Är en genomsnittlig fartökning på en halv knop på 20 år under all kritik? Ska vi konstatera att utvecklingen bland segelbåtar har stått helt stilla? Nej!
Utvecklingen har gjort rejäla steg framåt, menar Bernt Lindquist.
Även om det för en oinvigd kan verka som om utvecklingen av segelbåtar har stått helt stilla så vill jag hävda det motsatta. Att det faktiskt har hänt en hel del. Därför ska jag här försöka sammanfatta vad som skett de senaste två decennierna.
Skrovutformning
Först och främst är det en välsignelse att de gamla regelstyrda och på mitten övergödda skroven har försvunnit. Rakare icke styrande linjer ger båtar som är betydligt snällare att segla. Under en period har vi dessutom haft en annan sjukdom. Att kopiera formen från snabba racingskrov och göra om dem till familjebåtar.
Resultatet blir bara att den breda häcken släpar vatten efter sig på grund av den markant ökade vikten så dessa båtar till synes står stilla på fjärden. Men även här har det skett en bättring. Nu skapas familjebåtar som i de allra flesta fall får anses vara välseglande.
Möjligen kan man också se spår i skrovutformningen av att man på sydligare breddgrader gärna seglar ut från land på en halvvind. Bara för att sedan segla tillbaks igen på samma halvvild, fast på den motsatta bogen. Men på våra breddgrader behöver man som bekant även kunna kryssa ibland.
Den senaste trenden med breda aktrar, som ligger mycket nära maxbredden behöver inte vara ett problem för kryssegenskaperna bara skrovformen i övrigt är den rätta.
De nu så populära slagen på skrovsidan, eller chines som de kallas, kan nog vara, som ministern en gång sa; ”vara en övergående fluga”. För egentligen har de mest bara en estetisk effekt och enligt Farr Yacht Designs forskning kan de ge problem om de är för lågt placerade.
Båtens egenskaper blir instabila vid krängning ”över gränsen” och båten blir svårare att kontrollera.
Men herr konstruktörens egna skapelser då? Har kanske inte Campus 7.4 och Diva 24 slag på skrovsidan?, påpekar den uppmärksamme.
Sanningen är att jag tycker att det är snyggt. Jag har dessutom utformat det som ett klinker eller ett litet steg. Det ger ett förstyvnings-stringer på köpet, vilket är viktigt för att hålla vikten nere och göra båten smidigt trailerbar med personbil.
Vi har också kunnat konstatera att denna lösning har gjort båten mycket torrare. Sjön slås ned i stället för att leta sig upp som ryksjö på däcket. Sist men inte minst är slaget högt placerat för att undvika just nämnda problem vid krängning.
Raka stävar
En annan tydlig utveckling är att stävarna, allmänt diskuterade, har blivit rakare för varje år. Nu börjar de till och med luta bakåt på de mest extrema båtarna. Denna utveckling handlar inte bara om mode. Målet är naturligtvis att få så långa seglande linjer som möjligt för ökad fart. Samtidigt resulterar det i en skrovform som ger fin gång genom sjön.
Det är också intressant hur smaken ändras över tid. När jag ritade ”gamla” Diva 35 runt 1985 tyckte jag att stäven var extremt upprätt. Då jämförde jag förstås med Diva 39 som kom fyra år tidigare och hade en rejält fallande stäv.
När jag idag tittar på 35:an har även den i mina ögon en väldigt fallande stäv. De raka stävarnas nackdel, att det blir svårt att ta sig i land på våra skärgårdsklippor, kan man på cruisingbåtar lösa med ett peke med stege. Vi har gjort sådana som enkelt kan monteras bort för de stora kappseglingarna.
Köl och segel
När det gäller utveckling av kölar så har de blivit mycket effektivare över lag. Den stora delen av barlasten har flyttat allt längre ner och idag finns det många familjebåtar med rena torpedkölar. Torpedkölar är lockande för konstruktören eftersom det utan tvekan är den effektivaste kölen. Den framåt pekande torpeden löser dessutom frågan om att hitta rätt flytläge på båten så att den inte flyter på häcken.
En torpedköl behöver heller inte, som många tror, bli mer känslig för grundkänning än en köl utan torped. Det ska mycket till för att slå sönder själva torpeden. Mer avgörande för känsligheten är djupet på kölen och infästningsytan mot skrovet. Ju ”smalare” kölblad desto större krav på infästningen, naturligtvis.
De moderna kölarna ger utan tvekan trevligare båtar att segla med bättre höjdtagning och förbättrad stabilitet. På köpet får vi båtar som är betydligt snällare att hantera vid exempelvis en hamnmanöver. De lättdrivna skroven och de effektiva kölarna har också medfört att seglen blivit klart planare. Nya material och bättre kontroll på formen är ett rejält lyft för den seglingsfrälste.
Själv kan jag dock sakna tiden när rätt fart på båten kändes i ryggmärgen. Nu är det instrumenten som talar om när jag håller rätt höjd eller ej.
De plana seglen ger heller ingen pardon när det gäller kryssvinkeln. Man får inte ligga så mycket som två grader fel om man ska ha optimal fart på båten.
Två riktningar
På senare år ser man en tydligare uppdelning mellan racinginginriktade båtar och båtar för cruising. Detta med fördelen att ägarna får båtar som är maximalt optimerade för just deras användningsområde.
En negativ effekt är att den enkla familjekappseglingen är på tillbakagång. Många är de som funderar på hur man ska bryta denna tråkiga trend.
Man kan förmoda att satsande kappseglingsbesättningar skrämmer bort familjeseglarna från banan. Mer lättsamma kappseglingar där deltagandet i sig är målet och kringaktiviteter för familjen, kan vara en väg att locka tillbaka de som vill kappsegla utan att offra allt. Introduktionskurser i kappsegling under trevliga former kanske också är något klubbar skulle fundera på?
Som gammal kappseglare vet jag vad denna form av segling kan ge och det är svårt att tänka sig en sundare familjesysselsättning och folksport.
Flerskrov
En annan trend är att flerskrovsbåtar tar marknadsandelar, om än ganska små så här långt.
Cruisingkatamaraner är i mina ögon utmärkta bostadsplattformar. Här finns en helt fantastisk boendekomfort. Seglingsegenskaperna på dessa båtar är dock inte lika imponerande. Tröga manövrar och absolut inte bättre fart än i enskrovsbåtar.
Nu arbetar man dock med att genom, bland annat nya material, få ner vikten på Cruisingkatamaranerna för att komma åt katamaranens fördel med litet vågbildningsmotstånd och därmed bättre fart.
Sedan har vi trimaranen som har betydligt bättre seglingsegenskaper men som lider av mittskrovets begränsade bredd. Här är komforten klart begränsad och trimaranen lider, liksom katamaranen, av höga produktionskostnader. Sedan är det inte så lätt att hitta båtplats.
De hopvikbara trimaranerna ger en hel del jobb innan man är igång men entusiasterna tar uppenbarligen det merarbetet för att få segla dubbelt så fort som de andra på fjärden.
Såväl kattorna som trimaranerna, med sina vitt skilda företräden, kommer helt säkert att leva vidare och utvecklas.
En rejäl utveckling har också skett när det gäller hanteringen av våra båtar. I dag kan en person ensam hantera en båt som för 20 år sedan krävde fem mans besättning. Något som är helt rätt i tider då vi klarar oss bäst själva.
Hur som helst, idag kan en ensam aktiv seglare utan problem sköta en stor familjesegelbåt åt en besättning som föredrar att bara sola eller måste ta hand om barnen ombord. Något som absolut underlättar för familjer att ge sig ut på sjön.
Rullsegel
När jag första gången såg ett rullstorsegel sa jag. ”Aldrig kommer ett sådant segel på en båt jag ritat”. Seglet var helt enkelt en bedrövlig syn, total avsaknad av form med en fjärdedel av segelytan borta. I dag vet jag bättre och har inga problem med att rekommendera en rullstor till en familjeseglare. Här har utvecklingen gått fort, stående lattor och rätt form gör underverk.
Vi har genomfört noggranna farttester med tre identiska båtar och konstaterat att fartskillnaden mellan ett bra rullsegel och ett bra racingsegel är marginell ur cruisingsynpunkt. Däremot är en båt som är utrustad med ett standardmässigt rullsegel utan akterrunda hopplöst ifrånseglad under alla förhållanden.
Så bry dig inte om båtgrannen som vet att ”rullsegel är kass”, han har fel!
Ett bra rullsegel är en välsignelse för familjeseglaren som i första hand vill ha enkel och smidig segling. En positiv bieffekt är dessutom att den med rullseglen seglar mer. Man drar sig inte för att sätta segel även om sträckan är kort.
Växtvärk
Ytterligare en tydlig utveckling är den förbättrade komforten ombord. Till stor del beror det på att båtarna generellt vuxit i storlek. Men också på att mer komfortutrustning flyttat från hemmet till båten. Komfortabelt sommarboende är resultatet.
Jag är fostrad i Stjärnbåt och har som ung glidit genom vår skärgård under de lediga sommarmånaderna på tur eller mellan kappseglingar. En ungdomsperiod i en Sk30 gav ännu mer förkärlek till det enkla båtlivet. Envetet har jag också tagit fram båtar där målet är att komma närmare vatten och natur med främst de olika Campusmodellerna.
Även om det sålts över 1 000 Campusbåtar genom åren är det en liten del av den totala båtfloran som stadigt växt i antal och storlek.
Alla kan hitta hem
Sist men inte minst när det gäller segelbåtens utveckling har vi de moderna navigationsinstrumenten. Vem som helst som kan läsa en karta kan nu hålla koll på var man är och hur det ser ut i vattnet framför båten.
Borta är den tid då vi navigerade efter telefonkatalogen. Jag har faktiskt vid två tillfällen genom mitt båtliv råkat ut för ”båtmänniskor” som frågat efter vägen till Sandhamn med katalogen i högsta hugg. Dessa sannsagor inträffade båda gångerna på midsommarafton på en ö i Nämdöfjärden. Hörde dock aldrig något om att det slutat illa.
Nåväl, i dag vet vi bättre och har både plotter och flytväst!
Instrumenthysteri
En klar trend hos båköparna är att vilja sätta på så mycket instrument som möjligt. Jag undrar ibland om de verkligen kommer att lära sig hantera det hela. Kanske en åldersfråga men för mig räcker det med en Windex, en kompass och en plotter.
Väderleksrapporterna är ju lättillgängliga nu för tiden och det brukar kännas när det är dags att reva. Plottern gör att jag slipper hantera sjökorten i sittbrunnen. Mitt tips är dock att lyfta blicken, inte bara för att skärgården är vackrare live än på skärmen. Jag har mött alldeles för många båtar som inte haft uppsikt.
Man kan konstatera att utvecklingen inom båt och båtliv de senaste 20 åren handlar om sådant som underlättar för nybörjaren, vilket borde attrahera fler till det underbara livet till sjöss. Dessutom finns stora resurser för billigt och överkomligt båtliv genom alla de begagnade båtar som lever kvar på marknaden till mer och mer attraktiva priser.
Nu frågar jag mig bara: När kommer den stora invasionen av nya båtmänniskor?
Nästa krönika: Hur tänker konstruktören när en ny båt ska utvecklas.
