Ju grundare köl desto bättre i våra grundrika skärgårdar. Men hur behåller man prestandan? Vår teknikexpert Jimmy Hellberg sågar prestigefyllda J-boats utfällbara centebord och går igenom hur vingkölar, olika fällköar och vanliga kölar skiljer sig i funktion och prestanda.
De flesta tillverkare av segelbåtar har någon modell i sitt program med en grund variant på köl, vilket såklart är en fördel om man vill utnyttja vår unika skärgård med ett oändligt antal naturhamnar. Dock hämmar dessa grunda kölar båtens prestanda, vilket rimmar illa i en värld med en allt hårdare konkurrens mellan varven som alla vill erbjuda den bästa mixen av komfort och seglingsegenskaper.
Några få varv har nu gått ett steg längre i jakten på den perfekta kompromissen och försett sina cruiser-racers med fällköl. Fällkölar är inget nytt i sig och dess fördelar är uppenbara, förutsatt att de är rätt konstruerade ger de klart bättre seglingsegenskaper än en fast grund köl. Nackdelarna är att de kräver mer eller mindre avancerade lösningar som driver upp både kostnader och underhåll.
Pogo 12,50 som blev utsedd till European Yacht Of The Year är ett exempel på en Cruiser-Racer med fällköl. Den sticker bara 1,2 m i uppfällt läge, vilket gör skärgården mycket ”större” då i princip ingen naturhamn är för grund. I nedfällt läge sticker hon 3 m vilket borgar för låg tyngdpunkt och bra seglingsegenskaper. Som sagt, en bra kompromiss så när som på kostnaden och komplexiteten.
J/Boats är en annan tillverkare som är kända för sina mycket välseglande modeller. De har också ett par modeller på programmet med grundgående alternativ. Dock har J/Boats valt en annan väg, en slags medelväg skulle man kunna säga med en grund fast köl med infällbart centerbord.
Vad är då bäst?
Det beror ju på vad man är ute efter. Helt klart är att J/boats alternativ blir billigt att tillverka då det fällbara centerbordet inte har någon vikt i sig vilket borgar för enkla system för upp och nedfällning samt mindre underhåll. Den blir bara marginellt dyrare än en vanlig fast köl. Men på minuskontot har vi såklart prestandan då den grunda kölen måste göras tyngre för att väga upp för det lägre rätande momentet och så blir inte kölformen, ens med centerbordet utfällt, speciellt effektiv.
Redan i början av 80-talet gjordes det tester med grunda kölar och då fann man att jämfört med en vanlig fenköl så är en köl med 40 procent mindre djupgående ca 5 procent långsammare i snitt, vilket ju är en hel del. Med hjälp av att fälla ut ett centerbord så att det totala djupgåendet dubblerades, minskade denna siffra till 2,5 procent, d.v.s. bara hälften så illa. Så det stod ju helt klart att centerbordet gjorde nytta. Men det var ändå en besvikelse då kölen med sitt centerbord nedfällt faktiskt stack över 20 procent djupare än referenskölen. Anledningen till detta mediokra resultat är primärt att kölens undersida fortfarande skapar stor turbulens, vilket helt enkelt bromsar, med eller utan centerbord.
Bättre med vingköl?
Man provade också med vingar på den grunda kölen vilket visade det sig vara en aning effektivare än det utfällbara centerbordet och gjorde man vingarna längre och slankare så minskade gapet till referenskölen så pass att differensen kunde göras mindre än en procent!
Fysiken bakom vingarnas effektivitet är hyfsat komplicerad. Enkelt förklarat så skapar vingarna en framåtdrivande kraft från den virvel/turbulens som skapas i botten av kölen under segling. Detta gör att kölen alltså gör mindre motstånd under segling vilket är precis lika viktigt som hur mycket lyft den skapar, det som faktiskt bestämmer hur effektiv en köl är hur mycket lyft den skapar i förhållande till det motstånd den gör. Detta förhållande brukar förkortas L/D (Lift/Drag). Det är av denna anledning som R-båtarna från denna tid och framåt har använt sig av vingkölar, då deras djupgående är kraftigt begränsat enligt R-regeln.
Känslig för grundstötning
Självklart så är vingarna känsliga för grundstötning men då de sitter i bakkant av kölen så är det inte de som tar smällen, i alla fall inte när man lägger till mot en klippa i skärgården. Skulle det vara så att man seglar på grund under krängning så skulle man såklart konstruera vingarna i ett material som faktiskt går av vid en grundstötning och med hjälp av en enkel infästning så att man lätt kan byta ut den förlorade vingen. Bara att ta på badbyxorna och dyka ner för ett snabbt vingbyte, vilket inte borde vara allt för ansträngande på en köl som bara sticker en dryg meter…
Hursomhelst tycker jag att det är lite märkligt att J/Boats som ändå är ett så pass prestandaorienterat varv väljer en költyp som bevisligen lätt kan överträffas antingen med vingar eller med den mer avancerade och dyrare fällkölen a lá Pogo 12,50. Vi får väl se om något annat varv gör ett grundgående alternativ med långsmala, utbytbara vingar någon gång i framtiden.
Ett sätt att ge sin båt bra prestanda trots litet djupgående är att förse sin köl med vingar. Här syns en R-båt där regeln begränsar djugåendet. Även America’s Cup Version 5-båtarna som sist seglade Valencia 2007 har vingar.
Foto: Jimmy Hellberg
Här syns en J95 med fällköl. Kölbladet fälls helt enkelt ut från kölen. Nyligen ställdes J 108 ut på båtmässan i Göteborg som hade en likadan lösning.
Foto: J/Boats
Nya Pogo 12.50 vann just pris i Yacht of The Year. Den här typen av fällköl minskar djupgåendet maximalt men ger också bra prestanda. Minuset är priset.
Foto: Pogostructures
// Jimmy Hellberg
Jag är en riktigt lycklig racerbåtstjej idag. Allt går som i mina drömmar. Jag har nu införskaffat ett F2-ekipage för årets utmaningar med bland annat Sockholm Grand Prix på Riddarfjärden 15-17 Juni – årets häftigaste event. Se bild och tv-inslag från SVT.
