atlantic crossing

Lisas färd över Atlanten på 76-fotaren Freespirit med en norsk familj och en fransk konstnärinna fortsätter. Det blir “mid way party”, fiskfest, sömnproblem och tankar på nära och kära.

5 december. 14.15 UTC N18 W39:
Så står loggen på 1600 nm och vi firar Half Way Day! Gårdagen var den varmaste hittills och idag är det om möjligt ännu varmare. Minst 30 grader i skuggan och vi smälter bort. Under gårdagen gick färskvattensystemet sönder, så nu duschar vi i saltvatten, lyxproblem.

Lata dagar med lugn segling. Det blir mycket häng i sittbrunnen.

Gårdagen var lugn seglingsmässigt, snittade strax under nio knop och god atmosfär ombord. Den enda incidenten skedde när Håkon och Joakim skulle flytta vagnen till försegelskotet och fästet till vagnen släppte, vilket ledde till en spräckt haka för Joakim. Han tejpades raskt ihop och idag ser det bra ut. Igår fick vi också ett jättenapp på drivkroken efter båten, tyvärr släppte hela paketet innan vi fått bukt med den.

Noah är två år och lever ständigt rövare ombord. 

Jag hade 04-08 passet i natt och sov sedan till elva. Det blir inte mycket sömn på båten, dels är det varmt i hytterna, dels är det svårt att sova med full aktivitet strax ovanför huvudet (sittbrunn) och fullt liv i båten (två små barn). Idag vaknade jag dock av att vi drog upp dagens andra dorado som Nathalie just nu håller på att förbereda, det doftar ljuvligt!

Att få upp fisk från Atlanten är verkligen en speciell känsla. Här är en dorado, en guldmakrill på ett par kilo, som vi sedan åt till middag.

GPS-waypoint St. Lucia, ETA 160 timmar: 
Vi har ett stiltjebälte framför oss med 0-6 knops vind. Vi går långt söderut för att försöka undvika detta, men det verkar som att det sträcker sig längre än prognoserna visar. Vi räknar med att möta detta på torsdag, kanske äntligen dags att testa spinnakern då? Annars finfint, vi blir bruna och mjuka av vädret, håret ljusnar och dagarna rullar på. Mat, vakt, vila, film, mat, vin, vakt ect. I eftermiddag ska vi ordna Mid Atlantic Party med pompa och ståt!

Det är tradition med ett party när man kommit halvvägs över Atlanten, på väg mot Västindien. Vi firar med musik, frukt och drinkar.

7 december. 00.30 UTC. N17 W41:
Gårdagens Mid Atlantic Party blev en succé. Frukt och romdrinkar, en usel playlist (min förtjänst, håll mig borta från musiken!) och en fin solnedgång. Jag hade hela natten ledig och det verkar ha varit en kul natt för dem som var på skift. Halvvind, 10 knop och ett väldigt sjungande och trallande. Kanske var det romdrinkarna som föranledde denna goda atmosfär?

När jag, Håkon och Handsome klev på klockan åtta mojnade vinden och vi fick fyra timmars hällregn och vridande vindar. Vi slog söderut, sen norrut igen och sen fick nästa grupp ta över. Ner med segel och på med motor var deras lösning, och givetvis tittade solen fram och gav oss en fin eftermiddag.

Jag blev Rain-girl, under många dagar började det alltid regna under mina skift. I Norge använder man sydväst, function before fashion.

Man är fuktig så det räcker hela tiden när man seglar över Atlanten och när det kommer en rejäl skur åldras händerna snabbt!

Vi åt pinnekött till middag, en norsk specialitet. Torkat lamm som lagts i saltlag i en massa timmar och sedan kokas i buljong och grillas. Till detta rotmos, linjeakvavit och öl. Förvånande gott! Eftersom vi går för motor och kan nyttja autopiloten för första gången under resan kan alla sitta ner tillsammans och äta mat, kämpehyggligt!

Det blir en dramatiskt vacker solnedgång och vi sitter kvar till sent och pratar om livet och ingenting. Motorsegling när det är som bäst. 

När det är stiltje passar vi på att äta pinnekött med rotmos och akvavit – en norsk specialitet.

Foton: Nathalie Cauvi och Lisa Runnérus.