Caribbean 600 – filmen från årets tungviktsmatch i segling

RORC-Carribean-600-2022

RORC-Carribean-600-2022Det är i Caribbean 600 som giganterna bland kölbåtar gör upp, där fantastiska trimaraner sätter rekord och där amatörbesättningar pressar sig till det yttersta. 

Den 13:e RORC Caribbean 600 lockade 74 lag med 738 seglare från 32 olika nationer för att tävla runt 11 karibiska öar. Ett race på över 600 nm.

Christopher Sheehans Pac52 Warrior Won var den totala vinnaren och lyfte RORC Caribbean 600 Trophy för den bästa korrigerade tiden under IRC.

Det här den svåraste kappseglingen i världen…

 

– Taktiskt sett klassas RORC Caribbean 600 som en av de svåraste i världen. Det är som en tungviktsboxningsmatch; vänstern och högern bara fortsätter att komma mot dig och du väntar på den där knockout-punchen. När som helst kan du parkera, ingen ledning är säker förrän i slutet, kommenterade Warrior Wons taktiker Richard Clarke.


4:20 Multihulls
7:25 IRC 1
9:00 IRC 2
10:19 Class40
12:35 IRC Super Zero
15:09 The Volvos
17:20 IRC Zero & Overall Winner, Warrior Won
21:50 Race Director Summary
22:36 Movie Montage

Se också livesändningen från starten av Caribbean 600 och artikeln där vi berättar mer om giganternas kamp och om svenskarna som deltog.

Rekord – äldsta kvinnorna att ro över Atlanten

Fyra kvinnor, alla över 45, har genomfört den minst sagt dryga uppgiften att ro över Atlanten.

Därmed skrev de också in sig i historieböckerna som det äldsta kvinnliga laget som har rott hela vägen från Europa, närmare bestämt La Gomera på Kanarieöarna till målet i Antigua, Västindien.

Totalt tog det 68 dygn, 5 timmar och 2 minuter för Niki Doeg, 45, Helen Butters, 45, Frances Davies, 47, och Janette Benaddi, 51 att ro sträckan och förutom alla goda stunder med stora naturupplevelser så bjöd resan också på en del mindre trivsamma upplevelser.

Som exempel kan nämnas sjösjuka, teknikproblem och inte minst den skräckfyllda upplevelsen att rida ut en orkan.

Från vänster: Frances Davies, Helen Butters, Niki Doeg och Janette Benaddi.

– Det känns som en dröm att ha äntligen ha kommit fram. Det kändes som om vi krigade mot havet och vi är så stolta att ha klarat av något som från början verkade omöjligt, säger skeppare Jeanette Benaddi.

De fyra kvinnorna utgjorde ett av de 26 lag som deltog i Talisker Whisky Atlantic Challenge.

Seglingsvärldens Tesla spöar konkurrenterna

Gunboat G4 teknikalEfter den spektakulära kapsejsningen var det nog extra skönt för Gunboats foilande G4 att vinna Antigua Sailing Week. Här är seglarnas åsikter och snyggfilm med integrerade prestandasiffor.

Gunboats vd om att vurpa i 30 knop och så bilder som ger en känsla av hur det är att delta i Antigua Sailing Week…

Hur snabb är egentligen Gunboats G4? Här kommer en video där alla viktiga siffror integrerats i bilden.

Shannon Falcone helped the Gunboat G4 "Timbalero 3" to an all-bullet (after throwout) scoreline at 2015 Antigua Sailing…

Posted by GUNBOAT on den 30 april 2015

America’s Cup-seglaren Shannon Falcone (som tidigare berättat om sina upplevelser ombord på Gunboat G4) är ombord igen. Han tycker till och berättar om hur ett gäng seglarskolebarn fick sin livs seglingsupplevelse.

Ytterligare en härlig drönarvideo som visar Gunboat G4 Timbalero under sista racet i Antigua Sailing Week.

Lyxliv vs blöta brallor och höga farter

Lisa mönstrar på ett riktigt fartmonster, VO 70:an Green Dragon, och tar sikte på Dominikanska republiken. Trots att Swanlyxen ersatts av svettiga hängkojer och blöta brallor älskar hon tillvaron.

25:e januari, 13.00 lokal tid – Karibiska havet

Okej, snabba ryck. Idag har jag varit ombord på Shamrock Challenger, aka True North (mer känd som Green Dragon från Volvo Ocean Race 2008-2009) i lite mer än ett dygn. Vilken båt!

Vi lämnade Antigua och gänget på Swan 80:an Berenice igår morse efter en långdragen process hos immigrationsverket och tullen. Nu, 26 timmar senare, har vi avverkat 300 sjömil.

Förberedelser när båten fortfarande ligger vid Antigua bland alla lyxjakter.

Vi håller rak kurs mot Dominikanska republiken och trots att vi försöker ta det lugnt så snittar vi strax över 15 knop. Med den här farten är vi framme vid midnatt, inte optimalt men jag njuter varje sekund! Det sjunger i hjärtat varje gång vi tar en våg och surfar iväg över 20 knop.

Båten, en Volvo Open 70, är ute på promotionturné för Dubai som potentiell värdstad för världsutställningen 2020. Andra städer som ansökt om att få stå värd för utställningen är Ryssland, Brasilien, Thailand och Turkiet. Turnéns slogan är ”Connecting minds – creating the future” och syftar till att fiska röster från olika länders delegater vid omröstningen i november 2013. Varje land, oavsett storlek, har tydligen en röst, så att segla runt i Karibien och senare ut i Stilla havet är kanske en vinnande strategi. Det visar sig.

Sista seglingsäventyret
Att jag kom med var en ren slump, jag träffade besättningen under mellandagarna på Bequia och när vi kom till Antigua visade det sig att min skeppare på Berenice har seglat med en av killarna ombord. Just nu verkar det omöjligt att hitta bra flyg ut från Antigua och eftersom jag inte har bråttom någonstans och var hemskt sugen på ett sista seglingsäventyr (för den här gången) så bestämdes det att jag fick segla med till Dominikanska för att sedan flyga upp till New York och vidare hem.

Att fungera ombord på en VO 70 kräver att man klarar av trånga och mörka, varma och illaluktande utrymmen.

Anyways, vi är nio med mig ombord, två par från Nya Zeeland, en till kiwi, ett par unga killar från Irland och en brasiliansk fotograf. Ett kul och ungt gäng som skrattar mycket och lever rövare om nätterna.

Ombord på en VO 70 är man i princip aldrig torr. Det behöver inte blåsa mycket för att vatten ska slungas upp på däck och under däck är det alltid varmt och fuktigt på Karibiska breddgrader.

Livet ombord på en avskalad kolfiberracer skiljer sig mycket från det bekväma liv jag levt de senaste veckorna. Vi sover i hängkojer i taket, det är mörkt och trångt och en total avsaknad av ”piff”. Raka motsatsen till Swanen med andra ord. Men åh så mycket jag tycker om det!

Lyxhäng på Antigua

Lisa är framme i vad som nog kan kallas Karibiens lyxbåtscentrum. Hon njuter av tillvaron och ser fram emot ett eventuellt äventyr på en väldigt extrem båt.

19 januari. Falmouth Harbor, Antigua.

Nu har jag varit några dagar på Antigua och börjar förstå hypen – snacka om en lyxjaktsoptimerad hamn!

Hamnen består nästan bara av olika professionella besättningar och “dayworkers”, inte en ägare så långt ögat kan nå. Detta skapar ju såklart en ganska avslappnad stämning.

Vid fyratiden på eftermiddagarna slutar alla sina pass och då är det full aktivitet som gäller. Vissa seglar Laser, många tjejer trippar iväg med yogamattan under armen, några snörar på sig löparskorna och andra går direkt till närmsta bar. Det finns aktiviteter för alla smaker.

På ett sätt är Antigua en smått bisarr plats. Marinan är väldigt modern och många av jakterna som ligger här är värda flera hundra miljoner kronor. Samtidigt finns det många till synes fallfärdiga hus i närheten och här och var sitter rastafaris och tar det cool. Kort och gott är det väldiga kontraster.

Bilderna är tagna i Falmouth Bay, Antigua. Solen går ner över Shirley Hights, en utkiksplats sju km från English Harbour.


Idag är det lördag och vi ska till stranden och bada. Jag bor fortfarande på Swan 82:an Berenice men tänker att jag flyttar på mig efter helgen.

Jag har träffat ett gäng som driver den gamla VO70-båten Green Dragon som deltog i Volvo Ocean Race 2008-2009. Den ligger i hamnen och rycker otåligt i sina förtöjningar.

Jag har hängt lite med besättningen och det verkar som att jag kan få chansen att segla med dem till Dominikanska Republiken. Jag hoppas verkligen att det blir av. Det hade varit grymt kul och en väldig omställning från att segla Swan. Från luftkonditionerad lyxhytt, stort pentry och dusch till en båt som i princip är ett tunt kolfiberskal. För att inte tala om vilken skillnad i fart och seglingsupplevelse det lär bli!

Förhoppningsvis blir det mer om det senare. Om det inte blir av ska jag höra mig för om möjligheten att följa med på en annan båt. Eller så tackar jag för mig och flyger tillbaka till Sverige. Vi får se.

På nordvästra delen av ön finns den mest fantastiska stränderna. Det finns en del stora mataffärer på ön och det märks att det är en brittisk ö.

Fantastisk segling blandad med osämja

Lisa fortsätter sin färd mot Antigua. Hon får uppleva härlig segling på den lyxiga 82-fotaren men det blir också landsosämja och dålig stämning ombord. Väl iland får hon en ny syn på vad ordet lyxjakt kan innebära.

Berenice seglar fantastiskt fint. Tar sjön bra, håller bra fart på kryssen och svarar snabbt på rodret. En riktigt lyxig racer för dem som har råd. Det känns extra kul att segla en båt som är producerad i norden. Den får trots sin ”ringa storlek” om 82 fot mycket uppmärksamhet, det märktes både i Las Palmas och i St. Lucia.

15 januari. 10.15 lokal tid. Karibiska havet.
Vi är 50 sjömil från Guadaloupe där vi planerar att stanna för eftermiddagen och natten. Det har varit ett lugnt dygn. Vi äter, sover, läser och stirrar ut till havs när vi inte är på skift. Att segla med autopilot har sina fördelar men det blir lätt lite långtråkigt efter ett tag. Men å andra sidan, nattvakterna går väldigt snabbt när man kan lyssna på dokumentärer och stirra på kontrollpanelen. 


Är lite smågnällig idag, personkemin på en så begränsad yta är viktig och idag har våra olika bakgrunder ställt till det lite. En svenska, en spanjorska, en belgare och en Venezeluan/Britt har lite olika syn på hur saker ska göras ombord och hur man bemöter varandra.

Det är påtagligt hur viktigt det är att alla visar och visas respekt på en båt, oavsett hur stor eller liten den är. Det kommer stunder då jag längtar hem, eller bara längtar bort. Just nu ser jag fram emot fast land, en kall öl och en lång promenad alldeles själv.

16 januari. Falmouth Harbor, Antigua.


Vi tillbringade natten på Guadeloupe. Vi kom fram vid fyrasnåret efter en superfin dag på havet. Det var sol, friska vindar och efter ett tag släppte den dåliga stämningen ombord och alla blev peppade på att mellanlanda lite. Vi åkte direkt och snorklade, sen intog vi våra dagliga Piña Coladas i sittbrunnen och därefter en god middag på en lokal restaurang.


Vi förtöjde jollen vid lastbryggan och vi ska nog vara glada att den var hel när vi kom tillbaka. Tidvattnet och stora vågor hade tryckt in jollen på undersidan av bryggan. Det var bara att försöka riva loss den utan att förstöra för mycket. En tamp mindre men inget hål, skönt.
 Allt är dyrt på en Swan, så minsta möjliga skadefrekvens är ytterst önskvärt.


Idag kastade vi loss strax innan klockan 08 och fick en fantastisk halvvind hela vägen till Antigua. Vi snittade ca 11 knop och passade på att njuta av vår sista seglingsdag tillsammans.

Väl framme i Falmouth Bay är vår “stora” båt på ca 80 fot utkonkurrerad av alla superyachter. En babybåt i sammanhanget. Här ligger bland annat Maltese Falcon som är ett 288 fot långt rymdskepp, gamla Green Dragon från förrförra VOR, ett tjugotal enorma motoryachter och diverse andra stora båtar. Häftigt!



I hamn skrubbar vi båten in- och utvändigt och nu är vi alla rena, fina och väldoftande, redo för en kväll på stan. Sen hoppas jag på en god natts sömn. Ciao Bello!


Maltese Falcon är en väldigt udda båt som blivit världskänd för sin annorlunda rigglösning. Den är 88 meter lång, 12,6 bred och med dubbla motorer på 620 hk klarar den nästan 20 knop för motor.

Klicka på bilderna för att se dem i stort format! 

Lisa tar sikte mot Antigua med Swan 80 “Berenice”

Äntligen får Lisa ge sig ut på havet igen, från Curacao till Antigua. Hur går det med sjösjukan, nattpassen och humöret? Och vad får Lisa för insikter om en eventuell framtid ombord? 
Här kommer svaren.

11 januari. Spanish waters, Curacao.


En lat dag som började tidigt, gick upp vid 7 för att ta en taxi till Immigrations och Customs. På vägen hem handlade vi frukt och grönt i ett stånd längs med vägen, svängde förbi affären och shoppade mat. Därefter var vi färdiga för avfärd. Men, på grund av vädret så bestämde Fonzi att vi väntar med avfärd till imorgon och här är vi nu. Regn. Vi sitter inne och gör mest ingenting. Jag ska strax promenera milen och de andra ska spela golf. Imorgon åker vi!



I en Swan 80 är det ganska ok om det regnar. Det finns svängrum. Men se för sjutton till att inte repa något!

13 januari. 11.00. Karibiska havet.


Så kom vi iväg igår förmiddag. Kastade loss vid niotiden och har i skrivande stund gjort strax över 200 sjömil. Det är ca 550 sjömil till Antigua rak väg men just nu är det kryss så den seglade sträckan verkar ju bli ganska mycket längre.
Vi åt lasagne till lunch och en dålig kyckling till middag, så nu är vi alla lite risiga i magen. Vi hade 2 timmar långa nattvakter och det gick bra. Jag gick på standby-vakt kl 20 och sen startade mitt skift kl 22. Nästa skift var dubbelt, 04-08.

Plåster funkar
Har inte sovit så bra, många nya intryck. Är inte sjösjuk, använder plåster. Det fungerar riktigt bra, förutom att jag måste dras med den där envisa muntorrheten. Bara att vänja sig vid antar jag. 



Hummördip
Blev väckt vid 10 och nu är klockan strax lunch. Jag är inte världens härligaste om någon väcker mig oprovocerat och det var precis vad som hände idag. Är lite småsur på han som väckte mig med motiveringen att “alla” var uppe. Jo, tjena, 3 timmars sömn och sista passet som slutade kl 08. Kommer att sätta spår på mitt humör idag. Anyways, solen skiner, jag luktar kokos och båten gör strax över 8 knop. Borde inte ta mer än 3-4 dygn det här.

14 januari. 19.50 lokal tid. Karibiska havet.


Vi närmar oss land med sjumilakliv. Livet ombord på Berenice skiljer sig mycket från livet på Free Spirit, som jag seglade över Atlanten med. Här har jag eget rum, badrum med dusch och toalett och AC. Mina arbetsuppgifter är, förutom att segla och hålla mina skift, att hjälpa Rocio i köket.

Båten ser sprillans ny ut och allting är färgkoordinerat, finns inga spår av ägaren mer än en barnteckning i stora sviten. Detta är en båt där en repa i parketten är en “big deal”.

Respekt åt arbetarna
Det är ganska enkelt jobb ombord, främst för att ägarna inte är på plats. När de är här är det tydligen 07-23 som gäller och 100 procent service från besättningen med frukost, förmiddagsfika, lunch för barnen, trerätterslunch för de vuxna, lunch för personalen, eftermiddagsfika, apertivo, barnens middag, personalens middag samt trerätters middag för de vuxna med kaffe på maten. Plus städning av alla hytter, bäddning av alla sängar, städning av toaletter och allt annat som de kan tänkas vilja ha hjälp med. Livet som stewardess lockar mig inte, men all respekt för dem som orkar med.

I nästa veckas blogg får vi veta mer om hur det känns att segla en Swan 80 och om båten kommer fram till Antigua.

Fartfyllt lyxrace i Karibien

Peter Aschenbrenner's 63 ft trimaran RORC 600Några av världens snabbaste och mest spektakulära lyxbåtar dundrar nu fram i RORC 600 som startade utanför Antigua i måndags.  Den 63-fot långa trimaranen på bilden slåss mot svängkölade 100-fotare. Coolast är en 66-fots Lamborghiniorange katamaran. Och mest otippat är att en dansk olympier hankar sig fram i en 40-fotare. Se bildspel och videor.

Hela 53 båtar med besättningsmedlemmar från totalt 31 länder startade måndagen den 18:e februari från English Harbour, Antigua och går hela vägen till St Martin och sedan söderut till Guadelope via Barbuda, Nevis, St Kitts, Saba och St Barths.

Det är ganska utmanande förhållanden med över 12 m/s och ett par meter höga vågor.

– Det här kommer att bli ett snabbt och ganska tufft race, sa Eddie Warden, VD för Royal Ocean Racing Club, innan start.

Först iväg var flerskrovarna med Peter Achenbrenners tuffa trimaran Paradox för babords halsar. Den fullkomligt flög fram men var ändå tvungen att ducka för flottans kanske coolaste båt – den Lamborghiniorangea Gunboat 66:an Phaedo som är helt byggd i kolfiber. Den klarar lätt att snitta över 20 knop för hård undanvind men lär vara väldigt mycket bekvämare än sin kombattant med tre skrov.
Här är en stilstudie på Gunboat 66:an Phaedo som bäst beskrivs som en lyxig lägenhet med panoramautsikt och utsläppslösa fartresurser på 25 knop +.

Foto: Tim Wright/Photoaction.com

I andra starten drog 22 båtar iväg med en Swan 44 och en Swan 53 i täten. Därefter var det dags för Class 40-båtarna där den danske seglarkändisen Jesper Bank valt att göra havskappseglingsdebut.

Han har vunnit två olympiska guld och ett brons och seglat för både Sverige och Tyskland i America’s Cup men aldrig seglat mer än 140 sjömil tidigare.

– Även om det är varmt i både vattnet och luften så tror jag att detta kommer att bli riktigt tufft. Inte minst på kryssen. Det här kommer att bli mitt livs längsta race och totalt annorlunda från den segling jag är van vid, berättar han i ett pressmeddelande.

Efter småbåtarna var det dags för storpamparna. Farr 100:an Leopard tog snabbt täten. Strax efter kämpade 100-fotaren Liara som strax efter skottet tappade riggen. Besättningen klarade sig och båten kunde sikta mot hamn för egen maskin.

Sist iväg var de klassiska superyachterna med de vackra skonarna Athos och Adele, som ni kan se i bildspelet.

Första natten kommer båtarna att få häftig undanvindssegling.

Ro, ro till – Västindien

Blåsor i händerna

Blåsor i händernaAtt ro är en konst. Att sitta med ryggen mot färdriktningen, hålla kursen med ett par åror och med kraft ta sig fram genom vattnet är många gånger en tjusning. Men allt har sitt pris, som blåsor i händerna. Det fick britten Anthony Taylor erfara efter 79 dygns roende från Kanarieröarna till Antigua, Västindien.

Anthony Taylor hade en dröm att ro över Atlanten. Inte skulle han skulle bli den förste, inte heller skulle han slå något rekord utan han ville bara prova på grejen att ro över Atlanten.

I januari i år gav han sig iväg och 76 dygn senare anlöpte han English Harbour på ön Antigua i Västindien.

– När jag började planera resan och jobbade med båten frågade min mamma varför jag ville göra det nästan varje dag. Hon försökte förstå men jag kunde se att hon hade svårt med det.

– Rädsla. Det var framför allt rädsla som drev mig. Rädslan att bli 90 år, sitta i gungstolen med en kopp the i handen och titta tillbaka på mitt liv. “Jag sumpade chansen och nu är det för sent”.

– Sen har jag alltid älskat havet. Många av mina bästa barndomsminnen är när jag fick sitta i en roddbåt och ro. När solen gick ner över land och havet skimrade ville jag bara fortsätta rätt ut och inte komma tillbaka till hamnen. Nu har jag gjort det, bara rott och rott i 76 dagar.

Före…

… och efter.

– När jag startade från Kanarieörna vägde jag 81 kg, väl framme i Antigua hade jag tappat 13 kg och vägde 68 kg. Men jag är klart på väg upp igen. Goda köttbitar, såser glass, många kalla öl och att bara sitta still gör sitt.

 

https://www.soloatlantic.co.uk/