Efter över 40 år på vift är ”Sverige” tillbaka i Sverige. Nu ska hon rustas upp och kappseglas av den norska seglingsprofilen Martin Kamperhaug.
En historisk kappseglingsbåt är tillbaka på sina hemmavatten. Den norska seglaren och varvsägaren Martin Kamperhaug har köpt den svenska America’s Cup utmanaren ”Sverige”. Nu ska den renoveras och kappseglas.
Den som vill se ett stycke historia kan snart ta sig till Strömstad. Där ska nämligen den svenska utmanaren från Americas Cup 1977 få ny hemmahamn. Den klassiska båten i modern tappning signerad, och skeppad av ingen mindre än Pelle Pettersson själv. Även om satsningen 1977 inte tog sig längre än kvalomgången är Sverige verkligen en båt som vrider nackar och får hakor att tappas.
Båten är nu i den norske seglare, båtentusiasten och varvsägaren Martin Kamperhaugs ägo. Detta efter att han köpt den från en tysk finansman som ägt den under de senaste åren. Att det är just Kamperhaug som förvärvat båten bådar också gott då hans varv har specialiserat sig på att renovera äldre båtar. Enligt Strömstads Tidning som pratat med norrmannen kommer Sverige återigen att kläs med blågula snobbränder och texten “Sverige”.
– Jag köpte båten för att hon är oerhört vacker och ett historiskt föremål från en stor seglingsepok. Mitt intresse i livet är att renovera gamla segelbåtar och jag har alltid velat ha en 12 meters R-yacht och få återställa den i sitt ursprungliga skick säger Martin Kamperhaug till den norska båttidningen Seilmagasinet.
Bilder från Americas Cup 1977.
Kappsegling mot den australiensiska utmanaren i Americas Cup 1977.
Efter över 40 år på vift är ”Sverige” tillbaka i Sverige. Nu ska hon rustas upp och kappseglas av den norska seglingsprofilen.
Även kungligheter var intresserade av att segla ikonen Sverige, här tillsammans med konstruktören Pelle Pettersson.
Bild: Pelle P
Förhoppningen är att Sverige ska kunna delta på Kostervalsen redan den 27 maj.
Kan kappseglas inom kort
Över 40 år har kommit och gått sedan tävlingarna i Newport. Sannolikt har den gamla 12:an kappseglats sedan dess men nu ska hon återigen få liv. När renoveringen är färdigställd kommer Sverige att bli en riktig ögonfångare vid Strömstads Segelsällskaps klubbhus och få en bryggplats nära intill.
– Det känns väldigt kul och inspirerande att ”Sverige” kommer till Strömstad och särskilt roligt blir det om hon kommer till start i Kostervalsen. Det blir en fantastisk möjlighet för alla att få se henne för segel på nära håll, säger Jörgen Axelsson, ordförande i Strömstads segelsällskap, till Strömstads Tidning.
Förhoppningen är att åskådare och tävlande i Kostervalsen ska få möjlighet att se Sverige på startlinjen när regattan går av stapeln den 27 maj. Inför detta ska Pelle Pettersson, konstruktören och skepparen själv, ha sagt sig vilja komma till Strömstad för att få återse sin utmanarbåt.
Martin Kamperhaug har under många år besökt norra Bohuslän för att delta i kappseglingar. Att därför låta Sverige ha sin hemmahamn i Strömstad känns naturligt.
– Det är ju i Sverige som båten hör hemma, och det ska bli roligt att delta i kappseglingar så småningom, säger Martin Kamperhaug.
Den makalösa historien om R12:an Princess Svanevit fortsätter. Här är de första bilderna från provseglingen efter det heroiska renoveringsarbetet.
Historien om Princess Svanevit är lika brokig som fängslande – hur hon ritades av Gustaf Estlander och byggdes av Carl och Bengt Plym på Neglingevarvet innan hon levererades till sin beställare – den förmögne bokförläggaren Erik Åkerlund.
Men det är bara början då hon sedan kom att köpas och säljas vid ett flertal tillfällen, tills hon sakta men säkert tilläts förfalla på ett varv i södra England.
Princess Svanevit hemma igen
Mest imponerande är dock hur ett gäng eldsjälar lyckats spåra, forsla hem och renovera henne. Läs hela den historien här.
Princess Svanevit räddades från en säker död i södra England och är nu renoverad till toppskick.
Masten på Princess Svanevit mäter 27 meter.
Princess Svanevit i vackert ljus under provseglingen.
Princess Svanevit får sträcka på vingarna för första gången efter renoveringen. Foto Malcolm Hanes.
I sensomras var det sålunda dags för sjösättning och nu har man också provseglat denna världens största 12mR. En provsegling som gick över förväntan enligt Olle Jo Johansson, som fått äran att vara skeppare på de första seglingarna. Det gick precis så bra som han hade hoppats, om inte bättre än så.
En nationalklenod
– Jag har haft äran att få segla många fina segelbåtar. Men aldrig en nationalklenod som byggdes på nästan samma plats för nästan 100 år sedan, som vi nu seglar henne på. Framför allt är jag tacksam att det finns någon som vill lägga pengar på upprustning av gamla segelbåtar.
Olle Jo fortsätter:
– I det här fallet är det Burre Hellmans Stiftelse som vi har att tacka för att Princess Svanevit seglar igen. Min uppgift som skeppare är att ge båtbyggare och segelmakare input för det fortsatta arbetet med Princess Svanevit.
Fantastiska seglingsegenskaper
En av segelmakarna, Tore Lewander på North Sails, fyller i:
– Hon seglar med en imponerande inneboende kraft. Trots att jag har haft möjlighet och förmånen att segla alla möjliga slags flytetyg, på alla möjliga nivåer, så kommer denna seglats att etsa sig kvar i minnet säger han.
Däcket i Oregon Pine är består av över en kilometer ribbor.
Varje beslag ombord är egentillverkat.
Många glada miner under den första testseglingen.
Ett halt men ack så vackert däck på Princess Svanevit.
Här är början på 27 meter mast som sträcker sig upp i skyn.
Rorkulten, blocken, beslagen – allt är utfört med största noggrannhet.
Från ruffen har man bra koll på seglen via ljusinsläppet i taket.
Detaljutförandet på världens största 12mR är minst sagt imponerande. Foto: Tore Lewander.
Tore Lewander är för övrigt den person som tillsammans med sin bror Anders Lewander ansvarat för leveransen av tidstypiska dacron-segel till den 27 meter höga riggen.
– Det är inte så ofta som jag levererar Dacron-segel. Men de är tidstypiska och det blev faktiskt riktigt bra på alla vis, säger Tore. Han fyller dock i med ett leende:
– Hon seglar redan fantastiskt. Men om Princess Svanevit ska kappseglas mycket framöver så hoppas jag dock få leverera ännu mer prestandaorienterade segel.
Saknar motor och inredning
Man är nu inne på det femte året av renoveringsarbetet och ett av de stora momenten i renoveringen som återstår är att montera inredningen och motorn. Det blir sannolikt ett arbete att driva igenom i vinter.
Så under testseglingen var båten alltså väldigt lätt, utan inredning och utan motor. Princess Svanevit flyter därför nu högt och kanske inte riktigt ”sitter på sina linjer”.
En av landets mest mytomspunna träbåtar är nu sjösatt efter fyra års heroiskt renoveringsarbete. Se inslaget!
Princess Svanevit har renoverats på Stockholms Båtsnickeri i Saltsjöbaden under ledning av Andreas Millde som tillsammans med Bobby Cyrus lyckades få hem henne till Sverige igen 2017. Detta efter inte mindre än 59 års frånvaro.
Den nästan 22 meter långa skönheten är inte bra världens längsta 12mR utan har också en brokig historia bakom sig. Dåtidens stora namn, bland andra Estlander, Plym, Dahlskog och Knöppel, såg alla till att förverkliga bokförläggare Erik Åkerlunds dröm när han beställde båten 1936.
Hårt arbete
Tack vare Bobby och Andreas kom alltså Princess Svanevit år 2017 åter till Sverige. Närmare bestämt till Fisksätra, bara fyra kilometer fågelvägen från platsen där hon en gång byggdes. Sedan dess har flitens lampa lyst starkt på Stockholms båtsnickeri, där den återfunna prinsessan omsorgsfullt renoveras.
1 100 meter ribb
Att det har gått åt en del tid och teak för att få båten att skina såsom den gör idag är lätt att förstå. Som exempel kan också nämnas att Stockholms Båtsnickeri har lagt 1 100 meter (!) nya däcksribbor och 112 arbetstimmar på bara nötningen som krävde ett hundratal tuber Sikaflex.
Efter 59 års frånvaro kom denna fantastiska träjakt åter till Sverige. Hon renoveras nu minutiöst av ideella krafter. Planen är att sjösätta henne till sommaren 2022.
Dagarna före KSSS:s 100-årsjubileum stod hon klar. Den ståtliga och vackra Princess Svanevit.
Något krut hade det inte sparats på, vare sig sett till kvalitet, satsat kapital eller storlek.
Den nästan 22 meter långa skönheten var när hon sjösattes – och är fortfarande – världens längsta 12mR. Med henne ville den förmögne förläggaren och entreprenören Erik Åkerlund sätta Sverige på kartan som kappseglings-, båtbyggar- och konsthantverksnation.
Princess Svanevit byggdes på Neglingevarvet utifrån tanken att endast det bästa är gott nog. Dåtidens stora namn, bland andra Estlander, Plym, Dahlskog och Knöppel, såg alla till att förverkliga Erik Åkerlunds dröm.
Den här texten är ett samarbete mellan Magasinet Båtklassiker och Hamnen.se. Läs mer om Princess Svanevits historia i magasinet Båtklassiker, som just nu säljs på Liljevalchs konsthall.
Erik Åkerlund seglade sin prinsessa fram till 1936. Då sålde han henne till Ernhold Lundström, som döpte om henne till Irene. När Lundström dog 1954 vinterförvarades båten på Holms båtvarv i Gamleby. Båten förvaltades under två år av Lundströms dödsbo innan Nils Gäbel tog över henne som ny ägare och döpte om henne till Silvervingen IX.
Gäbel bodde i Saltsjö-Duvnäs och hade gjort sig en förmögenhet på fastigheter, bland annat i Spanien och Frankrike. Familjen Gäbel gillade att segla och bestämde sig 1957 för att segla ner båten till Medelhavet och Palma de Mallorca.
Förmögen engelsman faller pladask
1958 råkar den mycket förmögne engelsmannen Harry J. Hyams passera förbi Princess Svanevit där hon ligger i hamnen. Hyams hade tack vare lyckade fastighetsaffärer i London blivit miljonär redan innan han hunnit fylla 30 år och skulle komma att sluta som en av Storbritanniens rikaste personer. Dessutom hade han ett öga för konst och hans samling saknar motstycke i brittisk historia.
– Med hamnens längsta mast fångade Princess Svanevit Harry Hyams blick, berättar Bobby Cyrus. Det måste ha funnits många vackra båtar till salu vid den tiden, och jag var nyfiken på varför han ville köpa just Princess Svanevit, så jag frågade honom. Han svarade: “It was the most beautiful yacht I’d ever seen.” Det blev en snabb affär och båten kom att vara hans ögonsten.
En av originalritningarna på Princess Svanevit.
Den i seglarkretsar välkände båtbyggaren Bobby Cyrus är mannen som tillsammans med ägaren till Stockholmsbåtsnickeri, Andreas Millde, ligger bakom både det enorma detektivarbete som krävdes för att spåra upp den försvunna prinsessan och sedan allt jobb med att få hem henne till Sverige igen.
Plötslig vändning
– Det var kanske inte så konstigt att Hyamns föll direkt för Princess Svanevit, som han för övrigt döpte om till Barranquilla, fortsätter Andreas Millde. Däremot lär han inte ha seglat henne så mycket. Det rörde sig om kanske två, tre seglatser per år. Ett mastbrott 2003 gjorde att hon ställdes upp på land och där blev hon stående.
Det första tecknet på framgång, efter decenniers sökande i arkiv, läsning av dokument och förfrågningar runt om i seglingsvärlden, kom i början av år 2000. Då fick Bobby Cyrus höra talas om att Princess Svanevit kanske låg på ett varv i södra England. Han skrev ett brev till Harry Hyams där han berättade vem han var och artigt frågade om båten möjligtvis var till salu. Hyams tackade nej med vändande post. Bobby kunde inte släppa tanken, utan fortsatte att brevväxla med Hyams och gav honom olika fakta om båten.
Intarsian är gjord av Ewald Dahlskog och har nu varsamt restaurerats.
För att få till en jämn kurva använder Adam Sohlström långa böjbara trästavar som avslöjar alla ojämnheter.
Diskussion och resonemang kring bottens form. Lika viktigt som själva hyvlandet.
Ett otroligt utmanande arbete för Stockholms Båtsnickeri där arbetsglädje och envishet tillsammans med kunskap och samarbete är framgångsfaktorer. Foto närbild: Mattias Lindbäck, övrigt Niclas Skärlund.
Efter nästan tio år vände det plötsligt. Bobby och Andreas blev inbjudna till England för att titta på båten. Två år senare avled Harry Hyams fru och han meddelade nu att han var redo att sälja sin båt. Efter några års förhandlingar var båda parter nöjda och affären skulle avgöras. Men då blev Hyams sjuk och hann avlida innan papperen var påskrivna.
Eftersom paret Hyams inte hade några barn, testamenterades all egendom, som uppgick till ett värde av flera miljarder kronor, till engelska staten. Enligt testamentet skulle hans konstsamling genom en stiftelse göras tillgänglig för allmänheten. Däremot stod det inte mycket om Princess Svanevit, varför Bobby och Andreas gjorde enträgna försök att förmå advokaten som skötte stiftelsen att sälja henne.
Ett svårlagt pussel
– Det kändes rätt kört ett tag trots att vi påpekade att båten riskerade att vittra sönder. När sedan Harry Hyams sekreterare kände igen oss släppte det plötsligt och så fick vi köpa henne, säger Andreas Millde.
Tack vare Bobby och Andreas kom Princess Svanevit år 2017 – efter 59 års frånvaro – åter till Sverige. Närmare bestämt till Fisksätra, bara fyra kilometer fågelvägen från platsen där hon en gång byggdes. Sedan dess har flitens lampa lyst starkt på Stockholms båtsnickeri, där den återfunna prinsessan omsorgsfullt renoveras.
Ett minst sagt grundligt arbete. Balkvägarna är bytta, spanten likaså och även merparten av brädorna i friborden. Skrovsidorna har lackats i många lager och snart ska inredningen återmonteras. Foto: Niclas Skärlund.
Svartvita foton på Princess Svanevit från 1930- och 1940-talen har samlats in, ritningar har granskats och gamla skrifter har lusläst. Allt för att få en så exakt bild som möjligt av hur hon såg ut när hon sjösattes.
Vill återställa till original
– Vår strävan har hela tiden varit att återställa henne så mycket som möjligt till hur hon såg ut vid sjösättningen 1930, berättar Andreas. Hela arbetet kan liknas vid ett enormt pussel där varje bit måste passa in exakt, och det är inte alltid så lätt.
– Vi har Princess Svanevits originalritning, men den stämmer inte med utförandet, vilket förmodligen beror på ändringar som gjordes i sista sekund när hon byggdes. Ritningen är från 1929, men så sent som i februari 1930 var varken inredningen eller layout helt spikad. Allt detta arbete gjordes från februari och framåt och makalöst nog kunde hon levereras redan till midsommar. Ofattbart hur de som byggde henne hann med allt på den korta tid som de hade på sig!
Även om snickeriet använder sig av moderna metoder är det genuina hantverksarbetet, med bland annat handhyvling, en viktig del i ordningställandet av Princess Svanevit. Här handhyvlas en av nedgångsluckorna.
Däcket är konat och består av 1 100 meter ribbor.
Även skotblocken är specialtillverkade för Princess Svanevit och framtagna på Stockholmsbåtsnickeri.
En halvmodell av Princess Svanevit tillverkad av modellexperten Niclas Stjärnlund.
Ett avancerat arbete krävs för att återställa Princess Svanevit till sitt ursprungliga skick. Det konade däcket består av 1 100 (!) meter ribbor och skotblocken har specialtillverkats.
Tack vare att Princess Svanevit tidigare hade renoverats genom att ett nytt däck hade lagts ovanpå det gamla, kunde Andreas och båtbyggarna på Stockholmsbåtsnickeri lista ut hur det ursprungliga däcket hade sett ut. Men även sittbrunnen och ruffnedgången – liksom mycket annat – var kraftigt ombyggda varför mycket tid måste läggas på att med gamla ritningar som stöd försöka klura ut hur originalutförandet hade sett ut.
Vi har lagt 1 100 meter nya ribbor…
Att Princess Svanevit är världens längsta 12mR märks inte minst när Andreas Millde berättar om arbetet med att lägga hennes nya däck – ett däck bestående av 1 100 meter (!) ribbor. Snickeriet hade tur och fick på nära håll tag på en stor mängd förstklassig oregon pine. 5-6 kubikmeter valdes ut och av denna ansenliga mängd blev det till slut totalt 1,6 kubikmeter däcksribb.
Glasyr på tårtan – det måste se bra ut
– Anledningen till att det gick åt mycket material är att vi har lagt däcket koniskt, precis som det var i original. För oss innebar det mycket jobb att anpassa och forma alla ribbor, men vi vill följa traditionen så långt det bara är möjligt. I ett sådant här stort däcksprojekt blir minsta småfel snabbt tydligt, men om det blir rätt – ja då blir det riktigt bra! Vår arbetsledare, Adam Sohlström, sa när vi började nåta däcket: ”Nu ska vi lägga glasyr på tårtan. Det som spelar roll är inte hur god tårtan är, utan hur den ser ut!”, säger Andreas med ett leende.
Såväl utvändigt som invändigt är stora arbeten nu slutförda. Nu ska sittbrunnen byggas färdigt och sedan ska hela däcket lackas i minst 14 lager och friborden målas vita.
För att få den exakt formen och den rätta ytan före slutbehandling långklossar Andrejs Ljunggren Princess Svanevit hela vägen ner till kölplankan.
Många av de stora arbetena är genomförda. Nu siktar man på sjösättning under sommaren 2022.
När däcket väl var lagt väntade en minutiös dammsugning. I ett par veckor låg personal på knä för att jaga dammkorn och spånrester. Därefter tog ett omsorgsfullt tejpande vid inför själva nåtningen. Totalt gick det år mer än 2,2 kilometer tejp.
Oerhört mycket arbete
– Det tar sin tid att nåta 1 100 meter. Fyra man jobbade tillsammans och höll på i fjorton timmar i sträck för att nåta babordssidan och därefter ytterligare lika lång tid för att nåta styrbordssidan. Vi lade cirka 112 arbetstimmar bara på nåtningen – och nästan 100 tuber Sikaflex.
Stockholmsbåtsnickeri jobbar enigt filosofin att noga ta till vara allt material så långt det är möjligt. De delar som blev över när däcket var utskuret har bland annat använts till att bygga Princess Svanevits däcksbalkar.
Modern datateknik
För att räkna ut måtten på alla däcksbalkar använde Stockholmsbåtsnickeri modern CAD-datateknik.
– Eftersom Princess Svanevit är byggd med däcksbalksbukt, är höjden på mittlinjen avgörande för måtten på övriga balkar, som alla har olika mått. Samtidigt måste allt stämma exakt. Måtten får man fram antingen matematiskt och mekaniskt, eller som vi gjorde genom att göra själva utslaget i datorn, precis som alla moderna ingenjörer skulle ha gjort, slår Andreas fast och fortsätter:
Däcket ska lackas i minst 14 lager…
– Hon är 21,96 meter lång och har 50 däcksbalkar samt 32 stålspant. Alla har olika kurvor – samma radie eller cirkelbåge existerar inte på någon av dem. Vi hade stor hjälp av att kunna göra utslaget i datorn och sedan tillverka mallar med hjälp av en robot. Därefter tog det klassiska, genuina handarbetet vid.
Sjösättning i sommar
Arbetet med att återge Princess Svanevit sin forna glans fortskrider alltså för fullt. Utöver däcket är också två skylight byggda, akter- och förpiksluckorna färdigtillverkade och arbetet med såväl sittbrunnen som ruffnedgången långt framskridet. En ny 27 meter lång mast har börjat ta form, invändigt är hela båten målad och vissa delar av inredningen har börjat monteras. Dessutom ska däcket lackas i minst 14 lager och skrovet målas vitt. Kursen är stadigt satt mot målet: att sjösätta Princess Svanevit till sommaren 2022.
Utställning på Liljevalchs konsthall
– Efter utställningen på Liljevalchs konsthall ska vi slutföra arbetet med inredningen och all den fina intarsian ska monteras tillbaka in i båten. Även här strävar vi efter att Princess Svanevit ska få tillbaka sitt ursprungliga utseende från 1930-talet och vi har lagt mycket tid på att försöka hitta originalritningar, men även teckningar och foton från den här tiden.
Rejäl portion mod
Det är tydligt att det behövs en rejäl portion mod för att våga ge sig in ett så här stort projekt…?
– Lite galen måste man nog vara, eller åtminstone en person som inte backar för utmaningar, tillstår Andreas Millde. För mig personligen handlar Princess Svanevit-projektet om en passion för våra klassiska träbåtar och om glädjen i att se ett sådant här fantastiskt projekt växa fram.
Princess Svanevit ritades av Gustaf Estlander. Hon byggdes och färdigställdes av Carl och Bengt Plym på Neglingevarvet. Inredningen, som är mycket påkostad, består av stora mängder intarsia skapad av Ewald Dahlskog. Beställare var förläggaren, publicisten och entreprenören Erik Åkerlund.
Princess Svanevit ritades av Gustaf Estlander. Hon byggdes och färdigställdes av Carl och Bengt Plym på Neglingevarvet. Inredningen, som är mycket påkostad, består av stora mängder intarsia skapad av Ewald Dahlskog. Beställare var förläggaren, publicisten och entreprenören Erik Åkerlund. Foto: Erik Åkerlund, Sjöhistoriska museets arkiv/SMTM.
Idag ägs Princess Svanevit av Princess Svanevit AB med den ideella Föreningen Svenska Träbåtar som majoritetsägare och förvaltare av en donation från Familjen Burre Hellmans Stiftelse. Det är tack vare denna donation som hela projektet kan genomföras.
– Vi vill öka intresset för och kunskapen om alla klassiska båtar som har ritats och byggts i Sverige, säger Charlotte Hellman, ordförande i Föreningen Svenska Träbåtar och i Familjen Burre Hellmans Stiftelse.
– Vår vision är att Princess Svanevit ska bli ”Hela Sveriges båt”. Tack vare sin spännande historia och ovanliga inredning kan Princess Svanevit göra att fler människor upptäcker Sveriges klassiska båtar, deras skönhet och stora potential.
Princess Svanevit ska turnera och stöjda svensk båtkultur
Som ett led i detta kommer Princess Svanevit att visas upp i hamnar och på kappseglingsbanor längs hela Sveriges kust, men även utomlands. Tanken är att hon ska representera och symbolisera ett svenskt kulturarv och nå ut även till dem som vanligen saknar ett direkt intresse för båtar. Det ska också finnas möjligheter att komma ombord, uppleva atmosfären, se inredningen och även att få följa med ut och segla. Den dag som hon säljs ska de pengar som kommer in slussas vidare till ”Princess Svanevits renoveringspris”.
– Varje krona ska gå till att fortsätta stödja svensk träbåtskultur och utveckling. Renoveringspriset ska gynna branschen och hantverket, fundamenten i bevarandet av de klassiska båtarna, avslutar Charlotte Hellman.
Ett minst sagt grundligt arbete. Balkvägarna är bytta, spanten likaså och även merparten av brädorna i friborden. Skrovsidorna har lackats i många lager och snart ska inredningen återmonteras. Foto: Niclas Skärlund.
