Ulf Brändström | Hamnen.se

Det tog fransmannen Benoit Marie 18 dygn, 13 timmar och en minut att genomföra Mini Transat. Det ger honom en snittfart på 8,25 knop, vilket är väldigt imponerande för en båt som bara mäter 6,5 meter.

Båten med namnet benoitamarie.com (FRA 667) korsade mållinjen i Pointe – à – Pitre i Guadeloupe kl 17,46 lokal tid den 1 december (21h 46mn 05s GMT ) .

Benoît Marie tävlar i Protoklassen, vilket innebär att det är i princip fritt att modifiera båten som man vill inom en så kallad boxregel. Bland annat har alla båtar i den här klassen svängköl. Men det verkar ändå inte ha hänt allt för mycket på utvecklingsfronten då vinnarbåten är densamma som Thomas Ruyant van Mini Transat med 2009.

I protoklassen är alltså båtarna så kallade oneoffs, dvs unika, men ändå inom boxregeln för tävlingen och klassen. Här deltar båtar som har unika designlösningar, eller bara modeller som ännu inte nått upp till serieklassens krav på tio godkända exemplar. I regel är prototbåtarna 7-10 procent snabbare än Serieklassens båtar. Detta tack vare att båtarna är mer extremt designade med lättare vikt, större rigg och mer avancerade köllösningar för effektivare viktfördelning.

Klassen är även i regel mer avancerad, och ses av många som en arbetsbänk för större framtida kappseglingsbåtar. Det är ju smidigt och billigt att prova ut lösningar på en liten båt innan man applicerar dem på en större och dyrare båt. Detta argument gör att även etablerade båtkonstruktörer satsar stort på klassen.

Det här var Benoît Maries första stora seger i ett stort solorace . Under två år har hans seglingskarriär gått spikrakt uppåt.

Mini Transat 2013 har varit riktigt tufft race. Det började med en mycket frustrerande väntetid på grund av hårda vindar som svepte in över Biscayabukten.

Direkt efter start fick fältet känna av Biscayas brutalitet, vilket resulterade i att många båtar förliste, dock behövde ingen sätta livet till.

Av de 3 700 sjömilen var det bara tre som bjöd på kryss, vilket är unikt för det här racet men också avgörande för vilken båt som vinner. Det är inte minst väldigt tydligt i Serieklassen som jag seglade i år 2011.

Seriebåten Nacira 6,50 är en ren undanvindsdesign, vilket till stor del förklarar varför de tre båtarna som leder just nu är så överlägsna. Extra kul är att min seglarbuddy Aymeric Belloir verkar vinna detta års race i serieklassen. Det är speciellt roligt för Aymeric då han inte fått stå i rampljuset sen hans framgångar i Figaro2-klassen 2007. Detta kan vara hans stora vändning.

Här är en video från träningen inför racet.

Se fler bilder och videor från racet.

Vår bloggare Ulf Brändström har tidigare startat i Mini Transat, en av världens häftigaste ensamkappseglingar. Här berättar han och tycker till om årets upplaga som blivit utsatt för hårt väder och tuffa beslut.

Mini Transat 6.50 eller Transat 650, Mini Transat eller MT som det också är känt som är en transatlantisk solohavskappsegling som sträcker sig över 4 000 sjömil med ett enda etappstopp på Kanarieöarna.

Tävlingen är helt knuten till båtklassen Classemini som skapats i samband med tävlingen. Detta är en av världens mest extrema havskappseglingar, inte minst på grund av att båtarna som tävlar bara är 6,5 meter långa och max 3 meter breda. De är väldigt överriggade för maximal prestanda och den extrema bredden gör att de planar väldigt tidigt. I regel är de designade för undanvindssegling och det är inte ovanligt med farter över 17 knop.

Det här racet handlar om natur- och fartupplevelser och om att tåla trötthet.

Fokus i klassen har alltid legat på enkelhet. Därför är det på tekniksidan endast tillåtet med autopilot, GPS utan plotter samt elgenerator till dessa instrument och dess nödvändiga kringutrustning. Det är inte tillåtet med väderfax, satellittelefon, dator eller annan utrustning för kommunikation som kan ge seglarna hjälp utifrån. Kontakt med någon utomstående person eller båt som ej deltar är också förbjudet. Straffet för den som bryter mot reglerna är livstids avstängning från klassen.

Omkommen seglare
Tävlingen hålls vartannat år. Den 25 september 2011 gick starten för förra tävlingen, från La Rochelle, Frankrike vidare till Funchal, Madeira och målgång i Salvador, Brasilien. Det var 84 st anmälda båtar och av dessa kom 79 båtar till start. En av dem som inte kom till start var Jean-Marc Allaire, han föll överbord och omkom tragiskt under en träningssegling dagarna före start.

Alla foton: Jacques Vapillon.

I år ska tävlingen gå igen. Egentligen skulle den första etappen ha startar den 13:e oktober. Men på grund av extrema väderförhållandena gick starten först den 29:e oktober kl 09:19

Vindar på 45 knop
Men den 30:e oktober försämrades vädret igen och tävlingsledningen fattade beslutet att dela första etappen i två delar med det första stoppet i Sada. Den 31:a oktober hade väderförhållandena försämrats ytterligare och tävlingsledningen tog beslutet att avbryta etappen från Douarnenez till Sada. Man bad seglarna att söka skydd så fort som möjligt längs den spanska kusten.

Fem båtar nådde Sada innan fronten med vindar upp till 45 knop. Resten av flottan seglade in till Gijon för att ta skydd med undantag från Mini nr 556 som valde att gå till Santander.
Det senaste beslutet är att starten inför nästa etapp kommer att ske från Sada den 12:e November. Mellanstoppen på Lanzarote kommer att strykas.

En av utmaningarna med den nya sträckningen som beslutades efter Transat 2011 är att om man vill komma till Karibien tillräckligt sent för att minska risken för orkaner måste man antingen göra ett längre stopp i Lanzarote eller senarelägga starten, vilket betyder en ökad risk för dåligt väder över Biscayabukten (Gascogne).

Seglarnas beslut
Många av seglarna i denna upplaga tycker det är fel att”valla ”flottan över havet och fatta beslut som har att göra med sjömanskap. Om det inte hade funnits någon mellanlandning i Spanien hade säkert en stor del av flottan drabbats hårt av ovädret. Men de prognoser man såg visade att det värsta vädret skulle ha varit över inom sex till tolv timmar. De hade nog drabbats igen efter ett par dagar, men det skulle då varit öppet för vem som helst att söka skydd om det behövdes .

Innan Mini Fastnet 2011 hade tävlingsledningen en mycket tydlig strategi som är i linje med klassens anda. Beroende på prognos var man beredd att skjuta upp starten. Men efter att starten gått lämnade man över hela ansvaret till seglarna, under inga omständigheter skulle seglingen avbrytas eller kortas. Det var upp till varje skeppare att besluta om man ville fortsätta tävla eller inte.

Att tåla leken
En del av tjusningen och utmaningen med Class mini är ju just att det är en av de mest extrema Soloseglingarna som finns. När man ger sig in i klassen så är det mycket tydligt förklarat att om man ska leka så får man leken tåla. Hoppas på att man framöver igen värnar för den andan.

Följ racet här.

Vinnaren i Mini Transat

Svåra beslut i extrema soloseglingen Mini Transat