Södergren tycker till om ÅF Inshore Race

Håkan Södergren tycker till om nya Gotland RuntKSSS nya satsning på ett inshore race i samband med ÅF Offshore Race är välkommet och välbehövligt sedan det mycket populära Scandicap Race från åttiotalet inte längre finns och det inte heller finns någon ersättare under KSSS ledning.
Håkan Södergren tycker till om ÅF Inshore Race – den nya kappseglingen som gick dagen innan den traditionella havskappseglingen.
Foto: Oskar Kihlborg

Diskussionerna om starten för ÅF Offshore Race inne i Stockholm fortsätter. Möjligen har de flesta accepterat att det är så det kommer att bli och kanske också att det är lyckat. Det finns dock fortfarande ganska många som tycker att sammanblandningen med segling i skärgården och havet kan diskuteras. Jag tillhör den skaran.

Många av de internationella gästerna på havskappseglingsbanan är också tveksamma att dra in sina stora båtar ända till Stockholm, när de kommit hit för att segla på havet.

Vår Skärgård från Stockholm ut till Sandhamn är verkligen mycket speciell och svårnavigerad, för den som aldrig varit där. Varför inte istället göra seglingen från Stockholm till Sandhamn till en särskild obligatorisk tillfartssegling för ÅF Offshore Race med en natts stopp i Sandhamn? Den seglingen skulle då kunna vara frivillig för alla utlänningar som tex finnarna som ändå har en egen tillfartssegling till Sandhamn. Ett sådant arrangemang skulle dessutom applåderas av alla Sandhamnsbor som då inte förlorar en massa inkomster från alla seglarna. 

Längre distans
Däremot är alltså en skärgårdskappsegling en mycket välkommen segling. Jag tycker att den bör utökas till en lite längre segling än bara 37 distansminuter så att den kommer upp i en banlängd som mer liknade åttiotalets Scandicap Race som var ca 100 distansminuter om jag minns rätt.

Vi har en unik Skärgård som erbjuder en sorts segling som få ställen i världen kan erbjuda. Precis som engelsmän och fransmännen har sina seglingar med mycket strömmar som innebär en sorts navigering, så har vi skärgårdsnavigeringen. GPS:en har visserligen gjort det lättare att ta sig fram på nätterna i skärgården men det är fortfarande fascinerande att krångla sig fram mellan öarna, och det är en ganska krävande segling om man vill lyckas.

Seglarrävar blir nybörjare
Årets segling inshore var alltså KSSS första försök och är välkommet. Möjligen hade jag förväntat mig en något mer engagerad seglingsledning för inshoreseglingen. Det var lite pinsamt att man vid presentationen av seglingen talade om seglingen som en möjlig introduktion för seglare som senare kanske vill ”prova på” havsseglingen ÅF Offshore Race.

Jag är förvånad att seglingsledningen inte noterat alla de namnkunniga besättningar som fanns på startfältet. Där fanns båtar med en enorm massa erfarenhet från havskappseglingar och också Gotland Runt-seglingar genom åren. Vi talar alltså inte alls om någon nybörjargrupp och absolut inte fler nybörjare än offshoreseglarna.

Varför denna nedvärdering av ett mycket bra initiativ istället för att höja statusen på inshoreseglingen. Gör man det så finns goda förutsättningar att den seglingen kan bli lika stor eller större än offshoreseglingen. Havskappsegling är dyrt och alla kan inte få familjers välsignelse för att lägga alla pengar på havskappsegling. Skärgårdsseglingen är kortare i tid och kostar mindre. Jag förstår mycket väl den press som ställs på seglingsledning och den planering som ytterligare en segling innebär, men om man tar steget så måste det vara välplanerat.

Inför starten så gjorde en deltagare ett påpekande om fel i banbeskrivningen som krävde ett förtydligande. Det beskedet kom aldrig ut i tid och skapade förvirring bland deltagarna. Ett onödigt problem som kunnat undvikas om seglingsledningen inte bara viftat bort problemet och hotat med diskning för den som eventuellt valt att gå en annan väg som faktiskt i så fall hade varit helt riktig.

KSSS är Sveriges största segelsällskap och måste framstå som ett föredöme i dylika frågor.

ÅF Inshore Race
Seglingen fick precis som havsseglingen problem med lätta vindar som ibland varierade och tidvis blev ganska frisk. Inte oväntat, men de olika skiftena i vindstyrka och vindriktning skapade en ganska chansartad segling. Det blev mycket åkande på vattenlinjelängd med långa sträckbogar. Det kan man tycka skulle gynna de större båtarna som drog iväg och vi var många som kom in tidigt som räknade med att segraren skulle finnas bland dessa båtar.

Döm om vår förvåning när det sedan skulle visa sig att de små båtarna som kom in långt efter skulle dominera resultatet. Femmor, Folkbåtar, NF, IF etc skulle bli de stora vinnarna.

Jag har fortfarande svårt att se vad i seglingen som avgjorde denna gång, men sannolikt var det olika vindförhållanden som kom att avgöra. Det är ofta vad som händer när skillnaden i storlek på båtar och SRS-tal blir för stor. Antingen gynnas de stora eller också de mindre båtarna.

För stora skillnader
Jag och många med mig skulle gärna se mindre differenser i SRS-tal. Det gäller både Inshore och Offshore. Det har redan påpekats av flera deltagare på ÅF Offshore att det är omöjligt att få en rättvisa om man blandar hundrafotare med fyrtiofotare. Vädret blir det som avgör resultatet. Det är faktiskt bättre med färre båtar med likartade SRS-tal, i respektive klass, än stora fält med enorma skillnader i SRS tal.

Med det vill jag på inget sätt förringa insatsen de mindre båtarna gjorde i ÅF Inshore. Tvärtom visar det att bredden på kunnandet är stor, vilket gör att jag tror att det finns ett stort underlag för seglingar som ÅF Inshore Race. Kan vi kanske få ihop över hundra båtar nästa år?

Slutligen vill jag naturligtvis gratulera den gamla skrivarnissen Curre Gelin som knep segern med en gammal vedhög, Folkbåten som alltså visar att gammal är äldst både vad det gäller båt och skeppare.

Jag måste också gratulera Nisse Virving som i sin NF, som han seglat i ”33 år” med ständiga framgångar, denna gång tvåa. Ska man vinna skärgårdsseglingar så ska man slå Nisse. En väldigt ödmjuk och framgångsrik seglare som säkert klarar ett varv runt Gotland.

Lyckat trots allt
Det första ÅF Inshore Race blev trots allt framgångsrikt och kanske, vem vet, kan den seglingen stjäla några deltagare från ÅF Offshore Race nästa år. Helst ser vi naturligtvis att det tillkommer seglare i bägge klasserna. Scandicap Race samlade på sin tid väldigt många deltagare av både proffskaraktär och familjeseglare. Jag hoppas på den utvecklingen även för ÅF Inshore men då måste också arrangören ge evenemanget den status och uppmärksamhet som det förtjänar.

KSSS är och ska vara Sveriges kunnigaste sällskap på dylika arrangemang. Min kritik skall därför förhoppningsvis ses som ett försök att förbättra våra seglingar och öka antalet deltagare. Svensk segelsport eller kanske segelsporten generellt tenderar att bli en sport på så hög nivå att gräsrötterna, dvs framtidens elitseglare, inte orkar hänga med. Därför är ÅF Inshore så viktigt, där proffs och nya kappseglingsdeltagare kan mötas till rimliga kostnader. Det finns också anledning som arrangör att titta på hur ett evenemang som Gullviverallyt kan lyckas samla så enormt mycket seglare och intresse med väldigt enkla resurser. Gullvivan ska inte stå som mall för rena kappseglingsevenemang men där finns mycket att lära för många. Tro mig!

Spinnfiskande indianer

Fiske från kajakNärheten till havet och naturen är för många fiskare lika betydelsefullt som fisket. En liten tyst båt gör att man kommer närmare både fisken och havet men nu introduceras något ännu vassare.

Nu i juni var jag ute och spelade in ett 3 dagars reportage om de nya fiskekajakerna. Veckan skulle inledas med ett VM-kval på Sibbofjärden. Målet var att fånga gös och vinnaren från de tre deltävlingarna skulle belönas med en plats på VM i kajakfiske i Australien i November.

IMG 0220IMG 0122

Jag hade aldrig tidigare varken sett eller hört talas om dessa nya kajaker men redan vid en första anblick blev jag förälskad. Hobie Kajak som anordnade tävlingen hade tagit med en Hobie Pro Angler 14 som jag skulle använda under tävlingen, samt under efterkommande dagar under reportaget.

Pro Anglern är utrustad med såväl spöhållare och anordning för ekolod. Den har gott om plats för betesbox och är riktigt stabil, man kan till och stå upp och drilla, även efter de största av fiskar. Denna kajak är helt enkelt en fröjd för ögat för alla med fisk i sikte.

IMG 0180IMG 0202

Fisket efter gös gick dessvärre trögt och tyvärr kom endast ett fåtal gösar upp till ytan under denna solgassande junidag. Däremot gjorde känslan av att fiska från denna smarta kajak upplevelsen till något extra.  

Under nästkommande dagar var vi ute med två kajaker och en filmbåt för att fiska gädda. Gäddfisket var mer lyckat än gösfisket, ett 70-tal gäddor kom upp under dessa dagar. Möjligheten att ljudlöst kunna smyga sig in på grunda vatten bidrog helt klart till den höga fångstmängden.

IMG 0258

Personligen har jag blivit helt tagen av kajakfisket och flera helger framöver är uppbokade under enbart rubriken kajakfiske. Var eller vad jag ska fiska avgör jag då, men det är också det som den stora fördelen med kajakerna, enkelheten att bara att lägga upp dem på taket och sedan skjuta i vattnet i den sjö eller vik som man känner för att utforska.

 Snart kommer ett fullt reportage om kajakfiske, det vill ni inte missa! 

 Happy fishing!

 Fredrik Bäck, Fiskeguide och sjöindian

www.trosafiskeguide.se

0709-327033

Brittisk olympier i vacker video om seglingens väsen

https://www.youtube.com/watch?v=2Ayu95SRU8E

Olympiske mästaren Ian Percy berättar om sin passion för segling och tar oss med på en havstur mot Isle of Wight i ett vackert träspjut. Inspirerande.

Även i min värld finns det lugn och ro. Segling och båtliv är ju mer än adrenalin i sin vanliga form, och det kommer jag att uppmärksamma på den här bloggen med jämna mellanrum. Men den här videon handlar faktiskt en hel del om just adrenalin, även om det vi får se är en långsam båt.

Känslan av att ge sig ut på öppet hav i en liten båt är ju alltid kittlande – och adrenalinskapande. Inte minst om båten är liten, om man seglar ensam och om havet plötsligt väljer att sätta seglaren på prov.

Dramatisk kapsejsning med 70-fotare

MOD 70-trimaranen Spindrift slog runt under inshore-racet i kappseglingen Route des Princess på Irland. En är skadad.

Det blåste cirka 12 m/s med byar på 15 m/s när båtarna startade och alla hade tagit in rev i storseglet. Spindrift hamnade efter direkt och efter att de seglat ur vindskuggan från frontbåtarna slogs de omkull av en riktigt kraftig vindby.

– Jag kunde inte göra något för att hindra kapsejsningen, säger rorsman Yann Guichard. Båten slogs omkull direkt. Vi släppte ut förseglet direkt men det hjälpte inte alls.  

Masten gick av och båten vände sig till slut upp och ner. Alla i besättningen klarade sig, förutom Jacques Guichard som har frakturer på bäckenet. 

Båten bärgades in till land och kommer nu att genomgå omfattande reparationer.

Det kan tyckas märkligt att en MOD 70, som klarat att korsa Atlanten i riktigt tuffa förhållanden med en snittfart på nära 30 knop, nu kappsejsar i ett enkelt inshore race. Kanske hade seglarna en dålig dag. Oavsett så bekräftar det att man alltid måste vara på helspänn i en flerskrovsbåt. 

MOD 70 är annars en fantastisk trimaran som visat sig vara både tålig och fantastiskt snabb. Det är en utveckling av Orma 60-trimaranerna som bland annat deltog i Nokia Oops Cup. 

https://www.youtube.com/watch?v=oSYFGZamxPY

Här är en skön stämningsvideo från den franska seglingscirkusen från 2011-säsongen. 

www.multionedesign.com

Fartfylld kattasegling med M32 Cup i Oslo

Nästan tusen båtar på plats, en fokmyllrande kaj och ett gäng katamaraner som flyger fram några ynka meter därifrån. 
Så var känslan på M32-Cupens första regatta. 

Många strävar efter att göra segling till en publiksport och det enda rätta för att lyckas tycker jag är att dra in kappseglingarna till städerna.

Men för att fler än seglarnas egna tillresta familjemedlemmar och nordens mest nördiga bryggseglare ska höja på ögonbrynen så krävs något tufft att titta på.

Det är på den punkten nästan alla misslyckas. Och det är på den punkten M32 Cup skiljer sig från mängden.

Nokia Oops Cup är i mina ögon den enda riktiga succén i nordisk seglingshistoria. När det gäller att få gemene man att tycka att segling är häftigt alltså. Många snackar fortfarande om när Klabbe Nylöf dundrade in mot Oslos snobbtillhåll och mest folkflödande plats – Aker Brygge – i full kareta på ett skrov med en 18 meter lång och 16 meter bred Orma 60-trimaran.

Publiken jublade. Tävlingsledningen fick hjärtattack. Polisen skrev böter på 12 000 nok.

Det var tio år sen men folk snackar fortfarande om det.

M32 Cup kan absolut ge samma effekt. Det hördes både jubel från publiken och protester från poliser och tävlingsledning när de fjäderlätta fartvidundren flög in mot kajen på ett skrov. Inte första gången, då tyckte även myndigheterna att allt var toppen. Det var när seglarna tog sitt femte “ärevarv” som det rasslade till på radion… Även seglarna tycker uppenbarligen att det är larvigt roligt att showa längs städernas kajer.

HIQ city raceDet är race som dessa som drar uppmärksamhet. M32 levererar lika balla sekvenser men är enklare att genomföra och kappseglingen blir oftast tätare. Foto: Malcolm Hanes.

Än ballare kändes det ju när ett antal hundra segelbåtar och skulle starta i Faerderseilasen och fyra katamaraner flög genom fältet, trots väldigt lätt vind. Mungiporna var i topp på både åskådare, seglare och sponsorer.

Nokia Oops Cup var en fantastiskt häftig kappsegling med upplägget: havskappsegling mellan städerna och bankappsegling och ”speedrace” inne i städernas kärnor.

Fördelen med M32 är att cirkusen är väldigt mycket enklare att ro runt. Ja, eller traila, för just det är nämligen fullt görbart. Till och med enkelt. Man packar ihop 500 kg båt på ett par timmar och fraktar efter bilen, som vilken liten styrpulpetare som helst. 

Sjävla kappseglingen kan också bli bättre än med de stora 60-fotarna då de är enklare och kvickare att manövrera, vilket ger tätare racing och snabba ändringar i fältet. Under kappseglingarna i Oslo var inget race över förrän mållinjen var korsad. Flera gånger tappade ledaren och kom sist. Minsta felmanöver och racet är över. Det blir sä när båtarna accelerar och dramtiskt ändrar vinkel vid minsta vindpust.

M32-Cupen kommer att gå i fyra delar i år och nästa år smäller det på allvar med fler båtar och större pådrag på allt. Nu i helgen gick andra delen av fyra i årets M32 Cup som blev en riktigt vindfest. 

Läs mer om M32 Cup och spana in alla sändningar på M32-Cupens playsida.

Kulingvindar och grymma actionbilder från M32 Cup


Andra delseglingen i M32 Cup ägde rum på Hönö utanför Göteborg i kulingvindar. Något som är extremt spännande i en överriggad katamaran på 500 kg. Flera av teamen loggade en bra bit över 25 knop.

Fotograf Dan Ljungsviks valde rätt dag att ta en helikopterrepa. Klicka på bilderna! 

Läs mer om resultat och om besättningarna på www.M32cup.com och se fler videor på www.m32cup.solidtango.com.

Gustav Morin startar bloggen “Adrenalin”

Gustav VOR på Ericsson 3Nu startar Hamnen.ses chefredaktör en blogg där man får följa hans tankar och projekt som ofta innefattar fart och just adrenalin, men också upptäckter av fina platser och allmänna tankar om båtliv.

Gustav Morin inledde sin karriär med reportageserien “Våghalsen” i magasinet Båtnytt, fortsatte som grinder i America’s Cup, katamaransegling i Archipelago Raid och som mediaman på Ericsson 3 under hela Volvo Ocean Race 2008-2009. Hela tiden har han skrivit, fotograferat och figurerat framför kameror. 

Gustav Morin seglar Garmin F18“Små båtar ger mest känsla” är Gustavs devis. Här kappseglar han F18-katamaran. Foto: Malcolm Hanes.

Gustav är också en hängiven motorbåtsförare och en av få svenskar som fått testköra en F1-båt och åkt i 150 knop med en turbinbåt. Han har också testat Thundercat, kört tur och retur Stockholm-Åland på vattenskoter, tävlat i svenska mästerskapen i Jetski, seglat Hugo Boss Open 60 över Biscaya och glassat med en Wally 100 till Västindien

Till vardags kör Gustav en Beneteau Barracuda 7. Han vindsurfar och kappseglar F18-katamaran för Garmin Sailing Team

Gustav Morin vindsurfarFormula vindsurfing är grenen som ger mest fart för pengarna. I bara fyra m/s kan man segla över 20 knop. Se video från Gustavs distanssegling under projektet Upptäcktsresan.

Ålder: 28 år.
Bor: Nacka, Stockholm.
Familj: Sambo Susanna och dottern Nora.
Båt: Varierar. Privt: vindsurfingbrädor.
Önskebåt: Motorbåt – supersnabb och snål kolfiberkatamaran typ Ted Mannerfelts Nero Hybrid. Segelbåt – bekväm och snabb flerskrovare eller ett klassisk långsmalt spjut.
Bästa seglingsområde: Sveriges skärgårdar.
Spelar: Nä, seglar.
Senaste båtäventyr: Varberg – Stockholm i en sjumetersbåt. Annars Atlantseglingar 2010 och 2011.
Ogillar: Begränsningar.

Till Adrenalinbloggen.

Jakten på den perfekta begbåten del 3

Besiktningsman Rybbe bedömer motorbåtHelt klart är det svårt att hitta en bra motorbåt i 9-metersklassen utrustad med dieselmotor, toalett och septiktank, bra sovutrymmen och ett fullt fungerande pentry för 300 000 kronor.

Detta har också framgått på ett tydligt sätt av de två föregående artiklarna om Bengan och hans vedermödor. Självklart är det ingen omöjlig uppgift, bara lite tidsödande och trägen vinner ju till slut och även Bengan.

Så här gick det till:

För tredje gången plingade det in en rad mail och i facket för bifogade filer var det som vanligt fullt av fotografier och utrustningslistor, men denna gång även ägardata. Ja, detta var en Coronet och många Coronetägare är med i märkesklubben och här hade Bengan snokat upp lite historik, vilket såklart är värdefullt.

När jag läst och lyssnat på all information blev det dags för motfrågor. Jag bad honom närmare förklara det där med att han visste att säljaren omgående hade bytt motor i Coroneten efter det att han köpte den.

– Jo, det var så här, sa Bengan, att när säljaren köpte Coroneten med 2st VP AQD40 var en av motorerna dålig. Men hans gamla båt var osåld och den båten hade en djäkla bra motor av precis samma sort, så han växlade motorer i båtarna.

– Jaha, så nu är det två bra motorer i den här båten?

– Just precis, sa Bengan.

– Så han sålde iväg den gamla båten med en sjuk motor, eller…?

Det blev en stunds tystnad.

– Bengan! Var det så det var…?

– Jaa, just det.

– Jaha, sådant kallar jag bedrägligt beteende, och honom tänker du köpa en båt av för 340 000 kronor. Nu får du nog också om möjligt kolla upp all historik om motorerna som du kan få fram. Det hör till saken att Bengan har hög moral och tror gott om folk. Han kan inte ens tänka sig att det finns folk som gör så här. När detta blev klart för honom tog han kontakt med killen som skött motorerna och drog ur honom all information och lite till. Sen kontaktade han säljaren beträffande besiktning. Men det där med besiktning tyckte säljaren var onödigt, ”för han visste ju alla felen på båten”.

Men Bengan stod på sig och det blev avtalat en tid.

Två dagar innan besiktningen ringde Bengan och berättade att det blir ingen besiktning, säljaren hade sålt båten.

Fjord 815Sista fyndet som Bengan ber besiktningsmannen att titta på är en Fjord 815.

Ytterligare ett fynd
– Vet du, sa han. Jag tror inte att den är såld, han ljög säkert. Du skall veta att han gillade inte alls det där med besiktning. För fjärde gången plingade det in mail. Denna gång en något mindre båt, en Fjord 815 men med en helt nyrenoverad AQAD41 DP som var till salu för 390 000 kronor, hos en båtmäklare.

Det var ingen tvekan om att Bengan var en bildbar man och att han nu också lärt sig en hel del vid våra besiktningar. Efter några dagar ringde han och berättade glatt att nu hade han fått ner priset till 345 000 kronor och var mycket nöjd med det, och att han köper båten efter det att jag besiktigat den.

– Nöjd med priset? Tror du inte att jag hittar några fel på båten?

– Jo, jo, men det går inte att komma lägre, jag vill bara veta vad hon har för fel, så att jag kan koncentrera mig på dem fram i tiden. Det fanns papper på hela motorrenoveringen och den hade kostat rejält med slantar, inte mindre än 93 000 kronor.

En ansenlig delsumma av totalsumman alltså, och någon gång måste ju Bengan hitta sin båt, så det var bara att krypa i blåbyxorna för tredje gången. Det blev en lång och utdragen besiktning som tog 5 timmar med sliptagning och provkörning, och med mig hem hade jag 139 st bilder som jag skulle studera i flera timmar.

Motorn på en Fjord under besiktningMotorn ser näst intill ny ut. Men slangar och kablar är inte bytta. Märkligt. Men det finns en anledning.

Motorn var klart frisk och varvade ut 3 700 rpm, men det var ändå något som inte stämde för all kringutrustning på motorn var orörd dvs från 1987. På 18 år var heller inget gjort på drevet.

Dyrt småfix
När man renoverar en motor passar man ju oftast på att byta ut torkade eller svullna och mjuka kylslangar, dåliga elkablar, torkade bränsleledningar mm. Men av detta var inget gjort. Den gröna färgen lyste bara på motorblock och topplock och allt runt detta såg trist och gammalt ut. Men jag skulle få en förklaringen av ägaren strax innan affären gjordes upp. Över 40 stycken olika fel, en del allvarliga men de flesta mindre allvarliga uppdagades och jag började tycka synd om Bengan. För han, precis som de flesta båtköpare, graderar felens art och betydelse efter kriteriet ”vad kan jag fixa själv”.

I Bengans fall betyder ju detta inte värst mycket, det blir ett varv som får laga, och det kostar mycket pengar. Småfixet runt motorn bestod av partiell böldpest, vibrationer och läckage i duoproppdrevet, översyn av elsystem, stora glapp i hydraulstyrningen. Allt detta var helt klart varvsjobb, medan smått ruttnande durkar, dynor, tapetsering, fernissa och en rad andra mindre jobb som han kunde fixa själv.

– Du måste pruta, ansåg jag.

– Ja men det går inte! Jag har prutat från 390 000 kronor till 345 00 kronor, mäklaren är stenhård och säger att ”de här reparationskostnaderna har du redan prutat bort”. Vidare säger mäklaren att i annat fall kan ägaren reparera allt själv och sen säljer han den nästa vår för minst 450 000 kronor.

– Var inte så säker, förmodligen är ägaren så jäkla trött på båten att han inte orkar se den. Troligen är det också så att han redan beställt en ny båt som kommer till våren och det är därför som han lämnat bort den till försäljning. Nu gör du som jag säger och kallar till ett möte mellan alla tre parter och tar med dig rapporten på fem sidor och all dokumentation med fotografier. Sen kör du högläsning med bildbevis för dem, då var det väl fasen om de inte begriper att det här inte bara skall kosta pengar ur din ficka.

Bengan gjorde som jag sade, vilket resulterade i att ägaren ringde mig personligen och undrade om han kunde få en kopia av rapporten. Jag förklarade att det går inte för sig, för det är en värdehandling som tillhör den tänkte köparen och som han betalt nästan 7 000 kronor för. Han får som ägare ta del av den tillsammans med mäklaren vid mötet.

Rybbe undersöker drevDrevet var i behov av en översyn.

Ägaren ringer upp
När jag hade ägaren på luren passade jag på att fråga om den inre renoveringen av motorn och då berättade han följande: Först hade en ventil gått av och då blev det bogsering till varvet som lagade detta. Sen när båten hämtades och kördes från varvet så skar motorn, skälet var att varvet glömt att fylla på olja. Ny bogsering tillbaka till varvet och då repareras motorn för 93 000 kronor, men detta betalades av varvets försäkring. Försäkringsbolag åtgärdar inte en skruv mer än det som är skadat, det var därför som allt på utsidan var ogjort. Men visst, motorn gick ju mycket bra och båten var ganska snabb. Förhandlingarna svängde nu rejält och slutade bra. Ägaren var inte alls intresserad av att renovera och förbättra, vilket innebar att Bengan bekostar själv. Detta medförde i sin tur ytterligare prutning på priset med 50 000 kronor, som därmed sjönk från ursprungliga 390 000 kronor till 295 000 kronor.

Och Bengan? Ja, han var ganska nöjd.

Läs också:
Jakten på den perfekta begbåten del 1.
Jakten på den perfekta begbåten del 2.