Marinofficer Johanna Skoog och sjömannen Stefan Åkerberg kommer att dokumentera sina personliga upplevelser från EU-operationen i Adenviken vid Somalia. Till hösten kan materialet komma att användas på en utställning om sjöröveri och pirater.
Johanna och Stefan ingår båda i det svenska insatsförbandet med uppgift att eskortera hjälpsändningar och handelsfartyg och skydda dem från piratangrepp utanför Somalias kust. Dagböcker, foton och skisser från deras fyra månader i Adenviken kommer sen att bevaras i arkivet på Sjöhistoriska museet.
– När jag skriver i dagboken så är det rakt upp och ner vad som hänt och vad jag känner. Självklart är det mycket annat som tar tid här ombord, men det är skönt att skriva av sig vad som händer, berättar Johanna Skoog från HMS Malmö, marinofficer med tjänstgöring som eldledare.
Redan till hösten kan materialet komma att användas på Sjöhistoriska museet i Stockholm som då öppnar en utställning om sjöröveri och pirater, både i historien och i nutiden. Marinmuseum och Sjöhistoriska museet ingår båda i myndigheten Statens maritima museer.
Marinmuseum har under de senaste åren fokuserat på etnologisk dokumentation av marinen. Bland annat har man låtit intervjua marinanställda om kalla kriget och den stora strukturförändringen i början av 2000-talet.
– Det är viktigt att samla in material som kan berätta marinens historia för framtida generationer. Insatsen i Adenviken är en historisk händelse. För första gången sen andra världskriget värnar nu marinen frihandeln och skyddar handelssjöfart rent operativt. Det är ett av flottans klassiska uppdrag som blivit aktualiserat i vår globaliserade värld, säger Marinmuseums chef Richard Bauer.
Även sjömannen Stefan Åkerberg som ingår i besättningen ombord på stödfartyget HMS Trossö i Adenviken ska föra regelbunden dagbok. I anteckningarna är det personliga upplevelser som ska stå i centrum, inte marinstyrkans organisation och operativa verksamhet. Stefan och Johannas dagböcker kommer att granskas av Försvarsmakten innan de kan bli offentligt material i museets arkiv.
– Som tur är tänker jag inte så mycket på att det är andra som ska läsa det när jag kommer hem utan jag skriver som om det vore min personliga dagbok. Därför kan de ju komma att behöva sekretessgranska namn och händelser när jag kommer hem. Det svåra är att beskriva saker ombord som inte gemene man har insikt i, men för det mesta beskriver jag saker med militärtermer och översätter inte, säger Johanna.