Voltmätare – ett måste!

Elpanel_segelbat_BR_38_puff

Elpanel_segelbat_BR_38_puffHur man optimerar sin strömförbrukning ombord skulle vår teknikguru Jimmy Hellberg kunna skriva böcker om. Men det behöver inte vara så komplicerat. Här ger Jimmy ett antal smarta knep för hur man håller förbrukningen nere och laddar rätt – så att batterierna inte dör i förtid.

Ett första steg när det gäller elförbrukning ombord är såklart, om man vill göra det enkelt för sig, att hålla förbrukningen nere. Ett första knep är att belysa sin omgivning med hjälp av LED-lampor. De är otroligt mycket mer effektiva än glödlampor och drar nästan lika lite ström som fotogenlampor. Jag har genomgående bytt till LED ombord på min båt, och då menar jag på alla punkter. Till exempel ska man se till att lamporna i instrumentbelysning och på strömbrytarpanelen är LED, så att panelen i sig inte slukar lika mycket ström som förbrukaren man vill driva.

Jag har sedan några år tillbaka upptäckt Biltemas marinsortiment. Utbudet är såklart inte lika stort som hos båtbutikerna men prylarna är i många fall av bra kvalitet och till bra priser. I mina tidigare båtar har jag bla använt mig av Biltemas LED-lampor och lanternor samt strömbrytarpaneler med LED-belysta switchar med automatsäkringar, i mitt tycke en kanonprodukt!

Biltema_voltmatare_batar

En så här enkel pryl för 99kr från Biltema kan hjälpa dig att förlänga livet rejält på dina batterier.

Nu senast hittade jag bland biltillbehören en simpel men mycket praktisk digital voltmätare för cigguttaget. En voltmätare är ett måste för att hålla koll på batteribanken i båten.

Jag brukar använda mig av såkallade ”batteritankmätare” som hela tiden räknar in- och utgående ström i batteribanken och på så sätt kan visa hur många amperetimmar det finns kvar i batteribanken. Men i mitt senaste projekt med B&R 38:an”Pac-Man” skippade jag det av två skäl:

1: De är dyra, kostar mellan 1500  och 2500 kr.

2. De klarar inte att ”räkna” på Lithium-batterier vilka är på stark frammarsch och står högt på min ”wanted-lista”, och då blir en sofistikerad batteritankmätare inget mer än en simpel voltmätare, lite som att kasta pärlor åt svin.

Batteritankmatare_batar

Den betydligt mer avancerade batteritankmätaren är bra men dyr. Att den inte är “framtidssäkrad”, dvs den klarar inte att räkna på morgondagens lithiumbatterier, är den största nackdelen enl Jimmy.

För de som inte har någon koll på detta med ström så kan man enkelt uttryckt likna strömmen med vatten. Tänk dig en vattenslang där vattentrycket kan liknas med spänningen i elkabeln som anges i Volt. Sedan har vi mängden vatten som rinner, vilket motsvarar strömmen och anges i Ampere. Sist har vi produkten av de båda vilket kallas Effekt, dvs. hur lång tid tar det att fylla en hink med vatten, detta anges i Watt. På samma sätt anges längd i meter, tid i timmar och hastighet i kilometer per timme.

Mängden ström som finns i ett batteri mäts i Amperetimmar (Ah), dvs hur mycket ström (Ampere) kan man dra ur batteriet under en viss tid. Om batteriet är på 100Ah och man har en förbrukare som drar 10A så innebär det att batteriet är tomt efter 100/10 = 10 timmar.

Tack vare kemin i ett vanligt bly-syra batteri, vilket är den absolut vanligaste förekommande batteritypen i bilar och båtar, så finns det ett starkt samband mellan spänningen i batteriet och laddningsgrad och därav kan man få en mycket bra bild av hur mycket ström som finns kvar i sin batteribank med endast en voltmätare.

För att få en korrekt bild av laddningstillståndet i batteribanken med bara en voltmätare måste batterierna ha vilat, dvs utan vare sig belastning eller laddning, under helst ett dygn. Något som inte är så lätt att få till under semestern. Då är den avancerade batteritankmätaren såklart överlägsen. Men man får ändå ett hum om hur mycket ström som finns kvar i batteribanken med den simpla voltmetern även i dessa lägen, vilket man oftast kommer mycket långt med, mer om det snart.

Nedanstående tabell visar ungefärlig laddnivå relativt spänningen i bly-syra batterier (gäller för batteri i vila i rumstemperatur).
12,8 = 100%

12,5 = 75%
12,2 = 50%

11,9 = 25%

11,6 = 0%

Det absolut viktigaste för att inte döda sina bly-syra batterier i förtid är att aldrig dra ur dem till mer än 50 procent, ett faktum som allt för få känner till, tyvärr. Dvs har man en batteribank på 200Ah som jag har så ska man aldrig dra ur mer 100Ah. Vissa batterityper som tex AGM klarar djupurladdningar lite bättre men även där kommer batterierna klara sig längre om man inte drar ur dem djupt, alltså till mer än 50 procent.

Med hjälp av voltmätare kan man alltså enkelt se när spänningen börjar närma sig 12,2 Volt, vilket indikerar att halva batteribaken är tömd och att det är hög tid att ladda! Men detta gäller som tidigare sagt för batterier i vila. Under belastning så sjunker spänningen momentant. Hur mycket beror på hur stor lasten är.

I min båt brukar spänningen sjunka ett par tiondelar när vanliga förbrukare som t ex instrument och kyl är igång. Man kan då tänka sig att man kanske kan låta batterierna sjunka till ca 12,0 volt som lägst. Detta är något man måste testa sig fram till, hur mycket spänningen sjunker med olika stor förbrukning.

Inte nog med att man inte ska dra ur bly-syra batterierna för mycket, så är det faktiskt så att de mår bäst av att vara fulladdade. Lämnar man dem urladdade under en längre tid så tar de stryk. Man skall därför vara noga med att ladda upp dem fullt när man inte ska använda båten på ett tag. Att ha en solcell med en bra laddregulator är ett sätt att underhållsladda batterierna nar man är borta från båten.

Att ladda batterierna till 100% tar lång tid men att ladda dem till 80-90% går relativt snabbt och är den nivå man kan räkna med att få upp batterierna till under motorgång på semestern. Eftersom man aldrig ska dra ur dem till mer än hälften av dess kapacitet så innebär detta att man ofta bara har 30-40% av batteribankens totala kapacitet att röra sig med, i mitt fall 60-80Ah av totala 200Ah. Bara min kyl drar ca 25Ah per dygn vilket innebär att den kan gå i max tre dygn utan laddning, förutsatt att inga andra förbrukare har varit igång. Tänk på detta när du dimensionerar din batteribank, den behöver oftast vara mycket större än man tror!

Detta fenomen, att man faktiskt bara kan utnyttja 30-40% av den totala kapaciteten av en batteribank bestående av bly-syra batterier, tillsammans med den tunga vikten som detta medför, är anledningen till att Lithum-batterier står högt på min lista. Fördelen med de gamla hederliga bly-syra batterierna är att de är billiga och håller många säsonger – om de sköts rätt.

Är du inget batteriproffs så kan alltså en simpel voltmeter och följande två enkla tips se till att du har batterier som fungerar i många år framöver:
1.    Ladda aldrig ur batterierna till mer än 50%
2.    Lämna aldrig batterierna urladdade under längre tid.

Lycka till med strömförbrukningen i sommar!

 

Plattfender – hit eller shit?

Plattfendrar

Plattfendrar Platta fendrar har inte blivit någon säljsuccé. Båtfolk fortsätter att köpa dyra runda fendrar. Kanske har de missat poängen?
Jimmy Hellberg har testat och ger här ett gänga intressanta åsikter.

Pac-Man_med_plattfedrar_puff

Platta fendrar har funnits några år men det är inte så ofta man ser dem i hamnarna. Så man undrar ju hur bra de fungerar.

Johan Granath var en av de första jag såg använda dem på hans Omega 10 ”Amalia”. Han menade på att de var lätta och smidiga, men att den låga vikten också gjorde att de kunde blåsa upp på däck, och där gör de ju ingen nytta. Dessutom menar Johan att de gnisslar rätt mycket, vilket ju är extremt irriterande när man ska sova i båten.

Förra säsongen seglade jag mest med min 30-fotare AIRBENDER och det var ganska mycket fokus på kappsegling. Då vill man ju att allt ska vara så lätt som möjligt och helst vill man ju inte ens ha med sig en massa tung utrustning, fendrar inräknat. Men för att få det att fungera så krävs det ju ett ”shore crew” som möter där man ska landa. Något som är förunnat Volvo Ocean Race-teamen men knappast en simpel amatör med starkt begränsad budget. Det har visat sig svårt att ens att lura ut mamma att stå och ta emot vid bryggan! Alltså blir det till att försöka viktoptimera den utrustning man måste ha med sig och därav testade jag plattfendern på AIRBENDER förra säsongen.

Det finns också bra uppblåsbara fendrar av den typ som stora båtar använder, men de är sjukt dyra även i små utföranden, och skrymmande om man inte vill pumpa en timme innan dockning. Dessutom finns det risk för punktering, om än liten. Det enda lätta alternativet för vanliga dödliga, mig veterligen, är alltså plattfendern. Det är nästan alltid kampanjpris på dem i båtbutikerna och på båtmässorna, så man blir inte ruinerad för att man köper ett set nya fendrar!

Johan Granath var ju bara halvnöjd med sina platta fendrar men jag måste nog säga att jag nu efter en säsongs användande, föredrar dem framför vanliga fendrar. Och det är inte bara för att jag tycker om att viktoptimera i alla lägen. Att plattfendrar bara väger en tredjedel av vanliga fendrar är inte bara bra i hänseende av att lätta båten, de blir mycket smidiga att handha ombord också. Den fyrkantiga formfaktorn är också mycket praktisk då det gör dem mindre skrymmande när de skall stuvas undan, de rullar heller inte omkring under segling. Dessutom kan man sitta, gå eller stå på dem utan att risk att rulla av, så fördelarna är många.

På Erlandssons Brygga hittade jag fenderskyddet E-Bridge 250×800 som passar den större varianten av plattfendern som handen i handsken. Att platta fendrar gnisslar är nu ett minne blott och risken att de blåser upp på däck har visat sig vara minimal om man har mantåg (vilket Johan inte har på Amalia).

Plattfendern är i min mening en hit! Min 38-fotare Pac-Man har nu fått fem plattfendrar med fenderskydd på var sida, smidigt, praktiskt och snabbt!

BR_38__Pac-Man_med_plattfedrarPlatta fendrar väger lite och passar därför perfekt för kappseglare. Men de är också billiga och tar lite plats, vilket familjeseglare borde uppskatta.

Formel 2 “turtle test” – hur man tar sig ur en båt som voltat

F2_Turtle_test_puff

F2_Turtle_test_puffDet går i 100 knop. Plötsligt tar båten luft, snurrar ett varv och landar upp och ner. Cockpiten fylls snabbt med vatten och den omtumlade och fastspände föraren måste behålla lugnet och ta sig ut. Varje år genomför vi som kör båtar med stängd cockpit ett så kallat turtletest i bassäng. Klicka vidare så får ni se video om hur det går till.
Foto: Pickla.se

Turtletest, eller dunktest som det även kallas för, går till på följande sätt:

1. Föraren sitter i en Cockpitsimulator som är identisk med en verklig F2-cockpit. Föraren spänns fast med 6-punktsbälte.

2. Cockpiten vänds i vattnet, så att man ligger helt uppochner. Cockpiten kommer då att fyllas till 100% med vatten. Därefter är det dags för föraren att ta sig ut och genomföra alla stegen i proceduren.

3. Det viktigaste och det första man gör är att börja andas luft via regulatorn som sitter i cockpiten och är ansluten till en dyktank. När man väl lyckats med det kan man gärna vänta en liten stund. Tanken är att man i ett verkligt kraschscenario ska vänta med att ta sig ut för att förhindra att bli påkörd av båtar som kommer efter.

4. Öppna canopy-huven (taket).

5. Ta av ratten. Eftersom våra F2 båtar oftast är så pass trånga inuti går det inte att ta sig ut om man inte gör det.

6. Spänn upp bältena. Man väntar till sist med dem eftersom man annars kan få svårt att finna var ratt o canopy sitter, då man utan bälten lätt far omkring i en uppochnedvänd cockpit.

7. Rulla ut ur cockpiten och ta sig till ytan där rescue-teamet oftast redan är på plats med dykare i vattnet för att plocka upp föraren!

8. För en del förare är detta test en lite obehaglig övning. Själv har jag inga som helst problem och jag tycker att det är riktigt bra att vi får göra den varje år. Jag menar, det ger mej en möjlighet att vara så förberedd som jag kan bli på en eventuell krasch.

Svera.org genomförde ett testtillfälle i lördags och härmokvällen var det dags igen. Jag hjälper också till som funktionär, kliver i dykutrustningen och kontrollerar testet från under ytan. Vi vill se att förarna klarar av detta felfritt utan att drabbas av stress. Självklart är det även för säkerheten jag kommer att finnas med under ytan!

F2_Turtle_test
För att få tävla i en så kallad cockpit-båt måste man klara av att ta sig ut när båten är vattenfylld – utan att få panik.

Bimba_gor_turtletest
Bimba Sjöholm är förare men hjälper också till som funktionär när andra förare genomför testet.

https://www.youtube.com/watch?v=gYDuhieU7r0

Se intervju med Bimba från livesändningarna på Allt för sjön. Reporter Claes Olivecrona intervjuar och får provsitta Bimbas nya F2-båt.

 

 

Topphemliga paketet har anlänt

Ett efterlängtat paket från USA har idag anlänt till mig.. Det är mina racingproppar som kommit! Jag kan tyvärr inte lägga upp någon bild på dem, då jag inte vill att någon konkurrent ser vad det är för något jag kommer att sätta på propelleraxeln av min Optimax.
Nu ska vi mecka och snart börjar testkörningarna! Innan jag rapporterar från det kan ni kika på
filmen ovan som kommer från livesändningarna som hamnen.se gjorde på Allt för sjön. Jag berättar om min satsning och reporter Claes Olivecrona fick provsitta min nya båt.

Så, nu börjar det närma sig en testkörning. Men först ska båten på foliering hos Intergraphix. Färgerna kommer att representera min huvudsponsor Karnag AB, och är ni nyfikna på detta tittar ni in på www.karnag.se.

När båten kommer tillbaka från folieringen så ska allt på plats igen och sedan kan jag sätta igång med provkörningarna. Jag hoppas på att få sjösätta den första helgen i maj!
 

 

Bo i båten i centrala London – “billigt och fullt ös”

Erling Matz bodde en vinter i båten i London.

Erling Matz bodde en vinter i båten i London.Vi 40-talister är många, friska och pensionärer. Vad ska vi hitta på innan vi dör? Köpa hus i Thailand? Åka på kryssning? Dansa hambo? Jag seglade till världens ballaste stad – London. Bodde en vinter i båten. Billigt och fullt ös.

För precis ett år sedan slussade jag och Carina ut från St Katherine Docks mitt i London. Vinkade adjö åt Tower Bridge om styrbord och gled nedför Themsen med hjälp av motor och 3 knops medström.

Tidvattnet i London är sju meter, så det gäller att hålla koll på ebb och flod. Vi stack 5.40 GMT. Då hade vi medström ända ner till Ramsgate i Engelska kanalen.

I åtta månader hade vi då bott ombord, mitt i centrum av världens ballaste stad – London. Till gamla slottet Towern var det etthundra meter. Och promenadavstånd var det också till de största och bästa museerna, biblioteken, teatrarna, tennisbanorna och till Barneys Seafood.

Barneys är ett hål i väggen under en järnvägsviadukt och specialist på inkokt ål. Inkokt ål var för hundra år sen fattigmansmat i Londons East End. Det är fortfarande billigt och strålande gott.

Erling Matz bodde en Londonvinter i båten.

Hamnavgiften i St Katherine var knapp 6 000 kronor i månaden för vår båt. Avgiften beräknas på båtens längd, vår är 16 meter, vilket i och för sig är totalt galet. Men så ser det ut nästan överallt i världen. Jag ska återkomma till det i en annan krönika.

Men – och det är viktigt: Billigare än i St Katherine är det omöjligt att bo mitt i London. Lägenheterna kring dockan kostar så där 20 000 kronor i veckan! Hotellrummen 2 000 per natt. Och för en normallång familjebåt blir kostnaden i St Katherines mellan 5 000 och 6 000 kronor/månad.

Alltså, har du en bebolig båt, ett år över eller två, dra till London!!! Strunta i värme och palmer, bad och rhum punsch.

Vi seglade från Stockholm i slutet av juni 2011. I mitten av september var vi i London. En orimlig lång restid egentligen – sträckan går att segla på ett par veckor. Men att ha bråttom till sjöss är en styggelse. På vägen hann vi anlöpa hamnar i Danmark, Tyskland, Holland, Belgien och Frankrike.

I Boulogne Sur Mer vid inloppet till Engelska kanalen låg vi i en dryg vecka. Det blåste friskt mellan England och Frankrike och då är det bäst att stanna i hamn.

Varje morgon vaknade vi klockan fyra till det läckra ljudet av lådor med hummer, ostron och sjötunga som langades upp på kajen mitt emot gästhamnen. På förmiddagen var det bara att gå upp och handla. Det var orimligt billigt med svenska mått mätt.

Men åter till London.

St Katherine Docks ligger 100 meter från Towern, mitt i The City of London. De åtta månader blev ett strålande äventyr. Närmsta pub hette Dickens Inn – 25 meter från vår förtöjningsplats.

John giljotinerar turister mot betalning.

Raska promenader upp och nedför Themsens strand bjöd alltid på överraskningar. John blev vår kompis. Han låg i en likkista på Tooley Street och ägnade sig åt att giljotinera turister. Mot betalning naturligtvis. Engelsmän har morbid humor.

Butlers Wharf ligger tvärs över floden. Där fanns den bästa brödbutiken och bagaren var fransos.

Miljön i Butlers Wharf är känd från filmen A Fish Called Wanda. Varje gång jag tog en morgonpromenad för att köpa en nygräddad croissant fnittrade jag vid tanken på en av mina favoritscener. Det är den då Michael Palin mördar en yorkshireterrier av misstag. Djurälskaren Michael siktar på yorkshieterriermatten och försöker träffa henne med en kubikmeter betong – men träffar hunden i stället. Jycken blir platt som en påse hårig jordgubbssylt. Engelsmän har morbid humor.

I St Katherine finns plats för ett hundratal båtar, men det var bara tio som var bebodda under vintern. Tillsammans med skottarna Tricia och David i Lioness hittade vi Londons äldsta music hall, Wiltons, de bästa indiska restaurangerna i East End och vi konverterade gasolsystemen i våra båtar.

Amerikanerna Helen och Gus i Wings hade bott ombord i London i tre vintrar. Under somrarna seglade de helst till Sverige. Varje ledig stund i London ägnade de åt att dansa svenska folkdanser. De kunde stegen till ett tiotal olika varianter på polka – eller om det nu var polska.

Och så närmsta båtgrannen Kit. Han bodde i en gammal halvmurken Moody från 60-talet. Kit var 22 år och läste kinesiska och juridik på universitetet. Fenomenalt allmänbildad.

”Jag gick i en skola i Windsor som heter Eton”, förklarade han. Det är där skoluniformen är frack från det att eleverna är sju år. Nu cyklade han till universitetet i skitiga jeans och bjöd med oss på märkliga fester på kinesiska institutionen. På kvällarna lyste det ofta i hans båt. Då skrev han på sin uppsats i juridik. Den handlade om äganderätten till lik. Vi fick ett dedicerat exemplar innan vi lämnade äventyrliga London. Engelsmän har en morbid humor.

Segla till London och St Katherines och hälsa ifrån oss. Det blir äventyrligt. Jag lovar.

Erling Matz

 

Bimba mekar så att naglarna ryker

Bimba_F2_massan

Bimba_F2_massanJag brukar alltid tillbringa påskhelgen med racingmek. Så blev det detta år. Det enda som skiljde var att det blev extra trångt i garaget eftersom jag nu äntligen fått hem min F2 båt och vi är i full gång med fixet inför kommande säsong.

Efter timmar med värmepistol och pillande för att riva bort gamla dekaler ömmar fingertopparna och naglarna är i behov av en ordentlig manikyr. Men det är sådant som man får ta om man gillar båtracing.

Jag väntar nu på besked från dekalfirman som ska foliera båten om när det är dags för den att få sin nya färg. Samtidigt kommer en del modifieringar göras på båten så att den passar för mina personliga inställningar.

Förhoppningsvis kommer jag att provköra båten i början av maj.

Jag vill även passa på att presentera Cramo, min senaste sponsor för denna utmaning.

 

 

Klartecken för Bimba att köra maratonracet Rouen 24

bat_rouen_puff

bat_rouen_puffNu är allt klart för mitt deltagande i Rouen 24 race där man kör 24 timmar i sträck. Jag kommer att ackompanjeras av tre erfarna och mycket duktiga kvinnliga racerbåtsförare. Tillsammans har vi lyckats få racingvärlden att rikta sina blickar mot oss i detta prestigefyllda och oerhört tuffa race som jämförs med bilsportens Le Mans 24-timmars!

Det kommer att bli en otrolig utmaning att köra Rouen 24 h. Varje förare kommer att ha ett körschema på två timmar innan byte. Därför får jag nu hjälp att träna upp min kondition och uthållighet av träningsproffsen på Bosön. Jag har under de senaste 3 månaderna styrketränat mycket. Nu kommer jag även att öka min träning med intervall- och konditionsträning, och träningsintensiteten är sedan två veckor tillbaka fem till sex dagar dagar i veckan. Det är tungt, men samtidigt hjälper det mig att hålla fokuserad på vad jag vill med denna racingsäsong – att nå toppen!

Rouen 24 Hour Race kommer även att bli ett minnesvärt race där jag får träffa kollegor från världen över. Inte minst mina kvinnliga lagkamrater- Tammy Wolf från Kanada, Marie-Line Hericher från Frankrike och Mette Bjerknes från Norge som jag även kommer att tävla mot i VM i F2.

Rouen 24 Hour Race körs 26-27-28 maj på floden Seine i Frankrike.

Följ mig också på facebook.com/bimbasjoholm.

roeun

Ett 50-tal katamaraner i tre olika klasser körs samtidigt som floden är öppen för lastfartyg, vilket ger en extra krydda… Det blir riktigt tufft och bråkigt vatten att köra på. Dessutom körs racet delvis i mörker.

bat_rouen

Båtarna som används är så kallade Formel 2-båtar med 200 hk och toppfart på 100 knop.

 

Vårrusta rätt – få en snabbare båt

Vårrusta rätt och få en snabbare båt enligt Jimmy Hellberg, bloggare på hamnen.seHär berättar vår bloggare Jimmy Hellberg om bottenfärger, roderinställningar och hur man får en jämnare botten genom att försänka genomföringarna.

Mitt senaste projekt är en Bergström&Ridder-ritad 38-fotare som ska sjösättas inom kort. Båten är inte ny så det är många småsaker som man kanske skulle vilja fixa men när tiden är knapp så måste man prioritera det viktigaste. I mitt fall är det att fixa till en hyfsad bottenfinish, flusha genomföringarna för logg och lod samt se till att de dubbla rodren, som är gigantiska, inte står fel sinsemellan. Annars skapas en väldigt effektiv broms! Mer om det snart.

Att få till en perfekt bottenfinish kräver normalt väldigt mycket tid och mödosamt arbete och av denna anledning har jag på mina tidigare båtar inte haft någon bottenfärg, utan bara kört med epoxigrundfärg. Fördelen med detta är att man första året kan fokusera på de viktigaste områdena som första tredjedelen av skrovet, samt köl och roder. År två jobbar man vidare med botten och tar mitten och bakåt samt kanske bättrar på köl och roder ytterligare. Efter tre år har man då en perfekt botten!

Nackdelen är att man inte kan ha någon bottenfärg och måste bada på sommaren för att hålla botten ren från snäckor och gräs.

Alla genomföringar för avlopp och vattenintag etc är sedan tidigare flushade, men inte genomföringarna för logg och lod. Det här stör mig för mycket för att jag ska kunna låta bli dem, även om tidsschemat är pressat!

Fler artiklar om att ge sin båt bättre prestanda:
Lär om skrovfriktion och gör din båt snabbare
Optimera din köl- och roderprofl
Bästa tipsen för att optimera bottenästa tipsen för att optimera botten

Gamla genomföringar går ofta sönder när man tar bort dem då de brukar sitta så hårt att man måste ta till en ansenlig mängd våld för att lyckas. Sedan är det bara att fräsa bort lite extra i ytterskinnet och in med nya för att sedan spackla upp med epoxispackel runt om. Tid för detta är cirka en halv arbetsdag.

Sist men klart viktigast på alla båtar med dubbla roder är att se till att dessa står rätt i förhållande till varandra. Vad som är rätt varierar beroende på vad det är för båt, hur denna balanserar och för vilken bog man seglar. Som exempel ändrar VO 70-båtarna vinkel mellan rodren under gång, beroende på bog och vindstyrka, men detta är inget som jag kommer att hålla på med på min semi-cruiser. För mig handlar det om att hitta en hyfsad ”kompromissvinkel”.

Om båten normalt seglas med en del rodertryck, vilket ju brukar vara samma sak som ett par graders rodervinkel, så skall rodren peka in mot varandra, mot fören, med samma vinkel. I bilindustrin kallas detta normalt för ”toe-in”.

Målet är att bara lärodret skall ge roderverkan eftersom lovarts roder som är halvt uppe ur vattnet är mer horisontellt vinklat och eventuell kraft från detta bidrar mer till att lyfta aktern och trycka ner fören än till att svänga båten. Dessutom “ventilerar” ett roder som är halvvägs uppe i luften väldigt lätt, och då ger det ingen roderverkan alls utan bara ren bromsverkan. Alltså, när rodret i lä har en vinkel på ett par grader så eftersträvar man att lovarts roder ska ha noll grader för minsta motstånd. Detta är grundfilosofin.

På vissa bogar, som t ex halvvind i frisk bris, så är det inte ovanligt att vinkeln är betydligt större än bara några grader. Ombord på VO 70-båtarna, med reglerbara rodervinklar, frikopplar man till och med lovarts roder helt i vissa lägen när man seglar, så att lovartsrodret bara ”flöjlar med”. Motsatsen uppstår på läns i lätt vind då krängning och rodertryck är litet och därmed bör rodren stå helt rakt sinsemellan, dvs noll toe-in.

På en båt som min gäller det som sagt att hitta en lagom kompromiss, allt annat är för mekigt och komplicerat. Jag kontaktade Anders Dahlsjö, som var ansvarig just för rodervinklarna på Ericsson 3 under förra Volvo Ocean Race, för att få hans åsikt i ämnet. Han rekommenderade två grader toe-in som en grundinställning för att sedan studera hur vattnet strömmar över lovartsrodret i olika vindstyrkor och vindvinklar och därefter finjustera. Det kan mycket väl vara så att en ”vanlig” båt kräver mer toe-in i snitt än en VO 70 då denna är försedd med asymmetriska centerbord och därför inte har fullt så stor avdrift som en båt med symmetrisk köl.

En spännande säsong nalkas! 

Elan_310_IMG_2313Även nya båtar kan ha helt fel inställning på rodren. Här testseglar Jimmy Hellberg en Elan 310 i frisk vind som hade en ansenlig mängd “toe-out” dvs lovartsrodret fick extra mycket vinkel som skapade en effektiv broms!

Elan_310_snett_roder… och den testseglade båten hade gått märkbart snabbare om rodren inte verkat som bromsklossar.

Pac-ManRodren på B&R 38 är enorma, vilket gör det väldigt viktigt att vinklarna är rätt. 

iPhone_399Allt som står ut bromsar, menar Jimmy. Att försänka genomföringarna är en del i att få en jämn botten med lågt motstånd. Jimmy försänker här logg och lod på sin Admiralty 30, AIRBENDER och hans nya B&R 38 väntar samma behandling.

PAC-MAN_vid_klippaB&R 38 var långt före sin tid med extremt låg vikt, dubbla roder, peke, fällköl, vattenballast och kolfiberrigg, bland annat. Mer om den i en kommande artikel.
Foto: Tom Sandberg.

Værnéus klassiker: Det var bättre förr

Vaernuers_klassiker_puff

Vaernuers_klassiker_puffJag ville egentligen ställa mig mitt på golvet under Allt för Sjön och skrika: Visa mig något jag aldrig sett förut! Hit me with your news hammer. För bortser jag från de elektroniska nyheterna så är det mesta bara gamla smartheter omstöpta i en modern form.

Foto: Anders Jelving

Ju mer jag ser av det nya, desto mer imponerad blir jag av grabbarna från förr. De vågade tänja gränserna och de ville framåt på riktigt.

Faktum är att just detta var en av orsakerna till att jag slutade testa nya båtar. Med 11-år bakom mig som båttestare på en av våra största båttidningar så är mitt kör-CV till sjöss digrare än de flestas. Det mesta inom 5-50 fot harvade jag igenom under åren på tidningarna och det var banne mig sällan som jag kom tillbaka till hamnen och var nyhetsimponerad. Många smarta lösningar och finurligheter har jag känt och klämt på. Men det var sällan, och då menar jag sällan, som smartnessen var något helt nytt. Jag kunde i de flesta fall konstatera att CG Pettersson hade gjort det redan 1927 eller Gidde Forslund 1939.

Som detta med att sitta bekvämt. Jag kan inte för mitt liv begripa hur illa jag för det mesta sitter i nya båtar. Hårt, kantigt, glatt och utan sidostöd. Sömmar i baken och fotstöd i himlen. Asså hallå, liksom bah!

Faktum är att jag hellre åker 19 fots Gar Wood än de flesta av dagens 19-fotare. Skit i att den i mina ögon är vackrare, roligare, unikare och alla andra mjuka värden. Fakta är att jag sitter som en gud ombord. Lagom hårt stoppat. Djupt ned i brunnen. Skyddad bakom rutor. En instrumentpanel som är både lättöverskådlig och lättmanövrerad. Alla reglage korrekt inom räckhåll och ett fotstöd som sitter precis där jag vill ha det.

Allt detta fanns 1937. Vem har under årens lopp bestämt baklänges? Att ”nähä, så bra som vi satt 1937 ska vi inte sitta längre. Fram med träbänkarna och orangutangställningarna. Här ska båtägarna plågas minsann. Sjön är ett plågoris och båtägarna ska härdas.”

Jag skulle vilja ha svar. Jag skulle vilja veta hur utvecklingen får gå baklänges från bra till sämre. Fram till dess att svaret serveras, kliver jag tryggt ombord på mina gamla 1930-talare, sjunker ned bakom banjoratten, drar ut reglaget för lanternorna, startar motorn under motorluckorna, lägger loss och konstaterar att det var verkligen bättre förr.

Vaerneus_racer
Bilden visar en riktig klassiker, Hacker Craft 26an “Wanderer II”.

Om bryggbasar och onödiga regler

BryggbasVåren är vitsippornas tid, tranornas tid, lekgäddornas tid och bryggbasarnas tid. Vitsipporna doftar vidunderligt, tranorna dansar graciöst och lekgäddorna är storkäftade – precis som bryggbasarna.

Jag hade en stjärnbåt. En gullig klinkbyggd liten båt, 5,50 lång, 1,60 bred. Varvsplats och bryggplats på Söder i Stockholm. Alla gamla klinkbyggda båtar sjunker vid sjösättning – nästan alla i alla fall.  Så också min. Inget konstigt med det. Några kraftiga tag med paddeln sekunderna efter sjösättningen. Mot land och kölen mot botten. Där fick hon stå och gå ihop ett par dygn.

Några hundra vattenpytsar senare och hon flyter och kan paddlas till anvisad bryggplats. Fendra av, förtöja och faran över – trodde jag.

Två dagar senare sitter ett gigantiskt rött papper fasthäftat på förtöjningstampen. Inplastat för säkerhets skull.

”STYRELSEN HAR I DEMOKRATISK ORDNING BESLUTAT ATT ALLA BÅTAR SKA HA MINST TRE FENDRAR PÅ VAR SIDA AV BÅTEN. ÅTGÄRDA DETTA OMEDELBART!!!!! ANNARS UTKRÄVS BESLUTAD STRAFFAVGIFT. HAMNKAPTEN.”.

Jag hade två fendrar på var sida, egentligen för stora för lilla Stjärnan men de var kvar sedan Mälar 30:an. Två fendrar på var sida på en 5,5 meter lång båt blir ungefär en fender var 1,8:de meter.

Vid samma brygga låg en 45 fots motorbåt – med reglementsenliga tre fendrar. Det blir en fender på var 4,5:te meter. Knappt hälften så bra avfendrad som min  – men ingen röd lapp. Ty den följde reglerna.

Människor med makt men utan vett finns i båtklubbar, bostadsrättsföreningar, vägsamfälligheter, villaföreningar ja, överallt när människor slår sig samman kring ett gemensamt intresse. Maktmänniskorna försvarar sig med att beslut fattats i demokratisk ordning och att demokratiska beslut ska följas.

Struntprat! Demokratiska beslut kan vara djupt odemokratiska. En massa klåfingriga beslut fattats alldeles i onödan och borde aldrig ha fattats. Det är en urgammal kunskap. En grekisk saga handlar om rövaren Prokrustes. Han bodde vid ett vägskäl och alla som kom gående längs vägen tvingar han ner i sin säng. De som var för långa för sängen högg han av. De som var  för korta drog han ut.  Alla dog. Ingen utom Prokrustes själv passade in.

Det finns för många Prokrustes i Båtsverige.
Erling Matz