Fem tips på hur du åskskyddar din segelbåt. Alla metalldelar som är längre än en halv meter ska anslutas till åskskyddet. Det gäller sådant som mantåg och fotlister, motor och tankar…
Viktigt att komma ihåg är att om olika metaller kopplas ihop uppstår galvaniska strömmar som kan ge upphov till svår korrosion. För att undvika detta kan kontakten brytas med så kallade gnistgap.
Rolf Högberg på Högspänningslaboratoriet i Uppsala föreslår att man tillverkar sina egna gnistgap genom att fästa två rostfria bultar i en plastbit, så att de hamnar en millimeter från varann. Det skyddar för de galvaniska strömmarna men utgör ett obetydligt hinder för blixten.
1 Uppfångare
I båtar med metallmast fungerar själva masttoppen som uppfångare. Andra master bör ha en uppfångare som sticker upp minst 20 cm över masttoppen. Minimiarea: Koppar 10 mm2, stål 16 mm2, aluminium 16mm2.
2 Mastledare
Mastledaren ska leda kortast möjliga väg till vattnet. Vid däck ansluts den till relingsledaren. Band, tråd eller lina med samma minimiarea som uppfångaren används. Mastledare behövs inte på metallmaster. En genomgående mast bör anslutas till en utanpåliggande bly- eller järnköl via flera kölbultar. Skador kan uppstå om endast en kölbult används. Master som står på däck bör också anslutas, så rak väg som möjligt till ballastkölen.
3 Vant och stag
Dessa ansluts upptill mot mastledaren och vid däck till relingsledaren.
4 Relingsledare och jordledare
Dessa kopplas ihop i för och akter samt på båda sidor av båten.
5 Jordledare
Jordledare ska ha en yta på minst 0,1 kvm. I sötvatten behövs en jordledare som är på 1 kvm. En köl med tillräcklig yta kan fungera som jordledare, men det är effektivare med metallband som är minst 1×10 mm. Ett långt band ger avsevärt bättre jordning än en kvadratisk plåt med samma yta. Banden ska helst sitta strax under vattenlinjen, men eftersom vattenlinjen på en segelbåt som kränger maximalt hamnar långt ner blir placeringen en kompromiss såvida man inte är beredd att montera två band på vardera sida av botten.