En rekordtidig säsong till följd av rejäla kölsmockor. Det är vad som fått Sjöfartsverkets fem isbrytare att gå på högvarv. Fram till maj ska de hålla Östersjöns viktiga trafikleder isfria.
Den senaste veckans köldsmocka märks mer än bara på land. Som en följd av de rekordlåga temperaturerna från årets första vecka är nu hela Bottenviken istäckt.
Ett väderbesked som får Sjöfartsverkets isbrytare att gå på högvarv. Redan den andra december startade de första assistanserna och även om det varit en mildare period mellan då och nu har isen brett ut sig och hela Bottniska viken är nu istäckt ner till och med Örnsköldsvik.
– Efter den tidiga starten av isbrytning denna säsong har isen successivt vuxit till sig i och nu är hela Bottenviken istäckt, säger Annika Hjelmsten, driftoperatör på isbrytarledningen vid Sjöfartsverket.
Hela 113 fartyg har behövt assistans hittills vilket är en hög siffra jämfört med tidigare säsonger.
Men det är inte bara i det nordliga delarna som det börjat frysa på. Även Värnen har täckts och inom inom kort kommer arbetet med att bryta upp is påbörjas även där.
Isbrytarna är en förutsättning för att leveranserna når fram och för att industrin i synnerhet och samhället i allmänhet inte står still, säger Annika Hjelmsten.
Vanligtvis är de svenska isbrytarna i drift från december och fram till slutet av maj. Om säsongen blir längre eller kortare än så återstår dock ännu att se.
Hos SMHI kan du få dagliga uppdateringar om hur isen breder ut sig i Östersjön.
Ett par dagar innan nyår råkade den svenske ensamseglaren Magnus Reslow ut för vad som är många sjöfarares värsta mardröm. Ombord på sin Laurin 32:a utanför Colombia blev han attackerad av pirater.
Inte en, inte två, utan tre gånger blev Magnus Reslows Laurin 32:a attackerad av pirater utanför den colombianska kusten under sin passage från Santa Marta till San Blas.
– Jag lämnade den 28 december för att ta mig till San Blas. Jag har svårt att minnas helt men först kom en båt, de tog sig ombord och började ta saker. Därefter kom ytterligare en båt, säger Magnus Reslow i en intervju med Youtube-kanalen Sailing Dilly-Dally.
Händelserna från den tredje räden minns han dock tydligare.
– När de tog sig ombord den tredje gången var jag kanske fem sjömil från kusten. Jag sträckte fram handen och sa ”amigo”. När en av piraterna tog tag i den bröt jag hans tumme.
Piraten blev arg och stack honom i magen med en brödkniv som fanns ombord på båten. Magnus fick samtidigt tag i en hammare och lyckades jaga av de tre männen från båten innan han sköt raket efter dem för att skrämma bort dem för gott.
När de väl försvunnit gjorde sig Magnus redo för ytterligare en attack. Denna gången skulle han dock vara väl förberedd. Med lite bränsle, ett tygstycke och en plastflaska gjorde han en Molotov cocktail att kunna kasta ifall piraterna skulle komma tillbaka en fjärde gång.
Därefter gick han ner i ruffen för att vila sig. När han en stund senare hörde motorljud var det tack och lov kustbevakningen som kom för att undsätta honom.
Flera skador och mycket stulet
Förutom knivhugget blev Magnus även slagen upprepade gånger med träbitar som piraterna tagit med sig. När de lämnade med båt kastade de flaskor mot ensamseglaren.
– Jag blev hotad till livet och skulle de ha kommit tillbaka så hade de säkert försökt döda mig och ta båten.
Piraterna stal även Magnus nya segel, batteriet till motorn och allt kablage däremellan.
Efter att piraterna attackerat Magnus båt den första gången upptäckte han att de inte fått tag i hans mobil. Med denna skickade han sin position till en vän i Sverige och med ett meddelande om nödsituationen han befann sig i.
– Han vidarebefordrade mitt meddelande till Sjö- och Flygräddningscentralen i Göteborg som i sin tur kunde kontakta marinen och kustbevakningen hos mig som kunde bogsersa mig till land.
Väl i land kunde Magnus varken gå eller stå och fick föras med ambulans till sjukhus.
Nu är han tacksam för all hjälp han fått från andra seglare. Detta med allt från nya block till smärtstillande medicin.
Trots att rädslan bitit sig fast vill Magnus inte ge upp.
– Det har förändrat och förstört mitt liv men jag är inte villig att ge upp. Vad kan jag göra? Jag måste fortsätta. Planen nu är att återhämta mig och när jag väl ger mig iväg får jag hålla mig långt borta från land och segla ihop med andra. Jag kan inte rekommendera någon att göra molotov cocktails, det är farligt men för mig var enda alternativet att göra motstånd, säger Magnus Reslow.
Det blir omkastning i hierarkin hos Emirates GBR inför seglingarna i SailGP till helgen. Veteranen och seglaresset Ben Ainslie kliver ner som rorsman och lämnar nu över till Giles Scott för det brittiska laget.
Nyheten kom som en blixt från klar himmel i slutet av förra veckan. Den snudd på legendariske Ben Ainslie, flerfaldig olympisk guldmedaljör, återkommande världsmästare och kanske en av de mest framgångsrika seglarna i vår tid kliver ner som skeppare för det brittiska SailGP-laget Emirates Great Britain.
Posten lämnas över till Giles Scott, även han en framgångsrik Finnseglare inom såväl de Olymiska spelen som världsmästerskap.
– Som vd för såväl Emirates GBR och INEOS Britannia America’s Cup team, men kanske framför allt som make och far, måste man vid någon punkt inse att det inte går att göra allt, skriver Ben Ainslie i ett pressmeddelande.
Ainslie och Scott har en lång historia av samarbete och kappsegling såväl i samma besättning som tävlandes mot varandra. Inte minst i Finnklassen som dominerats av de brittiska seglarna under de senaste två årtiondena.
– Jag har kommit till insikten att det är dags för nästa generation att ta steget upp och få sin chans. Giles Scott är en oerhörd talang och en av sportens absolut bästa, rollen han nu axlar kommer att passa honom och hans stil helt perfekt. Han är en otrolig seglare och faktiskt en av de allra bästa som jag tävlat ihop med.
Sitter kvar som vd för satsningen
Ben Ainslie sitter emellertid kvar som vd för Emirates GBR och kommer på så vis med all sannolikhet att fortsätta synas i rutan. Om än något mindre.
– SailGP är en helt otrolig tävling, det finns ingenting som är likt den och att Ben nu ger mig möjligheten att få ta över efter honom känns helt otrolig, säger Giles Scott och fortsätter:
– Jag har har lite poäng att hämta upp men vi är ett mycket bra gäng. Det är dock stora skor att fylla efter Ben.
Redan till helgen ska Scott få möjlighet att sätta sina kunskaper på prov när SailGP-cirkusen gästar Abu Dhabi.
Ett prisras med över fyra kronor på diesel väntade vid pumpen på nyårsdagen. Anledningen är den kraftigt sänkta reduktionsplikten som ändrades i samband med det nya året.
En kraftigt sänkt reduktionsplikt har redan gett stora effekter vid pumpar runt om i landet. Det blev tydligt under nyårsdagen priset på en liter diesel sjönk med hela 4,27 kronor på vanliga stationer runt om i landet. De låga priserna kommer som en effekt av ett av regeringens och Sverigedemokraternas kanske största vallöften att kraftigt sänka reduktionsplikten.
Den omdiskuterade klimatåtgärden reduktionsplikt gick från tidigare 30,5 till 6 procent på diesel. På så vis minskade den andel biobränsle som tidigare blandats i bränslet rejält vilket i sin tur drivit ner priserna till de lägsta under flera år.
Men det är inte bara reduktionsplikten som haft effekt på priset. Vid nyårsskiftet sänktes även skatten på såväl diesel som bensin.
Frågan har varit en diskuterad sådan och många har varslat om att en sänkt reduktionsplikt kan resultera i ökade utsläpp. Samtidigt har många röster höjts för sänkta drivmedelspriser. Inte minst under 2022 då dieselpriserna hade toppar på över 28 kronor litern och ofta högre än så på sjömackar.
Även bensinpriserna har sjunkit något men betydligt mycket mindre.
Huruvida samma prissänkningar gäller för samtliga sjömackar är svårt att säga då många av dessa mer sällan än ofta uppdaterar sina priser under vinterhalvåret. Samma reduktionsplikt gäller dock för den diesel som tankas på sjömack.
Väntan har varit lång för alla de som följt världens största seglingskanal på Youtube. Men nu är stunden äntligen kommen. I veckans avsnitt får alla tittare följa med på en halvtimmes lång rundvandring på trimaranen La Vagabonde III.
Många var chockade, och det med all rätt, när paret Riley Whitelum och Elayna Carausu sålde sin Outremer 45:a. Världens kanske mest kända seglarpar bytte två skrov mot tre och fick vara med och ta fram designen på sin alldeles egna Rapido 60. Men en pandemi och andra allehanda förseningar kom emellan.
Nu har de båda, tillsammans med sina två söner Lenny och Darwin, flyttat ombord, haft en premiärtur och gjort sig hemmastadda. Det är med andra ord dags för det stora delar av deras publik väntat på sedan beskedet om att det var dags för en uppgradering för lite drygt tre år sedan.
En rundvandring ombord.
Hybriddrivlina, watermaker och en gammal skinnsoffa
Här får vi se allt från layout till finesser, ta del av vilka anpassningar som gjorts och motivationen bakom. Man får en närmre titt på de två motorerna, den ena en elektrisk lina från Oceanvolt och den andra en trogen järngenua från Yanmar som redan nu behöver bytas efter att den fyllts med vatten under testseglingen.
Materialvalen ombord är något som Riley och Elayna har fått utstå en hel del hån för, men smaken är som baken och en del av interiören är återanvänd. Salongssoffan är exempelvis klädd i resterna av en gammal skinnsoffa de båda fått donerade till sig.
Men nog med detta, se klippet nedan och följ istället med ombord!
Flera svenska båt- och båtlivsorganisationer går hårt emot Havs och Vattenmyndighetens förslag till ändrade havsplaner. I sitt remissvar menar de att fritidsbåtslivet är bortglömt och att en prioritering av vindkraft utan bättre utredning kan utgöra säkerhetsrisker.
En dryg vecka innan jul löpte remissperioden för Havs- och Vattenmyndighetens (HaV) nya havsplaner ut. I samband med detta skickade oragnisationerna Svenska Båtunionen, Seglarförbundet, Kryssarklubben; Sweboat och riksföreningen Gästhamnar Sverige in ett gemensamt svar. I detta svar är man kritisk till hur de ändrade havsplanerna kan komma att påverka fritidsbåtslivet i Sverige.
– Vi är positiva till utbyggnaden av fossilfri energiutvinning såsom havsbaserad vindkraft. Men vill att fritidsbåtslivet och dess sjösäkerhetsbehov tas med i planerna och att konsekvenser för fritidsbåtslivet utreds ordentligt, skriver organisationerna i sitt remissvar.
Genom AIS-data framtagen med hjälp av Sjöfartsverket kan man visa hur flera av de utpekade områdena för havsbaserad vindkraft ligger där fritidsbåtar passerar till och från våra grannländer och till Gotland. Organisationerna hävdar att HaV inte använt tillräckliga medel i sin utredning för att undersöka påverkan på fritidsbåtslivet. Men det är inte bara där de menar att remissen brister.
Man vill även se bättre utredning om hur havsbaserad vindkraft hindrar fritidsbåtar från att söka nödhamn, om det kommer att finnas färdvägar separata från sjöfartens och om sjöräddning kan bedrivas i samma mån.
Slutligen poängterar organisationerna bakom remissvaret att en bättre utredning kring hur dessa vinkraftsparker skulle kunna påverka navigationsutrustning.
– Vi kan se att det är många fritidsbåtar i rörelse i de områden som pekas ut som lämpliga för vindkraftsparker. De facto att fritidsbåtarna kommer att hindras där tas inte alls upp i utredningen, skriver organisationerna.
Hamnen söker Havs och Vattenmyndigheten för en kommentar.
Den klimathandlingsplan som Regeringen tillsammans med Sverigedemokraterna presenterade innan jul har kallats för den mest omfattande någonsin. Och omfattande är den. Men vad kan den betyda för sjö-, båt- och skärgårdsfolk? Vi tar en närmre titt och kommer med några spaningar.
Den del av regeringens klimathandlingsplan som berör sjöfart gör också det i dess sanna bemärkelse. Det vill säga yrkessjöfart i huvudsakligt transportsyfte. Men i planen hittar man även åtgärder och förslag som kan spilla över även på det civila båtlivet. De mest intressanta har vi sammanfattat i tre spaningar.
Kollektivflottans elektrifiering
Även om merparten av sjöfarten ännu inte är redo för elektrifiering så är den del som det icke-proffesionella båtlivet har sin huvudsakliga kontakt med förutsättningar för just detta. I utredningen som ligger till grund för skrivelsen bedömer man att omställningen till det som kallas noll- eller nära nollutsläppsfartyg är en viktig pusselbåt i sjöfartens totala omställning. I skrivelsen låter det såhär:
”Fartyg som går relativt korta sträckor och stadigt trafikerar samma hamnar och kajer har goda förutsättningar att elektrifieras, exempelvis inom kollektivtrafiken.”
Man slår också fast att det idag finns flera företag som utvecklar just sådan teknik och att de svenska aktörerna ligger långt fram i just detta arbetet. En hänvisning som med all sannolikhet är till svenska företag och rederier som Candela, X Shore och Öresundslinjen med sina eldrivna ”Ro-Pax”-färjor. Ämnet är ett som vi på Hamnen berört tidigare. Nu senast i samband med Candelas lansering och premiärtur av personfärjan P-12 Shuttle.
För att främja eldriven sjöfart föreslås nu att Energimyndigheten ska ta fram en analys för eldrivna fartyg ska kunna främjas. Myndigheten ska också utreda hur aktörer kan uppmuntras till att konvertera sina konventionella fartyg till eldrift.
En utbyggd laddinfrastruktur i hamnar
Här blir det någorlunda tekniskt. Som så många gånger tidigare påtalat här på Hamnen behövs en utbyggd laddinfrastruktur för att ett elektrifierat båtliv över huvud taget ska kunna fungera på större skala. Detta slås även fast i den nya klimathandlingsplanen. Redan i budgetpropositionen för 2023 beslutades det om ett sökbart stöd för hamnar och kajer som vill bygga ut sin laddinfrasturktur.
Nu ska nästa steg i processen tas.
Detta blir att se över det regelverk rörande nätkoncession som idag finns. Ett regelverk som idag kräver tillstånd för att bygga och använda starkströmsledningar. I skrivelsen bedöms nätkoncessionen utgöra ett hinder för utbyggnaden av laddinfrastuktur tillgänglig i hamn och vid kaj. Nu ska en översyn utreda huruvida elnät i hamnar kan undantas dessa tillstånd. Energimarknadsinspektionen har redan analyserat problemet och kommit till slutsatsen att laddningen av fartyg ska kunna undantas nätkoncession.
På sikt skulle detta möjligen kunna förenkla processen för aktörer att bygga ut laddinfrastruktur och ta steget mot laddkorridorer i skärgårdarna.
Det är sedan gammalt att de som kör för sitt bröd får skattelättnader på sina drivmedel. Det som i folkmun brukar kallas för ”grön diesel”. Nu ska det utredas ifall fartyg kan omfattas av ”grön el”, och då inte i bemärkelsen förnybar el utan snarare skattefri el för framdrift.
Idag finns det redan en skattelättnad för fartyg kopplade till landström. Nu ska det dock utredas ifall samma lättnad kan omfatta el avsedd för framdrift.
Visserligen ingenting som kommer göra fritidsbåtslivets elektrifiering enklare men kanske något som får fler myndigheter och lokala aktörer under kommunal upphandling att satsa på eldrift i sjöburen kollektivtrafik.
Ifall dessa spaningar infrias är såklart svårt att säga och något som framtiden kommer att få ge besked om.
Ibland känns ordet ”nagelbitande” som en superlativ floskel från sportjournalistiken. Men att beskriva duellen mellan Law Connect och Andoo Comanche under upploppet av årets Sydney Hobart som något annat vore fel.
Trots att 43 timmar och 625 sjömil passerat sedan starten i Sydney var gippduellen mellan de två återstående supermaxi-båtarna ett faktum. Redan under första kvällen tvingades den tredje deltagande supermaxin Sun Hun Kai Scallywag bryta efter att de förlorat sitt bogspröt.
Därmed stod kampen för line honours mellan Law Connect och Andoo Comanche. Under bogen längsmed Tasmaniens kust bytte de båda båtarna ledning flera gånger men väl vid flodmynningen som leder upp till Hobart hade rekordjakten Comanche ett övertag.
Men som alltid är det inte över förrän skottet ljuder.
Väl inne i floden valde Law Connect att gå närmre land. Ett vägval som visade sig bära frukt och det dröjde inte länge innan de båda var mer eller mindre jämsides redo för en gippduell utan dess like. En duell som Law Connect tillslut kunde ta kommando över med snabbare gippar och bättre acceleration. Manövrar som skänkte dem vinsten med 50 sekunders marginal.
– Jag kan knappt tro det. Ärligt talat. Det är som en dröm som gått i uppfyllelse. Jag trodde faktiskt aldrig att det var möjligt, sade Christian Beck, ägare av Law Connect, efter målgången och sin första vinst efter två raka andraplatser.
Det är inte första gången som Sydney Hobart bjuder på liknande spänning. 1982 skiljde det inte mer än 7 sekunder mellan första och andraplatsen. Men frågan är om det kan bli mer spännande än vad duellen mellan de båda supermaxibåtarna bjöd på under onsdagskvällen?
Den är en av världens kanske mest kända havskappseglingar. När deltagarna i Sydney Hobart satte fart söder ut under annandagen var vindarna lätta. Men längs med den australiensiska och tasmanska kusten väntar många prövningar. Se starten från årets upplaga av den snudd på legendariska havksappseglingen.
Annandag jul – en dag som för vissa är synonymt med tabelras och soffsittande. För andra är det en dag då en av världens mest kända havkappseglingar traditionsenligt går av stapeln. Det är såklart Sydney Hobart vi pratar om och under 2023 gjordes inga undantag.
På tisdagsmorgonen gav sig hela 103 båtar ut på vattnen utanför Sydney för att sätta fart söder ut mot Tasmanien och Hobart på öns sydsida. En kappsegling som sedan 1945 satt några av världens tuffaste seglingsbesättningar på prov. I år tycks inte heller bli något undantag.
Vid starten ställdes besättningarna inför prövande lättvindssegling. Förhållanden som gjorde det svårt för såväl båtarna i den så kallade supermaxi-klassen som de mindre att få fart i de höga vågorna som möttes av det utgående tidvattnet. Men dessa lugna förhållanden kan mycket väl komma att bli kortvariga.
Under dagarna inför racet, som ännu pågår, har det varslats om såväl storm som hagel. Om så blir fallet återstår att se men vad det inte råder några tvivel om är att seglingen lär bli tuff ändå!
Inom ett par år går Skärgårdsstiftelsen miste om cirka en tredjedel av sitt bidrag från regionen. Ett besked som i förlängningen resulterar i sämre underhåll och service i naturreservaten. Men stiftelsen kan dessutom bli tvungen att göra sig av med mark.
Skärgårdsstiftelsen, som sköter och bevarar områden runt omkring i Stockholms skärgård, går inom ett par år miste om miljonstöd från Region Stockholm. Totalt rör det sig om 24 miljoner kronor som försvinner ihop med det årliga investeringsbidraget. En summa som utgör cirka en tredjedel av de 76 miljoner man årligen tar del av från regionen, detta enligt tidningen Skärgården.
–Med det minskade anslaget kommer Skärgårdsstiftelsen att från 2025 och framåt få göra betydande omprioriteringar i vilka åtgärder som ska utföras i de icke kommersiella delarna, det vill säga för bidragsfastigheter (här ingår vägar, kajer, fyrar, kvarnar samt vatten och avlopp till stiftelsens fastigheter reds. anm), bevarande, skriver Karin Fälldin (C) i ett mejl till tidningen.
Men även den service som Skärgårdsstiftelsen erhåller kan komma att dras ner på. Med detta inkluderas allt från soptömning till bastu och skyltning i naturreservat.
Beskedet borde dock inte komma som en chock. Redan när investeringsbidraget beviljades 2019 var det riktat till att stötta stiftelsen med dyra reparationer och underhåll av fastigheter. Man slog samtidigt fast att Skärgårdsstiftelsen framgent skulle behöva spara pengar och samtidigt öka sina egna intäkter.
Fastigheter och mark kan behöva säljas
Stockholms skärgårdsregionråd Gustav Hemming (C) öppnar nu för att sälja mark, fastigheter och stugbyar för att stiftelsen ska kunna spara pengar.
–Vi från Region Stockholm tycker absolut inte att stiftelsen ska avyttra stora delar sina marker eller någon annan av de större besöksanläggningarna. Däremot kan det alltså finnas vissa mindre delar som inte är lika viktiga för stiftelsen, säger Gustav Hemming till Tidningen Skärgården.
Idag äger stiftelsen över 100 permanenta boenden och nästan lika många fritidshus runt om i skärgården. Det totala antalet byggnader som man förvaltar är cirka 2 000. De land- och vattenområden som förvaltas mäter tillsammans över 30 000 hektar.
De kommersiella delarna behöver innan 2026 vara självfinansierande genom hyror och arrenden. Hit räknas bland annat restauranger, vandrarhem, hotell, servicebyggnader och stugor för uthyrning. Stiftelsens inom kort avgående vd Anna Waxin ser hopp trots lackande resurser.
–Det är möjligt för stiftelsen att uppnå en självfinansieringsgrad på 100 procent för det kommersiella delarna till 2026.