Bimba tar stort steg i sin satsning på F2 – tar över vinnarbåt

Bimba_i_nya_baten

Bimba_i_nya_batenJag är en riktigt lycklig racerbåtstjej idag. Allt går som i mina drömmar. Jag har nu införskaffat ett F2-ekipage för årets utmaningar med bland annat Sockholm Grand Prix på Riddarfjärden 15-17 Juni – årets häftigaste event. Se bild och tv-inslag från SVT.

Tänk att jag på så kort tid blivit supportad av flertalet företag som vill samarbeta och sponsra min stora dröm och satsning att kliva upp till Formel 2!

Ett Stort TACK till alla ni som stöttar, supportar och samarbetar med mej. Jag längtar nu bara tills jag får hem båten och kan sätta ihop den och ut och testköra!

Nu äger jag snart min EGNA F2-båt och team! Men Visst, teamet har en del jobb att stå i och vi behöver växa mer och införskaffa mer material som reservdelar, propellrar och motorer mm.

Jag behöver komma ner i cokpiten så snabbt som möjligt för att känna in mej i båten. Och för att dämpa min racing-abstinens efter vinteruppehållet sedan Förenta Arab Emiraten i december.

Gettelracing.se

Så här ser nya båten ut. Erik Stark vann VM med den förra året.
Foto: getelracing.se

 

“Nyttig tankeställare att gå överlevnadskurs för seglare”

Safety_Course

Safety_CourseElektronik och plottrar har förenklat båtlivet och lockat ut gemene man på sjön. I takt med teknikutvecklingen verkar också viljan att lära sig sjömanskap ha sjunkit. Bekymmersamt tycker Båtfeberbloggaren Jimmy Hellberg som just gått en överlevnadskurs för kappseglare.

Foto: Hamish Hooper/Camper

I helgen har jag gått “ISAF Offshore Personal survival course” som är ett krav för havskappsegling i kategori 2 tävlingar och över.

Det var mycket fokus på vilken utrustning man bör ha, vad som fungerar bra och dåligt samt hur man hanterar denna utrustning i en krissituation som tex man över bord, brand ombord eller om båten sjunker. Vi körde bra praktiska övningar i vattnet med flytväst, livflotte och annan viktig utrustning som mycket väl kan utgöra skillnaden mellan liv och död.

Jag tycker att det är en bra kurs, om än rätt dyr, den kostar närmare 4 000kr.  Det är synd för jag tror att fler skulle gå den och få sig en nyttig tankeställare om priset var lägre. En reflektion är att det i dag, på gott och ont, är väldigt enkelt att skaffa sig en båt, en plotter och ge sig ut på sjön utan någon större tidigare erfarenhet. Förr krävde detta mer förkunskap. Bara att navigera var förr lite av en konst och detta lärde man sig ofta genom att följa med andra duktiga seglare ut. Timmarna på vattnet gav även rutin på allt annat runt omkring och man lärde sig gott sjömanskap.

I dag är kraven på säkerhet under havskappsegling oändligt mycket högre än det var förr, en del tragiska olyckor har föranlett detta. Dock har omständigheterna oftast varit extraordinära vid dessa olyckor och jag ställer mig frågan om effekten inte skulle bli minst lika förödande i dag som förr, trots att både båtar, material och säkerhetsutrustning är många gånger bättre i dag. Utrustningen väger helt enkelt inte upp för sämre rutin och sjömanskap. De tragiska olyckor vi haft under senare tid i våra vatten tyder på det.

Gott sjömanskap är att inte “ta sig vatten över huvudet” och äventyra säkerheten på sin båt och sin besättning och att därmed se till att man inte hamnar i en nödsituation i första stället. Mycket kan man tycka om galna havskappseglingar som tex Volvo Ocean Race, men dessa killar uppvisar extremt gott sjömanskap, sådant lär man sig inte på kurser utan är resultatet av år av träning på havet, “hands on”.

I den senaste etappen i Södra Oceanen är detta mer tydligt än någonsin då besättningarna fortfarande kappseglar i förhållanden de allra flesta “vanliga” båtmänniskor inte ens skulle överleva. I dessa förhållanden finns det inget utrymme för misstag.

Kolla nedanstående sekvens, som är både skrämmande och fascinerande på samma gång, från Telefonica när hon blir rullad av en nästan tio meter hög brytande våg. Alla ombord slås förståss omkull av vattenmassorna och blir hängande i sina livselar. Omedelbart efter kollar de snabbt att alla är ok och återgår sedan direkt i “race mode” igen. Man hör storsegeltrimmaren ge kommandot “main on” (skota storen) som om ingenting hänt!

https://www.youtube.com/watch?v=UrKQgJykdO4

 

 

Giganternas kamp – Harken Solo Challenge 2012

Refanut_puff

Refanut_puffSolosegling står på agendan i mitten av augusti och i skrivande stund är det 44 båtar anmälda till regattan ”Harken Solo Challenge”. Det handlar om att utmana sig själv och segla ensam i vattnen runt Sandhamn. Alla båtar och båttyper är välkomna att ställa upp på detta äventyr.

63-fotaren Refanut med skeppare Fredrik Wallenberg är en av två riktigt stora båtar som är anmälda till Harken Solo Challenge.

 

Båttestaren Curt Gelin ställer upp med sin folkbåt och är ett av de mindre bidragen så här långt tillsammans med en F18 katamaran.

På andra sidan av skalan har vi två giganter, den ena är 63-fotaren Refanut, en klassisk havskryssare ritad av Sparkman & Stephens från mitten av 50-talet med skeppare Fredrik Wallenberg.

Den andra är en Swan 65 vid namn ”Who Valley” med Petter Holmberg vid rodret. Inte nog med att dessa herrar ska baxa runt varsin båt på nära tjugo meter och 35 ton helt allena ombord, de har dessutom anmält sig att segla med undanvindssegel! Där kan man prata om utmaning!

Med i startfältet kommer det också att finnas några riktigt rutinerade soloseglare, den ena är Ulf Brändström som inte har gjort annat än att segla solo i en mini 6.50 de senaste tre åren och ryktet säger att den andra kommer att bli Pia L’Obry, första svensk att genomföra Mini-Transat.

Tycker man inte att det är utmaning nog att bara ta sig runt banan solo så kan man ju mäta sig mot dessa storheter inom svensk solosegling för att lyfta det hela en nivå till!

Man kan också ställa upp bara för att träffa likasinnade och sköna människor på regattamiddagen i Sandhamn efteråt, ett nog så gott skäl tycker jag!

Häng på du också, allt som behövs är ett flytetyg med ett SRS-tal. Varför inte ta sig an utmaningen i en Laser eller en 2.4mr? Läs mer och anmäl dig till Harken Solo Challenge.

Swan_65

Swan 65 ”Who Valley” med Petter Holmberg vid rodret är den andra “giganten” i detta race! Foto: Richard Lindqvist

 

 

 

Båtracing: Snart kan jag testköra racerbåten!

Bimba_islossning_puff

Bimba_islossning_puffNu kryper de i kroppen på alla som sysslar med motorbåtsracing. Och säkert alla andra båtmänniskor också. I morse fick vi den här bilden från vår racerbåts-bloggare Angelica “Bimba” Sjöholm med kommentaren “Äntligen islossning på gång!”.

 

Det är Baggensfjärden utanför Stockholm som är på väg att bli åkbar med båt igen.

Bimba_islossning_artikel

Angelica “Bimba” Sjöholm som håller till på Ingarö siktar på F2-klassen och hoppas på att komma igång med träningen så snart som möjligt. Här ser ni hennes träningsplats…

En Sverige i tiden

Rekordbåten Sverige har gjort succé på Allt för sjön.

Rekordbåten Sverige har gjort succé på Allt för sjön.Det blir alltid ett tomrum efteråt. När mässan stängt och allt arbete som jag lagt ned sedan nyår bara går in i ett vacuum. Vad göra nu? Vad ska jag syssla med? Vad vill jag syssla med? I dag är det enklare än förr om åren. Efter att ha haft årets båt i montern är det enklare än någonsin att ladda om.

Den dragningskraft och det engagemang som vi i Museihusets monter känt efter att ha presenterat den nybyggda rekordbåten “Sverige”, överstiger allt vi tidigare varit med om.

Det har varit en 10 dagars wow-existens. Ett dagligt intag av kroppsknark som skickat mig och gänget runt Sverige mot nya höjder.

"Sverige" lockade många besökare på mässan Allt för sjön.

“Sverige” lockade många besökare på mässan Allt för sjön. Foto: Anders Vaernéus

Men egentligen inte så märkligt. Sug bara på data som 2 000 hästkrafter, 9 meter mahognyskrov, V12-motorer och en uppsyn lika kaxig som Paolo Robertos pubertetsår.

"Sverige" imponerar med 2 000 hästkrafter och V12-motorer.

“Sveriges” motorkraft imponerar.

Helt enkelt WOW!

Nu är det som sagt över. Åtminstone tills vidare. “Sverige” lyfts nu på lastbil för att åter andas Norrlandsluft. 14 dagars arbete kvarstår innan hon är så färdig att det där premiärdoppet ska kunna närma sig. I viken uppe i Holmsund smälter isarna i den bleka vårsolen och snart så…

Att vara heltidsarbetande inom den svenska klassiska båtvärlden är en ynnest dagar som denna.

För övrigt sailors: ni har väl inte missat att anmäla er till 100-årsjubileet av OS 2012? Det blir en klassisk båtfest av rang i framför allt Nynäshamn. Datumen är den 19–24 juli och anmälan görs på Classic Boat Meets sajt.

Anders Værneus

 

Rapport från racingbloggen: Team Abu Dhabi vinner premiären i F1

F1-Qatar_2012

F1-Qatar_2012I går, lördag 10 mars, var det premiär för årets VM-serie i F1-racing. Racet kördes i Doha, Qatar och Ahmed Al Hameli vann. Dessvärre fick Jonas Andersson, vår enda svenska förare i F1, bryta när han låg på en 5:e plats i racet.
Foto: Paul Lakatos

Jag önskar att Jonas och F1 Team Sweden kan få visa vad han går för till nästa F1-race i Kazan 24 juni i Ryssland.

Här är en videointervju med Abu Dhabi-föraren Ahmed, där han berättar om racet. Stort Grattis till segern i ‘Qatar Grand Prix’ Ahmed!

https://www.youtube.com/watch?v=1SBNfwOee5Q

Se också en tidigare snygg promofilm för F1:

https://www.youtube.com/watch?v=kObyMiecrUc

 

 

 

Toppfart 100 knop – Bimba satsar stort och tar steget upp till Formel 2

Bimba100515_rundbana-2054

Bimba100515_rundbana-2054

2012 kommer jag att satsa för att kliva upp till Formel 2. Jag är också utvald att delta i det första och helt enda kvinnliga ’All-female racing team’ för det prestigefyllda 24-timmars racet i Rouen, Frankrike 26-27-28 maj.

Just nu arbetar jag som mest med att knyta an sponsorer och samarbetspartners inför kommande säsong. Detta är för mig det viktigaste eftersom de gör det möjligt för mig att nå mina mål och genomföra utmaningarna detta år. För att jag ska kunna avancera krävs en helt ny kategori av budget, då jag är på jakt efter att införskaffa ett nytt ekipage.

Ett av mina samarbeten i sommar, kommer att bli tillsammans med Ramsmorsa Varv AB ute på Ljusterö. Varvet kommer 7 juli att bjuda in till ’Sång på Varvet’, en musikkonsert med kända artister som beräknar locka ca 1200 gäster. Innan konsert och middag bjuder jag in till ett racingevent, där man får åka med i olika racerbåtar.

I nuläget går mycket av min tid till fysiska träning. För att klara av de fysiska påfrestningarna denna säsong krävs extrem uthållighet, speciellt för 24-timmars racet i Rouen i maj. Mitt träningsschema består just nu av 3-4 konditionspass/veckan samt 2-3 styrkepass/veckan. Jag är oerhört tacksam att World Class Värmdö supportar mig genom att hjälpa mig nå mina mål och att vara tränad för att tävla i denna tuffa VM-serie. 

Följ min passion för racingen då jag kommer att berätta om mina utmaningar och upplevelser här på hamnen.se.

Erlings krönika: Om fegisar

Erling Matz skriver om anonyma kommentarer i sin krönika.

Erling Matz skriver om anonyma kommentarer i sin krönika.Du som brukar kommentera krönikor och bloggar på Hamnen.se eller andra sajter och som gömmer dig bakom en fånig signatur eller bara förnamn kan sluta läsa här! Du kommer i alla fall inte förstå, inte vilja förstå eller också bara strunta i att förstå.

Efter att ha skrivit krönikor någon månad på hamnen.se har jag gjort en upptäckt. Det finns två typer som kommenterar:

Typ 1. Vanliga hederliga medborgare som har åsikter, precis som jag. När de kommenterar presenterar de sig med förnamn och efternamn och framför sin åsikt. De kan tycka att det jag skrivit är bra och de kan tycka att det är rena skiten. Men de står för vad de säger och vågar visa vem de är.

Typ 2. Det är de hemlighetsfulla som gömmer sig bakom en fånig signatur eller skyltar bara med ett förnamn. Typ 2:orna har uppenbara läs- och skrivsvårigheter som det hette förr i tiden. Om jag skriver att jag ogillar okunniga byråkrater klagar Tobias: ”Jag förstår inte din krönika förutom att du inte tycker om byråkrater.” Men vadå, jag har ingenting emot byråkrater, jag har själv varit en. Krönikan handlar om enfaldiga byråkrater, precis som det står i rubriken. Det finns massor med dugliga byråkrater. Men det jag ogillar är alltså odugliga byråkrater – och det är en väldig skillnad. Dugliga byråkrater fattar dugliga beslut, de odugliga odugliga. Så enkelt är det, om man inte har läs och skrivsvårigheter.

Och signaturen Martin hänger på: ”Ännu en tjatig gubbe som raljerar över ’byråkrater’.”

Eller Peter: ”Patetisk läsning, och hgelt osakligt. Skall inte läsa dens ’skit’ mer.”

Lars Forssell, poeten, författaren och ledamoten av Svenska Akademien var rädd om orden. Så här uttryckte han det i en dikt:

Jag måste använda ord
när jag talar till er!

Tänk er kaptenen
på en galeas, en hukarejakt,
en skonare, en brigantin,
en fregatt, en korvett, en snau
med molnet av segelduk över sig:
gaffel – och bomsegel,
toppsegel, stagsegel,
skothorn, fallhorn, halshorn.

När det blåser till storm
kan han väl inte bara peka med handen
och ropa: Ta ner dom där!
Det skulle se ut.

Snickaren har en låda med fackord
Muraren sina
och den som ska styra en stat
kan väl inte bara gasta i stormen:
Dom där sitter fel! Reva dom där!

Jag måste använda ord
när jag talar till er
Ni måste lära er ord.

I all kommunikation människor emellan handlar det om ord. Vid skriven kommunikation som i artiklar, böcker eller på internet handlar det till etthundra procent om ord. Vid möten handlar det kanske om sjuttio procent. Då spelar också tonfall, mimik och gester in.

Minskar viljan att läsa, lyssna och försöka förstå är vi illa ute. På internet finns en sådan tendens. Alltså läs noga och stig fram ur mörkret med för och efternamn. Om vi sen har olika åsikter spelar ingen roll. Det är fegt att gömma sig och skjuta från bakhåll. Och passa samtidigt på att kolla vad Lasse Forssell menade med hukarejakt och snau. Förhoppningsvis vet du redan vad skothorn, fallhorn, halshorn är för något. För det är viktigt med ord. Du måste lära dig ord!
Erling Matz

 

Grund köl med bra prestanda – vilken modell är bäst?

Fällköl är framtiden skriver Jimmy Hellberg på hamnen.se-bloggen Båtfeber

Fällköl är framtiden skriver Jimmy Hellberg på hamnen.se-bloggen BåtfeberJu grundare köl desto bättre i våra grundrika skärgårdar. Men hur behåller man prestandan? Vår teknikexpert Jimmy Hellberg sågar prestigefyllda J-boats utfällbara centebord och går igenom hur vingkölar, olika fällköar och vanliga kölar skiljer sig i funktion och prestanda.

De flesta tillverkare av segelbåtar har någon modell i sitt program med en grund variant på köl, vilket såklart är en fördel om man vill utnyttja vår unika skärgård med ett oändligt antal naturhamnar. Dock hämmar dessa grunda kölar båtens prestanda, vilket rimmar illa i en värld med en allt hårdare konkurrens mellan varven som alla vill erbjuda den bästa mixen av komfort och seglingsegenskaper.

Några få varv har nu gått ett steg längre i jakten på den perfekta kompromissen och försett sina cruiser-racers med fällköl. Fällkölar är inget nytt i sig och dess fördelar är uppenbara, förutsatt att de är rätt konstruerade ger de klart bättre seglingsegenskaper än en fast grund köl.  Nackdelarna är att de kräver mer eller mindre avancerade lösningar som driver upp både kostnader och underhåll.

Pogo 12,50 som blev utsedd till European Yacht Of The Year är ett exempel på en Cruiser-Racer med fällköl. Den sticker bara 1,2 m i uppfällt läge, vilket gör skärgården mycket ”större” då i princip ingen naturhamn är för grund. I nedfällt läge sticker hon 3 m vilket borgar för låg tyngdpunkt och bra seglingsegenskaper. Som sagt, en bra kompromiss så när som på kostnaden och komplexiteten.

J/Boats är en annan tillverkare som är kända för sina mycket välseglande modeller. De har också ett par modeller på programmet med grundgående alternativ.  Dock har J/Boats valt en annan väg, en slags medelväg skulle man kunna säga med en grund fast köl med infällbart centerbord.

Vad är då bäst?
Det beror ju på vad man är ute efter. Helt klart är att J/boats alternativ blir billigt att tillverka då det fällbara centerbordet inte har någon vikt i sig vilket borgar för enkla system för upp och nedfällning samt mindre underhåll. Den blir bara marginellt dyrare än en vanlig fast köl. Men på minuskontot har vi såklart prestandan då den grunda kölen måste göras tyngre för att väga upp för det lägre rätande momentet och så blir inte kölformen, ens med centerbordet utfällt, speciellt effektiv.

Redan i början av 80-talet gjordes det tester med grunda kölar och då fann man  att jämfört med en vanlig fenköl så är en köl med 40 procent mindre djupgående ca 5 procent långsammare i snitt, vilket ju är en hel del. Med hjälp av att fälla ut ett centerbord så att det totala djupgåendet dubblerades, minskade denna siffra till 2,5 procent, d.v.s. bara hälften så illa. Så det stod ju helt klart att centerbordet gjorde nytta. Men det var ändå en besvikelse då kölen med sitt centerbord nedfällt faktiskt stack över 20 procent djupare än referenskölen. Anledningen till detta mediokra resultat är primärt att kölens undersida fortfarande skapar stor turbulens, vilket helt enkelt bromsar, med eller utan centerbord.

Bättre med vingköl?
Man provade också med vingar på den grunda kölen vilket visade det sig vara en aning effektivare än det utfällbara centerbordet och gjorde man vingarna längre och slankare så minskade gapet till referenskölen så pass att differensen kunde göras mindre än en procent!

Fysiken bakom vingarnas effektivitet är hyfsat komplicerad. Enkelt förklarat så skapar vingarna en framåtdrivande kraft från den virvel/turbulens som skapas i botten av kölen under segling. Detta gör att kölen alltså gör mindre motstånd under segling vilket är precis lika viktigt som hur mycket lyft den skapar, det som faktiskt bestämmer hur effektiv en köl är hur mycket lyft den skapar i förhållande till det motstånd den gör. Detta förhållande brukar förkortas L/D (Lift/Drag). Det är av denna anledning som R-båtarna från denna tid och framåt har använt sig av vingkölar, då deras djupgående är kraftigt begränsat enligt R-regeln.

Känslig för grundstötning
Självklart så är vingarna känsliga för grundstötning men då de sitter i bakkant av kölen så är det inte de som tar smällen, i alla fall inte när man lägger till mot en klippa i skärgården. Skulle det vara så att man seglar på grund under krängning så skulle man såklart konstruera vingarna i ett material som faktiskt går av vid en grundstötning och med hjälp av en enkel infästning så att man lätt kan byta ut den förlorade vingen. Bara att ta på badbyxorna och dyka ner för ett snabbt vingbyte, vilket inte borde vara allt för ansträngande på en köl som bara sticker en dryg meter…

Hursomhelst tycker jag att det är lite märkligt att J/Boats som ändå är ett så pass prestandaorienterat varv väljer en költyp som bevisligen lätt kan överträffas antingen med vingar eller med den mer avancerade och dyrare fällkölen a lá Pogo 12,50. Vi får väl se om något annat varv gör ett grundgående alternativ med långsmala, utbytbara vingar någon gång i framtiden.

R-regeln begränsar djupgåendet för båtarna och vingar skapades för att kompensera detta.

Ett sätt att ge sin båt bra prestanda trots litet djupgående är att förse sin köl med vingar. Här syns en R-båt där regeln begränsar djugåendet. Även America’s Cup Version 5-båtarna som sist seglade Valencia 2007 har vingar.
Foto: Jimmy Hellberg

Här är en J 95 vars köl har ett utfällbart svärd.

Här syns en J95 med fällköl. Kölbladet fälls helt enkelt ut från kölen. Nyligen ställdes J 108 ut på båtmässan i Göteborg som hade en likadan lösning.
Foto: J/Boats

Pogo 12.50 har en lyckat fällkölsfunktion enlig Jimmy Hellberg

Nya Pogo 12.50 vann just pris i Yacht of The Year. Den här typen av fällköl minskar djupgåendet maximalt men ger också bra prestanda. Minuset är priset.
Foto: Pogostructures

// Jimmy Hellberg

Erlings krönika: Skål

Erlings krönika handlar om nykterhet till sjöss.

Erlings krönika handlar om nykterhet till sjöss.“Det är kultur att dricka sprit till sjöss”. Det var rubriken på en artikel jag skrev en gång. Vilket liv det blev!
Idag skulle jag aldrig våga formulera mig så provocerande – även om det är sant… 

Jag skulle bli orolig för att huliganerna i nykterismlobbyn skulle lura i mörkret med ett avslaget helrör och göra köttfärs av min stackars kropp. Köttfärsen skulle inte ens kunna klassas som ekologisk eftersom jag inte är uppfödd enligt ekologiska normer. Har till exempel ända sedan jag var liten haft insjögädda med beurre blanc sås som favoriträtt – i vuxen ålder dessutom med ett par glas örtig röd sancerre till. Och sånt är onyttigt enligt riksdagens nykterhetsgrupp.

Sprit i måttliga doser sägs dock vara nyttigt. Hur som helst med det. Till sjöss är det förbjudet att dricka alkoholhaltiga drycker sedan den 1 juni 2010.  Trots att det är en gammal sedvänja alltså. För när du rundade Kullen, seglade förbi Barrskär, Mansörn och en massa andra namngivna öar både på ostkusten och västkusten var det en sup som gällde. Och en rejäl hutt brännvin ingick som löneförmån i svenska flottan ända till början av 1950-talet, om jag inte minns fel. I engelska flottan fick besättningen ett glas rom före lunch fram till 31 juli 1970.

Men nu är det slut med en värmande jamare till sjöss – och alldeles i onödan. Orsaken är okunniga politiker längs hela färgspektrat från blått till rött. Birgitta Rydberg (FP) kan tjäna som representant för politisk okunskap. Om det nu är okunskap? Kanske är det populism – en väljarvinnande flört. Så här skriver Rydberg:

”För mig är det självklart att i princip samma regler bör gälla trafik till sjöss som på land. Även till sjöss utsätter man sig själv och framförallt andra för risker om man kör onykter. Riksdagen har fattat ett klokt beslut som alliansregeringen sett till att lägga fram.”

Rena snurren! Vägar och vatten är två helt skilda saker, även om de börjar på samma bokstav – alliteration heter det i poetiken. Båtar är långsamma, bilar snabba. Vattnen är vida, vägarna smala.

Och det viktigaste – det finns inga som helst belägg för att det skulle vara farligt att glida fram med en segelbåt om du har 0,2 promille i blodet – även om båten är över tio meter lång. Och en motorbåt i 15–20 knop är inte heller ett dödligt hot efter det att du druckit ett par glas vin. Det finns ingenting i statistiken över olycksfall till sjöss som motsäger detta. Att vara aspackad och sitta och meta i en båt som ligger för ankar kan däremot vara livsfarligt – men det är å andra sidan inte straffbart!

Det fanns en tidigare lag. Den sa ungefär att det är straffbart att med alkohol i kroppen framföra en båt på ett sätt som är farligt för en själv och för andra. Det är en lag som finns i de flesta andra länder. Den borde räcka i Sverige också.

Den nya sjöfyllerilagen ska utvärderas sägs det. Framkommer det att lagen räddat liv och minskat antalet olyckor kommer jag att hurra och försvara den i alla lägen. Handlar utvärderingen om att fler gripits i kontroller med 0,2 promille i blodet och att detta anses vara en framgång är det ett oanständigt slöseri med skattepengar.

Då borde vi alla bli rasande, till exempel vi som ser de grisiga oljeresterna på öarna utanför Orust. 85 000 liter drev iland. Det mesta skrapades upp så småningom men en del finns kvar. De ligger där för att Kustbevakningen inte lyssnade på den danska varningen om ett oljeutsläpp utanför Skagen i september 2011.

”En del av förklaringen ligger i att vi inte letade tillräckligt noga”, konstaterande Filip Lundgren, Kutbevakningen region Sydväst i en utvärdering. Jaså! Kustbevakningen hade väl annat för sig. I dag prioriterar Kustbevakningen meningslösa alkoholkontroller. Oljeåret 2011 gjordes 3 200 kontroller meddelar myndigheten stolt.

Sjömansvisor handlar ofta om sjöslag. Lyssna och se själv:

https://www.youtube.com/watch?v=7dwUw0qIlwE

Läs också mer om lagstiftningen kring sjöfylleri på www.båtfolket.se eller på www.polisen.se

Erling Matz