännu har vi inte hittat till duschen men i kön i mataffären när vi dividerade om vart vi skulle gå så vände sig en ung kvinna om! Ahhh ni är svenskar! Hon var en av de få som studerade franska i Brest! Hon gav oss flera bra tips!

Datorskärmen har gått sönder. Fint att det var en kristallskärm. Ett tag låg alla kristaller utspridda på bordet- men nu är det fixat med en ny skärm!

Vi fortsätter att gå igenom båten och kolla alla ev svaga punkter. När vi kommer ut där ute igen vill vi känna oss så säkra vi kan på att allt håller. Med vågor som lätt når 3, 4, 5 meter utsätts båten för stora påfrestningar. Det gäller också att stuva ordentligt och inte ha några lösa prylar i båten!

Med anledning av det hårda vädret hade “alla hjärtans”-påsen glömts bort! Idag kom den fram! Tänk en liten Pingu och en gosenalle att hålla oss sällskap och dessutom en stor chokladkaka..måste varit en tjej som obesörjt det?!

Vi hörs snart igen!

Madeleine