Test: Storsjö Electric – nytt fossilfritt liv i gammal snipa

Storsjö_720_test


Bastant, rymlig, bärig, och trygg. Det är återkommande ord när Hamnen testar denna halvplanande 70-talsbåt som länge kändes förlegad. Men som nu möter en ny vår. Se testen av Storsjö 720 Electric!

I begynnelsen en halvplanande båt som gick med nosen i vädret. Och som drog upp såväl diesel som svall i överkant. Idag en glidare som känns helt i takt med tiden. Det blev resultatet när Leif Eikeseth dammade av formarna till en riktig trotjänare från 70-talet och uppdaterade den – men denna gången som elbåt.

Se också:
Storsjö 720 Electric – första intrycken från testen

Så kan testen av Storsjö 720 Electric sammanfattas. En snipa som framför allt utmäker sig genom att vara särdeles rymlig, bärig och bastant med sina höga fribord och sina stora lastytor. Till detta kommer som – och det här säger vi inte ofta – räcker till med råge. Ruffen i fören är dock inte mycket att yvas över. Klaustrofobivarning utfärdad.

Trivs bäst i fyra knop

I det minst lika luftiga motorrummet sitter en holländsk elmotor på 15 kW och tillhörande batteripack på 15 kWh. Ett montage som räcker med råge och som gör att ekipaget kan knuffas upp i väl över sju knop om så skulle behövas. Bäst trivs dock denna glidare i fyra knop då batteriet räcker till hela 60 sjömil. Mest utmärkande för köregenskaperna är den viskande tysta gången.

Storsjo_elforbrukning
Storsjö 720 Electric trivs bäst i runt fyra knop då man kommer hela 60 sjömil innan batterierna måste laddas på igen.

Bångstyrig i trånga hamnar

Med kombinationen snipa, rak axel och roder kommer också en inbyggd bångstyrighet under finmanövrering i hamnar. Något som man vackert får lära sig att hantera alternativt kryssa för “bogpropeller” i listan över extratillbehör i beställningsorder.

Nästan underhållsfri

Sist men inte minst noterar vi att priset för Storsjö 720 med elmotor nära nog är detsamma som med motsvarande dieselmotor. Med detta sagt – och efter en buller-, lukt- och avgasfri dag till sjöss – är valet enkelt. Med elalternativet kan man med gott samvete också hoppa över allt vad vård, service och underhåll heter.

Se testen!

Test: Axopar 45 – frisk satsning i hyttbåtsdjungeln

Axopar_45_Hamnen_test


Måsvingar, utfällbara fribord, dubbla steg och 3 x 300 hästkrafter. Hamnen testar Axopar 45 Cross Cabin som sannerligen sticker ut i kategorin hyttbåtar. Se testen!

I grunden en hyttbåt med generösa gångbord runt och fria ytor. Men där slutar jämförelserna med hyttbåtar över lag då Axopar 45 Cross Cabin går sin egen vågade väg gälande nära nog allt.

Se också:
Axopar 45 – första intrycken från testen

Vi har alltså att göra med varvets senaste flaggskepp. En båt som  som verkligen sticker ut med sin djärva design, sitt stegade skrov och sina låga fribord. Till detta kommer också en lång rad av rad av annorlunda lösningar där måsvingar, utfällbara fribord, elektriskt canvastak samt möblemang på räls bara är några exempel.

På akterspegeln tronar trippla tredubbla Mercury V8 300 Verado-motorer som enligt uppgift ska räcka till entoppfart på 50 knop även om vi får nöja oss med 46,9 denna vackra dag i den finska skärgården. Billigast åker man i 28 knop då bränslemätaren ligger på stadiga fyra liter per sjömil.

Nästan lite sportig

Kanske är det ändå under lite lagom buskörning som Axopar 45 Cross Cabin utmärker sig mest och då båten lägger sig markant i girarna. Att sedan påstå att båten bjuder en sportig körupplevelse vore att gå för långt men klart är ändå att här finns ett temperament som man inte är van vid när det gäller stora hyttbåtar.

Sist men inte minst framstår Axopar 45 Cross Cabin som en klart duglig semester- eller familjebåt om man så vill med sin luftiga salong. Som beställare kan man välja mellan tre olika layouter på akterdäcket. I originalutförande är detta bara en rejäl lastyra men inte så mycket mer. Ett annat alternativ är att beställa båten med ett rejält förvaringsfack på denna plats.

Om båten ska fungera som nyss nämnda familjebåt rekommenderas dock att man kryssar i “akterhytt” i listan över extratillbehör vid beställningen.

Fem modeller på samma skrov

Axopar 45 Cross Cabin är först ut i en serie av fem 45-fotare på samma grundrecept och kommer att följas av 45 XC Cross Top, 45 XC Sun-Top, 45 XC T-Top och 45 XC Spyder i tur och ordning.

Se testen!

Test: Highfield SP760 – påkostad RIB med aluskrov

Highfield_SP760_full_fart

Ett sylvasst aluminiumskrov och lasersvetsade pontoner. Det är grunden som man sedan har toppat med en lång rad frestande finesser i samma anda. Se testen.

Fjorton modeller på allt mellan 2,60 till 9 meter och en produktionstakt på 10 000 båtar per år. Det är förstås imponerande. Likväl är Highfield en doldis på våra breddgrader. Tills nu, om vi ska våga oss på en gissning, för Highfield är en RIB som sticker ut från mängden av RIB:ar.

Se också:
Highfield SP760 – första intrycken från testen

Ta targabågen till exempel, som inte bara ser tuff ut utan som också har en uppgift. Eller handtagen i pontonen för den delen. Eller fästöglorna i durken. För att inte tala om den nätta men ändå ack så praktiska badbryggan. Så fortsätter det med finesser som tyder på en hög ambitionsnivå.

På samma tema har Highfield SP760 lasersvetsade pontoner i kombination med föranodiserade aluminiumskrov – med allt vad det gör för stryktåligheten, beständigheten och livslängden.

Sylvass V-botten

Vidare noteras köregenskaper som inte skäms för sig när den balanserar högt och lätt på sin 26-gradiga V-botten. En Mercury på 300 hk där bak lyckas vi komma upp ii 49,2 knop. Må vara i ganska skaplig medvind. I 40 knop – går det åt cirka 1,2 bensin per sjömil.

Trivs i skitväder

Frågan är om det ändå inte är stökig motsjö som är Higfields verkliga paradgren. Det är då som båten får briljera med sin sylvassa V-botten och sina spå det hela taget trygga sjöegenskaper. En allvädersbåt i ordets rätta bemärkelse som trivs utmärkt i förhållanden då andra båtar med fördel stannar kvar i tryggheten bakom hamnpirarna.

Att båten sedan är godkänd för hela 16 personer säger en del om såväl stabiliteten som bärigheten.

Inte bara dur

Så långt en enda lång och välförtjänt lovsång. Men så finns det också detaljmissar som man antingen kan reta sig på eller lära sig leva med.

Se testen!

Test: Candela C-8 – Hamnen testar det svenska foilingundret

Candela_C8_ bakifran_dronare

Det tog sin tid – det ska erkännas – innan vi fick klartecken att testa Candela C-8 men när då skedde fanns mycket att se, uppleva och säga. Häng med!

Surrealistiskt. Härligt. Pirrigt. Odramatiskt. Befriande. Det är bara några av de adjektiv som Hamnens utsända reportrar häver ur sig när Candela C-8 lyfter på sina bärplan. Spridda skurar, kan tyckas, men det må vara förlåtet då detta är nytt och ett stort kliv in i framtidens båtliv.

Se också:
Candela C-8 – första intrycken från testen

Först ut att ivrigt ta plats i förarsätet är den redan frälste Gustav Morin som älskar iden med eldrift. Men också iden med foiling. När han så får testa båda dessa företeelser i en frestande kombination så är förväntningarna höga.

För att skapa balans i det hela så har vi ytterligare en testpilot i undertecknad som också är nyfiken på Candela C-8.  Dock inte i samma skyhöga grad av entusiasm som den förstnämnde.

Odramatisk framför allt

Färden går från Gåshaga på Lidingö till Vaxholm för att se vad Candela C-8 går för när det gäller köregenskaper. Men också när det gäller förbrukning, laddningstider och annat. Redan här kan vi också avslöja att köregenskaperna överraskar. Men kanske inte på det sätt som vi förväntat oss.

Det ska visa dig att av de fem tidiga omdömen som inleder den här artikeln så är det “odramatisk” som till slut känns mest träffande. Inte minst när det gäller att korsa aggressiva svall i höga farter.

Nu med större batteripack

Påpekas bör också att testexemplaret fortfarande är en prototyp och båt nummer två i serien. Något som innebar att det satt ett BMW i3-batteri. Ett batteri som nu har bytts ut till ett batteripack från elbilstillverkaren Polestar. Detta sedan samarbetet mellan Candela och elbilstillverkaren Polestar blev ett faktum.

Alla Candela C-8 får samma batteripack som sitter i Polestar 2 Standard Range, vilket innebär 69 kWh. Med det större batteriet får C-8 en räckvidd om 57 sjömil.

Vad får man för pengarna?

Så långt allt väl. Inte minst när det gäller Candela C-8 som körupplevelse. Men så var det en sak till. En sak som rör inredningen och boendekomforten Candela C-8 och där vi ställer oss frågan:

Vad får man för pengarna?

Se testen!

Se också:
Foilande elbåten Candela C-8 utsedd till årets båt
Candela – det svenska foilingundret i närbild

Test: Alukin SCR 850 – råbarkad hårding med ombonad ruff

Alukin_850_test

Rubriken säger det mesta. Alukin SCR 850 är något så ovanligt som en funktionell arbetsbåt med duglig boendekomfort. Se testen!

Till det yttre en hårding med allt av breda gångbord, stora lastytor, strålkastare i bogen, grova halkmönster och svetsfogar, rejäla grabbräcken och höga trösklar. Men under skalet döljer sig något som i mångt och mycket gör Alukin SCR 850 till en duglig semesterbåt.

Se också:
Alukin SCR 850 – första intrycken från testen
Test: Vector 85 MFC – mer stridsbåt åt folket

Funkar på semestern

Må vara att köket begränsar sig just bara ett kök och inte ett fullfjädrat pentry. Och må vara att toaletten just bara är en toalett och inte ett separat toalettutrymme. Vi vill ändå påstå att det funkar under en förlängd weekend med familjen. Speciellt som man har lagt mycket krut på det viktigaste i en semesterbåt. En komfortabel och mycket ombonad ruff med bekväma kojer.

Påkostad förarplats

Till detta kommer en rad finesser som uppskattas av såväl yrkesfolk som semesterfirare där en rejäl värmare som står pall för det mesta av minusgrader bara är ett exempel. Listan kan sedan byggas på med en föredömligt väl utformad förarplats med påkostade stolar, logisk instrumentering och bra sikt åt alla håll – de breda rutramarna till trots.

Står pall för det mesta

Med Alukin SCR 850 kommer också trygga sjöegenskaper och det ska mycket till innan man drar sig för att kasta loss på grund av vädret. Med 19 graders V-botten räcker för att hålla de elakaste av brottvågor stångna samtidigt som båten är någorlunda lättdriven. På minuskontot noterar vi ett jädrans skramlande i så gott som alla luckor. Något som enkelt skulle kunna avhjälpas med gummilister.

1,5 liter i 30 knop

Med en Mercury 300 hk där bak kommer vi upp i en toppfart på 42 knop. Vettigast, kan tyckas, är att hålla sig i trakterna kring 30 knop då man kommer undan med en förbrukning på 1,5 liter bensin per sjömil. Övriga förbrukningssiffror lyder så som följer:

35 knop – 1,64 liter per sjömil
40 knop – 2,10 liter per sjömil
42 knop – 2,25 liter per sjömil

Se testen!

Test: Highfield SP520 – tuff RIB med fräcka finesser

Highfield_SP520_test

Stabila, bäriga och sjövärdiga – det är alla RIB:ar – men lilla tuffa Highfield SP520 har ytterligare några ess i rockärmen. Se testen!

Det finns en gräns för hur vasst ett skrov kan vara. Om man vill att båten ska vara någorlunda stabil vill säga. Såvida det inte är en RIB förstås för då gäller andra regler. Med detta sagt har vi också sammanfattat fördelen med glasfiberskrov och uppblåsbara ponton i kombination.

Se också: 
Highfield SP520 – första intrycken från testen

I fallet med Highfield SP520 har man verkligen utnyttjat detta till max. Eller vad sägs om 24-graders V-botten på en blott 5,23 meter lång båt? Det är fakta som väcker förhoppningar om en liten och temperamentsfull friskus som ändå är förlåtande vid en yvig manöver.

Doldis i Sverige

Hur det står till med det i praktiken återkommer vi till. Utmärkande för denna doldis (på våra breddgrader) är också lasersvetsade pontoner i hypalon samt ett specialbehandlat aluminiumskrov med allt vad det gör för stryktåligheten, beständigheten och livslängden.

Targabåge och badbrygga

Okänd i våra farvatten, det må vara, men kanske är det just det ovan sagda som har gjort Highfield till en av världens största producent av RIB:ar? Eller är det månne ett utpräglat sinne för för frestande detaljer där targabåge, handtag i pontonen, fästöglor i durken, och en nätt men ändå praktisk badbrygga bara är några exempel.

24-graders V-botten

Oavsett vad så ska Highfield SP520 visa sig vara en uppfriskande körupplevelse. Och ja, den balanserar föredömligt högt på sitt vassa skrov samtidigt som pontonerna funkerar som en extra trygghet vid en oförsiktig landning mellan vågtopparna.

Pallar hela släkten

Med 80 hästkrafter där bak kommer man ledigt upp i 32 knop även om båten är ganska rejält lastad. Ensam ombord kommer man upp i ytterligare tre knop och vill man så kan båten fås med ända upp till 100 hästkrafter. I 30 knop kommer man undan med en förbrukning på cirka 0,9 liter per sjömil.

Allt sammantaget gissar vi att Highfields snabbt kommer att vinna mark även i våra farvatten.

Test: Manta5 – upp till bevis för den foilande elcykeln

Manta5_test

Vi har sett många sorgliga försök. Det ena värre än det andra. Här ger vi ändå den foilande elcykeln Manta5 en chans och hoppas på ett trendbrott. Se testen!

Negativ grundinställning? Det må vara. Men så är vi också flera redaktörer inom svensk båtmedia som kan vittna om den ena sorgliga försöket efter det andra. Försök att skapa en vettig sjögående cykel.

Se också:
Manta5 första intrycken från testen

Värst var nog den gången då en legendarisk chefredaktör inom svensk båtpressen gick med på att ta en långtur från Stavsnäs till Sandhamn. Den gången på en vanlig trampcykel på en slags uppblåsbar ponton-konstruktion som enligt uppgift skulle vara både banbrytande och på alla sätt fantastisk.

Fel, fel, fel!

Envis och vältränad som han var kom han halvvägs. Sedan blev det för uppenbart att hela konstruktionen var ett feltänkt från början till slut.

Det finns hopp!

Nu tänds det ändå ett hopp för möjligheten att cykla till sjöss. Den här gången gäller det världens första foilande elcykel. Utmärkande för Manta5, som den heter, är att den har rejäla bärplan med mycket lyftkraft och att man får god hjälp av en elmotor. Något som är guld värt i starten. Men också för att orka hålla ångan uppe under längre sträckor.

Svårast, ska det visa sig, är att hitta balansen precis innan starten men därefter är det inte värre än att de flesta klarar det efter lite envis träning. Hur mycket beror förstås på personliga förutsättningar.

Som att lära sig cykla – igen

I mångt och mycket påminner det om att lära sig cykla på en vanlig trampcykel. Det kan kännas svårt, på gränsen till hopplöst länge tills man plötsligt baran klarar av det. Vad som hände däremellan är oklart.

Hamnen testar Manta5 med utgångspunkt från Wasahamnen i Stockholm som på många sätt är en perfekt omgivning för en foilande elcykel, så länge som man håller sig ur vägen och inte ramlar framför tung sjötrafik.

Två olika versioner

Vi testar den i två versioner. En litet äldre variant som kräver litet mer av muskelkraft för att framföras. Och så den nya (med tilläggsbeteckningen SL3) som har genomgått en lång rad förfiningar och förbättringar. Pris från 50 000 kronor respektive 100 000 kronor.

Med tanke på priset så kan man också fråga sig vem som är den typiska köparen.

Vem är den tänkt för?

– Det är lite samma grej som att åka en eldriven foilande surfbräda. Fast ändå inte. Fördelen med Manta5 är att funkar som träningsredskap. Men också för och för finåkning i lugnt tempo – ungefär som på en vanlig elcykel. Sedan är räckvidden bra. Upp till 4,5 timmars körning, påstås det, beroende på hur man trampar eller kör.

Max 12 knop

En nackdel, kan man tycka, är att det fortfarande inte går speciellt snabbt att cykla till sjöss. Toppfarten är 12 knop och den farten orkar man inte hålla speciellt länge.

Se testen!

Test: Highfield Patrol 700 – ett råskinn för tuffa tag

Highfield_PA700_Patrol_test

Rå, avskalad, stryktålig och svart som synden. Det är bara några av egenskaperna som gör Highfield Patrol 700 till en ovanligt hårdhudad RIB.

Prioriteringen är solklar. I Highfield Patrol 700 finns inte mycket till övers för soldynor, drickahållare och annat som brukar uppskattas under stillsamma färder till badviken. Tvärt om är den helt befriad från allt som kan gå sönder. Det som återstår är kraftigtdimensionerat – för att inte säga överdimensionerat.

Se också:
Highfield Patrol 700 – första intrycken från testen

Vi har alltså att göra med en särdeles stryktålig grovis där funktion går före flärd i varje detalj. Därav lasersvetsade pontoner i hypalon samt ett specialbehandlat aluminiumskrov – med allt vad det gör för stryktåligheten, beständigheten och livslängden.

Funktionen i första hand

Så fortsätter det med lösningar, finesser och egenskaper som är mer praktiska än något annat. Exempel på det är förarstolen som både funkar för körning sittandes och ståendes. Men som framför allt tar minimalt med plats när man vill skapa fri väg ombord.

På samma tema noteras också rejäla lastytor, sittvänliga pontoner och en stabilitet som gör det säkert att färdas även om man är många ombord.

Friskt temperament

Mindre stabilt är det dock i full fart med lite last då Highfield Patrol 700 balanserar skyhögt på sin vassa V-botten (26 grader) med minimal våt yta. Då krävs det också att föraren är på alerten med ratt, trim och reglage.

0,9 liter i 30 knop

Med en Mercury på 225 hk på akterspegeln kommer vi ledigt upp i 45 knop med en förbrukning på drygt 1,6 liter per sjömil. Betydligt lugnare blir det i 30 knop då man kommer undan med 0,9 liter bensin per sjömil och en märkbart tystare gång.

Utpräglad ovädersbåt

Som man kan förvänta sig av en RIB med 26 graders V-botten så kan man oftast kasta loss i förhållanden då andra båtar med fördel stannar kvar i tryggheten bakom hamnpirarna.

Se testen!

Test: Jaktar 30 – tuff hyttbåt med en touche av lyxjakt

Jaktar_30_test

En grovis – absolut – men bakom fasaden döljer sig en detaljkvalitet och ett utförande som får Hamnens testlag att studsa. Se testen av Jaktar 30!

Vad säger man som en båt som i mångt och mycket påminner om en stridsvagn – men som samtidigt har ett utförande som för tankarna till en lyxjakt?

Se också:
Jaktar 30 – första intrycken från testen

Vi funderar på det medan vi konstaterar att få, om ens någon, annan hyttbåt i aluminium kan mäta sig med Jaktar 30:ans finnish och detaljutförande. Vad har det inte krävts för att få en hårdhudad aluminiumbåt att se ut som en plastbåt? En plastbåt där ojämnheter som svetsfogar helt lyser med sin frånvaro.

Nya grepp

Utmärkande är också det långa och smala skrovet, den väl tilltagna hytten samt förar platsens placering långt fram i båten. Det är egenskaper som ska visa sig ha sina sidor på Mälarens kavlugna farvatten.

Bobåt utan prut

Så långt det praktiska. Sedan har Jaktar också dusch, toalett, en rejäl dubbelkoj i förpiken samt ett bra pentry med enlågig spis, kyl och diskho. Ja kort sagt allt som möjliggör komfortabla övernattningar och längre vistelser till sjöss. Eller längre uppdrag om man så vill då båten också har allt som skapar en riktig arbetsbåt.

Med dubbla Suzuki 300 hk på akterspegeln når vi en toppfart på 45,6 knop. För den som inte tycker att det räcker finns möjligheten att hänga på ända upp till 2 x 600 hk.

Stortrivs i hela fartregistret

Bäst trivs båten dock i trakterna kring 30 knop då ljudnivån ombord går ner märkbart samtidigt som man kommer undan med en förbrukning på 2,75 liter per sjömil. Notervärt är också Jaktar 30 kan köras i alla möjliga farter då den helt och hållet saknar planingströskel.

Sist men inte minst bjuder Jaktar på en lång rad annorlunda lösningar och finesser med en ambitionsnivå som imponerar.

Se testen!

Test: Mantaray M24 – eldrift och bärplan är framtiden

Mantaray-eldriven-motorbat

En revolution i båtvärlden. Det är stora ord – men så får också Mantaray M24 andra båtar att verka hopplöst ineffektiva. Se testen!

Om en daycruiser av denna kaliber ska gå riktigt effektivt så måste den upp ur vattnet. Det blir tydligt när vi testar den nya svenska eldrivna bärplansbåten Mantaray M24. En båt vars foilingsystem är självjusterande och som bygger på en mekanisk lösning. Utmärkande är också det välsvarvade skrovet i kolfiber som inte bara ser fräckt ut, utan som också har de aerodynamiska egenskaperna ytterligare ökar effektiviteten.

Anmäl dig till Elbåtsmässan – Sveriges enda helt elektrifierade båtmässa med provåkning, expertpaneler och det senaste branschen har att erbjuda – här!

Se också:
Mantaray M24 – upp till bevis för den svenska bärplansbåten

Allt sammantaget bäddar detta för en härlig körupplevelse där känslan av att flyga inte är långt borta. Mest imponerar kanske ändå energiåtgången som stannar på en bit över 1 kWh per sjömil vilket motsvarar en bit över en deciliter (!) bensin om man räknar om energiinnehållet enligt Gustavs exempel i testen.

Fortfarande en prototyp

Det är förutsättningarna när Hamnens Gustav Morin kastar loss med denna svenska eldrivna bärplansbåt för en test. Och se, snart ska det visa sig att den är precis så snål och lättdiven som tillverkaren påstår. Må vara att denna prototyp också dras med en rad plumpar i testprotokollet.

Plumpar i testprotokollet

Innan Mantaray M24 är att betrakta som en färdig produkt måste glappet i styrningen åtgärdas. I dagsläget krävs det lite överseende, tålamod och finlir och balanserande innan man hittar det optimala gångläget. Vidare jobbar tillverkaren med den främre skidan vars sprut tyder på att allt inte står perfekt till.

Upp till 25 knop

Med en Stream Propulsion elsnurra (37-47 kW) på akterspegeln nås en behaglig marschfart på 22 knop och en toppfart på 25. Men även här finns utrymme förförbättringar, inte minst när det gäller accelerationen, då framtida versioner kommer att väga mindre än prototypen. Laddning sker via tvåfas (7-8 KW) och även gällande detta utlovas förbättringar.

Bekväm och sportig

I övrigt har båten det mesta som utmärker en daycruiser med en skyddande vindruta och en komfortabel sittbrunn. Som förare sitter man lågt, bekvämt och sportigt med bra översikt över instrumenten och i bra skydd från fartvind och rykvatten.

Bärplan är grejen

Plumparna i testprotokollet till trots väcker Mantaray M24 ett stort hopp om framtidens båtliv där bärplan i kombination med eldrift verkar vara grejen.

Se testen!