Solo Challenge 2012 – satsning på ny shorthanded-kappsegling

Mamban_puff

Mamban_puffFörra veckan var vi ett gäng aktiva seglare som träffades och diskuterade om hur vi bäst skulle kunna skapa en solosegling som lockar många. Det är ju det enklaste sättet att få segla mycket då man slipper att ragga besättning. Vi har ett idéer på bana och upplägg. Vill ni vara med? Alla är välkomna. Läs vad som hände på mötet och kommentera!

Det behövs fler bra shorthandseglingar runt om våra svenska kuster, det står ganska klart. Problemet vi har i Sverige är att även om vissa arrangörer bjuder in till shorthanded i samband med sin vanliga regatta så är det få som kommer. Detta kan bero på vår kultur där folk i allmänhet är för prestigefulla och resultatmedvetna, man stannar hellre hemma än att kappsegla shorthanded mot andra med full besättning. Eller så kanske man kappseglar för den sociala bitens skull och då är det inte heller någon större vits, åtminstone inte att segla solo.

De shorthandseglingar som har blivit succé i Sverige har alla varit dedikerade shorthandseglingar, några exempel är Bohusracet och Watski 2 Star. Sannolikt är det detta koncept som gäller om man ska anordna en solosegling också.

Hittills har det inte funnits några dedikerade soloseglingar men det vill vi alltså ändra på. Det blir en ännu större utmaning än att segla på två man och gemenskapen seglarna emellan blir ännu bättre då alla är utan en egen besättning. Detta vet vi med erfarenhet av den franska solo-kulturen.

Vi vill göra en segling för alla och alla typer av båtar, oavsett om man är tjej eller kille, med jolle, kölbåt eller flerskrovsbåt. ALLA är välkomna och allt som behövs är ett SRS-tal på sitt flytetyg. Det blir således ett endagars äventyr i dagsljus, var och en ensam från start till mål för att sedan umgås med alla andra soloseglare över en trevlig regattamiddag med tillhörande förfriskningar. Vi tror att den sociala biten är precis lika viktig som seglingen i sig, så vi kommer att lägga stor vikt vid detta.

Vi siktar på att ha två olika banor som man själv väljer utefter hur stor utmaning man vill ha. Den ena kommer att vara ca 20 distans och den andra ca 40 distans, det innebär ca 5-10 timmars solosegling. Tillsammans med det nya SRS-systemet inför 2012 där man till i år har infört båtindividuella avdrag för segling utan undanvindssegel och sedan tidigare möjligheten till alternativa segelsättningar med sk ”shorthand-mätbrev” så blir möjligheterna ännu större att anpassa sitt redskap för denna typ av segling.

Kappsegling i all ära, men just detta är i första hand en segling som handlar om att utmana sig själv, om äventyret och om gemenskap seglare emellan. Kort och gott ”det franska sättet att segla och umgås”. Sedan vet vi också att det finns ett behov för ännu mer krävande soloseglingar men i detta tidiga skede var vi alla ense om att vårt nuvarande upplägg kommer att attrahera ett större antal seglare.

Planerat datum är den 18:e augusti med start och mål i Sandhamn där vi också ordnar mingel, eftersnack och regattamiddag. Några frågetecken vi har är framförallt kring hur banorna skall se ut för att locka så många som möjligt. Den kortare banan är vi ganska överens om hur den skall se ut, men när det gäller den längre som skall vara lite tuffare och mer utmanande så är det mer ovisst, båda har sina för och nackdelar som vi ser det:

”Banan runt Möja”
Fördelar: Absolut inga speciella säkerhetskrav, standard Cat 5 ”Inshore Racing” alltså och alla kan vara med. Blir det mycket vind så är denna bana skyddad från kraftig sjögång och man har alltid nära till land och lä. Trevligt och mer taktiskt med skärgårdssegling? Eventuellt känner sig fler mer ”hemma” i skärgården än ute på öppet hav vilket kanske lockar fler?

Nackdelar: Det blir stressigare med fler manövrar och mer navigation. Risken att gå på grund blir större inne i skärgården. Troligtvis blir de flera ställen där man inte kan köra ”för fullt” med diverse undanvindssegel utan man blir helt enkelt tvungen att slå av på tempot.

Runt_Moja

Banan runt Möja (ca 40 distans, antalet waypoints kommer minskas till ett minimum, dessa är bara för att illustrera den ungefärliga banan)

Runt_Sandhamn
Korta banan (ca 20 distans, antalet waypoints kommer minskas till ett minimum, dessa är bara för att illustrera den ungefärliga banan)

Sandhamn
Kustnära banan (ca 40 distans)

”Den kustnära banan”
Fördelar: Benen blir längre och rakare vilket medför att man kan köra hårdare och säkerligen mer med undanvindssegel, känslan av ett solorace över öppet vatten blir mer påtaglig. Det blir mindre stress med manövrar och navigation. Bantypen gör det lättare för de med större och mer svårmanövrerade båtar. Risken att gå på grund är väldigt liten.

Nackdelar: Det kan eventuellt krävas en högre säkerhetsnivå, Cat 4 vilket utesluter vissa båtar. ”Category 4: Short races, close to shore in relatively warm or protected waters normally held in daylight”. Blir det mycket vind så blir det såklart betydande sjögång och det kan nog kännas tuffare att vara solo ute på havet vilket eventuellt avskräcker fler?

Längre och rakare ben på flera timmar uppfattas som tråkigare och mindre taktiskt krävande?

Vad tycker du?
Jimmy Hellberg


 

SSF satsar stort på SRS och breddsegling

Juppa

JuppaDet händer en hel del med respitsystemet SRS, fd LYS. Mycket tack vare SFFs nya klippa Göran ”Juppa” Olsson. Han satt i Seglarförbundets Tekniska kommitté i tidernas begynnelse och tog bl.a. fram mätsystemet ”GR Open” när udda båtar som inte mätte in i IMS inte hade någon klass att segla i på Gotland Runt. Nu gör han det enklare och bättre för alla seglare igen!

 

Efter en längre tids frånvaro från SSF med segling bl.a. på små F18 katamaraner tillsammans med Mange Olsson (nä, de är inte släkt men man skulle kunna tro det) så är han nu tillbaka på kansliet och driver på utvecklingen av respitsystemet SRS hårdare än någon någonsin gjort tidigare.

Till i år är nyheterna många, inte minst den helt nya webbaserade modulen för att ansöka om SRS-mätbrev. Den blir ett stort hjälpmedel för SSF så att de ska kunna säkerhetsställa leverans av mätbrev på 10 arbetsdagar, varken mer eller mindre, oavsett årstid och arbetsbelastning.

Andra nyheter är att man kan ta ut ”provmätbrev” för att testa hur nya segel med andra dimensioner påverkar mättalet. Detta för att nya segel ofta är en stor investering och då vill man ju med säkerhet veta att man kommer att använda seglet som det var tänkt.

Förr har SRS haft två decimaler men i år blir det tre för att lättare urskilja mindre skillnader i segelyta etc mellan likvärdiga båtar, på vare mätbrev och båtdatablad för tabellbåtar står nu varje segels segelyta utskriven för att lättare jämföra båtar sinsemellan.

Det generella så kallade spinnakeravdraget på tre pinnar är borta, istället finns ett till mättal på varje mätbrev och tabellbåt som tar hänsyn till båtens prestanda med och utan undanvindsegel, så att avdraget skiljer mellan olika båttyper för att göra avdraget mer rättvist.

Tabellen är även den uppdaterad och kommer troligen att uppdateras löpande med eventuella förändringar och fler båttyper.
Listan på nyheter kan göras betydligt längre men all info, manualer, etc. finns att tillgå här.

Mitt tips inför 2012 års kappseglingssäsong är att hotta båten till oigenkännlighet (så som du alltid velat ha den) för det har aldrig varit enklare att skaffa ett mätbrev, testa Juppas ansökningsmodul och bedöm själv!

 

Erlings krönika: Norge invaderar – krig i norra Bohuslän

Norrmän på Västkusten.

Norrmän på Västkusten.Inte sedan Karl XII virrade kring i norra Bohuslän och anföll Norge har det varit så dålig stämning mellan oss svenskar och brödrafolket i väst. Och det var nästan trehundra år sen.
Så här låter det i dag: “Norrmännen invaderar skärgården från Fjällbacka till Strömstad. Det norska båtfolket saknar båthyfs. De brer ut sig i naturhamnar, kånkar upp en massa stolar och bord och för ett jäkla oväsen.”
Vår krönikör Erling Matz, döpt efter en norsk motståndsman, håller delvis med, men ger också en kulturhistorisk förklaring.

En stämningsfull bild. Solnedgång i norra Bohuslän – Trinisla närmare bestämt. Stämningsfull om det inte vore för stolarna. Jag visar bilden för en västkustseglare. ”Det måste ligga en norsk båt nedanför”, säger han, som om det vore en självklarhet. Sånt är ryktet. Norrmän släpar upp vilstolar på bästa platsen så fort de förtöjt. Stolarna får sen stå där tills det är dags att segla vidare dan därpå. Stolarna mutar in ett område och markerar som en pitbull: Kom inte hit! Det här är mitt!

Och visst var det en norsk båt som låg nedanför. Och stolarna stod där timme efter timme – oftast utan båtägaren i närheten. Visst finns det svenskar som är lika egoistiska och som tar för sig på samma snaskiga vis. Men i norra Bohuslän är det krig i juli och början av augusti.

Många svenska båtfarare tycker i dag genuint illa om den norska båtkulturen – eller ska vi säga bristen på kultur och allmänt båthyfs. Skärgården är trång, särskilt i norra Bohuslän, och förtöjningsplatserna begränsade. Då gäller det att dela med sig och ta så liten plats som möjligt. Att inte bre ut sig. Så är det alltför sällan i dag – tyvärr.

Men låt oss se på grannfejder i ett lite vidare perspektiv. Grannbyar, grannstäder, grannländer har alltid konkurrerat och fabulerat. Det finns alltså också en kulturell förklaring till animositeten. Orust och Tjörn har alltid legat i luven på varandra. Ökända är slagsmålen mellan Orust och Tjörns kompanier när de marscherade till Backamo för att öva. Att slå ihop de två till en kommun är otänkbart än i dag. Och vi är inte bättre på ostkusten. Stockholmarna har i århundraden berättat taskiga historier om tokarna i Södertälje. Och det finns massor med andra exempel på grannosämja i svensk kulturhistoria.

Häromdagen fick jag hem British Cruising Associations tidning. Där stod en lång artikel som handlade om hur usla fransmännen är på att hantera sina båtar.

Den brittiske seglaren Tevor Taylor konstaterar först att fransmän avgudar sina seglande idoler: Eric Tabarly, Bernard Moitessier, Isabelle Autissier och många andra. Men, frågar han sen: ”Hur kan det då komma sig att de är så hopplösa när det gäller att hantera de egna båtarna?”

Taylor tror att det är ”det galliska sinnet”, samma sinne som gör fransmännen till Europas sämsta bilförare. Allt enligt den brittiske seglaren alltså.  Och han konstaterar det utan minsta tvekan. Som om det vore en vetenskaplig sanning. En fransman kan möjligen glädja sig åt att han bara utnämner dem till Europas sämsta bilförare, inte världens.

”Men varför tar fransmännen med sig bilvansinnet till båten?” Frågar han sen. Därefter ger han en färgstark beskrivning av båtlivet i en fransk gästhamn. Här några av hans exempel:

”Att komma glidande lugnt och värdigt existerar inte”, säger han. ”En fransman som ska lägga till kommer infarande för full gas. Strax innan katastrofen är ett faktum drar han på full back. Och sen fram. Och så back. Sen hugger fransmannen tag i närmsta båt, gärna med hjälp av en gammal rostig båtshake. Fendrar, om sådana över huvud taget finns, sitter alltid på fel sida och på fel höjd. Och först vid kaj börjar fransmannen försöka få ordning på sina förtöjningstampar. De är trassliga som kokt spagetti.”

Berättelsen om de klantiga fransmännen upptar ett tätskrivet tidningsuppslag. På senare år har jag seglat ganska mycket både i Frankrike och England och känner inte riktigt igen beskrivningen. Men kanske går det att överföra till kriget i norra Bohuslän. Kanske är det inte fullt så illa utan mera ett uttryck av en gammal folktradition.

Skriv gärna en kommentar och berätta. Och du som vill kan ju alltid lyssna på Hasse och Tages Norgevisa:

https://www.youtube.com/watch?v=m5bGaR2I4bI

Eller på Magnus Ugglas modernare version:

https://www.youtube.com/watch?v=1VicYjk-Fn4

Erling Matz

 

Erlings krönika: Hundbiten

nodog

nodogDet finns ungefär lika många hundar i Sverige som båtar. Tack och lov är inte alla hundar ute på sjön. Men båtdoggarna är ändå alldeles för många och blir fler och fler. Erling Matz gillar inte hundskit under båtskorna. Har någon sett en hundägare städa upp efter sin skitande hund i en naturhamn?

 

”Dom biter ständigt och skiter ständigt”
När vi vaknar på morgonen ligger en motorbåt förtöjd mot vår akter. Det är okej. Det är Sandhamn och trångt. Klockan är sju och jag köper morgonbröd hos Anders Körling på bageriet. Väl tillbaka i båten är kaffet klart och varma mjölken vispad. På bordet finns Maasdamerost, svartvinbärsmarmelad, kölsvinssvalt smör, nyskuren fruktsallad och vilda blommor. Allt är som vanligt alltså.

Halvvägs genom vår frukost kliver motorbåtsägaren ner på vårt akterdäck. ”Mornings”, säger han och kånkar på en skrevande kungspudel. ”Han är pinknödig”, mumlar mannen med morgoncigaretten guppande i mungipan. Och visst syns det att hunden behöver pissa.

Vår båt är 16 meter lång, men bara tre meter bred. Skarndäck kring sittbrunn är bara dryga decimetern. Sekunderna senare har vi därför en skrevande, pissnödig pudel svävande över bordet. Lukten av hund, cigarett och möjligen gammal gin och tonic konkurrerar med nybryggt kaffe, nybakat bröd och vilda blommor.

Väl i land rusar pudeln upp till närmaste ankare; pissar och skiter. Och för dig som inte varit i Sandhamn: Gamla stockankare ligger halvt nedgrävda i sanden och är omtyckta klätterställningar för barn.

Så Marstrand. En Vindö 40 lägger sig bredvid oss. Besättningen består av man med Vegamössa, hustru med Tillyhatt och två gläfsiga Yorkshireterriers iförda hårband och flytväst.

Doggarna ser sen som sin uppgift att vakta båten – som om vi skulle vilja ta oss ombord. Varje gång vi går upp på vårt däck kommer de rullande som håriga kornblixtar och skäller. När Vegamössan och Tillyhatten går iland framåt kvällen låser de in odjuren i ruffen. Det gillar de inte och skäller oupphörligt tills husse och matte kommer tillbaka vilket sker strax efter midnatt när puben Högvakten stänger. Sen somnar vi gott.

Just nu går August Strindbergs ”Tjänstekvinnans son” som radioföljetong på P1. I den gör den orädde Strindberg upp med orättvisor, missunnsamhet och egoism. Så här klokt skriver han om hundägare:

”Djurvänner ha ofta iakttagits såsom elaka människor, och starka egoister, och när en människa flyr andra medmänniskor för att ingå ett lömskt förbund med en före detta varg, så är hon bestämt icke snäll”.

Långt senare skrev Hasse och Tage visan ”Hundbiten”. Lyssna här på ett smakprov.

Erling Matz

Slipa profilen på köl och roder och segla fortare

Kolprofil puff litenRätt profil på roder och köl är avgörande för greppet och farten. Här fortsätter Jimmy Hellberg sin serie om hur man optimerar sin båt för fart!

 

 

Jag har tidigare skrivit i artikeln om bottenfinish hur viktigt det är med riktigt bra finish på alla bihang. Formen är minst lika viktig, varför många kappseglare optimerar sina kölprofiler genom att spackla upp profilen efter optimerade kölprofilsmallar. Om man inte vill vara så seriös så bör man åtminstone se över fram och bakkant på både roder och köl och även se till att den form man har ändå är jämn och fin, speciellt på främre tredjedelen.

Börja med bakkanten och se till att ha den så vass som möjligt. Det är dock inte praktiskt möjligt att ha en rakbladsvass bakkant och vissa entypsregler har bestämda mått på hur tunn bakkanten på kölen får vara. Men se till att ha den så tunn som klassregeln tillåter. Anledningen är att desto mer av bakkanten som är ”avhuggen” desto större motstånd gör kölen eller rodret. Förhållandet är nästan linjärt och profilmotståndet dubbleras för varje 10% av kordan som är avhuggen.

Oftast är det ganska enkelt att bara spackla på bakkanten med epoxispackel och sedan slipa in formen så att den följer övriga profilen. Man brukar få lägga på spackel i några omgångar tills man får en bakkant som bara är ett par millimeter tjock. Runda inte av bakkanten då detta kan ge upphov till vibrationer, det är bättre att den är platt eller ännu hellre avslipad med en vinkel på 45° och rundad mot den avslipade sidan. Denna asymmetri påverkar inte lyftet men eliminerar i princip helt alla vibrationer.

Framkanten skall vara rund och jämn och får absolut inte ha några vassa hörn eller gjutrester kvar. Generellt kan man säga att det är bättre med trubbigare rund framkant än en för vass rund framkant. Olika profiler kräver olika radie på rundningen så vill man vara noggrann och ha ut max prestanda så måste man kolla upp vilken profil kölen och roder har för att kunna bestämma framkantens rätta radie.

Roder brukar oftast vara av såkallad NACA 00-profil men det är inte ovanligt att kölar gradvis ändrar profil från rot till botten så kolla profilen på flera ställen. För att ta reda på vilken profil kölen har så mäter man var längst kordan som kölen är som tjockast, man behöver också veta tjockleken och kordans längd. Sedan kan man söka reda på rätt profil.

Fler artiklar om att ge sin båt bättre prestanda:
Lär om skrovfriktion och gör din båt snabbare
Bästa tipsen för att optimera botten och öka farten
Vårrusta rätt och öka farten!

Oftast används någon av tre NACA-profiler, 00, 63 eller 65 med varierande profiltjocklek. En 00-profil har sin största tjocklek 30% från framkant av kordans längd, medan en 63-profil har tjockleken 35% från framkant och 65-profilen har sin tjockaste punkt ännu lägre bak, vid 40% från framkant. Övrig information om nosradie mm för olika profiler går ganska lätt att hitta på internet eller så kan jag rekommendera boken ”Theory of Wing Sections” av Ira H. Abbott och Albert E. von Doenhoff.

theory-200x300

Har du gått på grund eller på annat sätt skadat kölen så kan det ha större effekt än du kanske tror. På 7:e etappen i Volvo Ocean Race så råkade Ericsson 3 ut för en kollision med en val och fick skador på både centerbord och kölblad. De hade dock med sig ett extra centerbord i reserv men skadorna på kölen kunde de inte göra något åt.

Detta reducerade deras båtfart så att de bara kunde segla på 85-90% av ”Target Boatspeed” enligt navigatören Aksel Magdahl, detta trots att kölen på dessa båtar inte används för att producera lyft på kryssen. På vanliga båtar, utan svängköl, så blir även lyftet lidande och därmed också höjdtagningen.

En grov beräkning på en relativt liten kölskada från en lätt bottenkänning visar på att båtfarten påverkas negativt åtminstone med någon tiondels knop på en mellanstor båt, detta har förståss mycket stor betydelse för kappseglaren men kan faktiskt också vara av intresse ur säkerhetssynpunkt för fritidsseglaren. T.ex. vid dåligt väder med mycket vind så kan det vara viktigt med några graders extra höjdtagning för att undgå land i lä utan att behöva slå. Samma sak gäller också för roder där en dåligt underhållen profil direkt leder till sämre manöverbarhet t.ex. vid en undanmanöver eller på hård undanvind som annars lätt leder till broach.

Kolprofil
Foto: Oskar Kihlborg

När Ericsson 3 krockade med en val under sjunde etappen i VOR 2008-2009 skadades kölprofilen rejält. Det sänkte farten med 10–15 procent. De föll snabbt från första till sista plats.

Lär om skrovfriktion och gör din båt snabbare

maxi surfVisste ni att vattnet närmast skrovet alltid står stilla, oavsett fart? Och att ni kan öka rodergreppet med 25 procent genom att polera det korrekt? Här förklarar Båtfeber-bloggaren Jimmy Hellberg teorierna om friktion på båtens undre delar och tipsar om slippapper och polering.

De flesta är överens om att en bra bottenfinish är viktig om man vill minimera motståndet och därmed öka prestandan på sin båt. Men när det kommer till vad som är en bra bottenfinish så råder det delade meningar.

Frågar man inbitna kappseglare om vad som är den bästa bottenfinishen brukar man oftast få ett och samma svar – våtslipat –med varierande teori bakom anledningen till detta. Vilken kornstorlek det skall vara på papperet varierar också, men mest vanligt är någonstans mellan P400 till P1200. Ibland har jag fått svaret att polerat är snabbast.

Vem har rätt, vad är snabbast?

Det handlar om friktionsmotstånd, även om vattnet inte glider mot skrovet som de flesta verkar tro. Oavsett hur blankpolerad och slät finish skrovet har så kommer vattnet allra närmast skrovet alltid att stå helt still i förhållande till skrovet. Vattenmolekylerna här är som fastlimmade mot skrovet, som alltså drar med sig ett tunt lager vatten.

Ett friktionsmotstånd uppstår sedan mellan detta tunna lager vatten och nästa lager vatten som glider utanför. Detta andra lager påverkas i sin tur av nästa lager o.s.v ända tills fartskillnaden har utjämnats mellan vattenlagren. Friktionen mellan dessa vattenlager är proportionell i förhållande till takten som vattenhastigheten ökar med avståndet från skrovet.

Vattenlagren kallas gemensamt för gränsskikt och delas in i två olika tillstånd, laminärt eller turbulent. Ett laminärt gränsskikt innebär tunna vattenskikt som påverkar varandra endast genom molekylära bindningar som är ganska svaga, dvs. låg friktion mellan vattenlagren. Ett turbulent gränsskikt har starkare bindningar genom vattnets virvlande effekt. Friktionen blir högre då hastigheten på flödet ökar snabbare med avståndet från skrovet, vilket är fallet i det turbulenta gränsskiktet.

I fören på båten är det laminära gränsskiktet bara någon millimeter tjockt och växer sedan relativt sakta till ca 10 mm medan det strömmar längre bak på skrovet. Därefter ändrar det karaktär och blir turbulent och då växer det snabbt i tjocklek och motståndet ännu snabbare. I aktern är gränsskiktet ofta över 10cm tjockt.

Detta innebär att om man strävar efter lågt motstånd så skall man se till att flödet över skrovet är laminärt så långt som möjligt. I praktiken är det inte möjligt att ha så lång laminär strömning över skrovet, detta beror på att skrovets linjer oftast inte är ritade primärt för detta och efter en viss sträcka längst skrovet, beroende på fart, så blir flödet ändå turbulent oavsett hur fin finish man än har.

En tumregel är att första tredjedelen eller första hälften av skrovet behöver mest uppmärksamhet. Längre akterut klarar man sig med grövre finish utan att bli straffad i friktionsmotstånd, då flödet ändå är turbulent här. Vill man veta mer exakt var man kan förvänta sig laminärt flöde så måste man räkna ut “Reynoldstalet” för de farter man är intresserad av, vilket jag inte kommer gå in på här.

Generellt kan man säga att man i tre knops fart kan förvänta sig laminärt flöde över de första tre metrarna på skrovet, förutsatt att finishen är tillräckligt bra. I sex knops fart är denna sträcka halverad. Det kanske inte låter så mycket att sträva efter, några få meter laminär strömning hit eller dit, men faktum är att motståndet är högre även i början av det turbulenta flödet om finishen är dålig. En handmålad penslad yta har 50-100 µm djupa spår vilket i sex knops fart ökar motståndet med 5-18% och detta är ju en hel del då friktionsmotståndet som lägst brukar vara en tredjedel av båtens totala motstånd!

För att nu ha en ”tillräckligt bra” finish så måste ytan vara ”hydrodynamisk slät”. Vattenmolekylerna närmast skrovet står som bekant still i förhållande till skrovet, detta mycket tunna lager vatten, på engelska kallat ”Viscous Sublayer”, är normalt tunnare än en tiondels millimeter.

Fler artiklar om att ge sin båt bättre prestanda:
Bästa tipsen för att optimera bottenfinish
Optimera  köl- och roderprofl
Vårrusta rätt och öka farten!

Efter en rad experiment har man kunnat fastställa att effekten av en grov yta försvinner om denna är inbäddad i detta tunna vattenlager. Hur tunt detta vattenlager är beror på hastigheten. Desto fortare skrovet går genom vattnet desto tunnare blir det. Kravet på finish ökar alltså i takt med farten!

Sambandet är dock enkelt, dividera 194 med farten i knop. Resultatet är den maximalt tillåtna grovheten/utsticket på skrovets yta i mikrometer (µm) räknat.

Har man t. ex en segelbåt som normalt aldrig seglar snabbare än sex knop så innebär detta att ytan inte får vara grövre än 32µm. Gör båten ibland tolv knop så får den max har en grovhet på 16µm.

Detta kan sedan jämföras med våtslippapprets kornstorlek. Dock skall tilläggas att om man använder ett våtslippapper P400 med en korstorlek på ca 35µm så innebär ju inte det att ytan får 35µm djupa repor, men det ger ändå ett hum om hur fin ytan måste vara för att inte göra extra motstånd.

Denna finish bör man alltså ha åtminstone fram till mitten av skrovet då detta som sagt minskar friktionen även i början av det turbulenta flödet. Efter mitten på skrovet sjunker kravet på finish gradvis till ungefär hälften längst bak i aktern.

maxi 772Vissa struntar helt i att behandla botten och superhottar istället sin båt med enorma segel…

Kölar och roder har ofta konstruerats med speciella profiler för att få laminärt flöde så långt som möjligt, samtidigt skall de även skapa en lyftkraft när de träffar vattnet med en anfallsvinkel av varierande storlek och då blir kraven på finish mycket högre. Även enklare turbulenta profiler (typ NACA 0012) gör mer motstånd och får klart sämre verkningsgrad, samt tidigare separation om ytan inte är perfekt.

Tester har visat att redan vid 10µm utstick så sjunker maxlyftet (CLmax) med ca 25% och motståndet vid CLmax ökar med över 30%. Detta kan vara av mycket stor betydelse, speciellt för roder som man ofta behöver så mycket kraft i som möjligt för att inte tappa kontrollen på sin båt, t.ex. på en hård slör.

I praktiken innebär detta att man genom att polera sitt roder, jämfört med att ha det våtslipat, kan öka styrförmågan med hela 25%. På kölen är det normalt inte lika viktigt med spegelblank finish, (förutsatt att den inte har ett extremt höjd/bredd förhållande och/eller krävande laminärprofil, som de flesta extrema racers har idag) då man normalt inte ligger nära maxlyft på en mer normal köl. Dock kan det fortfarande ge en fördel i starter och efter slag då man tillfälligt kan få höga anfallsvinklar.

Har man för avsikt att kappsegla bör man definitivt ge sitt roder och sin köl lite extra kärlek!

Nedanstående tabell visar kornstorleken på olika sandpapper:
P2500 8.4µm
P2000 10.3µm

P1500 12.6µm

P1200 15.3µm
P1000 18.3µm
P800 21.8µm
P600 25.8µm
P400 35.0µm

P320 46.2µm

P280 52.2µm
P240 58.5µm
P220 68µm

P180 82µm

P150 100µm

Bästa tipsen för att optimera botten

Corby_26_bottenmalningPlastbåtar drar åt sig mycket vatten. En 30-fotare sägs väga ca 80 kg mer på hösten. Därför ska man behandla skrovet med epoxi. Här berättar Jimmy Hellberg hur.

Plastskrov inte är helt vattentäta, faktum är att nästan inga material är helt vattentäta, vatten kan till och med tränga igenom glas om tillräcklig tid ges. Förr eller senare så påverkar detta laminatet negativt och man bör därför skydda skrovet så gott det går.

Bästa sättet är förstås att torrsegla båten, det vill säga att inte ha den i vattnet mer än nödvändigt. Men det är inte så praktiskt alla gånger. Om båten ligger i vattnet, som de flesta båtar gör, så bör man lägga på några lager epoxigrundfärg som bildar ett bra skydd mot vatteninträngning i skrovet då epoxi är mycket mer resistent mot vatteninträngning än till exempel gelcoat.

Beroende på vilken produkt man använder så rekommenderar tillverkarna olika många lager, men vill man dessutom ha en bra finish och inte spruta på epoxin så kommer man att behöva slipa en del efter att man har lagt på alla lager. Detta innebär att man måste lägga på några extra lager som man alltså kommer att slipa bort.

Jag har provat en del olika metoder att påföra epoxi. Jag kan rekommendera att rolla med skumgummiroller. Nackdelen med detta är att rollern löses upp efter ett tag och man måste byta, men resultatet blir klart bättre än med en fin hårig rulle.

Ofta kan man köpa epoxigrund i olika färger, detta underlättar då man lätt ser att varje lager täcker. Sista 2-3 lagren bruka jag lägga med samma färg för då ser jag tydligt när jag har slipat igenom dessa sista lager och då får man inte gå djupare.

Fler artiklar om att ge sin båt bättre prestanda:
Lär om skrovfriktion och gör din båt snabbare
Optimera din köl- och roderprofl
Vårrusta rätt och öka farten!

Allt slipande gör jag med en stor oscillerande slipmaskin med damsugare, jag börjar med 230 papper på och avslutar med 400 papper. Normalt har man då en mycket slät och fin botten men det kan finnas några små gropar kvar, dessa spacklar jag då med epoxispackel och slipar igen med 400 papper.

På köl och roder går jag ett steg längre och polerar med polermaskin med svamp och Autosol. Ska man ha bottenfärg så hoppar man över polerandet och slipandet med 400 papper då dessa steg görs efter att man har applicerat bottenfärgen.

Vilken bottenfärg ska man använda?
Glöm polerade bottenfärger om båtfart är av intresse. Endast hårda bottenfärger kan ge den finish som behövs för att minimera friktionsmotståndet. Problemet med dessa liksom epoxi är att de är svåra att stryka ut, vilket brukar resultera i en massa slipjobb. VC17 (får bara användas på västkusten) är den färg som ger bäst resultat med rulle och då behövs förhållandevis lite slipning. Dock är denna färg väldigt tunn, så det ställer höga krav på grundarbetet. Har man varit noga med detta så krävs normalt bara att man våtslipar med så fint som 1200 papper.

Med vilken rulle får man bäst resultat vid påstrykning?
Ju finare rulle desto bättre resultat, av denna anledning använder jag skumgummiroller till epoxi, detta fungerar ett tag då det inte är så mycket lösningsmedel i epoxigrundfärg men efter ca en halvtimme så måste man byta rulle. Det går inte att använda skumgummiroller till bottenfärg men då kan man istället “gå efter” med planstrykare.

Skall den målade ytan efterbehandlas på något sätt? 
Ja, om man vill ha en ur kappseglingssynpunkt perfekt botten. Jag brukar göra det ganska lätt för mig och slipa med oscillerande maskin och 400 papper, detta ger en hydrodynamiskt slät botten för ensiffriga farter på loggen och snabbare än så seglar aldrig min båt. Går din båt fortare så krävs det bättre finish. Läs artikeln om bottenfinish.

Roder och köl polerar jag till så bra finish som möjligt och med en hård bottenfärg så innebär detta ett spegelblankt resultat!

Skall propellern vara polerad, vattenslipad, eller behandlad med något annat?

Allt som fungerar som någon typ av vinge (i vatten) bör ha en polerad finish för bästa effektivitet. På segelbåtar är man dock oftast inte ute efter att slå fartrekord för motor och därför räcker det med samma finish på propellern som övriga skrovet, då gör den i alla fall inte mer motstånd när man seglar.

Det finns speciella bottenfärger för drev och propellrar, ”Trilux Prop O Drev” är en sådan, men jag har ingen erfarenhet hur bra den fungerar. Själv har jag ingen färg och inte heller någon offeranod. De flesta propellrar är gjorda av någon typ av kopparlegering (mässing), vilket innebär att om man inte har en offeranod så kommer den att ”läcka” lite koppar och då växer det inte heller, men det kanske inte är så värst nyttigt för varken propeller eller motor så det är inget jag rekommenderar…

Jag vill inte påstå att jag är någon expert på just bottenfärger och eftersom de som är effektiva mot beväxning är förbjudna på ostkusten så kör jag själv bara med epoxigrundfärg och får då dyka och tvätta botten ca varannan vecka under högsäsong. Fördelen med detta är att jag inte behöver göra något med botten på våren förutom att tvätta av den, ingen bottenmålning, ingen slipning, ingen polering.

Men visst har jag varit inne på att måla på bottenfärg, faktum är att jag till och med gick och köpte ett gäng burkar för några år sedan men sedan ångrade jag mig. Och jag är fortfarande velig. För även om det inte ger ett fullgott skydd mot beväxningen i Östersjön så borde de funka bättre än ingen bottenfärg alls, vilket kanske skulle betyda att jag bara skulle behöva bada hälften så ofta?

Som jag nämnde tidigare är självpolerande mjuka bottenfärger tabu om man vill ha en snabb båt. Det måste vara en hård färg som är slip- och polerbar och om man skall hålla sig till lagen så finns det inte mycket att välja på.

Skulle jag måla på en bottenfärg idag så skulle jag välja VC 17 på Västkusten och Lefant Nautika Copper på Ostkusten. Bara epoxi och tvätta varannan vecka i Mälaren. 

De nämnda färgergna är teflonbaserade tunnfilmsfärger, vilket ger en mycket slät yta, speciellt efter våtslipning, men var mycket noga med att din epoxigrund är helt slät och utan porer (kräver mycket slipning om du inte sprutar på grundfärgen) innan du applicerar dessa tunna färger.

Teflonet i dessa färger sänker friktionskoefficienten vilket gör att algerna får lite svårare att fästa på samma sätt som en polerad yta fungerar bättre än en grov. Detta är väl i princip det enda skyddet som dessa färger har så du måste garanterat bada (eller lyfta båten) och tvätta botten några gånger under säsongen.

Under mina år i Ericsson Racing Team tvättade jag botten på våra båtar minst en gång i veckan och det faktum att de var mörkblåa förenklade verkligen inte jobbet. Påväxten syns mycket bättre på en ljus bottenfärg och det underlättar när man dyker och tvättar botten, för man vill ju inte missa en plätt inför ett race! Kanske något att tänka på när du väljer färg.

Erlings krönika: Om enfaldiga byråkrater

En byråkrat ger sig aldrig. Aldrig! Aldrig! Även om det handlar om en skitsak. Som toaletterna i våra båtar. ”Det handlar inte om övergödning längre”, sa en superbyråkrat till mig. Det handlar om överlevnad, förklarade han. Du ska se. Om vi inte gör något åt toalettutsläppen från din och andras båtar kommer epidemier att härja i Sverige. Kolera och gulsot.

Eftersom jag skrivit en del om kolera vet jag vad det handlar om. Jag såg ett koleraansikte framför mig. Jo, det heter så! Ansiktsfärgen på en kolerasjuk är blygrå, läppar och naglar blå. Pulsen hastig. Kroppen klibbig av svett. Sextio miljoner européer dog av kolera under 1800-talet.

Se där, en superbyråkrats domedagpredikan. Det är 14 år sedan. Jag gjorde en bandad intervju. Och inspelningen har jag kvar.

Men som du vet. Det blev ingen epidemi. Vare sig kolera eller gulsot. Inte pest heller för övrigt. Det är bara enfaldiga byråkrater som är en pest. Ändå, skitfrågan är fortfarande aktuell. Efter 14 år av utredningar. Jag undrar hur många timmar de har arbetat? Skrivit pm och dagordningar. Suttit i möten. Beordrat utredningar.

Vad kostar en byråkrattimme? Om du räknar in lön, sociala kostnader, resor, telefon. arbetsplats mm. mm. Säkert 2 000 kronor per timmen. Skitfrågan måste ha gått på många miljoner. Kanske tio. Av dina och mina pengar – alldeles i onödan. För det är ett ickeproblem. Och det spelar ingen roll om man lägger etiska, estetiska, hygieniska, epidemiologiska eller miljöaspekter.

Och ännu är det inte över. Just i dag håller ett gäng jurister på att fundera över hur de svenska byråkraterna toatankarna ska kunna harmonieras med EU:s lagstiftning. Vad kostar en EU jurist per timme? 4 000 kr kanske, förmodligen mer. Sen kommer ett förslag.

För 14 år sedan klistrade superbyråkraten upp en bild av mig på väggen i sin byråkratmodul i Norrköping. Han ägnade sen kafferasterna åt att kasta pil. Bilden på mig var måltavla. Varför? För att jag skrev i en tidning precis vad han sa på bandet. Ryktet säger att han blev en skicklig pilkastare. Nu är det länge sen, men skitfrågan maler på.

Bilden på mig är nedplockad sen länge. Men kanske finns hålen kvar i byråkratväggen. Jag hoppas det.

Erling Matz

 

100 km/h på is – köp isjakt för 5 000 kr

Kyla och is är inget hinder för segling – tvärtom. Vi filmar fartdårarna som har världsrekord i fart för Isabella-isjakt. Det går i över 100 km/h och känslan går inte att uppnå med någon annan farkost.

Adrenalinet pumpar när vi får hänga med Sveriges två snabbaste Isabellajakt-seglare utanför Stockholm i januari. De är bröder, Bo Carlsson som har det officiella rekordet på 95 km/h och Lars Carlsson som har nått 105 km/h. Det var dagen innan stormen Gudrun bröt ut som rekordet sattes och Bo är nog lite bitter att han satt fast på jobbet när brorsan stal titeln. Kanske kan han ta igen det idag?

Jimmy bloggar från ERT

Ni som tröttnat på de torra pressreleaserna från VOR och Ericsson bör spana in Jimmy, som bloggar från ERT på Lanzarote. Kan vara guld värt om man vill få svenska seglare att gå igång på projektet. Way to go!

Update: PR-killarna på ERT har bestämt sig för att stänga ner Jimmys blog. Way to go? NOT!!!

I dag var det början på en ny vecka och en ny fas. Basen är klar och första båten (av tre) är på plats. Allt fokus är nu på att börja segla och utveckla framförallt segel och rigg efter de nya reglerna som gäller inför VOR 2008-2009. Den stora skillnaden i regeln är att det är tillåtet att använda masttoppshissade Code Zero segel, ett gigantiskt genualiknande segel på 300kvm som halsas längst fram på peket. För att klara av de större lasterna har masten fått större fioler och dess stag fäster även längre ner. Peket är också förstärkt för att klara förliksspänningen på 8 ton.

Under transporten ner till Lanzarote upptäckte man att båten tog in vatten, troligtvis genom ett skott vid svängkölen. Problemet är bara att hon inte tar in vatten när hon ligger still. Antagligen beroende på att sprickan bara vidgas och släpper igenom vatten när skottet är under belastning, inte helt lätt att hitta med andra ord. Fletcher, en av båtbyggarna spenderade hela söndagen åt att skära bort golvet ur batteriboxarna där man funnit vattnet. I dag riggades båten av och lyftes.

Utöver denna läcka har vi en propelleraxel som inte fungerar som den skall och ytterligare 46 andra punkter som skall åtgärdas på båten, allt detta skall vara klart till på fredag för då skall båten sjösättas, mastas på och provseglas. Själv håller jag på att installera nya datorer från HP som skall testas om de håller måttet att navigeras på under de stundtals mycket tuffa förhållandena som råder på en V.O.70.

, ,