Undvik katastrof med hjälp av kastlina

MOBLINE - räddningslina vid man överbordEn stilla kvällssegling kan snabbt vändas till nödläge om en besättningsman faller överbord. Jimmy Hellberg berättar om sina upplevelser i ämnet och ger sitt bästa tips på hur man snabbt räddar en nödställd.

 

Johan Granath skrev nyligen några läsvärda rader på sin blogg om sin erfarenhet av att trilla över bord.

Jag har själv trillat överbord men blev liksom Johan snabbt uppfiskad av en kompetent besättning (tack Sten Göransson). Allt gick bra tack vare kastlinan som jag här vill slå ett slag för.

Det rådde kuling i Stockholms skärgård och jag och min seglarkamrat Sten var ute och seglade vår Elvström 717. Vi hade tagit ner storen helt och seglade bara på minsta focken. Det var kryss och just efter ett slag så vred vinden kraftig, som den så ofta gör i skärgården. Vi fick ordentligt med backvind i focken, båten krängde till kraftigt “åt fel håll” och jag tappade balansen, trots att jag satt ner.  Jag föll bakåt och gled ut under det 45 cm höga mantåget rätt ut i drickat.

Sten var blixtsnabb med att fånga rodret som jag just släppt och styrde runt båten, helt enligt skolboken. När han var hyfsat nära mig sträckte han sig efter hästskobojen, men jag skrek “skit i den, släng i en lina istället!”. Sten lydde order och mindre än en minut senare var jag ombord igen.

Bästa hjälpen
Jag tycker att kastlinan är den viktigaste säkerhetsprylen som finns ombord, förutsatt att den nödställde är vid medvetande och kan simma, annars tippar jag att det är flytvästen som är bäst.

Kastlinan ska alltid finnas lätt tillgänglig, redo för användning, på alla båtar. Rätt använd underlättar den otroligt mycket vid man-över-bord-incidenter och kan vara skillnaden mellan liv och död. Inte minst på våren när det är riktigt kallt i vattnet och tiden man har på sig innan man blir förlamad av kylan är kortare än man tror.

Ute på Östersjön är det bara sju grader i vattnet till långt in på senvåren. Då tar det mindre än fem minuter innan man börjar domna bort i extremiteterna. Något att tänka på för alla som deltar i shorthandedseglingar som Seapilot 2Star.

Rätt typ av lina
Se till att kastlinan är lätt åtkomlig och se till att ha en kastlina med sling som den nödställde kan dra runt sig, det underlättar massor när kroppen börjar domna bort!

Till i år har den gamla hederliga “Hansalinan” fått en uppföljare med några nya bra funktioner som sling och dubbla band som fungerar som handtag. Kolla in mobline.se för mer info.

Sist men inte minst är det viktigt att öva man-över-bord, så att alla ombord verkligen vet hur båt och säkerhetsprylar fungerar när det blir skarpt läge.

Här förevisar Odd Lindqvist kastlinan under våra livesändningar från Allt för sjön 2013.

Om att avliva en myt

Tavla av Jenny Lind

Unga, fulla drullar på väg till krogen i Sandhamn eller Marstrand är livsfarliga. De kör ihjäl sig själva och andra. Sån är myten. Men den är fel, fel, fel.

Det fanns en tid då vi gjorde oss löjliga över korkade militärer. Vi berättade historier om löjtnanten som övade anfall i kuperad terräng med sina nyinkallade rekryter. ”Om kartan inte stämmer med verkligheten är det kartan som gäller”, dånade löjtnanten och pekade med hela handen.

I dag finns inte så många korkade militärer längre, officerare är en utrotningshotad art. Deras roll har med framgång övertagits av väl så korkade byråkrater och politiker. Några exempel:

Förra året omkom 23 personer i samband med olyckor med fritidsbåtar. Året innan var det 40. Aldrig har så få omkommit på sjön som 2012. Det är ett glädjande All Time Low. Det ligger till och med under det mål Transportstyrelsens satt upp för år 2020.

Titta på diagrammet här under. Det visar antalet omkomna 1971-2012. Antalet omkomna har minskat från cirka 120 år 1971 till dagens 23. Det är bara att innerligt hoppas att den låga siffran också kommer att hålla år 2013.

Diagram över antalet omkomna till sjöss 1917-2012

Vilka är det då som omkommer i samband med olyckor till sjöss. Den myt som sprids av politiker, myndigheter och tidningar är: Unga och fulla i muskelbåtar. De kör ihjäl sig själva och andra eller drullar över bord och drunknar. Handlar det sen om en tidningsartikel illustreras den gärna med en båt som i hög fart dragit upp på land.

I själva verket ser det ut så här.
Stockholms skärgård (0 omkomna)
Bohusläns skärgård (3 omkomna)
Öppet hav (0 omkomna).
Insjöar (16 omkomna)

Titta sen på kartan över var olyckorna har skett. De flesta prickar ligger i Mellansveriges insjöar: Hälsingland, Gästrikland och Dalarna.

karta över omkomna

Fakta om åldersfördelningen är lika mytknäckande. Ingen av de omkomna var under 25 år. Men långt mer än hälften var över sextio år, hela 15 stycken.

Ålder omkomna

Lite förenklat kan man alltså säga att de som omkommer i samband med båtolyckor är en pensionerad man över sextio. Och han är ute i en liten båt i en insjö. Viktiga fakta som politiker, myndigheter och journalister måste ta till sig.

Roddbåt - foto Carina Lernhagen Matz

What shall we do with the drunken sailor?

full sjöman - alkohol på sjön

Erling Matz hetsar upp sig över alkohollagen och refererar bland annat till den hetsiga debzttan som rådde när alkohollagen i biltrafiken ändrades från 0,5 till 0,2 promille.

Sex av tio som omkommer i samband med båtolyckor har alkohol i blodet sägs det. Den som gör det lätt för sig, alltså Transportstyrelsen, Kustbevakning, Sjösäkerhetsrådet och diverse nykterister, drar slutsatsen: Alkohol och båtliv är en livsfarlig kombination och påstår/antyder samtidigt: Alkohol förorsakar sex av tio båtolyckor med dödlig utgång, alltså sextio procent av båtolyckorna.

Men så enkelt är det inte. Första frågan måste bli: Vad berodde olyckan på? Var det alkoholen? Eller var det kanske ålder, väder eller allmän oförsiktighet?

Först ett citat:
”Det finns ett starkt samband mellan alkoholintag och olycksrisk. Man kan av detta faktum förledas att tro att alkoholpåverkade båtförare har stor betydelse för mängden av olycksfall till sjöss, och man kan också få för sig att en minskning av alkoholförtäringen bland båtförare skulle vara ett sätt att kraftigt minska antalet olyckshändelser. Riktigt så enkelt är det dock inte.”

Nej, det är inte jag som påstår detta utan den förträfflige professorn i kriminologi, Leif GW Persson. Av en händelse hittade jag hans bok ”Brottstycken”. Det är en antologi bestående av artiklar som han skrev för 20-30 år sedan. Citatet kommer från en artikel i Dagens Nyheter i april 1989. Egentligen handlar den om biltrafik och skrevs då debatten var vild om att sänka gränsen från 0,5 till 0,2 promille. Vild och osaklig, tyckte GW.

Det jag har gjort är bara att ändra ordet bil till båt – förlåt professorn – för precis samma resonemang kan föras kring den promillegräns som infördes för båt 2010, alltså 0,2 promille.
Leif GW igen:

”Alla svårare olyckor vållas av personer som redan ligger inom det straffbara området och de är i regel mycket berusade.”

Stämmer precis. Redan innan den ogenomtänkta 0,2 promillelagen infördes för båt fanns en alldeles utmärkt lag. Den var enkel och rak och sa: Det är straffbart att köra båt om du är så berusad att du innebär en fara för dig själv eller andra. En promillegräns fanns också. Den var satt vid 1,0 promille och då betraktades det som grovt sjöfylleri.

Full sjöman - alkohol till sjöss

I DN-artikeln för Leif GW dessutom ett intressant resonemang kring vad kontrollerna fick kosta. Han menar helt rätt att denna kostnad måste ställas i relation till vad pengarna skulle kunna användas till istället. Kustbevakningen gör mellan 2 000 och 3 000 så kallade sållningsprov varje år, alltså alkoholtester utan skälig misstanke. Hur många miljoner kostar detta? Är det ett vettigt sätt att använda kustbevakningens dyra personal och fartyg till detta.

En viktig straffrättslig princip säger: För att kunna bestraffa ett beteende måste vi kunna visa att beteendet är skadligt. Om inte är lagen onödig och vad värre är, den skadar rättsmedvetandet.

Ingen har ännu visat att 0,2-promille lagen påverkar sjösäkerheten. Att det har kostat en massa pengar är lättare att visa. Nu har lagen funnits i tre år och det är hög tid att resultatet utvärderas. Självfallet ska en sådan utvärdering inte göras av de parter som ”tjänar” på lagen (får mer resurser och pengar) alltså kustbevakning, polis och Transportstyrelse. Utvärderingen måste göras av en oberoende forskare eller institution. Det finns alltför många exempel på utvärderingar som riggats, missbrukats och misstolkats.

Sjöman som dricker

Töntarna på Trafikkontoret

Danviksbron - foto Carina Lernhagen MatzDanviksbron i Stockholm är stängd hela sommaren. Högsta masthöjd för att ta sig från Mälaren till Saltsjön i Stockholm är 11,8 meter. Det har Trafikkontoret bestämt. Bönder! Säger jag.

Bönderna bestämmer i Sverige. Det visste Gustav Vasa och Gustav II Adolf. Och det vet jag. Läs lite historia och du kommer att hitta tusentals exempel. I dag handlar det om bondeskogsägare, bondejägare och bondekooperation som styr och ställer i riksdag och regering och som lobbar framgångsrikt. Den som värnar om båtliv och sjöfart är en loser redan från början.

Danviksbron är senaste exemplet. Sen den 4 mars kan den inte öppnas. Så kommer det att vara fram till den 27 september. Hela båtsäsongen alltså.

Varför då? Bron behöver förstärkas, säger Trafikkontoret i Stockholm.

Varför då? Vi ska köra 360 000 ton sprängsten från Katarinaberget.

Varför då? För att i vi ska bygga en ny bussterminal i Katarinaberget i samband med att Slussen byggs om.

Varför under sommaren? Vi vill störa biltrafiken så lite som möjligt. Det är ett val mellan bil och båt.

Det sista är förmodligen det sannaste svar Trafikkontoret lämnat under de senaste femhundra åren – jag menar Gustav Vasa skulle kunna ha sagt det samma. När bönder får välja mellan bil och båt är valet lätt: Det blir bil, buss, häst eller traktor.

Medan reparationen pågår har en fil på Danviksbron stängts av för biltrafik. Det är lite knöligt för bilister som kommer från Nacka och Värmdö. Men blir köerna långa finns en liten omväg på ett par kilometer via Hammarby. Omvägen tar kanske tio minuter extra. Det borde fungera lika bra under vintern som under sommaren.

Danviksbron - foto Carina Lernhagen Matz

Och hur drabbar det då en segelbåtsägare? Maximal masthöjd under sommaren är 11,8 meter. En folkbåt med vindex klarar sig. Större båtar som har bryggplats på Mälarsidan och vill ut i Stockholms mellanskärgård får göra en nätt omväg via Södertälje. Och det är 10 000-tals båtar. Omvägen är på så där etthundra sjömil, alltså 17 timmar nonstop med sex knop. I realiteten handlar det om två-tre dygn. Och detta för att en bilist ska slippa en omväg på tio minuter!

Vi har satt upp en mastkran på båda sidor om bron, tröstar Trafikkontoret. O´hoj, säger jag. Att ta loss vant och stag, elkablar till lanternor, vindinstrument, däcksbelysning och kanske radar, surra masten säkert ombord och sen sätta tillbaka allt ihop igen och trimma riggen tar minst en dag – förmodligen två. Plus risken att någonting går sönder. Det är ungefär lika intelligent som att be bilisterna skruva isär bilen och bära den över bron i konsumkassar för att minska påfrestningen på brobalkarna.

Befängt. Men det är egentligen inte det värsta.

Om nu 360 000 ton sten ska fraktas från Katarinaberget, varför inte göra det med pråmar? Katarinaberget ligger bokstavligt talat ett stenkast från Stadsgårdskajen. Från stadsgårdskajen har under hundratals år fraktats miljontals ton varor till och från Stockholm. På 60-talet jobbade jag själv som hamnarbetare och lossade gatsten just här. Två stenar i taget. Och kajen är intakt och stabil till skillnad från Danviksbron.

Men bönder föredrar naturligtvis lastbil framför lastpråm. Det gör varken jag eller miljön.

Och varför har inte Saltsjö-Mälarens Båtförbund, SBU, Kryssarklubben, Seglarförbundet och alla båtklubbar i Stockholm protesterat. Varför har de inte blockerat Danviksbron med gamla segelsäckar eller i alla fall fört ett jävla liv?

Saltsjö-Mälarens Båtförbund är den enda organisation som tillfrågats. I en remiss har de svarat: ”SMBF kan inte acceptera att bron inte kan öppnas under tiden juni-augusti.” Naturligtvis lyssnade inte Trafikkontoret.

Att reparera Danviksbron under sommaren och stoppa alla segelbåtar är som att förbjuda älgjakten under en säsong. Men då skulle det säkert bli skottlossning. Nu blev det 13 ord i ett remissvar.

Foton: Carina Lernhagen Matz

Rapport från Ornö Runt

Ornö runt Frisk vind och massor av skickliga besättningar. Här är Håkans berättelse med kamp mot både Arcona- och X-båtar.

Årets Ornö Runt är också årets andra stora kappsegling i tur efter Lidingö Runt. En segling som många vill vara med på även om årets upplaga gått ner i deltagarantal.  Sannolikt har den sena våren spelat in då en hel del båtar fortfarande står på land. Både Lidingö Runt och Ornö Runt är lite av uppstartsseglingar inför de stora seglingarna som kommer senare under sommaren och där naturligtvis Gotland Runt (som jag föredrar att kalla den seglingen) för många är den stora seglingshändelsen under året.

För mig är Ornö Runt bara en av de seglingar jag absolut vill vara med på. Det är en uppskruvning av förhoppningar efter Lidingö Runt och det har hunnit bli lite varmare i luften.

Tufft mot storbåtarna
Årets upplaga var inget undantag. Vädret var kalas och ingen kunde klaga på vinden som för vår del på Testarossa gärna kunde ha fått varit lite svagare, då vi får svårt att göra oss gällande mot alla större båtar som mäter ungefär lika mycket som Testarossan.  
 
Seglingsmässigt var det rena propagandaseglingen. Vackert väder, mycket vind och otaliga duktiga besättningar. Ornö Runt visar verkligen vilken mängd av urskickliga besättningar det finns i Sverige. Det är fantastiskt att se så många olika båttyper som seglar så skickligt av sina besättningar som seglar sina båtar år efter år och kan dem utan och innan. Ett bra exempel är X-99,an Tax Free som alltid seglar på högsta nivå. Det finns hur många exempel som helst men Tax Free får utgöra ett utmärkt exempel.

Kamp mot Arcona 340 
Vinden var frisk från NO som därmed bjöd på en fin kryss upp till norra udden och sedan en lång läns utanför Ornö. Avslutnigskryssen upp mot mål blev som vanligt avgörande för många. Att Staffan Larsson med sin Arcona 340 skulle bli farlig i det friska vädret visste vi. Staffan tillhör de mest begåvade skärgårdsrävar jag seglat med och hans Arcona är verkligen vass i friskt väder med sitt höga rätande moment. Att Staffan skulle gå så bra att han vann totalt var kanske ingen överraskning men i alla fall ett bevis på kompetensen på den båten.

Eftersom det blev friskt väder skulle man vilja säga att det var typiskt storbåtsväder men då ska man veta att den gamla Scampi-räven Boj-Boj blev tvåa totalt. Sedan är det en vild blandning av toppbesättningar och helt olika typer och storlekar av båtar i olika åldrar.
 
På Testarossa hade vi ingen bra förberedelse innan seglingen med ett motorhaveri som tog tid och energi innan start. Dessutom två återbud av besättning i sista stund. Två gamla Dalaröbor kom dock till hjälp i sista stund. Inte så lätt att kliva ombord på en båt man aldrig seglat när det är så friskt väder. Många tampar att snabbt lära sig gjorde någon eller några manövrar lite onödigt dramatiska. Bra jobbat i alla fall grabbar. En tredje plats i klassen efter omöjliga Staffan som alltså vann totalt och därefter alltid farliga X-362:an Valcyria som blev fyra totalt gör vår pallplacering helt OK.
 
Bommen i huvudet
Några större dramatiska händelser upplevde vi inte men efteråt ryktades om att någon fått bommen i huvudet och behövde läkarvård. Säg den sport som är ofarlig. Kanske schack då om det räknas till sport? Kanske mer intelligensgymnastik. Att segla bra kräver dock både intelligens och gymnastisk färdighet.
 
Tyvärr han vi, med anledning av bland annat motorproblem, inte stanna på prisutdelningen men vi är säkra på att kvällen bjöd på sedvanligt avancerat eftersnack om kryssvinklar, skärningar och otur här och där. Allt som det ska innan whiskyn får ge vinstrus eller tröst där det passar.
 
Vi på Tetstarossa vill tacka för en utmärkt segling och ser redan fram mot nästa år. Nu gäller Roslagen Race som också tillhör favoriterna.

Om jag bara fick fiska med ett bete

LC Shaker shad

Fiske och prylar är något som går hand i hand. Det behövs inte alltid men ibland kan det också skänka en ett extra ess till rockärmen när fisket är som svårast. Men om jag bara fick välja ett bete vilket skulle det vara.

LC Shaker shad

Denna klassiska jigg kallas för shad-jigg. Den ser inte mycket ut för världen men de är riktigt bra på att ta fisk. Den fungerar i alla tider under året och fångar de flesta fisksorter. De två större modellerna på 10-12 cm och 16-18 cm är fenomenala i jakten på gös och gädda.

Personligen fiskar jag oftast med blå eller grön rygg med inslag av glitter och vit mage. Det är de två färgerna som jag tar markant mest fisk med. Det märket som jag brukar fiska med är LC Shaker Shad. Den jiggen är gjord av väldigt mjukt gummi och har en stor paddel, vilket bidrar till mer rörelse bra gång i vattnet.

Shad-jiggen går ockå att fiska med på otaliga sätt med. Söker man fisken på djupet tacklar man på krok med tyngre huvud för att effektivast kunna fiska den längs med botten och vice versa, ett lätt huvud för att fiska den grunt över växtligheten på grundflak.

Oändligt med stor fisk har tagits med denna typ av jigg och sitter den på linändan kan ni vara säkra på att ni fiskar med något som fungerar överallt. Det perfekta betet att ha med sig ut på t ex segelbåten i sommar.

Kasta lugnt,

Fredrik Bäck, Fiskeguide och jiggelo

www.trosafiskeguide.se

Knepen för att fånga skärgårdsgäddorna

Trosa fiskeguideEnstaka gäddor kan man finna nästan varsomhelst i hela skärgården men för att fånga många varje gång man är ute krävs lite mer specifika kunskaper.

Som alltid med fiske så finns det inga regler för att lyckas, men genom att ha kunskapen om var de bästa platserna bör vara, kan man enkelt öka antalet gäddor i båten. På våren kommer gäddan in för att leka (lägga sin rom), och då finns mest gädda i eller i utkanten av deras lekvikar. Enkla kännetecken för lekvikar är grunda vikar med stora områden av 0,5-2 m djup som har stor växtlighet av vass eller liknande.Vattnet får gärna var grumligt, det ökar chansen till att ta stor gädda, då denna föredrar att gå in i vikar med grumligare vatten. Här hittar man gäddan från december till början av juni.

Under sommarmånaderna, juni till september, drar sig gäddan utåt från lekvikarna. Att hitta aktiv gädda då är enkelt eftersom det är gäddans aktivaste period. Vill man ha stora antal under sommaren brukar det vara effektivast att fiska av stora grundflak (2-5 m) med anslutande djupt vatten, då gäddan gillar att jaga på grunt vatten. Ett exempel på en bra plats är en stor vik som generellt håller stora djup och vid en plats grundar upp, där finns det oftast mycket gädda på det grundare partiet. 

Även om sommaren är gäddans mest aktiva tid kan det vara svårt fånga de riktigt stora madamerna i skärgården, då de ofta har gått och ställt sig i djupen och därav kan vara svår att hitta. Bäst chans att ta stor gädda under dessa månader är att fiska av grynnor och djupkanter där mycket strömming passerar. Gäddor som går efter strömmingen växer sig stora men är svår lokalisera.

På hösten vid oktober-december börjar gäddan återigen drar sig in längre i skärgården, i takt med att vattentemperaturen faller. Att söka gädda in mot lekvikarna fungerar men effektivast fiske brukar jag ha vid djupvassar och djupkanter utanför lekvikarna.

På med ekolodet,

Fredrik Bäck, Fiskeguide med gäddnäsa

www.Trosafiskeguide.se

Jimmy sågar av kölen för mer fart

Att vår bloggare Jimmy Hellberg lider av båtfeber råder det inga tvivel om. Här beskriver han årets uppgraderingar såsom kapning av kölen, riggmodifiering, byta batterier och knep för att suga ut ballastvatten.

Det har varit hektiska månader med galet mycket båtmek på B&R 38 ”PAC-MAN”, så mycket så jag nu är rätt less på att meka båt. Men de stora jobben är avklarade; kölkapning och ombyggnad av rigg och finjusteringar på vattenballastsystem.

Kölkapningen var den största biten där jag tog bort ca 20 procent av kölvikten. Varför då kan man fråga sig? Det är flera orsaker som drivit fram detta radikala beslut. Det främsta var att båten inte kryssade vidare bra i lätt- och mellanvind, dvs när vinden var för lätt för att behöva använda vattenballasten. Målet var att sänka båtens ”sweet spot” som tidigare låg i 7-8 m/s. Att lätta kölen innebär lättare båt och att vattenballasten måste pumpas upp tidigare. Vattnet ger rätande moment direkt utan att båten behöver kränga, vilket är betydligt effektivare än att frakta runt en massa bly.

Dock måste en kölbåt ha en viss mängd tyngd i kölen för att vara självrätande för att uppfylla de säkerhetskrav som finns i ”Offshore Special Regulations”, annars får man inte vara med i havskappseglingar som tex ÅF Offshore Race. Båten stack från början ca 3 m djupt och i dag sticker hon dryga 2,8 m, dvs 20 cm bly är bortkapat. I rätande moment motsvarar det ungefär två lätta personer på kanten (eller en tung).

Det här är resultaten av kölkapningen, det krävdes en hel del spackling och slipning för att återskapa profilen.

Eftersom vikt på kanten ger mer rätande moment än vikt i kölen, grovt räknat med en faktor på 1,5 vid lite större krängningsvinklar, så innebär det att båten nu är styvare vid samma totala deplacement. Dock är det maximala rätande momentet minskat, men det lär inte bli ett problem eftersom båten kunde seglas med fulla ställ och storen maxskotad med travaren i mitten ända upp till 8m/s, då har de flesta andra båtar revat för länge sedan, eller åtminstone bytt till mindre försegel och travat ner storen rejält. Skulle jag mot förmodan vilja komma upp i samma rätande moment igen, ja då är det bara att plocka ombord en tung besättningsman till.

Riggen var nästa svåra beslut. Det krävs en del övervägande innan man sätter sågen i en kolfiberrigg! Riggen är en rätt komplex historia av B R-modell, byggd av Marström i mitten av 90-talet, en tid då få hade hört talas om kolfiberriggar, framförallt på ”cruisingbåtar” som ”PAC-MAN” faktiskt är.

B R-riggen har varken häckstag eller backstag, den förlitar sig på en bred spridarbas och 30 grader svepta spridare, samt internstagning med omvända diagonalstag. Problemet som jag ansåg med min rigg var att de övre spridarna, av någon anledning, var alldeles för korta i förhållande mot de undre. Effekten blev att det var svårt att få till en jämn mastkurva, då masten böjde som mest runt de undre spridarna.

Visst, det går att tvinga masten att få vilken form som helst med hjälp av stagningen, men det innebär onödig kompression i masten och således är krafter som kan distribueras om effektivare till tex högre förstagsspänning i stället.

Christian Björnegren är en kille som jag vågar påstå ”kan allt” om att jobba i kolfiber. Han gjorde CAD-ritningar på insticksbitar till förlängningen som han sedan fräste formar till, på vilka hansedan kunde laminera ihop skarvbitarna i kolfiber. Sedan satt han sågen i spridarna och skarvade. Ett klart avancerat jobb men det går fort och lätt när man är bra!

Allt jag behövde göra var lite finspackling i slutet, otroligt!

Dock är riggen inte riktigt klar än, att få vantlängder att stämma och att trimma in en B R-rigg är inget man gör på en eftermiddag. Jag håller fortfarande på att finjustera, men i det stora hela är jag väldigt nöjd med modifieringen!

Genomskinliga inspektionsluckor är en av uppdateringarna.

Vattenballasttankarna har också fått sig en översyn, mest detaljer men det är ju detaljerna som gör skillnad. Inspektionsluckorna är bytta till grövre varianter med transparant glas, vilket innebär att jag nu lätt kan kontrollera nivån i tankarna. Tidigare har det inte funnits så stort behov av att köra med halvfulla tankar men jag inbillar mig att det kanske kan bli lägen då man nu vill kunna göra det, i och med att kölen blivit lättare.

Den här manicken har löst problemet att få ur ballasten ur rören.

En annan liten mod som gjordes var att sätta en liten ”scupper”, en slags kåpa, över det 50mm stora uttömningshålet. Tidigare har det alltid stått kvar en massa vatten i rörsystemet under undanvindssegling, trots att jag tömt ballasttankarna. Med hjälp av denna enkla pryl skapas ett baksug och allt vatten kommer sugas ut, vilket ger en lite lättare båt på undanvindarna.

På lättningstemat kan även nämnas att jag slängt ut hela batteribanken av blysyrabatterier och ersatt dessa med ett 90Ah lithiumbatteri, en viktbesparing på 40kg! Rapport om hur detta fungerar i praktiken kommer efter utvärdering.

Hela bränslesystemet med tank, slangar etc också bytts ut och där sparade jag in 12kg. Båtens totala deplacement ligger nu på 3 030kg, vilket väl får anses hyfsat för en fullt inredd 38-fotare.

På segelsidan har det inte hänt så värst mycket. Fock och Code 1 var nya förra året och till i år har PAC-MAN fått en ny gennaker. Den är lite större och ska gå bättre på djupa bogar, en ”svaghet” som vi lidit av.

Det kommer sannolikt ta ett tag att utvärdera förändringarna och lära sig segla båten. Det blir en spännande tid framöver!

Jakten på den perfekta begbåten del 2

Nomad III begbåtEfter föregående besiktning med Bengan, kändes det extra angeläget att studera Kierkegaards filosofier lite extra, för jag visste att det skulle inte dröja särskilt länge innan han hade hittat ett nytt objekt.

Därför hade jag också låtit honom förstå att det bästa är om han kan hitta en båt som säljs av en person på goda grunder. Jag hade muntligen och med en artig pedagogisk tonart också varnat honom för att det inte alltid är så att det är de finaste båtarna som säljs via mäklare. Men vad hjälpte det, en pensionerad överstelöjtnant strax över sextio har otroligt mycket krut över kan jag lova er. Han hade betat av alla hemsidor som förekommer på den begagnade båtmarknaden och nu hade han hittat ett nytt objekt.

Återigen plingade det in en rad mail från Bengan. I facket för bifogade filer var det fullt av fotografier, utrustningslistor, motordata, och till och med bilder på en hink med smörjolja från drevet som jag skulle analysera per dator. Den här båten var en Nomad III från 1972 och den hade en nyrenoverad och uppgraderad Volvo Penta AQAD 41. Enligt uppgift försedd med ny och större turbo, så att man med lite vilja skulle betrakta den som en 42:a och enligt samma uppgifter lämnade den nu 200 hk.

Interiör Nomad IIIPraktiskt inredning med med plan durkt är bra. Men man måste syna båten närmare i sömmarna.

Nomaden har också nästan samma planlösning som den förra båten där vi avbröt besiktningen (läs Jakten på den perfekta begbåten del 1). Just detta, att det var plan durk från salongen i fören och ända bak till akterhytten, var en stor fördel. Vidare så var det stora öppningsbara luckor både till fördäck och ut till akterdäck och det här var mycket praktiskt, inte minst för Fido. För Fido, som väger gott och väl över 40 kilo, var det att betrakta som värdefullt då han själv kunde gå på alla sina ben utan att husse behövde lyfta honom.

Mäklaren begärde 279 000 kronor för båten och hastigt betraktat var det uppenbarligen mycket båt för pengarna, om man bedömde det hela bara mot bakgrund av produktpresentationen och fotografierna. Men samtidigt är det något galet när en 9-metersbåt med nyrenoverad och uppgraderad motor av den här kalibern inte kostar mer. Vidare hade den varit till salu under hela säsongen och då till ett betydligt högre pris. Jag var också skeptisk därför att fotografier alltid ser mycket bättre ut än verkligheten. Och texten går det aldrig att lita på för den har bara syftet att lura dit presumtiva köpare, så är det bara.

Vid det här laget hade Bengan lärt sig att när motorn sitter där bak så kallas det som sitter utanför akterspegeln för drev. Han hade också provkört båten som uppfört sig mycket väl, vilket jag inte hade någon anledning att betvivla. Det hade ändå varit någon form av problem för båten gick inte att backa åt styrbord, berättade han. Han kunde inte förklara detta närmare, men det var kanske inget större problem trodde han, för mäklaren hade sagt det var bara ett litet plåtbleck i drevet som var osmord. Tjena. Nu börjar det igen, måtte det vara en vettig båt, tänkte jag när vi bokade tid för besiktning.

Nomaderna är vanligtvis fina byggen och brukar vara gula, men den här var ljust grå. Vid närmare betraktelse så var den ommålad och killen som hållit i färgsprutan måste tyckt att det här var skitkul, för det var färg över allt där det inte skulle vara färg och någon spackling av tomma skruvhål före målningen var väl inte nödvändigt.

Pentry i Nomad IIIHemmabyggen kan ibland ha vissa egenheter och något annorlunda lösningar. Här sitter t ex spisen utanför modulen.

Båten var ett otroligt bedrövligt hembygge från fören till aktern, faktiskt av värsta tänkbara sorten, det vill säga nummer 5 på min skala. Produktpresentationen med alla superlativer var bara floskler och överdrifter, det enda som var bra och snyggt var den nymålade gröna motorn som gick mycket fint. Takgarneringen höll på att ramla ner. Hela pentrymodulen på styrbords sida var lös, men vad gjorde det, den var ett exempellöst amatörbygge och bara att riva ur. Toalettstolen såg ut som om den stod fastskruvad på en huggkubbe och något handfat existerade inte. Spisen, som hängde halvvägs över styrbords förpikskoj, vilade tillfälligt på en lös ohyvlad entumfyra. Elsystemet hade fått en skata lycklig och en elektriker att säga upp sig.

En ung mekaniker tillhörande marinan förklarade att det nog bara var ett enkelt elfel som gjorde att kylskåpet stannade ideligen. Mina tidigare år i kylbranschen sa mig något helt annat. Det var så mycket trasigt, galet, felaktigt, skitigt och rent ut sagt osmakligt att jag omgående gick in för att få ut Bengan ur båten. Men Bengan satt envist kvar på salongssoffan och studerande min bistra uppsyn när jag snokade runt. Menar du på allvar att det är dags att åka hem igen?

Toa Nomad III hembyggeSpartanska toaletter får man kanske finna sig i till sjöss. Men någon sorts krav på funktion och finish får man ändå ställa.

– Ja men bäste Bengt, ser du inte vad jag ser. Titta här, det är ju fullständigt otroligt hur någon kan skapa något så bedrövligt som detta. Du kan ju inte ens ta ner dina vänner i den här båten.

–Nä, OK. Men om jag bjuder 100 000 kronor?

– Men snälla du, du skall ju åka båt och inte stå med den på ett varv. Men motorn då, försökte han med.

– Javisst är motorn snygg och låter bra, men kolla här på den nysnickrade motorkåpan. Killen som gjort den här kan inte stava till ordet passform och han har inte ens haft tid att fernissa plywooden.

Bengans fullständiga och mentala vändning kom, när jag under styrbords madrass fiskade upp ett par gamla trosor. Då blev måttet rågat. Oj … djävlar … stönade Bengan, vilken tur att frugan inte är med, för då hade hon fått ett permanent psykologiskt motstånd mot den här båten.

– Bra, sa jag, då ringer jag henne så får du order att följa med mig här ifrån.

– Nej, nej för fa-an. OK, vi bryter.

Bengan hade ändå inte gett upp helt, för när mäklaren dök upp på bryggan och med ett trevligt leende ställde frågan. Hur går det? Du får 100 000 kronor. Mäklarens leende blev bara bredare varpå han sa, jag har en kanonfin båt här borta som jag är säker på att du kommer att gilla, kom med här skall du få se…

Läs också:
Jakten på den perfekta begbåten del 1.
Jakten på den perfekta begbåten del 3.

Lidingö Runt från Södergrens perspektiv

Lidingö Runt lockade i år ca 250 båtar och bjöd på mycket spänning. Håkan Södergren berättar om sin segling ombord på Tarac 33:an “Testarossa”.
Foto: Håkan Lindström.

Vad är mer ett vårtecken för oss Stockholmsseglare än Lidingö Runt? I år kom visserligen det populära Gullviverallyt före beroende på att Kristi flygare kom så tidigt. Normalt är alltid Lidingö Runt först.

Våren kom aldrig i år utan det blev faktiskt sommar direkt med Lidingö Runt. Ett race som alltid innebär överraskningar med väder. Antingen blåser det småspik eller inget alls. I år blev det faktiskt en ganska rättvis segling med vind runt banan för alla, även om det naturligtvis varierade.

Vi brukar ha solsken under Lidingö Runt (om jag inte minns fel) men i år var det ovanligt kyligt och kallt. Dimman fanns där hela tiden och gjorde seglingen lite gråmulen. Desto bättre stod sig vinden för de flesta under racet vilket gav lite utrymme för bortförklaringar. Kul för några och trist för andra, precis som vanligt alltså.

Jag har blivit informerad om att en krock hände med en färja, vilket undgick mig men det ska ha gått bra utan större skador. Det ryktas också att en av seglarna ombord på den båten är med i Åre Slalomklubb. Kanske hade det med saken att göra. I dimman kanske färjan såg ut som Åreskutan och därmed hemtam!?

För vår egen del ombord på Tarac 33:an Testarossa blev seglingen ett trevligt race mot några konkurrenter. Framför allt mot Jeanneau Sunshine 38:an “Sherin” och dess duktiga besättning.

Som vanligt blev det på några ställen avgörande vägval och vi ansåg att det alltid brukar dra bäst efter Lidingölandet när det är läns. Det gör det normalt men inte denna dag. Vi blev rejält frånåkta av några båtar ute på fjärden och fick kämpa hårt för att komma ikapp när vi närmade oss Djursholmslandet. Med den nya toppgenuan gick vi dock som tåget och lyckades passera värsta konkurrenten Sherin alldeles före mål. Kul med skottet men beskt att få stryk med 14 sekunder.

En total sjundeplaceringen i ett fält på mer än 250 båtar känns ändå som godkänt och grattis till Sherins besättning för en väl genomförd segling.

Seglingen var ännu ett exempel på hur kul Lidingö runt kan vara. Särskilt roligt är det att se mångfalden av båtar. Att se Hyundai starta med sina 100 fot och snart därefter Jimmy Hellbergs lilla Admiralty 30 “Airbender”, som närmast liknar en liten havskanot med jätterigg, och allt däremellan visar på en enorm mångfald av båtar i våra skärgårdsvatten. SRS har varit och är räddningen för att alla ska kunna ha kul och segla mot varandra.

Vi på Testarossa vill tacka arrangörerna för en trevlig segling och väl genomfört arrangemang.
Alla foton: Håkan Lindström.

Se flera bilder på Flickr eller på Rotonen.se och följ eftersnack och heta diskussioner på Blur.se.

Alla resultat från Lidingö Runt 2013.