Krönikor

Om du älskar att kasta loss och utforska världens vatten, är detta den perfekta destinationen för dig. Här på vår samlingssida kan du fördjupa dig i fascinerande krönikor som belyser de många aspekterna av båtlivet, från äventyrliga seglatser till praktiska tips och råd för att göra din tid på vattnet ännu mer njutbar.

Vi har samlat en röster från olika håll, var och en med sin unika passion och perspektiv på båtlivet. Du kommer att möta erfarna skeppare, äventyrare, båtentusiaster och välmertierade kappseglare som delar sina berättelser om oförglömliga resor, pittoreska hamnar, och inspirerande möten längs vägen.

Förhoppningsvis så hittar du något som passar just dig, oavsett om du är en nybörjare som vill lära dig grunderna eller en erfaren sjöbjörn som söker nya äventyr och tips. Genom att erbjuda innehåll som är rikt på nyttig information och engagerande berättande, strävar vi efter att vara din främsta källa för allt som rör båtlivet.

Så låt dig inspireras av våra båtlivskrönikor och låt dem föra dig bortom horisonten. Vi är stolta över att vara din båtcommunitys förtrogna berättare och vägledare. Utforska våra krönikor, dela dina egna erfarenheter, och fördjupa din kärlek till båtlivet med oss på Hamnen.se

Extremt kiterace mellan Danmark och Sverige

av

Det blev till slut dansk seger i en av världens tuffaste kiterace som sträckte sig 40 km tur och retur Sverige – Danmark och ska ha lockat 250 kitesurfare från 16 länder.

Det blev minst sagt ett tufft race för de 180 kitesurfarna som ställde till start. Det blåste från Danmark och banan blev strikt kryss/läns. Tuffast var det för klassen med Twintip-brädor som snarare är gjorda för att hoppa högt och göra akrobatiska konster än att ta höjd på kryss och segla snabbt på läns.

– Det blev en kryss från helvetet. Det handlar mycket om att tåla mjölksyra och känna till knepen, berättar Markus Robért som slutade på fjärde plats i Twintip-klassen.

Han har till skillnad från de flesta andra kitesurfare stor vana av distansrace med både kite- och vindsurfingbräda.

– Det är otroligt häftigt att segla med så lite utrustning i hög fart på öppet hav, säger han och understryker att han också älskar att göra höga hopp.

– Det är en väldigt allsidig sport helt enkelt.

Ombord på Markus Robérts bräda. Han har kitesurfat mellan Sverige och Tyskland tidigare och tycker att distans är en grymt kul gren som han hoppas växer framöver.

Tuffa förhållanden med motvind, stark ström och mycket sjögräs gjorde sträckan till en stor utmaning.

Twintip var den överlägset största klassen men brädorna i den öppna klassen, Formula och Foil, hade mycket bättre prestanda.

Snabbast var dansken Bjørn Rune Jensen som avverkade sträckan på 1 timme och 31 minuter på sin bärplansbräda. Trots stora vågor nådde han farter över 30 knop.

Det sägs att 250 hade anmält sig till racet, att 180 startade och bara 32 gick i mål. När svenske Markus Robért seglat klart och packat ihop sin utrustning hade bara nio seglare i Twintip-klassen tagit sig i mål. Vissa som tog sig i mål hade på grund av vindvinkeln seglat hela 120 km när de korsade mållinjen.

Man hade kunnat tro att bärplansbrädorna skulle få stora problem med sjögräs. Men icke, de utklassade de icke flygande modellerna.

– Det var spännande i starten med så många drakar i luften. Men deltagarna var erfarna och jag såg bara någon enstaka som trasslade in sig och var tvungen att bryta på grund av det, säger Markus Robért.

I början blåste det upp emot tolv m/s men vinden avtog vid danska kusten och de som riggat för liten kite kunde inte hålla sig uppe på brädan. Många bröt innan rundningsmärket Flakfortet på danska sidan och vände tillbaka.

Bäste svensk blev Atte Kappel som vann Twintip-klassen. Han hade läst reglerna noggrant och kom med en stor bräda med flera fenor som visade sig vara riktigt bra på kryss.

Bästa kvinna, av 17, blev norskan Camilla Ringvold som tidigare bland annat kitesurfat över Atlanten. 

– Det här var den största utmaningen jag genomfört. Mycket tuffare än när jag till exempel tävlade mellan Tyskland och Danmark.

Det sägs att det här är det största kiteeventet som anordnats någonsin och nästa år kan det bli ännu större. Vi på Hamnen.se hoppas att även vindsurfare får vara med då.

Helibilder och vinnarbilder: Richard Ström. Bilder vid ytan: Mathieu Turries.

Mer info på www.redbull.com. 

Kitesurfare kraschade i hus 200 m från stranden

av

Dansk tv rapporterar om hur en stark kastvind gav en 27-årig kitesurfare så mycket luft under sin vinge att han flög 200 meter från stranden och kraschade ner på ett hustak och sen ner i grannhusets vardagsrum.

Olyckan skedde under en riktigt blåsig dag i danska Ringkøbing Fjord och ambulanshelikopter kallades in.

– Det var en oerhört hög smäll, jag har aldrig upplevt något liknande, säger husägaren Fleeming Merrild till danska TVMV som i sin tur uppger att kitesurfaren klarade sig med bruten höft, brutna revben och skärsår.

När sporten kitesurfing föddes i slutet på 1990-talet var drakarna inte särskilt säkra. De hugade experimenterade ändå friskt och gav sig ut i hårda vindar för att lära sig och se vad som var möjligt. De bästa klarade snart att flyga 10-tals meter upp luften. Vissa kanske gjord det mot sin vilja, för på den tiden fanns inga releaselösningar som kunde släppa kiten om något gick snett.

Landat på motorvägar
Jag testade första gången 2004 hos grabbarna som då drev Tailwindsurf i Karlstad och var lite av svenska pionjärer inom sporten. De berättade att de landat i både träd och på hustak innan de fått ordentlig kontroll. På den tiden ryktades det också om folk som flugit ut på vägar och landat bland bilar.

Nuförtiden är utrustningen mycket säkrare och man kan koppla loss sig om man tappar kontrollen helt. Men blåser det massor och man har oturen att fångas av turbulens och säkerhetsutrustningen inte löser ut som den ska, då kan det uppenbarligen gå som för dansken i tv-inslaget.

Barfota efter flygplan

av

Vattenskidor och wakeboard i all ära men barfotaåkning är nog den ballaste vattensportgrenen. Farten är hög och ytan stenhård och tro det eller ej men det går att göra riktigt höga hopp också. Inte minst efter ett flygplan. 

Det kommer hela tiden nya grenar och utmaningar inom vattensport, den ena galnare än den andra. Men kanske är den enklaste grenen (i meningen att man inte behöver någon direkt utrustning) också den ballaste. 

Att jag inte testade detta under min uppväxt förklaras nog bäst med att jag inte hade en tillräckligt snabb motorbåt. Min gamla Selco med dragstart drog knappt upp mig på två skidor och inte heller när jag bytte upp mig till en Joker med 55 hk fanns tillräcklig kraft. Man fick nöja sig med att den inte la av när man tryckte till i svängara med en skida, så som Selcon gjorde. Sen blev det mer wakeboard och snarare långsammare än riktigt snabba båtar, vilket krävs för att kunna sväva fram på bara fotsulorna. 

Ont i stjärten?
Om jag förstått saken rätt behövs minst 45 knop för att barfotaåkning ska fungera optimalt. Då blir ytan hård som asfalt men fortfarande såphal, vilket gör det möjligt att, som i viderorna ovan och nedan, breakdansa sig fram över vattnet och studsa på stjärten och upp på fötterna igen. Förmodligen är just den manövern lika smärtsam som häftig om man inte helt fått in fjongen. 

Efter att ha sett videorna ovan är jag i vilket fall riktigt sugen på att slänga både skidor och tväråkarplanka till förmån för att få åka på bara fötterna.

Snabbare än vinden på flygande surfbräda

av

Världens snabbaste sätt att segla runt en bana tror vi på Hamnen.se är med en kite och en bärplansbräda. Vi träffar Torvar Mirsky som ger järnet i Stockholms skärgård och berättar hur det fungerar.

Vid filmtillfället blåste det mellan två och fem m/s och toppfarten på halvvind var cirka 30 knop. Men den största sensationen är inte toppfarten. Det är att man gå extremt högt på kryssen och med bibehållen fart gå väldigt lågt på undavind. Med andra ord är vad man kallar VMG, alltså fart och vinkel på kryss eller läns (velocity made good) otroligt bra.

Men att segla snabbt på en bräda är bara en ytterlighet för att visa hur ballt och bra det är med bärplan.

Jag tror att många både segel- och motorbåtar kommer att förses med bärplan framöver. Det är det ultimata sättet att färdas snabbt, snålt och bekvämt i våra skärgårdar som snarare har korta och branta vågor än långa dyningar. Det gör det möjligt för bärplanet att helt och hållet “svälja” vågorna och ge sina passagerare en helt skumpfri färd, samtidigt som den våta ytan, och därmed motståndet genom vattnet, är minimalt.

Detta gör också att det är tämligen lätt fysiskt att segla riktigt fort med en bärlansbräda. Förutsatt att man har koll på tekniken.

Ni som är sugna på att se ett foilkiterace i verkligheten ska bege er till Borstahusen 30 juli och 1 augusti då svenska mästerskapen arrangeras.

Se videorna från förra sommaren när jag och Torvar kappseglade Formula vindsurfing mot kiteracing.

Vi är rika!

av

Bjorkskar ostsidanVad gör man när semestern närmar sig och plånboken är tom? Jo, man släpper charterkatalogen, lyfter blicken och glädjer sig åt de ofattbara rikedomar som finns alldeles intill.
Det är Elias Johanssons bästa sommartips.

Åkersberga Centrum tisdag den 3 juni 2014 klockan 11.45. Två medelålders män kliver in på restaurang China Kejsaren, gör uppehåll i en forcerad konversation, beställer dagens, tar upp tråden igen och fortsätter att nysta i det blykölstunga ämne som är på agendan för stunden.

Det gäller sommarplaneringen. Den ene framhåller att han minsann inte har råd att åka på semester i år. Den andre fyller i, såsom jag minns det, något i stil med:

– Samma här. Vi var ju utomlands i vintras och då gick det ju en del pengar. Sedan var det ju renoveringen. Man får väl se om man hittar någon billig resa i höst så att man kan komma iväg en vecka eller så. Det värsta är att barnen kommer att bli så besvikna…

Så fortsätter konversationen. I mörkaste moll. Jag är snubblande nära att lägga mig i. Vill berätta om en pappa och en pojke som jag hade sett tidigare. Också de tyngda inför sommaren. Men bara av varsina jättelika ryggsäckar. I övrigt var humöret på topp och snart skulle den snacksaliga och väldigt charmiga tioåringen förklara varför.

Det visade sig att de var på väg till Strömkajen där de skulle ta Waxholmsbåten till Finnhamn. Väl framme skulle de tälta, hyra snurrebåt och fortsätta mot nya mål under veckan. Allt detta utan att det skulle kosta mer än att stanna hemma i lägenheten.

Stockholms skargardAllemansrätten gör Sverige till det bästa och billigaste semesterparadiset.

Om man slår upp ordet ”semester” i Nationalencyklopedin så kan man läsa att vi fick en semesterlag i Sverige 1938 och att den gav arbetare två veckors betald ledighet per år. Denna lag utökades sedan i flera steg och idag föreskrivs fem veckor.

Men där står ingenting om att ”semester” skulle vara något som ”man åker på” eller att det skulle ha något med dyra charterresor eller långväga färdmål att göra. Semester är sålunda något som alla har råd med.

Jag lade mig aldrig i konversationen där på restaurangen. Men om våra bekymrade herrar läser detta så vill jag påminna om något som skulle kunna skingra deras svårmodiga tankar:

Sverige har en kustremsa, som sträcker sig från Svinesund i väster till Haparanda i norr och som är 270 mil lång. Om man räknar alla vikar, uddar och öar så blir det 800 mil. Det motsvarar ett femtedels varv runt jorden.

Ta den kustremsan ihop med över 60 000 öar, kobbar och skär som finns i våra skärgårdar och lägg därtill den världsunika allemansrätten. Då har vi ett semesterparadis som åtminstone aldrig gjort mina barn besvikna. Tvärt om.

Man kan som bekant vara fattig på flera sätt. En sak är att ha ont om pengar. En annan är att vara fattig på fantasi och sakna förmågan att se vad man faktiskt har.

Av dessa båda saker tycker jag att den senare är sju resor värre.

Bilder: Wikipedia.

Redaktörens egna tankar – nu startar “Elias analys”

av

Elias analysDet kan handla om en en ny båt, en ball eller korkad företeelse, en ny trend eller rentav en smaskig skandal. Kort sagt. Det kan gälla vad som helst som rör båtar och båtliv. Hamnen.ses krönikör Elias Johansson kokar ned det hela och serverar det under rubriken Elias analys.

Krönikören i korthet:

Ålder: 42
Bor: I stockholmsförorten Täby samt på Ljusterö i Stockholms mellanskärgård.
Familj: Sambon Therése och barnen Loke och Molly samt bonusbarnen Oscar och Melina.
Båt: En väldigt vattenskadad Ryds 495 från 1968 med en fyrahästare på den genomruttna akterspegeln. (Toppfart nästan 6 knop.)
Segling eller motorbåtsåka? Ja tack. Men även bryggsegling och alla slags vattensporter.
Galet båtminne: Motorn tvärdog på en gammal Flipper 575 i tonåren så jag bogserade den ett par sjömil till närmaste brygga. Det blev många simtag med förtampen mellan tänderna.
Största meriter till sjöss: Har testkört fler olika motorbåtar än de flesta. Och snappat en hel del på vägen.
Gillar: Båtar, dragspel, skaldjur och oväder.

Läs Elias krönikor!

Mjölksyrefest i ny video med landslaget i segling

av

Att leva som landslagsseglare är knappast drinkar och champagne. Följ med på en actionfylld mjölksyretur med tjejerna och killarna i landslaget som sliter så att händerna går i bitar.

De som fortfarande tror att segling är en glassarsport för folk i stiliga kavajer och röda brallor borde ta sig en titt på den här videon som jag procuderat om svenska landslaget. Mjölksyran pumpar i låren för Finnjolle- och Laserseglarna och minsta snedsteg för 49er-seglarna leder till vurpor. 

– Laserseglarna har samma kravprofil som till exempel en elitcyklist, säger Thomas Rahm, som är en av tränarna. 

Bara en sådan sak.

Inspelningen ägde rum under några intensiva dagar på Mallorca inför världscupseglingen “Trofeo Princesa Sofia” och jag fick verkligen uppleva hur det är att leva som landslagseglare. Mer om det i ett reportage framöver. Tills dess hoppas jag att ni tittar på och sprider videon! 

 

Femåring kitesurfar i 20 knop med sin pappa

av

Se videon när svenska surfgurun Markus Robèrt tar med sina små söner ut på en kittlande kitesurftur.
– Vi kom upp i 20 knop och lyckades till och med göra hopp på någon meter, säger han till Hamnen.se.

Som nybliven pappa blir jag ju väldigt glad att se exempel på hur man kan fortsätta att segla och surfa med sina barn och kanske till och med få dem att tycka att det är det roligaste som finns.

Dotter i ryggsäck
Jag har tidigare sett vindsurfare som sätter ett handtag i nosen på brädan och låter barnen stå där som om de åkte vattenskidor. På Hawaii såg till och med en man som satte sin kanske åttaåriga dotter i bärstol på ryggen och vindsurfade iväg. Man kan också segla med olika segel, ett litet i fören och stort i aktern. Då får barnet verkligen uppleva fart och känna sig delaktig. Men att kitesurfa med barnen på brädan som Markus Robèrt är kanske det ballaste alternativet.

DunkerbeckMed en stor tandemvindsurfingbräda kan barnet få sitt eget segel. 

– Jag kitesurfade med barnen första gången nu på Öland och barnen var helt lyriska. Båda mina grabbar, Leo nio år och Viggo fem år, hade ett leende från öra till öra. De bara älskade det. Sedan dess vill de inte göra annat när vi kommer till en strand. Det böjar bli on om egentid på brädan, säger Markus Robèrt som lär vara en av Sveriges mest äventyrliga surfare. Han har bland annat vindsurfat mellan Danmark och Tyskland och från Västervik till Visby.

Hur fungerar det att vara två på brädan?
– Med lille Viggo är det superenkelt. Vi kom upp i över 20 knop och kunde till och med hoppa någon meter högt. Med Leo som är tyngre behöver jag en lite större drake, men det går bra det med.

Är du inte orolig över säkerheten?
– Jag är väldigt bekväm med min egen teknik och att en olycka skulle ske känns lika sannolikt som att jag skulle krocka med bilen. Jag tycker att det räcker gott att barnen har flytväst och att man skär bort säkerhetslinen till draken, så att de inte kan trassla in sig i den om något går fel. Det värsta som kan hända är att de får någon kallsup och att de trillar i vattnet, men det hör ju till.

Vad tycker du är bästa sättet att inspirera barn till att börja med vattensport?
– Jag tror det handlar om att visa hur kul det är och aldrig säga nej när de vill testa. Men också att aldrig trycka ner sitt intresse i halsen på dem.

Tre modeller ur samma plattform

av

Båtproduktion blir allt mer likt bilproduktion med alla fördelar som det innebär. Här ger Hamnen.ses krönikör Bernt Lindquist sin bild av hur hur man rationaliserar, prispressar och får ut tre helt olika olika båtar ur ett och samma skrov.

Fabolas nya serie segelbåtar på 24 fot omfattar två modeller och en tredje är på gång. De har alla klart skilda företräden och inriktningar men bygger på samma bas, något man i bilindustrin kallar för plattform.

Volkswagen är kanske det bilföretag som har gått längst när det gäller detta. De har utvecklat något som man kallar för MQB och som ger ännu större variationsmöjligheter när det gäller storlekar och modeller som är byggda på samma grund.

På Fabola jobbar vi på samma sätt som i bilindustrin och får på så sätt lägre utvecklingskostnader och kan använda samma formdelar och komponenter till flera båtmodeller.

Optimerad dagseglare
Efter Campus 7.4 tog vi fram Diva 24 DC på samma 24-fotsskrov. Men trots detta skiljer de sig markant från varandra. Diva 24:ans konstruktionsmål var att:
– Skapa så mycket komfort som möjligt för dagsutflykter.
– Skapa trygga och bekväma platser för de ombord som bara vill njuta av sol och natur.
– Utveckla system för hanteringen så att rorsman ensam kan hantera båten.
– Göra båten övernattningsbar för fyra personer.
– Utveckla system för komfortutrustning.
– Skapa en exklusiv känsla i ett smidigt format.

Jättebrunn
Diva 24 DC har en sittbrunn som storleksmässigt är fullt jämförbar med densamma i en 40-fots segelbåt. Den smidiga hanteringen och det enkla underhållet finns naturligtvis kvar från ”basbåten” Campus 7.4.
För att åstadkomma enmanshanteringen har Diva 24 DC fått en egen rorsmansbrunn i aktre delen av båten. Hit är alla funktioner dragna. Här kan sålunda en ensam seglare hantera båten själv om man så vill. Den främre brunnen har fått en utformning så att resten av besättningen kan välja att vara med aktivt eller bara luta sig tillbaka.

Övernattning
Även en i huvudsak dagseglande besättning kan vilja övernatta. Diva 24 DC har därför fått kojer för fyra fullvuxna och möjligheter till övrig komfort utrustning som spis, vask, kyl och wc. Ett uterum i form av en stor sprayhood med väggar som går att variera efter behov ger än mer komfort vid övernattningar. Här finns plats för fyra personer runt bordet.

Kappsegling och prestanda
Nästa modell som är baserad på samma skrov är betydligt mer optimerad för fart och kappsegling. Vi håller på att utveckla den nu och tills vidare kallar vi den för Diva 24 SC. Trots likheterna med sina syskonmodeller är den ändå annorlunda i mycket. Konstruktionsmålet är i det här fallet att hon ska få en unik kombination av tre huvudegenskaper:
Racing: Den nya båten är optimerad för kappsegling och matchracing.
Cruising: Genom utvecklad komfort bjuda in familjen till trygg semestersegling.
Hantering: Erbjuda för sin storlek helt unik hanterbarhet, möjlig att hantera som en segeljolle.

Semester
Målet är att Diva 24 SC ska ge möjligheter som andra racingbåtar i denna storlek saknar. Den kan utrustas med komfortutrustning jämförbar med Campus 7.4. Pentry, toa och andra bekvämligheter finns som tillval för den som önskar. Uterummet som är skapat för Diva DC modellen finns också här och skapar en stor bobåt med bord och gott om plats för fyra personer i den skyddade främre brunnen.

Det variabla djupgåendet från 1,86 till 28 cm på 30 sekunder ger tillgång till grunda vatten. Den smidiga trailerhanteringen gör att man kan välja seglingsvatten med största frihet. Ost- eller västkust eller varför inte outforskade insjöar?

Entypskappsegling
Idén till denna båt kommer från en partner som avser att bygga upp en entypsklass med strikta regler för rättvis segling till överkomliga kostnader. Båtens redan bevisade egenskaper i kombination med den optimering som görs på fart och effektiv kappsegling ska inte göra någon erfaren seglare besviken. Den aktre delen på närmare två meter av sittbrunnen har en för aktiv segling optimerad utformning. Plan stor durkyta och ergonomiskt genomtänkta sittsarger. Den främre delen, lite djupare med bra stöd i alla ledder för trimmern ombord. Diva 24 SC har också alla trimfunktioner som standard och kan seglas med spinnaker eller gennaker.

Lika men olika
För många som bara tar en ytlig koll på båtarna kan de tyckas ganska lika. För mig är de dock väldigt olika och erbjuder optimering för helt skilda behov. Utformningen är styrd av seglarnas krav på användningsområde. Sammantaget tycker jag det är spännande att man ur samma bas kan skapa så olika båtar.

Nästa krönika: Tankar runt nya modeller.

Katamaranakrobatik gör segling till publiksport

av

Vad är det egentligen som krävs för att segling ska locka större publik? Är det foils och höga farter, enorma mått eller kanske båtar med vackra linjer? Enligt ett gäng holländare är lösningen en kombination av det först nämnda kryddat med akrobatik.
Vad tycker du?

Segling har av många dömts ut som publiksport. “Det är för osäkert med vind”, “det är för tråkigt”, “det är för avancerat”, kan det låta.

Jag tycker ju att segling är bland det ballaste som finns och sväljer alla argument som nämns i ingressen. Jag kan faktiskt tycka det är underhållande att titta på en lokal onsdagssegling bara för att få kika på många olika gamla båtar och tycka och tänka om dess funktion och form. Jag tyckte så när jag var 3 år och tycker det nu när jag snart är 30. 

Men alla är ju inte lika nördiga. Vissa kräver något extra för att hålla blicken fäst mer än ett par sekunder.

I helgen gick en regatta i Holland som skiljer sig från mängden. Fokus ligger helt klart på publikvänlighet. Den arrangerades för fjärde gången och går under namnet Bolster Teamrace Knockout. I år seglade man nya olympiska katamaranklassen Nacra 17 och flera seglarstjärnor var på plats för att visa sina talanger.

Det är match racing som avgör regattan men som en extra krydda har man lagt in en gren som man kan likna vid inverterad limbodans. Det handlar om att segla så nära gränsen till kappsejsning som möjligt och hålla masten från vattenytan. Vinnaren får 250 euro och av ingångsbilden att döma finns möjlighet att plocka stilpoäng.

Foto:www.jaspervanstaveren.com.

Kanske mest intressant är hur mediabevakningen går till. Det liknar i mångt och mycket vad vi på Hamnen.se tillsammans med Seglarförbundet gjort senaste åren med Mästarnas Mästare. Med undataget att vi inte haft någon drönare och att seglarna inte haft färgglada dräkter på sig. 

Här är finalracet från Mästarnas Mästare 2013. Regnigt och trist men man kan följa seglingen på nära håll.

Livesändningen från Holländska katamaranregattan.

Vad tycker ni, publiken, om sättet segling bevakas? Är det roligt med livesändning eller är det bättre med korta sammanfattande videor eller kanske ett mer traditionellt tv-format med ett program på 30 komersiella minuter? Kanske har ni något annat exmpel?
Kommentera gärna.

Se alla liveinslag från Mästarnas Mästare 2013.