Dramatiska första dygn för Lisa på havet

Lisas första dygn i ARC blir spännande.Första dygnen i ARC blir dramatiska för vår bloggare Lisa med hårda vindar, kastgippar mitt i natten, brännskador och en sjösjuk ettåring.

Starten för ARC (Atlantic Rally for Cruisers) skjuts upp två dagar på grund av hårt väder och går den 27:e november. Här börjar mina dagboksanteckningar från överfarten.

29 November 2012. 21.30 UTC. N24 W20:
Det är dag 3 och jag har 20.00-skiftet. Vi startade försenade i måndags runt 13-tiden. Den planerade starten var 10.45 ECT, men vi hade problem med kylvattnet och behövde byta en impeller innan avfärd. Dessutom lyckades vi fastna i en mooringlina i hamnen vid avfärd, en incident som kunde slutat illa men som åtgärdades snabbt av en flink dykare på plats.

Nåväl. Direkt utanför Las Palmas hamn satte vi segel i 37 knops vind och 6 meter höga vågor. Tungt, svettigt och lite nervöst med en helt ny båt. Vi revade storen med tre rev (max) och seglade första dygnet med revat försegel.

Idag, tre dagar senare, har vi fortfarande max revad stor, trots att vinden nu ligger stabilt kring 25 knop. Vi saxar förseglet med spinnakerbommen. Har snittat ca 9 knop sedan start. Just nu blåser det 22 knop och vi håller en hastighet på ca 8 knop, plattlänsande 260 grader västerut. Vi är 10 vuxna ombord och går pass om 4 timmar med 8 eller 12 timmars vila mellan. Piece of cake!

Det är ganska dramatiska nattpass och jag som fått någon typ av seglingsansvar ombord har ganska svårt att koppla av. Dåligt spända preventers på storseglet och en för platt plattläns har lett till flera ofrivilliga gippar, varav den första slet av ett schackel och ett block till lovartsbackstaget. Samtidigt upptäckte vi ett blinkande föremål i vattnet som snabbt försvann bland vågorna, Alle man på däck! och inräkning innan vi konstaterar att det bara var en livboj och inte en flytväst. Läskigt!

Också lite småläskigt med den typen av påfrestningar på riggen då jag inte vet hur mycket den tål. Har dock gått ok hittills och riggen verkar betydligt stabilare än på andra båtar jag seglat. Ser fram emot att testa spinnakern när vinden mojnar något. I övrigt så lunkar livet på. Äta, dricka, sova, styra, fixa lite, spela musik och så vidare. Är inte sjösjuk, har plåster. Alla har klarat sig bra från sjösjukan, bara lilla Felix, 1 år, som hostar upp det han får i sig. Tänkte ta mig an en bok och solbrännan i morgon. Apropå bränna, har fått kokande pastavatten över vänster hand och höger knä. Röd, svullen och några blåsor, men annars verkar jag ha klarat mig bra. Nästa pass är i morgon lunch 12-16, vilket innebär 12 timmars vila. Skönt, ser fram emot en lugn kväll.

ARC Las Palmas Det är väldigt vanligt att alla båtar som startar en segling över Atlanten gör en tavla vid sin hamnplats på Kanarieöarna. I mitten ser ni Free Spirits målning.

Storm i Las PalmasVädret var extremt ostadigt i Las Palmas och starten sköts upp för alla utom kappseglingsklassen.

ARC start
Oroliga miner på väg ut mot starten och ovädret.

29er-seglaren som testar storbåt.
Så var vi på väg! Christiane var den yngsta vuxna ombord, 19 år och en duktig jolleseglare (29er).

Seasickness
Alla klarar sig från sjösjuka förutom ettåriga Felix som får upp allt han stoppar i sig.

Alla foton: Nathalie Cauvi.

Läs mer om Lisa.

I Columbus fotspår

star clipperI september 1492 hissade Columbus tre skepp Santa Maria, Niña och Pinta segel. Platsen var Kanarieöarna och på stranden stod Columbus älskarinna och vinkade. För att få lugnare vindar startade mitt atlantäventyr några veckor senare. Men det sket sig. Hade Columbus drabbats av samma väder som vi hade Amerika aldrig blivit upptäckt.

Det är exakt femhundra år som skiljer mitt skonertskepp Star Flyer från Columbus carrack Santa Maria. Star Flyer byggdes år 1992. Santa Maria byggdes 1492.



Och vilken skillnad på skepp. Star Flyer är 115,5 meter lång. Santa Maria var 24 meter. Segelytan på Star Flyer är 3 365 kvadratmeter. Santa Maria hade 330. Vi ska ta oss över Atlanten på 14 dagar. Columbus behövde 37. Men så här i efterhand kan man fundera. Hur lång tid hade det tagit om vi inte hade haft en motor att stötta med? Vad hade hänt om Columbus mött samma väder som vi? Vem hade upptäckt Amerika? 



Vädret på Atlanten senhösten 2012 var helt galet. I vanliga fall, och det gällde både för Columbus på 1400-talet och för mig de två gånger jag tidigare seglat över, ska det blåsa passadvind från nordost. Vindstyrka kring 8-10 meter per sekund. Behaglig och skön medvindsegling alltså. Men inte denna gång. Ett envist lågtryck låg parkerat mitt ute på Atlanten. Stort och mäktigt behärskade det större delen av Nordatlanten, från Kap Verde öarna i syd till Azorerna i norr. Orkanen Sandy över Karibien och New York var ett av resultaten – och de många haverierna under ARC 2012 ett annat.



”Jag har aldrig varit med om något liknande”, sa kapten Klaus Müller på Star Flyer. Han har ändå seglat sedan tidigt 50-tal. Dikt bidevind och beslagna råsegel var resultatet – och dessutom en och annan squall. En squall är en lokal front med hård vind, regn och en vattenmängd per sekund som jämtländska Tännforsen.

Squalls är en anledning till oro på havet.
Stora squalls kan röra till det rejält med snabba vindökningar- och vrid.

En förmiddag seglade vi i fem meter per sekund, från fel håll visserligen men OK. Vi vaggade på över den vanliga djupblå Atlanten. 

Föröver blir himlen blåsvart. Gérard Deleplanque, en fransman, som också är en av de 130 gästerna ombord, spanar. Han har segelbåt i vilda Bretagne och blir uppspelt. Han vet vad det innebär. Havet ändrar snabbt färg från blått till vitt. Den långa dyningen planar ut och en makalös massa vatten forsar in över Star Flyer. Horisontellt! Om det är vatten från himmel eller hav är omöjligt att se, veta eller förstå. På trettio sekunder ökar vindstyrkan från 5 meter per sekund till 25. Men styrman Sara är beredd. Hon har länge spanat in fronten på radar och vet att den kommer att blåsa över på 15 minuter. 
Och det stämmer. Plötsligt återgår allt till det normala. Gérard, nu wet and wild, släntrar ner till hytten och drar på sig torra kläder.

Kapten Sara Nordin



Sara Nordin är 28 år, sjökapten och tredjestyrman ombord på Star Flyer. Hennes sjömansliv började som hopp-i-land-kalle på de vattenjetdrivna Cinderellabåtarna i Stockholms skärgård. Hon gillade läget och klarade sjöbefälsskolan i Kalmar på fyra år. Favoritämne var astronomisk navigation.



På sin 20-24 vakt försöker Sara få oss svenskar att identifiera de 57 stjärnor som kan användas för pejling då kompasserna ska devieras: Antares, Arcturus, Aldebaran, Sirius, Cappella … Det klarar vi förstås inte och ingen hänger heller med i terminologin: Azimut bäring, medianpassage, solens deklination. ”Man måste kunna lita på kompasserna”, förklarar Sara och det håller vi med om också i dessa GPS-tider. Efter synnerligen komplicerade beräkningar, obegripliga matematiska formler och slående i den astronomiska kalendern kommer Sara fram till att gyrokompassen visar 0,3 grader fel – åt ost. Vi andäktiga lyssnare tycker inte att det låter så mycket, men det tycker Sara. Sen stirrar vi upp i himlen där myriader av stjärnor är fullt synliga här mitt ute på mörka Atlanten.

Star Flyer 2012
En del av gänget som seglade på Star Flyer. Erling sitter i mitten längst till höger, alltid med basker på.



Och vad hände sen? Efter en vecka, någon stans nordväst om Kap Verde öarna kom passadvinden. Då var det T-shirt, kortbyxor och solskyddsfaktor som gällde. Vi låg i nätet under bogsprötet och spanade efter delfiner, val, haj och flygfisk. Flygfiskarna startar alltid mot vinden men faller av blixtsnabbt och seglar iväg. De skickligaste femtio-sextio meter. Och naturligtvis var vi framme på minuten i Barbados. Rum punch, reggae och grillad Blue marlin. Respect Man! Du som också vill segla över Atlanten i ett äkta stort segelfartyg gå in på Starclippers eller Poseidon Travels.

Svenska Blue Pearl vann Transatlantic Maxi Yacht Rolex Cup

I december när de flesta av oss sliter med jobb och allt som ska hinnas klart före jul, då är det högsäsong för de som seglar över Atlanten. De riktigt stora segelbåtarna, de från 70 fot och uppåt seglar en variant av ARC med mål i St Martin.
Patrik Salén var besättningsman på Swan 70:an Blue Pearl som vann. Efter att ha tagit emot förstapriset skrev han några rader till hamnen.se

Hej!

Skickar en hälsning från St.Martin och lite info kring
regattan som vi nu avslutat.

ARCen är ju en bekant Atlantsegling för många av oss, men detta år
separerades de större båtarna ut till ett eget race, nämligen “Transatlantic
Maxi Yacht Rolex Cup”.

Detta första år samlades sju vackra segelfarkoster,
varav vår “Blue Pearl” var den minsta med sina 70 fot och “Sojana” var
längst genom 115 fot (Design BruceFarr).

En hel del kända seglarprofiler fanns med, inte
minst Knut Frostad och Roger Nilson på “Narida”, men även vår egen
besättning genom Klabbe Nylöf och Lasse Linger.

Härligt men tufft race! Start 26/11 från Teneriffa, 2650 sjömil att beta av
till St.Martin. Vind fanns i princip hela resan, stadigt runt 18-22 knop,
med toppar närmare 40 knop, och endast ett dygn med begränsad vind (säg 6-8
knop).

“Blue Pearl” hade vissa utmaningar genom en havererad generator på
sjätte dygnet, som därmed begränsade vattentillgången (en flaska kvar vid
målgång!).

I tillägg lyckades vi blåsa sönder samtliga genackers samt vissa
försegel (vår vän Anders Johnsson, ägaren till Blue Pearl, såg lite lessen ut
när den sista gick!).

Vi surfade i mål på spirad fock, och noterade högsta
logg på 20.7 knop. Vår väderrutt(inte minst tack vare Victory Challenge
väderguru Alessandro som stöttade oss från Spanien) visade sig dock optimal
och vi fick på onsdagen nöjet att gå upp på prispallen och inhämta första
priset!

Hälsningar från St.Martin,
Patrik

Spirit – Första svenska båt i mål i ARC

hamnen.se gör en fuling och publicerar bilden tagen av Tim Wright som visar när Spirit seglar in mot målet i St Lucia.

Baltic 50:an Spirit med Erik Lindgren och hans besättning från Stockholm har seglat i mål i St Lucia, Västindien. De blev därmed de första svenskarna att klara Atlanten från Las Palmas i årets Atlantic Rally for Cruisers. ARC.

Enligt fotolistan som Tim Wright har på sin webbsida https://www.photoaction.com/ ska svenska Spirit med Erik Lindgren som skeppare ha seglat i mål som elfte båt i det över 200 stora startfältet. Eriks båt, en Baltic 50:a är mycket snabb och välseglande. Hur Spirit klarar resultatet på beräknad tid, återstår att se.

Men, ARC är och ska inte vara en atlantsegling för kappseglings-nördar. Här är det främst fråga om att ha ett spännnade äventyr med många avkopplande och härliga minnen. Något som läsare av hamnen.se tar del av via Victiora af Piteås härliga och mustiga flaskpost-rapportering.

En titt på resultatlistan över ARC bekräftar att Spirit har seglat in som elfte båt. 14 dygn 3 timmar 43 minuter och 37 sekunder tog det för Erik Lindgren och hans besättning att segla den cirka 2 800 sjömil långa sträckan från Las Palmas till St Lucia.

Victoria af Piteå låg 10/12/07 12:00:00 UTC som 92:de båt med 415 sjömil kvar till St Lucia.

De svenska båtarna i ARC enligt Google Map.


Hela ARC-flottans rutter från Las Palmas över Atlanten

Sök båtarna i ARC genom följande adress:

https://217.10.131.138/google/ARC2007.aspx

Naturligt sjömansliv i ARC

I går söndag, gick starten för de 234 båtarna i ARC. Kommunikatonsteknik i all ära, men seglar man över Atlanten så är det inte alltid som kopplingarna till internet fungerar. Våra Victoria-hjältar har varit ute i ett dygn och ingenting har meddelats.

 

På ARC:s hemsida visar positionen att Victoria af Piteå fortfarande ligger kvar i Las Palmas och har 2 688 sjömil kvar til St Lucia.
Knappast sant.

Victoria af Piteå tillhör inte någon av de båtar som enligt ARC ligger kvar i hamnen. Mer troligt är att de dundrar fram i en stark nordlig passadvind och har fullt upp med fallvindarna från det höga vulkanberget Teide på Tenneriffa.

Väl förbi där kanske de får lite lugnare och mer ordning på satelitt-telefonen, så att de kan rapportera till nyfikna hamnen.se-läsare.


Den gula pricken ska föreställa positionen för Victoria af Piteå. Sällan, tror vi på hamnen.se, snarare fungerar systemet inte för alla båtar, ännu ska kanske tilläggas.

Kommunikationsdirektören för Victoria af Piteå, Staffan, hann i alla fall med att skicka följande rader och bilder kvällen före statr, det vill säga i lördags.

“Har inte hunnit skriva nåt ännu för det har varit helt hysterisk här, men så fort vi är iväg och saker och ting har lugnat ner sig så skickar vi några rader.”

Trist bankett kvällen före start för Victoria-hjältarna.

Tokiga danskar promotar skandinaviers tidigare sjömansvanor.

Nyheter från ARC samt positionsangivelser, klicka här

Hjältarna från Piteå i Las Palmas

Tre dar kvar till start och det enda man hör är: “manjana, manjana.” Mellan frukost och första ölen i baren försöker vi styra upp alla förberedelser: masten, motorn, propellern, internet, vindgenerator, grill, gas, vattenpipa, flaggor, föreläsningar, banquetter, invigningscermoni, saftey checks… listan är oändlig.

Vi trodde det bara var att köpa åket och sen ge sig av på det böljande blå. Varför man skulle vara här två veckor före start (inget emot nån vecka på Grankan när slasket ligger på backen hemma i Svedala dock), var till en början helt obegripligt. Nu börjar vi förstå! Här tar allt bara lite, lite, lite längre tid än hemma.

Men ibland finner man fördelar i spanjorernas livstil. T:ex när vi inte har lust att betala avgiften i parkeringsgaraget för att det skulle innebära en promenad på 100 meter och därmed sinka oss två-tre minuter. Då är man glad att dom har en fint uppklädd anställd som står i vägen istället för en oresonabel mekanisk bom som endast lyder till en streckkod. “We’ve been shopping.” förklarar vi och lämnar över ett obetalt kvitto. Med ett hopplöst smalj på läpparna låter han oss passera, och vips så är vi ute på Las Palmas gator igen. Skulle en svensk politiker missa att betala parkeringsavgiften vet bara gudarna vad som skulle hända, men här är det inte så noga.

Igår var en effektiv dag… hmm… 🙂 Gårdagens aktivitet var att beställa vakumförpackat fryst kött i en mataffär större än Sundbyberg och med fler anställda än Volvo. En enda av dom kunde engelska och henne försökte 240 båtbesättningar sätta klorna i. Tålmod var bästa medicin i den situationen, och varför hetsa upp sig i onödan; mat är en värdslig sak och inte alls lika viktigt som gott umgänge. För faktum är att varken kommunikationssvårigheter, hunger, baksmälla, skoskav eller vad det nu är vi brukar hitta för att få gnälla lite, kunde rubba stämningen i denna matbutik.

Där stod vi och snick-snacka med varandra medan vi väntade på att denna livsviktiga individ skulle rikta uppmärksamheten mot just vår båt. Där var Max & Victor, två oerhört hängivna och diciplinerade 19-åringar som liveget gör allt och ingeting deras skeppare ber dom om. Igår till exempel bjöd dom upp till bullkalas med hembakade kanelbullar. För dom är detta ett äventyr och en början på ett vuxet liv.

Där var Kim och Lasse, två brunbrända överklassgubbar i seglardojor och pikétröja som ständigt går omkring lite salongsberusade med ett nöjt smalj på läpparna. ARC’en för dom betyder frihet under noll ansvar, mao. bara lattjolajbans. Förmodligen raka motsatsen till den businessvärld dom är en del av hemma i den kungliga hufvudstaden.

Där var Abbe och Lina, ett svensk par som tröttnat på hostel-livet och desperat letar efter en båt som kan erbjuda dom lift över till en bättre tillvaro. Egentligen hade dom ju ingeting att göra i denna matbutik och kunde enkelt besparat sig mödan genom att traska rätt ut närhelst dom ville. Men det gjorde dom inte, för var skulle dom hitta en plats som var mer trivsam än denna? Förutom Jimmie och jag själv, fanns där också halva Piteås befolkning, tyskar, italienare, engelsmän, amerikanare, finnar, norrmän mfl. och alla möttes på samma nivå; obrydda, prestigelösa och harmoniska.

Det visade sig inte minst senare på kvällen när det var djungel fest och ALLA klädde ut sig till apor, leoparder, hövdingar, Tarzan och Jane och andra dylika kostymer. Här är det inte så noga med ålder, titel, utseende, mode och andra kosmetiska ateraljer; här gäller det bara att ha kul och må bra… än så länge.

För när allt kommer omkring ska vi ju faktiskt ta oss över denna pöl, som många väderbitna, eminenta seglare lite högmodigt kallar atlanten. Och för att lyckas krävs både kunskap och förberedelser. Victoria af Piteå har väl klarat sig hyggligt bra på båda dessa områden, även om det låter som att vi driver ett alkoholiserat dagis ombord. Men vad som verkligen är oljan i maskineriet är inställningen.

Det kommer inte bara vara kul, soligt, mysigt och trivsamt, det är vi väl medvetna om. Men om man i de svåraste av stunder nyper sig själv i armen och ställer frågan: skulle jag vilja byta detta nu mot ett skrivbord på SE-Banken, en kassapparat på HM, ett planeringsmöte på St. Görans sjukhus etc. etc. skulle samtliga besättningsmedlemmar vråla ut ett rungande NEJ!

Inställningen är vår styrka och dunderhonungen som ska föra Victoria af Piteås snabbt och säkert över till andra sidan pölen.

På återhörandes…
V af P

Med Victoria af Piteå över Atlanten

En långsegling över Atlanten finns på de flesta seglares önskelista. För besättningarna på de 234 segelbåtar som nu ligger i Las Palmas, Kanarieöarna, börjar äventyret söndagen den 25 november. Då går starten för ARC, Atlantic Rally for Cruisers.
Favoriten för en lyckad översegling heter “Victoria af Piteå”. Med en stor portion humor kommer besättningen att rapportera om sina bravader på hamnen.se

Atlantic Rally for Cruisers, ARC, är seglingen över Atlanten som kombinerar avkopplande långfärds-segling med en lätt form av kappsegling. Varje år ger sig över 1 000 seglare ombord på de sammanlagt över 200 båtarna sig iväg från Las Palmas, Kanarieöarna, till Guadeloupe i franska Västindien.


Intresset för ARC ökar stadigt. Här en startbild från 2006. I år är det tio båtar fler än förra året på startlinjen.

I år är 234 båtar anmälda, varav sju seglar under svensk flagg.

I hamnen i Las Palmas är det några dagar före start livligt och riktigt trångt. Många av segelbåtarna har extra stora fendrar för att inte skavas sönder där de ligger och förbereder sig för ARC. Det är många saker som ska fixas.
– Här är det fullt upp med bestyr och otaliga spanjorer som springer runt och skruvar och monterar överallt, inte minst på vår båt. Men nu är det inte så många dagar kvar tills vi drar, meddelar Staffan, den eminente kommunikatören och filmaren ombord på Beneteau Oceanis 50:an “Victoria af Piteå”

Staffan har författat en presentation över den besättning som besökare på hamnen.se har nöjet att följa, förhoppningsvis ända till målet i St Lucia, Västindien.

“Jimmie, ägare och kapten på Victoria af Piteå. Ålder och arbetstitel är
oviktiga i Jimmies värld, så låt oss bara säga att var än i världen Jimmie
hamnar finns det alltid två saker i hans närhet: affärsmöjligheter och dyra
leksaker. Att “investera” i en yacht krävde inte mycket fundering; det
gjordes med ett leende på läpparna i sittliften på väg upp till Riksgränsens
topp, någon gång i våras.

Styrman Lars, eller Nordda som han benämns i kända kretsar, 37 år,
egenföretagare och husvagnsförsäljare, är en sann seglare med huvudet på
skaft. Det här blir tredje gången han seglar över Atlanten, men aldrig tidigare
med ett Guitar Hero Rock The 80’s ombord. Hans senaste seglats präglades av
disciplin, nuditet och nykterhet, något övriga besättningsmedlemmar ängslas
en smula över. Chocken kan bli övermäktig när Nordda får höra att halva
lasten består av DVD-filmer, leksaker och alkohol.

Stina är en sprallig, skötsam, skid o seglarälskande tjej. Som
marknadstjej på H&M med epititet: katamaran-guru, kommer hon
lattja sig igenom denna tripp som refrängen på Mauro Scoccos: Sarah, med
andra ord, smärtfritt passionerat.
För övrigt är Stina obesegrad i “Sarah,” liksom samtliga övriga låtar på de fyra
Sing Star skivorna som huserar ombord på Victoria af Piteå.

Man kan fråga sig vad en medarbetare på eventbolaget “Ski Unlimited” gör på en
segelbåt. Men för Magnus är det helt naturligt. Om inte hans käraste Stina
hade varit nog dragningskraft, kan förklaringen ligga i 20 års erfarenhet av
vindsurfing och kappsegling. Magnus utgör det tunga artilleriet på Victoria
af Piteå och har lovat hela besättningen att när vi väl anländer till St.
Lucia, gör vi det i god tid till luciatågsgenrepet.

Staffan, 33 år, en bostadslös, arbetslös och partnerlös fd. IT-konsult som
sadlat om till filmskapare. Med endast tre veckors livserfarenhet på sjön,
fyller han ut leken som joker. Primärt är Staffan med för att dokumentera
äventyret, men det vet inte de övriga besättningsmedlemmarna. Utan
förhoppning eller förväntning om hur livet ombord på en 50 fots benetau kan
tänkas bli, har han bara ett krav; något spektakulärt måste hända så att
dokumentären blir en succe.”

 

Seglingen över Atlanten för Victoria af Piteå och de drygt 200 andra båtarna i ARC kan starta i allt från mycket lätta vindar till kraftiga passadvindar. Några dygn ut från Kanarieöarna är det som regel riktigt lätta vindar, ibland bleke.

Vägvalet för att så fort som möjligt ta sig till Västindien står emellan att gå långt söderut mot Kap Verde öarna och troligen få mer vind, eller den kortare vägen rakt över med risk för att hamna i bleke. Ju närmare Västindien man kommer desto mer fyller den sammetslena passadvinden in.

När land dyker upp framme vid horisonten, efter ungefär två veckor till havs, blåser passadvinden fullt ut. Då har de som haft en bra översegling kunnat njuta av allt från stjärnklara himlavalv och stekande sol till möten med valar, delfiner och flygfiskar.

För andra kan ARC bli något av en mardröm. Intriger ombord är vanliga för dem som saknar erfarenhet av långfärds-segling. En illa förberedd båt kan råka ut för haverier.

Det är inte bara sol, passadvind och stjärnklara nätter över Atlanten. Här brittiska Juno i ARC 2006.

Men ombord på Victoria af Piteå verkar de känna varandra väl, och med en stor gnutta humor vore det märkligt om inte stämningen ligger på plussidan hela vägen över Atlanten.

Och skulle den dippa ner under minus-strecket så lär den definitivt stiga när besättningen kliver i land på St Lucia i Västindien.
Här hemma är vi en gnutta avundsjuka, men det är klart att vi önskar Victoria af Piteå all lycka på färden.

hamnen.se och våra hårt arbetande besökare kommer att följa er via resebreven. (Om nu tekniken fungerar och att inte latmasken slingrar sig ombord)

Det finns nämligen ett ordspråk som säger; “Under solen tänks ingen vettig tanke”

Lycka till och ha det så bra.

 

Anmälda svenska båtar i ARC 2007:

Arcadia

Regina af Vindo 49, 15.58 m

Lennart Lindstrom

Atliajat II

Bavaria 50, 15.20 m

Leif Blomquist

Baila Baila
Beneteau 50, 15.48 m

Mikael Randhem

Spirit
Baltic 50, 15.24 m
Erik Lindgren

Tabasco of Stockholm
Najad 490, 15.00 m
Peter & Lena Rosen

Thindra
Swan 46 Mk1, 14.36 m
Hans Sundquist

Victoria af Piteå
Beneteau Oceanis 50, 15.10 m
Jimmie Wiklund

Mer om ARC 2007 här