Hasse Pettersson har arbetat med fuktmätare i många år. Här ger han tips om hur den kan användas och kanske minst lika viktigt – hur den inte kan användas.
Ett vedertaget användningssätt är att jämföra utslagen mellan olika mätställen på ett entydig likartat uppbyggt material. Ett större utslag kan betyda att det är fuktigare än referenspunkten. På så sätt kan utbredningen av ett fuktigt område ringas in. Ett praktisk användningsområde är t. ex. att undersöka spridningen av läckor i sandwich-däck.
Men varning: Det kan också vara annat än fukt som ger stora utslag. Mätarna reagerar i närheten av köl, kölbultar, skrov genomföringar, stålförstärkningar vid mastfot och motorfästen, hjärtstock, elkablar, andra typ av laminat vid skott mm.
En intresserad båtägare som lånar klubbens fuktmätare har stora möjligheter att bli förvirrad och förskräckt av alla “höga” mätutslag.
Om mätaren ger ett högt mätarutslag måste man gå vidare med traditionella metoder, d.v.s. att knacka, att skrapa eller att borra för att avslöja den verkliga orsaken.
Kanske är det ett dåligt laminat med blåsor eller delaminering eller så är det bara ett normalt utslag för just den aktuella konstruktionen.
En utmärkt användning för en fuktmätare är däremot att följa hur ett laminat torkar ut. Det kan vara viktigt för ett reparationsvarv som kan mäta på samma punkter vid olika tillfällen. Hur torrt det ska vara innan reparationen kan genomföras blir dock en bedömningsfråga baserad på erfarenheter av ett visst instrument.
Enbart mätningar räcker inte
Viktigt att veta är också att man inte kan jämföra mätningar utförda med olika instrument eftersom de har olika känslighet och skalor. Det har gjorts jämförelser mellan olika instrument och verklig fuktkvot men de gäller rimligtvis bara för just de provade laminaten.
Text Hasse Pettersson