Krönikor

Om du älskar att kasta loss och utforska världens vatten, är detta den perfekta destinationen för dig. Här på vår samlingssida kan du fördjupa dig i fascinerande krönikor som belyser de många aspekterna av båtlivet, från äventyrliga seglatser till praktiska tips och råd för att göra din tid på vattnet ännu mer njutbar.

Vi har samlat en röster från olika håll, var och en med sin unika passion och perspektiv på båtlivet. Du kommer att möta erfarna skeppare, äventyrare, båtentusiaster och välmertierade kappseglare som delar sina berättelser om oförglömliga resor, pittoreska hamnar, och inspirerande möten längs vägen.

Förhoppningsvis så hittar du något som passar just dig, oavsett om du är en nybörjare som vill lära dig grunderna eller en erfaren sjöbjörn som söker nya äventyr och tips. Genom att erbjuda innehåll som är rikt på nyttig information och engagerande berättande, strävar vi efter att vara din främsta källa för allt som rör båtlivet.

Så låt dig inspireras av våra båtlivskrönikor och låt dem föra dig bortom horisonten. Vi är stolta över att vara din båtcommunitys förtrogna berättare och vägledare. Utforska våra krönikor, dela dina egna erfarenheter, och fördjupa din kärlek till båtlivet med oss på Hamnen.se

Historiskt tjejteam lyckas i extrema motorbåtsracet Rouen 24

7 november, 201929 maj, 2012 av Redaktionen

Jag kom just hem från Rouen, Frankrike, där jag och mitt ’Womens Team’ gick till historien som det första teamet med endast kvinnliga förare som startat och därtill lyckats genomföra det 24 timmar långa loppet!

Jag är stolt och tacksam att ha fått äran att delta i detta unika och tuffa race tillsammans med Marie-Line, Mette, Tammy och självklart vår Team Manager Albert.

Ända sedan i onsdags när vi anlände till Rouen, har vi blivit varmt bemötta med massar av uppståndelse kring vårt team. Media, intervjuer och fotograferingar har varit en daglig syssla såsom att besöka VIP-tältet för mingel och sponsormiddagar varje kväll. Utöver detta har vi också kört 24 timmar racerbåt på den otroligt stökiga floden Seine tillsammans med 31 andra racerbåtar. Vi genomförde racet, vilket var vårt första mål.

Totalt i racet kom vi på nionde plats av 32 startande. Sedan var förståss en pallplats vårt nästa mål, det räckte inte riktigt då vi slutade på en fjärde plats i vår klass – S2000, där 9 ekipage startade. Trots att vi missade pallen så är jag otroligt nöjd med min och mina teamkollegors insats i racet. Vet inte om det hade gjort någon skillnad ifall vi gjort färre depåstopp, då vi fick lite bekymmer med oljetrycket och blev tvungna att ta upp båten vid fyra tillfällen under söndagens 12 timmarspass.

Extra kul var att jag fick veta genom en tävlingsfunktionär som klockade tävlingen, att jag hade bäst varvtider av förarna i vår båt. Nu pratas det redan om den andra deltävlingen i Endurance VM som går 7:e juli i Augustow, Polen. Vår manager vill fortsätta med vårt framgångsrika team och välkomnar mig att köra nästa race som verkar bli ett 8-timmars lopp. Även till nästa år önskar han att jag kommer tillbaka till Rouen. Och jag ska göra allt för att få köra här igen, det har varit en otrolig upplevelse och ett oförglömligt race. Rouen 24 Hour Race är ett magiskt race som jag hoppas överlever i minst 50 år till!

Ornö Runt med udda snabbseglare

28 maj, 2012 av Jimmy Hellberg

Helgens Ornö Runt bjöd på paradväder och utmanande vindar för de 231 deltagande båtarna. Jimmy Hellberg gled genom trånga sund, sträckte ut med gennakern i 13 knop och fick hjärtat i halsgropen när han luffades upp mot land – kölen är tre meter djup. Se filmen och läs ingående story.

Ornö Runt blev en härlig segling med underbart seglarväder. Kappseglingsmässigt så började det dåligt för oss. Kryss i lätt till mellanvind i trånga vatten med massor av båtar som gjorde luften extremt turbulent och det var svårt att få fart i båten. I början blåste det så vi körde med fyllda vattenballasttankar men vi har nu lärt oss att det inte fungerar när det är trångt och man måste kunna ta blixtsnabba beslut om att slå. De ca 15 sekunderna som det tar att flytta vattnet är för lång tid och då har luckan, vridet eller vindbyn redan dragit förbi. Detta gjorde att vi många gånger kom ur fas med vindvriden som var både många och stora så vi hamnade på rejäl efterkälke. Vår största konkurrent, Aspect 40:an ”Effect” var näramre en sjömil före oss innan det var dags för rundning vid norra Ornö.

Del två av seglingen bjöd på undanvind, i början platt läns. Vår gamla gennaker från -97 är inte gjord för läns så vi skar som dårar med 90 grader skenbar vindvinkel och det verkar Pac-Man gilla. Vi gippade in närmare Ornölandet medan de flesta som låg i vår närhet gick utanför Gjusböte och Långholmen. Teorin säger ju att det borde vara mer vind närmare Ornölandet då vinden som bromsas upp där vrider vänster. Jag vet inte om vi hade bättre tryck än övriga men vi hade flyt med vriden som gjorde att vi fick bra skärning ut på Lång Tarmen. Nu hade vi ryckt ifrån ordentligt och vi seglade om båtar på löpande band då det tillfälligt vred emot och många hade problem med att bära sina spinnakrar.

Sedan blev det trångt i passagen mellan Landsätta och Krogen med rätt aggressiv segling från vår sida, för att inte fastna allt för mycket bakom plattlänsade spinnakerbåtar. Det blev lite hetsigt ombord när Hans Samuelsson i SK30 ”Deidre” svarade blixtsnabbt på vår skärning och luffade oss bra nära land vilket gjorde att åtminstone jag fick hjärtat lite i halsgropen då Pac-Man sticker 3m djupt. Då vill man inte in allt för nära land, även om Hans tyckte att ha lämnade oss gott om plats…

Nästa utmaning var att ta sig igenom den södra rundningen som också är en tajt passage mellan Österbåden och grynnorna norr om Västerbåden. Här blev det platt läns och vi var tvungna att bromsa för att inte köra in i båtarna framför som hade bildat en effektiv mur. Direkt när det öppnade upp började vi skära aggressivt igen.

Nu började vinden vrida emot och en bit fram började båtarna ta ner sina spinnakrar. Vi pumpade upp fullt med vatten för att stå emot den branta skärningen och stundtals hårda vindbyarna. Vi toppade som mest 13 knop och vår fördäckare Martin Heidendahl satt och jublade som ett barn på Gröna Lund, själv var jag mest orolig för masttoppen som inte är fullt stagad… Men både den och den gamla gennakern höll!

Sista delen upp mot mål var det kryss i 6-7 m/s och då gick vi rätt bra jämfört med båtarna runt omkring oss och till vår glädje hade vi nu kapat avståndet till Aspect 40:an rejält, som nu inte var mer än ett par hundra meter framför oss. Här var det hyfsat öppet vatten och vi hade inga problem med att tajma slagen med vattenballasten. Vi kom aldrig ikapp Aspecten helt men tillräckligt för att slå dem på beräknad tid, vilket är ett stort ”fall” i rätt riktning för oss.

Återigen slutade vi på en sjunde plats i vår startgrupp, vilket vi inte är helt nöjda med. Men vi vet att vi har mycket att lära om hur båten skall seglas. De gamla seglen ska ju också bli utbytta så småningom. När vi väl har listat ut vad Pac-Man behöver så finns det hopp om bättre båtfart och topplaceringar framöver.

Nästa äventyr blir Watski 2Star som börjar redan på onsdag!

Se resultat från Ornö Runt här.

Erlings krönika: Livsfarliga livbojar!

28 maj, 2012 av Erling Matz

“Släng livbojen i sjön! Eller hellre i grovsoporna. Om någon ramlar över bord – vilket självklart är en fasansfull upplevelse men tack och lov extremt ovanligt – är en livboj med stor sannolikhet mer till problem än till hjälp.” Erling har testat och tycker också till om olika flytvästar…

Båttidningar älskar reportage om sjösäkerhet. Djärva redaktörer hoppar i uppvärmda bassänger och testar olika typer av flytvästar – och har sedan bestämda uppfattningar om vilken som är bäst och sämst. Eller provar i en vågbildningsbassäng, också med temperarat vatten. Värdelöst!

Jag har testat man över bord seriöst två gånger. Ingen av gångerna i skarpt läge tack och lov. Men ändå betydligt mer realistiskt.

Först: Det var under en segling i Turkiet. En 45-fots båt och sex, sju båtvana i besättningen. Läns. Kanske 7-8 meter i sekunden. Jag ropade: MAN ÖVER BORD! Och hoppade i. Bara för att kolla. Båten försvann snabbt bortåt. Efter några sekunder. Rorsman svängde runt – men åt fel håll. Gipp. Storskotet for över sittbrunn och träffade en treåring på armen och i bröstet. Han flög som en trasa i famnen på sin mamma.

Jag låg i vattnet och undrade vad jag ställt till med. Tack och lov blev treåringen inte skadad – och jag kunde ta mig tillbaka ombord efter så där en kvart. Trots en kass badstege i aktern som var alldeles för kort och sånär klämde av mig fingrarna. Tänk om det hade gått ordentlig sjö!

Sen. Hanöbukten i oktober. 15-22 meter per sekund och åtta grader i vattnet. Jag hoppar över bord i sjöställ. Ingen torrdräkt eller annat trams. Ska det vara på riktigt så ska det. Det känns förvånansvärt bra. Inte skräckinjagande kallt och det går att simma. Relativt enkelt kunde jag simma fram till en räddningsstege och klättra ombord igen. Jag gjorde det fyra gånger och låg i vattnet i ungefär en timme.

1. Utan flytväst. 2. Med seglarväst. 3. Med uppblåsbar flytväst. 4. Med räddningsväst.

Enklast och tryggast kändes det i seglarväst. Näst bäst utan flytväst. I båda fallen gick det att simma och enkelt ta sig upp för räddningsstegen. Prov tre och fyra var rena katastrofen. Du förvandlas till ett på rygg flytande kolli, kan inte simma effektivt ens några meter och har mycket stora problem att klättra upp för en räddningsstege.

Och vad kan man då dra för slutsats av detta? Först: Det jag talar om är beboliga segelbåtar. Motorbåtar, små snurrebåtar, segeljollar och roddbåtar kräver ett helt annat säkerhetstänkande.

Beboliga segelbåtar används i huvudsak för familjesegling: kvinna, man, kanske barn. Och det är familjesegling detta handlar om. Barn ska alltid ha flytväst på sig ombord och på bryggor och vid stränder – i alla lägen och långt upp i tonåren! Små barn ska ha räddningsväst, tonåringar seglarväst.

Om de vuxna ska ha flytväst är, som jag ser, det ett personligt val. Känns det tryggare – självklart ska du ha flytväst. Annars beror det bland annat på båttyp, vindstyrka, vattentemperatur, tid på dygnet, seglingsvana…

Men, och det är inget personligt val – välj seglarväst. En uppblåsbar flytväst kan vara hur trendig och chick som helst ombord men är kass i vatten. Och hur man kan sätta på ett barn en uppblåsbar flytväst är obegripligt!

Blåser det rejält och sjön är grov är säkerhetssele annars bäst i kombination med seglarväst. Det gäller att till varje pris hålla sig kvar ombord! Och skulle ändå det förfärliga ske gäller det för den ensamme vuxne ombord att fatta rätt beslut. Att släppa rodret, börja trassla med en livboj fastsatt i en flytande livlina, kasta livbojen i sjön och sedan försöka segla i ett invecklat mönster för att fånga den nödställde. Glöm det! Det är metoder uppfunna av teknikmuppar som ritar vindpilar och strömtrianglar hemma vid skrivbordet men inte kan hantera en segelbåt i grov sjö.

Gör istället så här: Tryck direkt på man över bord knappen på plotter eller GPS och stå sen till rors. Vänd tillbaka. Starta motor och gå rimligt nära den nödställde – inte för nära och se till att ha honom i lovart. Om han eller hon då har en seglarväst eller ingen flytväst alls räcker det med några simtag fram till stegen, som förhoppningsvis inte är för kort eller placerad där båten rör sig som mest – alltså i aktern!

Om den nödställde har en uppblåsbar flytväst eller räddningsväst är det oändligt mycket svårare och riskablare. I hög sjö i värsta fall omöjligt. Han är då lika hjälplös som en medvetslös. Då är det sjöräddningen som gäller. De har resurser och kunskap om hur man plockar upp folk ur sjön. Men då ska den ensamme ombord larma, ge en säker position, hålla koll på den nödställde tills hjälp anländer.

Undvik det. Använd seglarväst och livlina. ”Räddningsväst är livsfarlig” sa en gång storseglaren Paul Elvstrøm. Liksom uppblåsbar flytväst och livboj skulle jag vilja tillägga.

Se filmen när Hamnen.ses Claes Olivecrona testade flytvästar. Bland annat utsatte han dem för “firehose-conditions” som seglarna i Volvo Ocean Race beskriver hårt väder till havs.

Starkt tjejteam inför Rouen 24h

7 november, 201924 maj, 2012 av Redaktionen

Bimba Sjöholm (t h) ska delta i stora båtracet “Rouen 24 h” i ett tjejteam med massor av erfarenhet. Hon är nu plats i Frankrike och kommer få äran att ta starten i det stora franska loppet som går av stapeln på lördag!

Efter att vi anlänt igår hade teamet fullt upp med media och sponsormottagning på kvällen. På bilden ovan syns (fr v) Mette, Meri-Line, Tammy och jag.

Det blev TV-intervju med franska La Chaine Normandie. Därefter blev vi varmt välkomnade av OTR’s ( vårt Teams) sponsorer och samarbetspartners som bjudits in till tillställningen. Det sägs att vi, ’Women’s Team’, är de som alla pratar om i Rouen och inom fransk båtsport just nu. Det märktes på uppslutningen till festen igår, ett 100-tal personer hade samlats för att plåta oss och båten.

Intresset från media är stort. Här intervjuas Bimba av Fransk tv.

Det känns riktigt kul att få lära känna de andra tjejerna i teamet, de är glada och duktiga. Tillsammans har vi mer än 50 års erfarenhet av att köra racerbåt. Mitt enda krav för att delta i ett tjejteam var att det skulle bestå av rutinerade förare med samma mål som jag – att vinna racet!

Taktiken för racet verkar vara att låta var förare köra ca 60-minuters intervaller, och team-managern Albert och team-operator Carl Kinder, tycks vara enade om att jag är rätt förare att få ta starten. De har båda tidigare sett mig tävla och tycker jag är erfaren och ämnad för att hantera svårigheterna som man ställs inför vid starten. Jag känner mig stolt att få vara här och hoppas på att göra mitt team stolta över min körning.

Jag kommer att få köra 2 pass på lördag.

Racets upplägg är som följer:
Lördag – 6 tim
Söndag – 12 tim
Måndag – 6 tim

Båtracing: Wow! Vilken otroligt skön känsla att äntligen få köra min F2 DAC!

7 november, 201920 maj, 2012 av Redaktionen

“Tidigare har jag kört i dryga 70 knop med en cockpit-båt, nu körde jag uppåt 100 knop i slutetpå rakorna!” Bimba är lyrisk efter första provkörningen och nu är det inte långt kvar till 24-timmars i Rouen och VM på Riddarfjärden.

Den senaste veckan har jag haft fullt upp med att rigga båten inför premiärturen som genomfördes på Norasjön igår lördag. När väl allt i båten kom på plats, kunde jag påbörja bilresan till Nora. Dock med ett viktigt depåstopp i Västerås där vi hämtade upp motorheadet som testats i bromsbänk. När vi väl fått i motorn i riggen fortsatte vi resan och anlände till Nora tidigt på kvällen.

Det var en otrolig lättnad att äntligen stå starklar inför min första provkörning i nya båten då endast 4 veckor kvarstår till STHLM Grand Prix 16-17 juni på Riddarfjärden. Det kändes även skönt att ha rattat en F2 med Optimax i åtminstone någon timme inför nästa helgs stora umaning, då jag ska köra 24-timmars racet i Rouen, Frankrike, dit jag reser nu på onsdag.

Med pirr, förväntan och ett stort gäng av supporters, sponsorer och självklart de underbara racerbåtsjuniorerna (som även de hade träningshelg) var det dags att starta och köra ut på banan. Jag tog det förstås lugnt ett par varv för att känna in mig i ekipaget och banan som jag delade med två andra F2 förare som anslutit sig till helgens träning. Det behövdes inte lång tid i båten innan jag visste hur mycket jag kunde stå på.

Tidigare har jag kört i dryga 70 knop med en cockpit båt, nu körde jag uppåt 100 knop i slutet på rakorna!

Eftersom F2 båten är knappt 2 meter längre, 200 kg tyngre och mer än dubbla hästkrafterna så gick det även att vrida om riktigt hårt i svängarna. En fantastisk känsla. Det kändes stabilt och säkert att köra och båten verkar otroligt tålig.

Nu längtar jag bara tills nästa provkörning. Lite nya inställningar och fix skall göras i båten till nästa testkörning så att jag kan få optimera min körning.

Ett stort tack till alla som funnits som stöd på vägen mot min stora F2-satsning och inte minst till teamet som gjorde en stor insats så att jag kom till Nora och fick min första provkörning i båten!

Följ min racing på:

www.facebook.com/bimbasjoholm och www.bimbaracing.com

Giregenskaperna är overkliga. Båten toppar 100 knop och det går att vrida på ratten rejält även i den farten…

Tuff kamp mellan snabbseglarna i SRS på Lidingö Runt

13 maj, 2012 av Jimmy Hellberg

Lidingö Runt är ett spännande styrkeprov och en chans för gamla båtar att mäta sig mot moderna racers. Här berättar Jimmy Hellberg (15 år gammal B&R 38) om sin kamp mot snabbseglarna i SRS-klassen och om frustrationen när segelgarderoben inte räcker till…
Foto: Oscar Morin

Lidingö Runt runt är avslutat, det startade runt 300 båtar i årets upplaga så det finns garanterat 300 versioner av vad som hände på vattnet. Men detta är en kort skildring av hur vårt race såg ut.

Vi (Pac-Man) startade i grupp 6, dvs där man hade buntat ihop alla SRS-båtar med SRS-tal 1,30 och högre. Vi hade hoppats på en bra fajt med några av de snabbaste båtarna, framförallt Rolf Tannergårds Aspect 40 ”Effect”. Men det visade sig att det denna dag inte dög att segla 80% av tiden med en liten fock på 25kvm, som dessutom har 11 år på nacken…

Vi kom iväg med de främsta i starten och kunde segla i hyfsad fri vind. Det var slör för babords halsar i ganska lätta vindar med enstaka puffar. Vår största gennaker på ca 110 kvm är rätt liten i förhållande till båten, inte så konstigt kanske med tanke på att den är sydd -97. Men den funkade ändå bra då det var slör och inte läns. Efter en stund hade vi ryckt till oss en liten ledning så allt var frid och fröjd ombord.

Här seglas det över ett grundflak och Pac-Mans 3m djupa fällköl fick fällas tillfälligt, därav bakvikten. Att stabilliteten minskade var inget problem i dagens lätta vindar.

Allt eftersom blev det brantare och det började närma sig nertagning. Vi var dom som hade nylonet uppe längst, och vi ryckte lite till på detta. Men nästa segel i garderoben är focken och det var inte max höjd som gällde. Aspecten satt sin X-Screecher som är drygt dubbelt så stor som vår fock och körde om oss som om det vore ett möte! Farr 38 ”Pandion” med genua var en annan båt som vi inte heller rådde på.

Martin Angsell med den helt kartongnya Dufour 36P kom också stormande, först med en code 1 och sedan en snygg peel till code 0. Det var som rena trollerilådan, det ena roliga seglet efter det andra poppade upp! Jag var grymt avundsjuk, och där satt vi och guppade med en ynklig fock. Det visade sig dock att det skulle bli en jämn fight mellan oss, surt bara att de har ca 6% lägre mätetal.

Pac-Man har som tidigare nämnt vattenballast. Haken med detta är att om det inte blåser över 5 m/s så är detta inte till någon nytta och då betalar man dyrt (i mätetal) för något man inte använder, ungefär som att ha en Code 0 som inte heller alltid kommer till användning. Snart var det dags för upprundning och vi hade därför förhoppningar om mer vind på kryssen över Askrikefjärden.

Men vinden lyste med sin frånvaro, istället bjöds det på regn. Två andra båtar hade nu hunnit upp oss, båda med genua. Den ena var Arcona 430 ”Zelma” och den andra var Luffe 40 ”Blå´s”. En allround båt med mycket skicklig besättning. Dock gjorde de ett misstag att gå lite väl nära Duvholmen med lite bottenkänning som följd vilket gav oss andra lite mer andrum. Tajtast race hade vi även i fortsättningen med Martin Angsells hotta Dufour 36p som har genröst tilltagen segelyta i form av maxad Fat head stor och som tidigare nämnt en arsenal av stora försegel, vilket var ett vinnande koncept i dagens lätta fluktuerande vindar, förutsatt att man kan hantera alla segelbyten på ett effektivt sätt förståss och det gjorde Martin och Co med bravur.

Emellanåt kom det några puffar på ca 4-5 m/s och genast sken Pac-Man upp men lyckan varade inte länge för vinden mojnade snart igen och började dessutom vrida mer på nord så nu blev det sträck över större delen av Askrikefjärden vilket inte gjorde saker och ting lättare för oss. Aspect 40 ”Effect” såg vi knappt längre och Farr 38 s/y Pandion hade också jobbat till sig en god lucka.

Vid Djursholm var det dags för nylonet igen men nu var det platt läns. Återigen kom Angsell och co med en stor fin gennaker med effektiv skulldra som rullade ut i lovart. De kunde gå väldigt djupt medans vi var tvungna att skära fram och tillbaka med vårt smala nylon. Det tog inte lång stund innan de var ikapp och gick om oss igen och tätt efter dem kom Luffe 40 Blå´s som gjort en stark comeback efter grundstötningen. Enda trösten var att vi lyckades hålla M34 Schkval bakom oss som ju är en ren racer och som mäter aningens högre än vad Pac-Man gör.

Vi slutade dagen som sjätte båt i mål och med en sjude plats på beräknad tid av ca 30 båtar i klassen. Wasa 41 IMS, Aitutaki klämde sig in emellan och knep sjätteplatsen på beräknad tid. Line Honuors tog Rolf Tannergårds Aspect 40, mycket snyggt seglat men de blev snuvade av Martin Angsells Dufour 36P på klassegern. Otroligt starkt av Martin att hålla så hög fart i en helt ny båt! Jag ser dem redan som favoriter inför Watski 2 Star. Andraplatsen kneps av Peter Ohlséns Luffe 40, Blå´s som om det inte vore för en mindre grundstötning verkligen hade utmanat Martin om förstaplatsen.

Summa summarum kan man säga att jag har insett att Pac-Man behöver nya hästkrafter i lättvind och att utvecklingen på gennakers har gått framåt de senaste 15 åren, tänka sig! Jag hoppas på att ha en Code 1 och en ny fock till Ornö runt, om loftet hinner med. Självklart behövs det också en ny läns-gennaker men det finns det ingen budget till i år. Eller är det viktigare med en ny gennaker och leva med den gamla focken en säsong till?

En nyttig tankeövning innan man skyller allt för mycket på material etc är att kolla hur mycket snabbare vi hade behövt segla för att spika och för oss saknades det nästan 7% i fart, dvs vi seglade upp till ett mätetal på ca 1,32 och det vore inte fair att skylla allt på materialet för det finns även en hel del utrymme för bättre segling från vår sida.

Nu tar vi nya tag och jag ser fram emot Ornö runt om två veckor och Watski 2Star veckan efter det. Det är skönt är att båten är hel och sånär som på nya segel och någon skotpunkt så är det inte så mycket akuta saker som måste fixas till innan dessa race.

Vi syns på vattnet!

Se resultat och läs mer på www.lidingorunt.se.

Code-segel var dagens melodi, här defilerar några av de snabbaste båtarna i flottan – Aspect 40 och M34.

B&R 38 Pac-Man mot konkurrenterna på Lidingö Runt 2012.

B&R 38 mot betydligt moderna konkurrenter under Lidingö Runt.
Foto: Christer Ahlbäck

B&R 38 vs Aspect 40 – heta båtar laddar inför Lidingö Runt

11 maj, 2012 av Jimmy Hellberg

Båtfeber-bloggaren Jimmy Hellberg älskar udda båtar. Nu satsar han på en B&R 38 som verkligen var före sin tid. Den har hydraulisk fällköl och vattenballast och är extremt lätt. Men största delen av utrustningen har 15 år på nacken. I torsdags togs första styrkeprovet inför Lidingö Runt mot en Aspect 40 – en modern båt helt byggd i kolfiber med nya segel. Har Jimmys gamla fula ankunge en chans? Läs mer och se filmen!

I går var vi ute i regn och rusk på Kanholmsfjärden för att sparras mot två Aspect 40. Vi kastade loss från norra Värmdö strax efter kl. fem på eftermiddagen. Vi hade runt sex distans till Kanholmsfjärden där vi hade bestämt träff med de två Aspect 40 båtarna. Det var lite som man ser på film, man bestämmer en tid och en plats för att göra upp, spännande! Frågorna var många, vad kan vi vänta oss för vind ute på ”Kanan”, vilken fock är det som gäller på kryssen, vilken gennaker är det som gäller på undanvinden och hur kommer vår mer än 15 år gamla båt stå sig mot dessa raska kolfiberbyggen?!

Väl ute på Kanan så blåste det inte mer än ca 5 m/s. Pac-Man har vattenballast om 750 liter på var sida och just runt 5 m/s går gränsen för vatten i tankarna. Men tumregeln på kryss är hellre för mycket än för lite så vi pumpade på. Vi gjorde några slag söder ut och plötsligt dök Aspecterna upp ur grårusket. De länsade med sina mäktiga gennakrar på ca 140 kvm och gav ett minst sagt respektingivande intryck. Vi öppnade bottenventilen för att tömma ur vattnet ur ballasttankarna, en process som tar ca 2 min och det känns ibland som väldigt långa 2 min. När tankarna väl var tomma så gippade vi runt och satte vår största masttopshissade gennaker på 110 kvm. Rolf Tannegårds ”Respect” gippade strax i lä och för om oss, nu låg vi sida vid sida och jagade fram i 10 knop i en byggande vind. Mot slutet av Kanholmsfjärden var det uppenbart att Pac-Man väl hängde med! Dock med reservation för att båda båtarna kanske gick en aningens högt och jagade fart istället för bästa VMG. Det är inte orimligt att Aspecten går snabbare med sin klart större genneaker på VMG-läns.

Vi rundade upp på norra Kanan och började kryssa söder ut. Vinden låg runt 6-7 m/s med byar på 8. Aspecten låg i lä något för om. Det tog någon minut innan vi hade hittat trimmet på våra, lite trötta, segel. En sak vi har gjort är att vi har kapat av de överst två metrarna på toppen av storseglet för att sy dit en större ”Fat Head”. Detta medför primärt att vi kan skota storen mycket hårdare innan den stänger i toppen och detta leder till mer förstagsspänning. Pac-Man han nämligen en B&R rigg som har varken häckstag eller backstag så storens skotning är kritisk för att minimera sagget i förstaget.

Vårt GPS-spår tydde på att vi slog aningens snävare än genom 90-grader, god höjd alltså, för avdriften om ca 4-5 grader är ju då inräknad. Farten låg på ca 7,5 knop.

Pac-Man var som en skugga till Rolfs Aspect, och ändrade varken bäring eller avstånd, återigen var det i princip dött lopp. Jag fick dock en känsla av att Apecten gick högre när det tunnade ur och jag vet att med deras ”X-Screecher”, en väldigt plan Code 0,så kryssar de väldigt snabbt i vindar under 4 m/s.

Detta segel saknas i Pac-Mans garderob så då kommer vi få pisk men samtidigt så ”kostar” ett sådant segel någon dryg hundradel i SRS vilket är surt om man inte får användning för det. Rolfs Aspect mäter 1,42 i SRS i år mot Pac-Mans 1,401. De två hundradelarna som skiljer båtarna i mätetal är inte mer än vad det skiljer i topp tio i en tajt entypsflotta så det är omöjligt att bedöma huruvida detta är helt korrekt eller ej efter några repor på Kanholmsfjärden.

Varje båt har sitt väder och sina vinklar så det kommer bli mycket en mycket spännande säsong för denna första indikation tyder på att de kommer bli tajt racing!

Foton: Gustav Morin:

Båtracing: Bimba nervös inför sitt livs längsta race – Rouen 24h

7 november, 20199 maj, 2012 av Redaktionen

I år tar jag ett stort steg framåt och kommer att delta i händelser som jag tidigare har drömt om att en dag få att delta i. ROUEN 24 timmars race, och naturligtvis steget upp till F2, med VM racet i Stockholm som kommer att vara ett mycket speciellt event för mig. Och nu är båten snart färdig för race!

Det är nära nu! Båten har fått en ny fin silvrig färg och ska i veckan bli dekalerad av www.intergraphix.se. Planerad testkörning blir 19 maj i Nora.

Det är inte bara min nya båt som snart skall köras.

Om 17 dagar är det nämligen dags för Rouen 24 Hour Race. Det börjar kännas lite nervöst, då jag för var dag som kommer inser vilken otrolig utmaning detta kommer att bli. Jag är tacksam för att jag satsat så hårt på min fysiska träning inför detta och jag ser oerhört mycket fram emot att få resa ner till Rouen och Frankrike. Förutom att få delta i detta enorma event så kommer det att bli riktigt kul att äntligen få träffa mitt team.

Självklart kommer att jag ständigt att uppdatera min blogg här på Hamnen.se men jag vill också med detta inlägg välkomna alla att besöka min egen nya websida www.bimbaracing.com för att få ännu fler nyheter och uppdateringar kring min racing.

Ni kan också följa mig på www.facebook.com/bimbasjoholm

Jag vill tacka alla mina vänner, supporters, samarbetspartners och sponsorer som gör mina drömmar till verklighet!

Nu är båten inne för lackning! Visst blir den fin!

Lidingö Runt – startskottet för årets kappseglingar

9 maj, 2012 av Jimmy Hellberg

På lördag går startskottet för Lidingö runt – den första stora regattan för säsongen för oss som seglar ”folkrace”, det vill säga SRS. Just nu är 309 båtar anmälda, vilket gör detta till ett av Sveriges största startfält och det är ju riktigt kul!

En annan kul sak som dykt upp är Avantime Cup, ett initiativ för att främja havskappseglingen i Sverige. Det hela går ut på att man väldigt enkelt anmäler sin båt och besättning på avantimecup.se och sedan kör minst fem av de sju regattor som ingår i cupen; Lidingö Runt, Ornö Runt, Sandhamn Open, ÅF Offshore Race, ORCi VM Finland, Tjörn Runt och Datacom Cup.

Att delta i cupen och slåss om prisbordet, som verkar vara något utöver det vanliga, är helt gratis så när som att man måste vara medlem i Svenska havskappseglingsförbundet.

Avantime Cup-hemsidan är riktigt snygg och jag gillar framförallt funktionen att man kan klicka och få information om varje team (förutsatt att de har valt att skriva in något om sig vilket jag hoppas att alla gör). Detta är kanon för det är ju mycket roligare om man vet lite om båtarna man möter. Jag har just anmält min båt PAC-MAN och vi har hittills planerat in fyra race i cupen.

Anmäl din båt och var med du också!

Läs mer om Lidingö Runt.

Foto: Mats Johansson

Peke, hydrauliskt uppfällbar köl och vattenballast. B&R 38:an var före sin tid. Men den har ännu inte testats på kappseglingsbanorna.

Erlings krönika: Hyra motorbåt i paradisvatten

8 maj, 2012 av Erling Matz

Vad är det som händer med vår skönseglande krönikör? Han seglar vanligen en Swede 55 – ett vackert spjut på 15 meter. Nu har han fått för sig att motorbåtskatamaraner är grejen. Håller ni med?
“Att hyra båt i varmare vatten har hittills varit seglares privilegium. Världens största båtuthyrare – Moorings vill ändra på det. Nu finns motorbåtar att hyra både i Medelhavet och i Västindien. Jag har varit i Nice och provkört de första.”

Jag har haft förmånen att få familjesegla runt om i världen. Sammanlagt har det blivit många år i Västindien, Polynesien, Seychellerna, Medelhavet, Thailand…

Alltid har det varit med en segelbåt på fyrtio, kanske femtio fot. På senare år har jag ofta valt en stabil katamaran. Inte för seglingskänslans skull, det är ganska stabbigt, men för bekvämlighetens skull.

För faktum är ju att en stor del av glädjen med att hyra båt i varmare vatten är att komma i hamn. Se nya kulturer, äta god mat, träffa människor. Hittills har detta varit seglares privilegium – men nu har båtuthyraren Moorings byggt en serie motorkatamaraner för uthyrning. För några veckor sedan var jag nere i Nice och provkörde de första.

Powercat heter den nya båttypen, men liknar mest den fula ankungen. Inget fel med det. För precis som i H C Andersens saga förvandlas den fula ankungen till en vacker svan vid närmare påseende. För här handlar det om bekvämlighet.

Moorings ingår i Tui Marine och är världens största båtuthyrare. De har 2 000 båtar i världens alla seglingsområden. Hittills har det nästan uteslutande handlat om segelbåtar. Nu ska det bli ändring på det.
Varför ska bara den som kan reva ett segel och skilja på halshorn, fallhorn och cunningham få uppleva glädjen att färdas i båt i varmare vatten? Så resonerar Moorings idag.

Därför har man tillsammans med sydafrikanska katamaranbyggaren Robertson & Caine tagit fram tre storlekar av Powercats: 37, 39 och 47 fot.

En Powercat är ingenting för den som söker en vacker båt med svepande linjer. Här regerar det praktiska vilket oftast är viktigare än estetik när det handlar om hyrbåtar i varmare vatten. Ombord finns plats för 7-12 personer, utrymmena är gigantiska och bekvämligheten enastående om man jämför med en enskrovsbåt.

Powercats finns nu att hyra i Karibien men också på närmare håll: Kroatien, Grekland och Turkiet.

Varför Powercat?
• Stora utrymmen.
• Bränslesnåla.
• Snabbare än segelkatamaranerna.
• Crusingfart 13 knop
• Motorer 2×110 hk eller 2×150 hk
• Lätta att manövrera med två motorer.
• Och vilket kanske låter underligt: Minimal tid på sjön.

Inte minst det sista är viktigt. Erfarenheten visar att segling i varmare vatten sällan sträcker sig över långa distanser. Tiden i hamn, för ankar i en vacker vik eller vid en kaj i någon exotisk by eller stad, är väl så viktig som tiden på sjön. Kanske viktigare.

Mer info: www.poseidontravel.se
www.moorings.com