båtmäklare | Hamnen.se

Helt klart är det svårt att hitta en bra motorbåt i 9-metersklassen utrustad med dieselmotor, toalett och septiktank, bra sovutrymmen och ett fullt fungerande pentry för 300 000 kronor.

Detta har också framgått på ett tydligt sätt av de två föregående artiklarna om Bengan och hans vedermödor. Självklart är det ingen omöjlig uppgift, bara lite tidsödande och trägen vinner ju till slut och även Bengan.

Så här gick det till:

För tredje gången plingade det in en rad mail och i facket för bifogade filer var det som vanligt fullt av fotografier och utrustningslistor, men denna gång även ägardata. Ja, detta var en Coronet och många Coronetägare är med i märkesklubben och här hade Bengan snokat upp lite historik, vilket såklart är värdefullt.

När jag läst och lyssnat på all information blev det dags för motfrågor. Jag bad honom närmare förklara det där med att han visste att säljaren omgående hade bytt motor i Coroneten efter det att han köpte den.

– Jo, det var så här, sa Bengan, att när säljaren köpte Coroneten med 2st VP AQD40 var en av motorerna dålig. Men hans gamla båt var osåld och den båten hade en djäkla bra motor av precis samma sort, så han växlade motorer i båtarna.

– Jaha, så nu är det två bra motorer i den här båten?

– Just precis, sa Bengan.

– Så han sålde iväg den gamla båten med en sjuk motor, eller…?

Det blev en stunds tystnad.

– Bengan! Var det så det var…?

– Jaa, just det.

– Jaha, sådant kallar jag bedrägligt beteende, och honom tänker du köpa en båt av för 340 000 kronor. Nu får du nog också om möjligt kolla upp all historik om motorerna som du kan få fram. Det hör till saken att Bengan har hög moral och tror gott om folk. Han kan inte ens tänka sig att det finns folk som gör så här. När detta blev klart för honom tog han kontakt med killen som skött motorerna och drog ur honom all information och lite till. Sen kontaktade han säljaren beträffande besiktning. Men det där med besiktning tyckte säljaren var onödigt, ”för han visste ju alla felen på båten”.

Men Bengan stod på sig och det blev avtalat en tid.

Två dagar innan besiktningen ringde Bengan och berättade att det blir ingen besiktning, säljaren hade sålt båten.

Sista fyndet som Bengan ber besiktningsmannen att titta på är en Fjord 815.

Ytterligare ett fynd
– Vet du, sa han. Jag tror inte att den är såld, han ljög säkert. Du skall veta att han gillade inte alls det där med besiktning. För fjärde gången plingade det in mail. Denna gång en något mindre båt, en Fjord 815 men med en helt nyrenoverad AQAD41 DP som var till salu för 390 000 kronor, hos en båtmäklare.

Det var ingen tvekan om att Bengan var en bildbar man och att han nu också lärt sig en hel del vid våra besiktningar. Efter några dagar ringde han och berättade glatt att nu hade han fått ner priset till 345 000 kronor och var mycket nöjd med det, och att han köper båten efter det att jag besiktigat den.

– Nöjd med priset? Tror du inte att jag hittar några fel på båten?

– Jo, jo, men det går inte att komma lägre, jag vill bara veta vad hon har för fel, så att jag kan koncentrera mig på dem fram i tiden. Det fanns papper på hela motorrenoveringen och den hade kostat rejält med slantar, inte mindre än 93 000 kronor.

En ansenlig delsumma av totalsumman alltså, och någon gång måste ju Bengan hitta sin båt, så det var bara att krypa i blåbyxorna för tredje gången. Det blev en lång och utdragen besiktning som tog 5 timmar med sliptagning och provkörning, och med mig hem hade jag 139 st bilder som jag skulle studera i flera timmar.

Motorn ser näst intill ny ut. Men slangar och kablar är inte bytta. Märkligt. Men det finns en anledning.

Motorn var klart frisk och varvade ut 3 700 rpm, men det var ändå något som inte stämde för all kringutrustning på motorn var orörd dvs från 1987. På 18 år var heller inget gjort på drevet.

Dyrt småfix
När man renoverar en motor passar man ju oftast på att byta ut torkade eller svullna och mjuka kylslangar, dåliga elkablar, torkade bränsleledningar mm. Men av detta var inget gjort. Den gröna färgen lyste bara på motorblock och topplock och allt runt detta såg trist och gammalt ut. Men jag skulle få en förklaringen av ägaren strax innan affären gjordes upp. Över 40 stycken olika fel, en del allvarliga men de flesta mindre allvarliga uppdagades och jag började tycka synd om Bengan. För han, precis som de flesta båtköpare, graderar felens art och betydelse efter kriteriet ”vad kan jag fixa själv”.

I Bengans fall betyder ju detta inte värst mycket, det blir ett varv som får laga, och det kostar mycket pengar. Småfixet runt motorn bestod av partiell böldpest, vibrationer och läckage i duoproppdrevet, översyn av elsystem, stora glapp i hydraulstyrningen. Allt detta var helt klart varvsjobb, medan smått ruttnande durkar, dynor, tapetsering, fernissa och en rad andra mindre jobb som han kunde fixa själv.

– Du måste pruta, ansåg jag.

– Ja men det går inte! Jag har prutat från 390 000 kronor till 345 00 kronor, mäklaren är stenhård och säger att ”de här reparationskostnaderna har du redan prutat bort”. Vidare säger mäklaren att i annat fall kan ägaren reparera allt själv och sen säljer han den nästa vår för minst 450 000 kronor.

– Var inte så säker, förmodligen är ägaren så jäkla trött på båten att han inte orkar se den. Troligen är det också så att han redan beställt en ny båt som kommer till våren och det är därför som han lämnat bort den till försäljning. Nu gör du som jag säger och kallar till ett möte mellan alla tre parter och tar med dig rapporten på fem sidor och all dokumentation med fotografier. Sen kör du högläsning med bildbevis för dem, då var det väl fasen om de inte begriper att det här inte bara skall kosta pengar ur din ficka.

Bengan gjorde som jag sade, vilket resulterade i att ägaren ringde mig personligen och undrade om han kunde få en kopia av rapporten. Jag förklarade att det går inte för sig, för det är en värdehandling som tillhör den tänkte köparen och som han betalt nästan 7 000 kronor för. Han får som ägare ta del av den tillsammans med mäklaren vid mötet.

Drevet var i behov av en översyn.

Ägaren ringer upp
När jag hade ägaren på luren passade jag på att fråga om den inre renoveringen av motorn och då berättade han följande: Först hade en ventil gått av och då blev det bogsering till varvet som lagade detta. Sen när båten hämtades och kördes från varvet så skar motorn, skälet var att varvet glömt att fylla på olja. Ny bogsering tillbaka till varvet och då repareras motorn för 93 000 kronor, men detta betalades av varvets försäkring. Försäkringsbolag åtgärdar inte en skruv mer än det som är skadat, det var därför som allt på utsidan var ogjort. Men visst, motorn gick ju mycket bra och båten var ganska snabb. Förhandlingarna svängde nu rejält och slutade bra. Ägaren var inte alls intresserad av att renovera och förbättra, vilket innebar att Bengan bekostar själv. Detta medförde i sin tur ytterligare prutning på priset med 50 000 kronor, som därmed sjönk från ursprungliga 390 000 kronor till 295 000 kronor.

Och Bengan? Ja, han var ganska nöjd.

Läs också:
Jakten på den perfekta begbåten del 1.
Jakten på den perfekta begbåten del 2.

Efter föregående besiktning med Bengan, kändes det extra angeläget att studera Kierkegaards filosofier lite extra, för jag visste att det skulle inte dröja särskilt länge innan han hade hittat ett nytt objekt.

Därför hade jag också låtit honom förstå att det bästa är om han kan hitta en båt som säljs av en person på goda grunder. Jag hade muntligen och med en artig pedagogisk tonart också varnat honom för att det inte alltid är så att det är de finaste båtarna som säljs via mäklare. Men vad hjälpte det, en pensionerad överstelöjtnant strax över sextio har otroligt mycket krut över kan jag lova er. Han hade betat av alla hemsidor som förekommer på den begagnade båtmarknaden och nu hade han hittat ett nytt objekt.

Återigen plingade det in en rad mail från Bengan. I facket för bifogade filer var det fullt av fotografier, utrustningslistor, motordata, och till och med bilder på en hink med smörjolja från drevet som jag skulle analysera per dator. Den här båten var en Nomad III från 1972 och den hade en nyrenoverad och uppgraderad Volvo Penta AQAD 41. Enligt uppgift försedd med ny och större turbo, så att man med lite vilja skulle betrakta den som en 42:a och enligt samma uppgifter lämnade den nu 200 hk.

Praktiskt inredning med med plan durkt är bra. Men man måste syna båten närmare i sömmarna.

Nomaden har också nästan samma planlösning som den förra båten där vi avbröt besiktningen (läs Jakten på den perfekta begbåten del 1). Just detta, att det var plan durk från salongen i fören och ända bak till akterhytten, var en stor fördel. Vidare så var det stora öppningsbara luckor både till fördäck och ut till akterdäck och det här var mycket praktiskt, inte minst för Fido. För Fido, som väger gott och väl över 40 kilo, var det att betrakta som värdefullt då han själv kunde gå på alla sina ben utan att husse behövde lyfta honom.

Mäklaren begärde 279 000 kronor för båten och hastigt betraktat var det uppenbarligen mycket båt för pengarna, om man bedömde det hela bara mot bakgrund av produktpresentationen och fotografierna. Men samtidigt är det något galet när en 9-metersbåt med nyrenoverad och uppgraderad motor av den här kalibern inte kostar mer. Vidare hade den varit till salu under hela säsongen och då till ett betydligt högre pris. Jag var också skeptisk därför att fotografier alltid ser mycket bättre ut än verkligheten. Och texten går det aldrig att lita på för den har bara syftet att lura dit presumtiva köpare, så är det bara.

Vid det här laget hade Bengan lärt sig att när motorn sitter där bak så kallas det som sitter utanför akterspegeln för drev. Han hade också provkört båten som uppfört sig mycket väl, vilket jag inte hade någon anledning att betvivla. Det hade ändå varit någon form av problem för båten gick inte att backa åt styrbord, berättade han. Han kunde inte förklara detta närmare, men det var kanske inget större problem trodde han, för mäklaren hade sagt det var bara ett litet plåtbleck i drevet som var osmord. Tjena. Nu börjar det igen, måtte det vara en vettig båt, tänkte jag när vi bokade tid för besiktning.

Nomaderna är vanligtvis fina byggen och brukar vara gula, men den här var ljust grå. Vid närmare betraktelse så var den ommålad och killen som hållit i färgsprutan måste tyckt att det här var skitkul, för det var färg över allt där det inte skulle vara färg och någon spackling av tomma skruvhål före målningen var väl inte nödvändigt.

Hemmabyggen kan ibland ha vissa egenheter och något annorlunda lösningar. Här sitter t ex spisen utanför modulen.

Båten var ett otroligt bedrövligt hembygge från fören till aktern, faktiskt av värsta tänkbara sorten, det vill säga nummer 5 på min skala. Produktpresentationen med alla superlativer var bara floskler och överdrifter, det enda som var bra och snyggt var den nymålade gröna motorn som gick mycket fint. Takgarneringen höll på att ramla ner. Hela pentrymodulen på styrbords sida var lös, men vad gjorde det, den var ett exempellöst amatörbygge och bara att riva ur. Toalettstolen såg ut som om den stod fastskruvad på en huggkubbe och något handfat existerade inte. Spisen, som hängde halvvägs över styrbords förpikskoj, vilade tillfälligt på en lös ohyvlad entumfyra. Elsystemet hade fått en skata lycklig och en elektriker att säga upp sig.

En ung mekaniker tillhörande marinan förklarade att det nog bara var ett enkelt elfel som gjorde att kylskåpet stannade ideligen. Mina tidigare år i kylbranschen sa mig något helt annat. Det var så mycket trasigt, galet, felaktigt, skitigt och rent ut sagt osmakligt att jag omgående gick in för att få ut Bengan ur båten. Men Bengan satt envist kvar på salongssoffan och studerande min bistra uppsyn när jag snokade runt. Menar du på allvar att det är dags att åka hem igen?

Spartanska toaletter får man kanske finna sig i till sjöss. Men någon sorts krav på funktion och finish får man ändå ställa.

– Ja men bäste Bengt, ser du inte vad jag ser. Titta här, det är ju fullständigt otroligt hur någon kan skapa något så bedrövligt som detta. Du kan ju inte ens ta ner dina vänner i den här båten.

–Nä, OK. Men om jag bjuder 100 000 kronor?

– Men snälla du, du skall ju åka båt och inte stå med den på ett varv. Men motorn då, försökte han med.

– Javisst är motorn snygg och låter bra, men kolla här på den nysnickrade motorkåpan. Killen som gjort den här kan inte stava till ordet passform och han har inte ens haft tid att fernissa plywooden.

Bengans fullständiga och mentala vändning kom, när jag under styrbords madrass fiskade upp ett par gamla trosor. Då blev måttet rågat. Oj … djävlar … stönade Bengan, vilken tur att frugan inte är med, för då hade hon fått ett permanent psykologiskt motstånd mot den här båten.

– Bra, sa jag, då ringer jag henne så får du order att följa med mig här ifrån.

– Nej, nej för fa-an. OK, vi bryter.

Bengan hade ändå inte gett upp helt, för när mäklaren dök upp på bryggan och med ett trevligt leende ställde frågan. Hur går det? Du får 100 000 kronor. Mäklarens leende blev bara bredare varpå han sa, jag har en kanonfin båt här borta som jag är säker på att du kommer att gilla, kom med här skall du få se…

Läs också:
Jakten på den perfekta begbåten del 1.
Jakten på den perfekta begbåten del 3.