Fantastisk segling blandad med osämja

Lisa fortsätter sin färd mot Antigua. Hon får uppleva härlig segling på den lyxiga 82-fotaren men det blir också landsosämja och dålig stämning ombord. Väl iland får hon en ny syn på vad ordet lyxjakt kan innebära.

Berenice seglar fantastiskt fint. Tar sjön bra, håller bra fart på kryssen och svarar snabbt på rodret. En riktigt lyxig racer för dem som har råd. Det känns extra kul att segla en båt som är producerad i norden. Den får trots sin ”ringa storlek” om 82 fot mycket uppmärksamhet, det märktes både i Las Palmas och i St. Lucia.

15 januari. 10.15 lokal tid. Karibiska havet.
Vi är 50 sjömil från Guadaloupe där vi planerar att stanna för eftermiddagen och natten. Det har varit ett lugnt dygn. Vi äter, sover, läser och stirrar ut till havs när vi inte är på skift. Att segla med autopilot har sina fördelar men det blir lätt lite långtråkigt efter ett tag. Men å andra sidan, nattvakterna går väldigt snabbt när man kan lyssna på dokumentärer och stirra på kontrollpanelen. 


Är lite smågnällig idag, personkemin på en så begränsad yta är viktig och idag har våra olika bakgrunder ställt till det lite. En svenska, en spanjorska, en belgare och en Venezeluan/Britt har lite olika syn på hur saker ska göras ombord och hur man bemöter varandra.

Det är påtagligt hur viktigt det är att alla visar och visas respekt på en båt, oavsett hur stor eller liten den är. Det kommer stunder då jag längtar hem, eller bara längtar bort. Just nu ser jag fram emot fast land, en kall öl och en lång promenad alldeles själv.

16 januari. Falmouth Harbor, Antigua.


Vi tillbringade natten på Guadeloupe. Vi kom fram vid fyrasnåret efter en superfin dag på havet. Det var sol, friska vindar och efter ett tag släppte den dåliga stämningen ombord och alla blev peppade på att mellanlanda lite. Vi åkte direkt och snorklade, sen intog vi våra dagliga Piña Coladas i sittbrunnen och därefter en god middag på en lokal restaurang.


Vi förtöjde jollen vid lastbryggan och vi ska nog vara glada att den var hel när vi kom tillbaka. Tidvattnet och stora vågor hade tryckt in jollen på undersidan av bryggan. Det var bara att försöka riva loss den utan att förstöra för mycket. En tamp mindre men inget hål, skönt.
 Allt är dyrt på en Swan, så minsta möjliga skadefrekvens är ytterst önskvärt.


Idag kastade vi loss strax innan klockan 08 och fick en fantastisk halvvind hela vägen till Antigua. Vi snittade ca 11 knop och passade på att njuta av vår sista seglingsdag tillsammans.

Väl framme i Falmouth Bay är vår “stora” båt på ca 80 fot utkonkurrerad av alla superyachter. En babybåt i sammanhanget. Här ligger bland annat Maltese Falcon som är ett 288 fot långt rymdskepp, gamla Green Dragon från förrförra VOR, ett tjugotal enorma motoryachter och diverse andra stora båtar. Häftigt!



I hamn skrubbar vi båten in- och utvändigt och nu är vi alla rena, fina och väldoftande, redo för en kväll på stan. Sen hoppas jag på en god natts sömn. Ciao Bello!


Maltese Falcon är en väldigt udda båt som blivit världskänd för sin annorlunda rigglösning. Den är 88 meter lång, 12,6 bred och med dubbla motorer på 620 hk klarar den nästan 20 knop för motor.

Klicka på bilderna för att se dem i stort format! 

Lisa tar sikte mot Antigua med Swan 80 “Berenice”

Äntligen får Lisa ge sig ut på havet igen, från Curacao till Antigua. Hur går det med sjösjukan, nattpassen och humöret? Och vad får Lisa för insikter om en eventuell framtid ombord? 
Här kommer svaren.

11 januari. Spanish waters, Curacao.


En lat dag som började tidigt, gick upp vid 7 för att ta en taxi till Immigrations och Customs. På vägen hem handlade vi frukt och grönt i ett stånd längs med vägen, svängde förbi affären och shoppade mat. Därefter var vi färdiga för avfärd. Men, på grund av vädret så bestämde Fonzi att vi väntar med avfärd till imorgon och här är vi nu. Regn. Vi sitter inne och gör mest ingenting. Jag ska strax promenera milen och de andra ska spela golf. Imorgon åker vi!



I en Swan 80 är det ganska ok om det regnar. Det finns svängrum. Men se för sjutton till att inte repa något!

13 januari. 11.00. Karibiska havet.


Så kom vi iväg igår förmiddag. Kastade loss vid niotiden och har i skrivande stund gjort strax över 200 sjömil. Det är ca 550 sjömil till Antigua rak väg men just nu är det kryss så den seglade sträckan verkar ju bli ganska mycket längre.
Vi åt lasagne till lunch och en dålig kyckling till middag, så nu är vi alla lite risiga i magen. Vi hade 2 timmar långa nattvakter och det gick bra. Jag gick på standby-vakt kl 20 och sen startade mitt skift kl 22. Nästa skift var dubbelt, 04-08.

Plåster funkar
Har inte sovit så bra, många nya intryck. Är inte sjösjuk, använder plåster. Det fungerar riktigt bra, förutom att jag måste dras med den där envisa muntorrheten. Bara att vänja sig vid antar jag. 



Hummördip
Blev väckt vid 10 och nu är klockan strax lunch. Jag är inte världens härligaste om någon väcker mig oprovocerat och det var precis vad som hände idag. Är lite småsur på han som väckte mig med motiveringen att “alla” var uppe. Jo, tjena, 3 timmars sömn och sista passet som slutade kl 08. Kommer att sätta spår på mitt humör idag. Anyways, solen skiner, jag luktar kokos och båten gör strax över 8 knop. Borde inte ta mer än 3-4 dygn det här.

14 januari. 19.50 lokal tid. Karibiska havet.


Vi närmar oss land med sjumilakliv. Livet ombord på Berenice skiljer sig mycket från livet på Free Spirit, som jag seglade över Atlanten med. Här har jag eget rum, badrum med dusch och toalett och AC. Mina arbetsuppgifter är, förutom att segla och hålla mina skift, att hjälpa Rocio i köket.

Båten ser sprillans ny ut och allting är färgkoordinerat, finns inga spår av ägaren mer än en barnteckning i stora sviten. Detta är en båt där en repa i parketten är en “big deal”.

Respekt åt arbetarna
Det är ganska enkelt jobb ombord, främst för att ägarna inte är på plats. När de är här är det tydligen 07-23 som gäller och 100 procent service från besättningen med frukost, förmiddagsfika, lunch för barnen, trerätterslunch för de vuxna, lunch för personalen, eftermiddagsfika, apertivo, barnens middag, personalens middag samt trerätters middag för de vuxna med kaffe på maten. Plus städning av alla hytter, bäddning av alla sängar, städning av toaletter och allt annat som de kan tänkas vilja ha hjälp med. Livet som stewardess lockar mig inte, men all respekt för dem som orkar med.

I nästa veckas blogg får vi veta mer om hur det känns att segla en Swan 80 och om båten kommer fram till Antigua.