Sjöpolisen – det här irriterar de sig på!

Det finns en del saker som båtfolket kan bli bättre på – speciellt en sak.
Hamnen.se har pratat med sjöpolisen.

Båtfolket är över lag ett kunnigt släkte. Fattas bara när Sverige är ett av världens absolut mest fritidsbåt-täta länder med en lång historia som växte på bred front i samband med plastbåtens inträde i början av 60-talet.

Den stora massan är mån om att sköta sig och sitt och följa regler och lagar. Men så finns det områden som inte nödvändigtvis är reglerade och där vi kan bli bättre.

Det vet Rino Carlsson som varit sjöpolis i 22 år och haft täta kontakter med båtfolket ute till sjöss.

Jag vill uppmana båtfolket att inte ta för mycket hänsyn.

Rino Carlsson, polis

– Båtfolket är över lag väldigt trevliga och det blir många glada vinkningar och tummar upp där ute till sjöss, även efter att vi har tvingats skriva ut böter, säger Rino Carlsson.

Men?
– Det finns ett område som många båtmänniskor kan jobba lite på och det är de svall de drar upp i trånga passager, gästhamnar och där svall kan ställa till oreda och besvär.

– Vi ser allt för ofta hur motorbåtar kör med nosen i vädret, gräver ner akterskeppet och drar upp enorma svall som ställer till ett helsike för omgivningen. Det finns sällan några onda avsikter i detta beteende. De är bara aningslösa och tänker inte på hur mycket svall de drar upp och vad det ställer till.

Rino Carlsson har arbetat som sjöpolis i 22 år.

– Inte sällan ser vi också hur folk ställer till för sig själva genom att dra av på gasen för sent i en hamn eller liknande. När de väl saktar ner får de smaka på sin egen medicin när de är framme vid bryggan och ibland fattar de inte ens då var vågorna kom ifrån.

– Så ett tips är att slänga en blick över axeln ibland när man kör motorbåt, säger Rino Carlsson.

Apropå detta tipsar han också om en annan beprövad metod:

– Det handlar om det som vi kallar för ”att släppa häckvågen”. Enkelt beskrivet går det ut på att drar av på gasen ända ner till två knop i god tid. Väl där nere i krypfart gör man en konstpaus på ett par sekunder innan man gasar upp båten till deplacementfart igen. Då slipper man dra svall.

Fler tips?
– Ja, fast då gäller det möten i farleder och att många måste bli bättre på att hålla styrbord i farleder. Det är inte bara irriterande utan ibland också skrämmande hur båtar vinglar över på fel sida.

Sjöpolisen har flera olika flytetyg. Här en RIB god för 50 knop.

Vad gör ni då?
– Det är inte så mycket att göra men ibland håller vi en provocerande kollisionskurs för att få den andra båten att förstå att han ska dra sig mot styrbord. Det är förstås speciellt viktigt i mörker eller på annat sätt nedsatt sikt.

Men segelbåtarna då?
– Där är läget ett annat och då hjälper bara ökad förståelse mellan motor- och segelbåtsfolk. Jag skulle dock önska att vissa seglare tar ner seglen och/eller stöttar med motorn när det blir trångt och inte försöker kryssa bara för att de kan.

Hur står det till med båtfolkets kunskap eller okunskap när det gäller väjningsreglerna?
– Det är nog bra eftersom jag aldrig har upplevt det som ett stort problem. Men när vi ändå är inne på ämnet så vill jag uppmana båtfolket att inte ta för mycket hänsyn.

För mycket hänsyn?
– Jag menar att man ska hålla på sin rätt och inte väja om man har rätt till väg. Då kan det bli missförstånd och krock ändå.

– Att försöka väja för allt och alla bara för att man inte kan väjningsreglerna är med andra ord en dålig idé. Bättre då att bara dra av på farten utan att börja gira åt något håll om man är osäker.

– Det är några tips på vägen som skulle göra båtlivet ännu trevligare.

– Summan är ändå, som sagt, att båtfolket över lag är ett trevligt och kunnigt släkte som sköter sig väl, avslutar Rino Carlsson.

Båtägare – godtrogna och pryltokiga miljövänner

Båtägare är klimatsmarta, miljömedvetna men köper fler båtprylar än de behöver enligt en undersökning som Blocket gjort ihop med Kantar Sifo.

Båtägare är klimatsmarta, miljömedvetna och köper fler båtprylar än de behöver enligt. Något som kan tyckas vara motsägelsefullt men som likväl framgår i  en undersökning som Blocket gjort ihop med Kantar Sifo.

Sverige är ett av världens mest båttäta länder och var fjärde svensk äger en båt.  

Mer än hälften av svenskarna åker fritidsbåt minst en gång om året och i Dalarna är båtägarna fler (67 procent) än de som inte äger båt.

Enligt undersökningen är båtägarna också klimatsmarta och ekonomiska över lag och de flesta (66 procent) föredrar att köpa en begagnad båt framför en ny.

Svenska båtägare tenderar också att köpa fler båttillbehör än vad de behöver och därför ligger det båtprylar för inte mindre än 6 989 kronor per båtägare och skräpar landets förråd och garage.

Sist men inte minst är båtägare godtrogna över lag. Kanske för godtrogna för sitt eget bästa.

Bara 36 procent skrev köpekontrakt och endast var tionde (12 procent) bad om att se ägarbevis.

Mer om godtrogna båtägare här.

Konsten att flagga rätt

Flaggor och båtar hör ihop och det var på sjön vi började använda flaggor för femtusen år sedan. Men hur flaggar man på rätt sätt? Behöver man bry sig? Erling reder ut begreppen och bjuder dessutom på en överkurs för besserwissrar.

Båtfolk är ett sällsamt släkte. Många vill vakna och somna till kanonsalut. Därför dånar signalkanoner i traditionstyngda hamnar. Klockslagen är alltid de samma, 8 prick en sommarmorgon, 21 prick en sommarkväll. Det är då, och vare sig förr eller senare som nationsflaggan i aktern ska sättas respektive halas. Allt enligt en gammal tradition som tack och lov börjar luckras upp.

Gammal tradition
Mornarna är värst. Efter saluten öppnas ruffen på alla båtar i hamnen och en nyvaken besättningshen smyger iväg mot aktern. Klädseln är sällan reglementsenlig. Den kan vara allt från kalsonger och nattlinne till en frottéhandduk slarvigt virad runt kroppen. I värsta fall gårdagens tröja och jeans. Men flaggstången ska i hålet och flaggan upp.

Flaggor och båtar hör ihop, i själva verket var det till sjöss vi började använda flaggor. Det var i Kina för femtusen år sedan. Ändamålet var förstås att på långt håll visa varifrån man kom eller att signalera ett meddelande. I Europa började flaggor användas först på 1200-talet av de stora sjöfartsnationerna Venedig och Genua. Men också den danska flaggan är från samma århundrade. Den rödvita Dannebrogen har vajat från fartyg i åttahundra år.

Enligt legenden fick den danske kungen Valdemar Sejr flaggan under ett korståg till Estland år 1219. Den 15 juni stod han och ärkebiskopen Andreas Sunesen på en kulle och bad Gud om ett under att visa de estniska hedningarna. Ner från himlen föll då den rödvita flagga. Den svenska blåa flaggan med gult kors började användas i mitten av 1500-talet. Den norska flaggan är från 1821.

Rörigt med EU-flagga
För svenskar har inträdet i EU inneburit flaggproblem. Jag har fått brev och telefonsamtal från rådvilla svenskar: ”Hur ska jag göra om jag vill ha EU-flaggan på min båt? ” Jo, så här är det:

På aktern i båten ska nationsflaggan sitta och alltså inte EU-flaggan, dess plats är i stället på mastens styrbordssida. Och på styrbordssidan gäller: Flaggor som visar kungliga klubbars emblem eller rikstäckande klubbars emblem ska sitta överst. EU-flaggan bör alltså sitta under KSSS, GKSS och Kryssarklubbens flaggor. Under de rikstäckande klubbarnas flaggor ska sen den egna klubbens flagga/vimpel sitta och sen beroende på intresse, läggning och vilja att synas kan en lång rad andra flaggors sitta: VHF, SSRS och allt vad det kan heta.

Överkurs för besserwissrar
Den som seglar till ett främmande land ska ta ner klubbflaggorna på styrbords sida och istället sätta dem på babords sida. På styrbords sida sätts det gästande nationens flagga – artighetsflagg. Bytet ska ske då nationsgränsen passeras.

Foto Carina Lernhagen MatzLiten överkurs för besserwissrar och andra som bryr sig. Artighetsflaggan förs endast då akterflaggan är hissad. Den ska alltså hissas efter nationsflaggan på morgonen som halas före nationsflaggan på kvällen – under förutsättning att båten ligger i hamn alltså. Under gång ska nationsflaggan alltid vara hissad liksom artighetsflaggan.

 

På styrbords sida sätts det gästande nationens flagga – artighetsflagg.