Många har börjat använda fuktmätare för att bedöma om det föreligger risk för böldpest. Men är det en metod att lita på? “Nej”, säger tidningen På Kryss Hasse Pettersson som i många år arbetat med fuktmätning. “Det finns för många felkällor. Fuktmätning måste kompletteras med andra metoder.”
Först och främst krävs det professionell kunskap om båtbyggeri och dessutom ingående kännedom om instrumentens funktion för att dra rätt slutsatser av mätningarna. I värsta fall kan en felaktig användning av instrumentet eller en felaktig tolkning av mätvärden få förödande konsekvenser. En frisk båt kan dömas ut.
Jag ska strax förklara varför.
Först kan det vara på sin plats att konstatera att det inte finns något fältinstrument som kan mäta det absoluta innehållet av fukt i ett plastlaminat. Om man vill veta fuktmängden angivet som fukthalt(kg/m3) eller fuktkvot (viktprocent fukt i förhållande till torrt material) så finns bara ett sätt. Det är att ta ut en provbit, väga den på en precisionsvåg, låt torka tills viktminskning upphör, väga igen och beräkna fuktkvoten.
Vad som är normalt fuktinnehåll i ett glasfiberlaminat kan dessutom diskuteras. Det har bl a att göra med plasttyp och kvaliteten (arbetsutförandet) på laminatet.
Klart är att alla polyesterlaminat tar upp vatten, men alla båtar drabbas förhoppningsvis inte av böldpest. Dessutom kan rena delamineringar eller inläckning i sandwichlaminat hålla vatten som mätarna registrerar. Men då är det frågan om fritt vatten i fickor och det har ingenting med fukt i laminatet att göra.
Den vanligaste typen av fuktmätare mäter skillnader i materialens dielektricitet. Det sker genom att en högfrekevent radiosignal sänds genom materialet mellan elektroderna. På “returen” förändras signalen bl a beroende på att kapacitansen ändras av fukt, ungefär som om laminatet är en kondensator.
En variant på denna metod bygger på att radiovågorna återsänds till instrumentet via fukten i materialet. Fördelen med radiovåginstrument är att instrumentens elektroder kan hållas mot ytan utan att det blir märken.
Många felkällor
Viktigt att ta hänsyn till är dock att olika tillverkare har olika typer av elektroder vilket ger olika egenheter (mätutslag) beroende på hur man håller instrumentet. Felkällorna är också många.
* Mottagning av radiovågorna kan störas av kroppen eller handen.
* Mottagningen kan störas av hur hårt man trycker instrumentet mot ytan eller om ytan är blöt eller fuktig.
* Materialets temperatur och densitet ger olika mätarutslag som besiktningsmannen bör ha i åtanke.
* Det finns även misstankar om att lösningsmedel i laminat påverkar mätarna.
* I praktiken varierar också mätutslagen med olika tjocka gelcoatskikt, mattyper, laminattjocklek, imperfektioner i laminaten och inte minst närheten till metalldelar.
Hur djupt de olika instrumenten mäter varierar också beroende på mätprincip och elektrodkonfiguration. Några entydiga djupangivelser för olika instrument i plastlaminat finns inte men för praktiskt bruk verkar det röra sig från ett par millimeter upp till ca tio millimeter. I värsta fall kan det alltså vara blött i laminatet trots att instrumentet visar på torrt om man använder ett instrument som bara mäter på ytan.
Text Hasse Pettersson
En specialitet ombord på Cariana, en Shipman 28 från 1978. Då hade nästan inga båtar ugn, vilket är vanligare idag. Men i en “miniugn” som ställs på spislågan kan man både laga mat och baka bröd.
