Myrkrig på plottern

AIS

AIS_

Är det myrkrig? Skärmen på plottern är ett enda virrvarr av AIS-symboler. Nej, det är kappsegling och det är lördag.

Sen AIS-sändare blivit vanliga också i fritidsbåtar har de blivit allt mindre användbara. Det finns helt enkelt för många AIS-symboler på skärmen och viktig information går förlorad.

För tio år sedan kallades AIS för fattigmansradar. Med en enkel mottagare ombord i båten kunde man få information om de stora fartygen som fanns i närheten. Kurs, fart, avstånd, namn och när och på vilket avstånd man kommer att mötas. Mycket värdefull information, och fenomenalt i dimma i Bornholmsgattet eller om natten i Tyska bukten och Engelska kanalen. Om vi kom för nära någon var det bara att ropa upp för att få koll. Namnet på fartyget framgick ju av AIS-symbolen.

I dag har var och varannan nöjesbåt inte bara AIS-mottagare utan också sändare. Och det är det som är problemet. Ett stim trollingbåtar med AIS-sändare i Bornholmsgattet gör att det är omöjligt att skilja dem från livsfarliga tankers och containerfartyg. Stort blir smått och smått blir stort i en enda röra.

Varför nöjer sig inte småbåtar med en AIS-mottagare och struntar i sändare? Jag tror det finns två orsaker:

• Man tror man är säkrare om man har en sändare. Då syns man ju också på de stora fartygens skärm. Kanske, men man syns i allmänhet redan på radarn också och AIS-klutter måste förvirra också stora fartyg. Dessutom känns det mycket tryggare enligt min erfarenhet om jag håller reda på de stora fartygen och slipper litar på att de håller reda på mig. Då räcker det med en AIS-mottagare.

• Jag fruktar istället att den främsta orsaken att AIS-sändare blivit så vanliga är den alltmer utbredda sjukan att bli sedd. Inte av andra sjöfarare i första hand utan av vänner i cyberspace. Med en AIS-sändare kan kompisen hemma, mamma, pappa eller barn hålla koll på var du är. Det är bara att gå in på lämplig sida på internet och kolla. Jaha, han ligger i Nappeviken, Å hå, hon har gått till Jungfruskär. Fy fan, dom har bara 120 sjömil kvar till St. Lucia.

Jag har för mig att jag för några år sedan läste att någon av IT-gubbarna hade beställt en jättebåt som obemannad skulle kunna segla jorden runt. Allt skulle gå att sköta hemifrån data fotöljen. Styra, reva, byta olja på motorn och fiska. Ingen skulle äta upp fisken förstås men det skulle fungera och datanörden slapp bli sjösjuk.

En skröna? Jag vet inte. Men väldigt möjlig i vilket fall som helst, som alla bra skrönor.

Om vikten att hinna ljuga

Här arbetar Gustav Morin under Volvo Ocean Race 2008–2009. Satelituppkoppling gör att man inte kan få ro ens på Södra Oceanen. Ett otyg tycker Erling. 

En ljugarbänk ska finnas i varje bättre hamn. En bänk för möten, utbyte av erfarenhet eller bara en luftig diskussion om väder.

På ljugarbänken satt sjömanshustrun, oroligt väntande och spanande mot horisonten.

I dag sitter seglare där och söker kontakt – men inte med båtgrannen utan med internet. En laptop i knät, skugga på skärmen och fula ord i mun. Den djävla symbolen för wifi är blek och visar tji kontakt.

– Vi har ett litet problem med uppkopplingen, förklarar hamnkapten.

– Märker det, säger jag.

Om båtgrannar över huvud taget pratar med varandra idag handlar det om problem med uppkopplingen. Alla verkar vara beroende av att ta emot och skicka epost, twittra, tjatta, skypa, facebooka, instagramma, Youtuba och TikToka.

Och fungerar det inte blir alla galna.

När jag seglade över Atlanten första gången, det var 1993, tappade vi all kontakt med omvärlden efter ungefär 10 timmar. Sen var vi utanför VHF-teckning. Jätteskönt!

Tre veckor utan annat än mjuk passadvind, matlagning, en och annan guldmakrill som behövde rensas och fyra timmar på vakt. Och vakthållningen var enkel. Vindrodret styrde och inte en båt i sikte på 20 dagar.

Jag hann skriva en bok om sevärdheter i Sverige. Järvzoo i Järvsö, djävulsdansen på Hårgaberget och Sveriges enda sjuhåliga dass i Katthammarsvik och mycket annat. Det skulle aldrig funka idag med ständig uppkoppling via satellittelefon. Synd.

Alltså bygg fler ljugarbänkar, gör dem till internetfria zoner och glöm gärna datorn i sittbrunn. Börjar det regna tvärdör den. Det gjorde min.

Bränslecell – en smart investering?

FuelcellMed båten fullproppad av elektronik är det svårt att få strömmen att räcka till. Inte minst om man som båtfeberbloggaren saknar generator. Därför har han investerat i en bränslecell.
Här berättar han om det blev flipp eller flopp?

Min B&R 38 är utrustad med en Saildrive 280. Det är en ombyggd 4-takts utombordare från Honda på 15 hk vars främsta fördel mot en dieselinombordare är att den väger en tredjedel så mycket.

Andra fördelar är att den tar upp betydligt mindre utrymme och är tystare än en dieselmotor.

Men Saildrivemotorn har dessvärre en stor nackdel – den saknar en riktig generator.

Strömmen som kommer från laddspolen räcker inte alls till för att ladda upp min förbrukarbatteribank om 2x90Ah. Spolen är varvtalskänslig och specificerad till 10A vid fullvarv. Men faktum är att motorn sällan körs på mer än halva det varvtalet.

Solceller räcker inte
Min båt har annars en 50W solcellspanel, vilken ser till att ladda upp batterierna under veckodagarna när båten inte används. Det är ju bra men när båten används så räcker inte panelen till för att driva kyl, värmare, instrument, tv, etc. vilket resulterar i att batterierna är urladdade till 50 procent (och mer ska man aldrig dra ur vanliga bly-syra batterier) efter bara ett dygn eller två.

På försäsongen cruisingseglade jag bara några helger och ägnade jag mig mest åt kappsegling. Då klarade jag mig på strömmen som solcellerna alstrade. Men när semestern närmade sig kunde jag inte längre förtränga problemet.

Ska man vara ute i tre veckor i sträck är det inte så roligt att behöva uppsöka en hamn med landström varannan dag! Lösningen på mitt problem stavades bränslecell. 

En bränslecell är ett slags elverk utan rörliga delar. Den utnyttjar en i det närmaste ljudlös kemisk process som omvandlar metanol till el. Enda restprodukten är värme, vatten och en försumbar mängd koldioxid. En fantastisk uppfinning verkade det som!

Installation
Så här enkel är installationen. Tanken innehåller metanol som bränslecellen effektivt omvandlar till el.

Jag var ute efter den minsta och billigaste bränslecellen, kallad Efoy Comfort 80. Ordet billig och bränslecell kanske inte rimmar så bra med tanke på att den kostar ca 28 000 kr. Men börjar man räkna på det och jämför med motsvarande mängd solceller och/eller vindkraftverk så är det inte så dyrt, det är bara väldigt mycket pengar – framförallt två dagar innan semestern!

kontrollpanelen
Enkel panel för att hålla koll på elflödet – något jag tidigare ständigt behövt övervaka.

Installationen var extremt enkel – bara att koppla in plus och minus till batteribanken och ansluta bränsleledningen, avgasslangen och kontrollpanelen till själva bränslecellen.

Jag lät avgasslangen droppa ut vattnet i kölsvinet, det är väldigt små mängder det handlar om.

Det klurigaste var faktiskt att hitta ett bra ställe att montera bränslecellen på. Det var också lite otydligt i manualen åt vilket håll den skulle placeras – längdskepps eller tvärskepps?

Enligt specifikationen tål den olika stor lutning åt olika håll, vilket kan ha ganska stor betydelse i en segelbåt. Jag tolkade specifikationen som att den tål större krängning när den monteras långskepps, kontinuerligt 35gr och 45gr momentant i 10min. Jag monterade den i ett utrymme mellan toaletten och bakre stuven.

Ljudnivå
En av fördelanarna jag kunde notera direkt var att den är tyst. Eftersom det är en dörr in till toaletten så får man verkligen anstränga sig för att höra när den går. Det är inte alls så att den stör, inte ens på natten i en stilla naturhamn. Jag skulle säga att den låter något mindre än kompressorn till kylen.

Efoy bränsleceller drivs av metanol och det skall enligt manualen vara Efoys egna tankpatroner för att garantin ska gälla. Dessa patroner finns i två storlekar – fem eller tio liter. Jag skaffade en 10-liters patron som räckte på vår tre veckor långa semester och resterande helger av säsongen.

Den lilla Efoy 80 sägs leverera 80Ah/dygn vid en nominell spänning på 12V (3,3Ah @ 12,0V), men om batteribanken inte är helt slut (vilket är väldigt dåligt för batterierna) så är ju spänningen betydligt högre än 12,0V. Allt mellan 12,2-14,4volt, vilket i sin tur innebär att man inte riktigt får ut 80Ah/dygn ur bränslecellen, snarare får man nog räkna med ca 70Ah/dygn, detta lite beroende på hur man ställer in bränslecellen.

Förbrukning
I specifikationen står det att bränsleförbrukningen för alla bränsleceller, oavsett storlek, är 0,9liter per kWh men nu använder man sällan enheten Watt i förbrukning i båtar utan istället Ah (Amperetimmar) vilket är lättare att korrelera med batteribankens kapacitet som ju anges i Ah.

Watt/Volt=Ampere, så 1kWh/12V=83Ah x 0,9liter = 92Ah per liter metanol vid 12 volt. Men eftersom den genomsnittliga spänningen är högre än 12,0V så slutade förbrukningen under semestern på ca 80Ah/liter metanol.

Man kan som sagt ställa in vid vilken batterispänning bränslecellen skall starta och när den ska stanna. Standardvärdena från fabrik är start vid 12,3V och stopp vid 14,2V.

Med denna minsta bränslecellen, som ger ca 3A i kontinuerlig laddspänning, så tog det väldigt lång tid att ladda upp hela min batteribank på 180Ah, vilket är i största laget för Efoy 80 som är rekommenderad för 40-160Ah stora batteribanker.

Automatisk laddning
Av denna anledning ställde jag om bränslecellen att sluta ladda vid 13,5V vilket gör att bränslecellens cykler och bränsleförbrukning minskar betydligt. Det finns liksom ingen anledning att toppladda batterierna under semestern, det kan man göra om man kommer till ett ställe med landström, annars sköter solcellen detta när semestern är slut och båten ligger och solar i hemmahamnen.

Jag räknade från början med att bränslecellen skulle gå ungefär halva tiden, vilket den också gjorde, men det är lätt att känna friheten att man har obegränsat med ström ombord och därför börja förbruka betydligt mer ström än vad man hade tänkt från början. Av gammal vana tänkte jag alltid på hur mycket ström som förbrukades ombord och jag stängde alltid av förbrukare som inte var tvungna att vara igång. Jag var alltså lika nojig som vanligt!

Men faktum är att Efoy 80 löste våra strömproblem, en gång för alla, och inte en enda gång var vi tvungna att söka hamn med landström – trots att kylen var på dygnet runt och att vi både körde värmare och kollade på tv nästan varje kväll.

Det var väldigt skönt att inte behöva tänka på att starta motorn andra dagen när man låg i naturhamn för att ladda batterierna (vilket ändå inte hade gjort någon större skillnad utan generator). Egentligen fanns det ingen anledning att springa och titta på voltmätaren med jämna mellanrum, bränslecellen skötte sig helt automatiskt och såg till att batteribanken aldrig blev urladdad mer än 50 procent.

Ytterligare en slutsats är att om jag köpt modellen större – Efoy 140 – så hade nog min elnojja försvunnit helt.

Efoy 80  
Längd: 44 cm
Bredd 20 cm
Höjd: 29 cm
Vikt: 7 kg
Max laddström vid 12 v: 3,3 A
Bränsleförbrukning: 0,9 liter per kWh
Rek batteribank: 40-160 Ah Kont
Ljudnivå från 7 m avstånd: 25 db
Driftstemperatur: -20 – +40
Förvaringstemp: +1 – +20
Livslängd: 5 000 tim
Pris: 28 000 kr
Mer info: www.thermoprodukter.se/shop.asp

Bimba premiär i F1

Bimba_portratt

Bimba_portrattNu är jag i Kina för att köra F1 som första kvinnliga svensk! Nu är jag äntligen här i F1! Jag fick förfrågan för två veckor sedan och är enormt glad över denna chans. Att få köra F1 är en dröm som jag strävat mot.

Detta år har jag kört fyra olika klasser o båtar.. Verkligen lärorikt och enormt skoj har det varit.

Jag kommer att köra för F1 Team Sweden’s Jonas Anderssons i hans andra båt i Kina.

Nu börjar det kännas mer verkligt att jag är här för att starta i mitt första F1 lopp. Känslorna är förstås väldigt starka kring detta.

Jag har inga förväntningar på hur det ska gå, jag är här för att ha skoj och testa hur det är i F1. Funkar allt och om jag kan få till min sponsorbudget finns chansen för mig att köra de två sista racen i Abu Dhabi och Sharjah i slutet av året.

Imorgon kommer jag att testa F1 för första gången. Chansen att testa hemma inför detta race hanns inte med då jag samma dag som jag kom hem ifrån VM i Milano satte mig på flyget hit till Liuzhou, Kina.

Det blir en kort testkörning imorgon söndag och sedan på måndag är det kval för att slutligen köra Grand PRIX of China på tisdag.

Just nu jobbar teamet med att sätta ihop båtarna, motorerna och förbereda oss för racet.

Bimba

Bimba_helipic_1

Bimba_helipic_2

Bimba vurpar i F1-premiären

F1_Vurpa

F1_Vurpa
Det blev en dramatisk premiär för Bimba Sjöholm i Formel 1 i Kinesiska Liuzhou. Hon dök i en kurva och blev tvungen att bryta. Än värre var det för Shaun Torrente (bilden) som orsakade en ordentlig krasch och nu blir avstängd resten av säsongen.

Bimba lyckades inte med sin ambition att ta några VM-poäng i sin Formel 1-premiär. Hon startade som 12:e båt, gjorde en fin start och kom upp till 10:e plats. På 7:e varvet blev det en närsituation med en konkurrent vid en böj. Bimba ville avancera ytterligare en placering. Hon fick massa vattensprut på sig och var då kanske lite för ovan vid båten och tog ner den lite för mycket på vattnet så att den dök och tvärstannade. Bimba skadades inte och båten var OK, men hon kunde inte fortsätt racet. Det var jättesynd, för det hon visat på de inledande varven så körde hon jättebra.

– Dagens race är ett speciellt minne – mitt första F1 lopp. Nu vet jag att jag klarar av det, säger en inte alls nerslagen Bimba Sjöholm.

Två VM-race återstår på säsongen, frågan är om hon får någon mer chans?

– Stallchefen själv i Team Sweden, Jonas Andersson, hade inte heller han någon bra dag. Han gjorde en mindra bra start och det märktes direkt att Jonas maskin inte gick som den skulle. Det blev inte så många varv innan Jonas körde in i depån och tog upp båten.

Det var Alex Carella som hade pole position i racet och han tog ledningen före Sami Selio, som förutspått. Vid omstarten efter Bimbas haveri var många förare heta. Tävlingsledningen höll båtarna i fyra varv innan man tyckte sig ha båtarna på rätt plats. Men vid första böjen efter omstarten så krockade Selio och Torrente ihop. Selio var lite före, men Torrente hade innern och med nosen förbi finländarens akterspegel. Torrente rullade över Selio, båda hamnade på rätt köl, men var ur spel.

Det blev en ny omstart och där så attackerade fjolårets vinnare Al Qamzi italienaren Carella. Sistnämnda svarade dock och därefter så nöjde sig Abu Dhabi förare, med andraplatsen för Philippe Chiappe.

Totalt i VM-tabellen så gick nu Carella upp i ledningen före Al Hameli och Chiappe.

Det är Team Swedens Jonas Andersson som erbjöd Bimba köra i Kina, när hans ordinarie andreförare i teamet australiensaren Rhys Coles fick förhinder.

Jonas och Bimba har tidigare kört tillsammans i Team Sweden, men då körde Bimba supportklassen F4s. Det gav henne nyttig internationell rutin och efter hennes fina debutsäsong i Formel 2 i år så ville Jonas ge henne chansen. Bimba har t.o.m. kört på den här banan i Liuzhou förr. Men det var förstås med en lite klenare ekipage.

Bimba_IMG_5428_905
Läs Bimbas egna ord inför F1-premiären på hennes blogg.

Se sändningen från racet här. Bimbas vurpa syns 16 min in i inslaget.

Läs mer på F1H20.com.

Erling om hummerkok och kulturkrockar

Abu_Dabi_Nick_Dana_puff

Abu_Dabi_Nick_Dana_puff
“Kappseglare är en sällsam ras. Är det race dunstar alla drifter. Matlust. Sexlust. Lusten att umgås. Lusten att hålla sig ren. Lusten att uppföra sig som folk. Det som återstår är bara LUSTEN ATT VINNA!”Här berättar Erling Matz om ett hummerkok som krockade med kappseglartarmar.

Kanske är det OK. Så länge det är kappsegling. Men den programmerade kappseglaren hamnar i samma sinnestämning så fort han eller hon embarkerar en båt. Om det är kappsegling, transportsegling eller familjesegling spelar ingen någon roll.

Har någon hört talas om en kappseglare i världsklass som också är en framgångsrik familjeseglare med lycklig man/fru och glada barn i samma båt. Inte jag.

Nu var det transportsegling som gällde. En 50-fotare skulle från Inverness i Skottland till Orust via Orkney och Fair Isle. Avstamp tog vi hos Old Pulteney Distillery i Wick, Skottlands nordligaste whiskydestilleri. Det har Robin Knox-Johnston som affischnamn, så det var OK. ”Genuine Maritime Malt”.

Sen Pentland Firth, ett av världens värsta vatten. Eller som brittiska Reeds, alla tidvattenseglares bibel, formulerar det: ”The Pentland Firth is a dangerous area for all craft, tidal flows reach 12 knots.” Men skotska kulingen skulle inte drabba oss förrän om 32 timmar och då måste vi vara framme i Kirkwall på Orkney. Upp med gennaker och iväg.

Ombord var jag och två av Sveriges i särklass mest erfarna havskappseglare. Volvo Ocean Race, Whitbread Around the World Race, dödsstormen i Fastnet 1979. You name it – de var med.

Det gick undan, obekvämt naturligtvis men OK. Kappseglare driver som sagt alltid båten maximalt. Mitt ute på Pentland Firth siktade jag en fiskebåt. Hummerfiskare! Vore det inte gott med nykokt hummer och Beurre Blanc sås till lunch. Visst, vi seglade upp, bärgade gennaker och stor och köpte en låda billigt med tre humrar och ett gäng krabbor.

Jag hade redan kollat att kastrullen i båten var tillräckligt stor om man kokar en hummer i taget. 12 minuter brukar vara lagom för en mellanstor och vattnet kan man ta direkt ur havet.

Trettio sekunder senare var gennakern uppe igen och jag höll på att få hummer, kokande vatten, hackad charlottenlök och smält smör över mig. Hade väl kanske inte spelat så stor roll i och för sig eftersom jag hade sjöställsbrallorna på. Men det hade inte blivit någon ball lunch.

Jag vrålade nerifrån byssan, men de två i sittbrunn förstod ingenting. Vi måste ju segla. Inget hjälpte förrän jag ställde ultimatum. Ner med gennaker, reva storen och upp med ett litet försegel. Annars ingen hummer.

Hot fungerar både på kappseglare och barn. Humrarna blev utmärkta. Men mina kappseglarkompisar förstod egentligen ingenting. För en båt måste ju drivas maximalt.

//Erling Matz

Åland Race – sista vinstchansen i år

Pac-Man_JImmy_Hellberg

Pac-Man_JImmy_HellbergPå torsdag kväll går starten för årets sista havskör på Ostkusten. Vi från Hamnen.se kommer att segla tillsammans med båtfeberbloggaren Jimmy Hellberg. Det kommer att bli en hård kamp som vi livesänder här på torsdag kväll. Pac-Man startar 21.49 från Dalarö.

Sista racet för säsongen, i alla fall för Pac-Man. Vi har haft en helt ok serie med båten detta första år, det har dock bara blivet en pallplats, det var på Harken Solo Challenge där jag seglade båten solo. Inte helt konstigt med tanke på att båten inte seglar så värst mycket långsammare utan besättning på kanten, tack vare vattenballastsystemet om 750 liter på var sida

Årets surprise var Hyundai Cup där jag tycket att vi seglade ett mycket bra race men 26:e platsen skvallrar om att det inte är helt lätt att segla upp till respittalet i vindar under ca 6m/s, dvs när vi inte använder vattenballasten. Mer träning och eventuell utveckling av mer kraftfulla segel behövs således.

Åland Race startar vid östra stendörren, mellan jungfru- och Ingaröfjärden och går sedan hela vägen upp i farleden till Tjärvens fyr för att sedan ta rutten rätt över Ålands hav till Mariehamn, totalt 74 distans. Just nu ser prognosen rätt bra ut för vår del med undanvind hela vägen men om vi har otur så blir det för platt vilket inte är bra med vår rätt lilla gennaker. Vindstyrkan ser ut att vara runt 6-8 m/s, vilket väl är helt ok förutsatt att skärningen är tillräcklig. Förra året var Wasa 55:an Vindile snabbast i den mycket hårda vinden på upp till 17 m/s. Jag seglade då på Per Svanbergs Omega 36:a som vi tog en tredjeplats med. Med full stor och Spinnaker toppade vi nästan 17knop(!), en resa som jag sent kommer att glömma. Sådana förhållanden skulle vara perfekta för Pac-Man men det blir betydligt lättare i år.

Än så länge är inte startlistan officiell men jag gissar att de vanliga båtarna är med och då är det återigen X-362 Valkyria, som var tvåa förra året, Vindile som jag redan nämnt och Pers undanvindsoptimerade Omega 36 som nog blir farliga i år igen. Ulf Brändström kommer segla sin Pacer 27 Sport och som namnet antyder så är det en sportbåt med sin absoluta sweetspot på hård undanvind. Frågan är om vinden blir tillräckligt hård för Ulf så att han når full planing, i så fall har han stora chanser att skära mållinjen först i Mariehamn på fredagsmorgonen.

Alla ovan nämnda båtar har SRS-tal runt 1,24-1,27 så de kommer alla att starta hyfsat nära varandra, gissningsvis runt 21-tiden på torsdag kväll. Alla har troligen AIS så man kan nog följa dem i kampen om förstaplatsen (se här). Pac-Man mäter betydligt högre med 1,401 och kommer därför att starta nästan två timmar efter dessa båtar. Och det kan bli tufft, inte minst eftersom prognosen ser ut att vara avtagande under natten. Jag har haft lite problem med min AIS och hoppas på att få igång den igen men oavsett så kommer vi att livesända och kommentera hela racet. Vår kamera har IR-belysning så ni kan följa oss hela natten och se när Pac-Man förhoppningsvis vinner sitt första race!

Mer om racet här.

Sagan om den okända ön

Sagan om den okända ön - Erlings Krönika

Sagan om den okända ön - Erlings KrönikaDet finns en bok som alltid finns i vår båt och som jag läst om och om igen, varje sommar i över tio år. Den är skriven av den portugisiske nobelpristagaren José Saramago och heter ”Sagan om den okända ön”. ”O conto da ilha desconhecida” på portugisiska.

 

Liten. Röd. 38 sidor. Och bland det innehållsrikaste och vackraste som skrivits om båt, hav , kärlek, längtan och alla äkta båtälskares drift att söka nya världar – i skärgården, på världshaven eller kanske inombords.

Första meningen är: ”En man kom och knackade på kungens port och sade, Ge mig en båt”.
Men det var fel port. Kungen var bara intresserad av Gåvornas port, av att motta gåvor, belöningar och uppskattning. Men vår man knackade på Porten för petitioner. Han ville ha, inte ge.

Redan på sidan tio får han träffa kungen. Det berodde inte på att kungen var nyfiken utan för att folk som bodde nära Petitionernas port började klaga över slamret av portkläppen i brons.

Vad är det du vill? Frågade kungen. Ge mig en båt! Sa mannen.
”Och varför vill du ha en båt, kan man få veta det,” sa kungen.
”För att ge mig ut och söka efter den okända ön, svarade mannen. Vad då för en okänd ö, frågade kungen och höll sig för skratt, som om det var en komplett galning han hade framför sig, en galning med mani på segling som det inte vore bra att säga emot så här i början, Den okända ön, upprepade mannen, Nonsens, det finns längre några okända öar, Vem har sagt dig det, kung, att det inte finns okända öar längre, De finns på kartorna allesammans, På kartorna finns bara de kända öarna, Och vad är det för en okänd ö som du vill söka, Om jag kunde säga dig det, då vore den inte okänd, Av vem har du hört talas om den, frågade kungen, som nu var allvarligare, Inte av någon,”

38 sidor, märklig kommaterad och nästan utan punkter och författad till en världsutställning i Lissabon på temat Oceanerna (bara en sån sak).

LÄS DEN!

Vackra båtar och andra

Erling Matz seglar sin Swede 55 Elisa“Visst är det konstigt att människor uppskattar vackra båtar men köper fula.” Det skriver spjutbåtsfrälste Erling Matz. Här analyserar han den moderna båtmänniskan och undrar om folk tappat känslan för form.

 Han står på andra sidan hamnbassängen och plockar fram kameran. Jag sitter i sittbrunn och äter biff med lök. Vet inte riktigt vad som är bäst: Tugga. Titta. Le.

Nej, det är inte mig han är intresserad av utan båten. Lång, smal och röd. Ett tjuvlarm hoppar igång. Han fortsätter plåta. Vinden är frisk. Bramsegelkultje, sa man förr. Kanske 12 meter per sekund. Troligen är det vinden som satt igång tjuvlarmet. Båten verkar dyr och ägaren med fru är väl uppe och petar i sig en entrecote och något dyrt vin?

DGGGD är tonerna i tjuvlarmet.

Fotomannen verkar nöjd. Säkert lägger han ut bilderna på sin blogg. Och skriver: ”Jag var nere i hamnen vid 18-tiden. Titta vilken läcker båt som låg där. ” Och på bilden, alltså min båt, inte tjuvlarmmannens 8 miljoners. Och några miljarder människor jorden runt kan titta på mig när jag äter biff med lök – och på båten.

Visst är det konstigt att människor uppskattar vackra båtar men köper fula.I varje hamn där vi lägger till kommer människor fram och säger: ”Vilken vacker och slank båt. Hur gammal är den? Finns det många?”Fantastiskt roligt naturligtvis. ”Tackar”, säger jag och berättar. Byggd 1976.

Swede 55 broschyr från 1976

Men det blev för mycket plast och för lite utrymme. Man bygger inte sådana här båtar längre. Kanske tar vi också fram broschyren från -76 och visar: ”A new, very fast one- design class yacht. ” En lite amatörmässig broschyr på stapplig skolsvenska och typiskt svenskt båtsjuttiotal.

Och frågar sen: ”Och vad har du för båt?”
”En Sun Odysse 505.”
”Lite kort kanske”, säger jag.
”Ja, men salongen har en fantastisk volym”, berättar då ägaren stolt. ”Och vi har fyra toaletter. Alla med dusch.”

Den förträfflige Per Wermelin, Sveriges kanske skickligaste båtrenoverare, sa till mig en gång för länge sedan: 

”När du har förtöjt ska du ta en liten promenad och sen vända dig om och titta på din båt. Kan du då tänka: Vilken vacker båt jag har. Då har du valt rätt!”
Men – kanske säger Sun Odysse mannen just så när han tittar på sin båt. ”Vilket språng. Vilken harmonisk rigg. Vilken läcker bred häck. Och två stora rattar.”

Pryltester och rekordstor kappsegling

PacMan_naturhamn

PacMan_naturhamn Båtfeberbloggaren Jimmy Hellberg är tillbaka efter en skön båtsemester. Han har hårdtestat både handhållna plottrar och bränslecellen Efoy Comfort 80. Mer om detta i kommande bloginlägg. Nu laddar han inför höstens race. Läs mer!

Först ut bland kappseglingarna för oss vanliga dödliga som inte snor runt i en blixtsnabb Farr 30 på VM är Harken Solo Challenge där jag själv är med och arrangerar. Detta är ett litet event med minimala resurser men trots att vi har fått en del sena avhopp ser vi ut att bli Europas största solorace med nästan 80 startande båtar! Kolla in hemsidan www.no-crew.se. För mer info. Det kommer också gå att följa seglingen LIVE från min B&R 38 ”PAC-MAN” och Mikael Rykings X-332 ”Net1”. Sändningen publiceras här på Hamnen.se.

En annan tävling som jag tänker segla är Hyundai Cup, som går av stapeln nästa helg i Nynäshamn. Nynäs satsar hårt på segling och man har byggt ut hamnen ytterligare, snart ett riktigt seglarmecka. Gänget bakom kuppen satsar stenhårt på att få detta till en riktigt rolig och bra kappsegling. Förstapriset är, som tidigare år, en sprillans ny bil! Förra året gjorde man en lite tabbe och utnämnde fel båt som vinnare, när man sedan insåg sitt misstag så ordnade man fram ytterligare en ny bil till de verkliga vinnarna, snacka om välvilja. Ett sådant event får man ju bara inte missa!

Vidare anordnar de en riktigt bra seglarfest efter regattan och även på fredagen innan ser de till ordna med liveband, mat och öl. I morgon är sista anmälningsdag till ordinarie avgift på 500kr.