Att beskriva Icon of the Seas som något annat än spektakulär är en underdrift. Men hur tar sig en bjässe på 365 meter och med över 250 000 i bruttotonnage runt? Ta en titt på klippet i slutet av videon.
Det är inte första gången som Hamnen skriver om Royal Caribbeans nya flaggskepp Icon of the Seas. Skutan är nämligen en som sällan sviker när det gäller att väcka intresse och komma med ögonvattnande siffror vad gäller såväl storlek som kraft. Med full beläggning och besättning kan hon närmst beskrivas som en flytande stad med sina 7 600 passagerare och 2 350 i besättning finns inget motstycke. Den gängse jämförelsen brukar vara till Titanic, ett modernt underverk i sig, vars storlek bara är en femtedel av Icon of the Seas.
Men alla dessa siffror får en ändå att ställa frågan vad som krävs för att ta henne från punkt A till B?
Föga förvånande rör det inte sig om en enskild drivlina utan snarare sex separata. Vardera motor sträcker sig över 11,5 meter i längd, är närmre 6 meter höga och snudd på 4 meter breda med en vikt på 252 ton styck. Vardera motor producerar i runda slänga 14 750 hästkrafter.
Dessa mäktiga motorer knuffar fram skutan genom Västindien i behagliga 22 knop och slukar under tiden tillsammans cirka 22 700 liter bränsle per timme. För att få ekvationen att gå ihop har man behövt specialdesigna världens största bränsletankar som en vattenburen farkost någonsin haft.
Men i takt med utsläppsregleringar och kraftigt fluktuerande bränslepriser har man möjliggjort för Icon of the Seas att drivas av såväl diesel som gas.
Detta och många andra lösningar såsom bränsleceller har integrerats för att göra världens största kryssningsfartyg till ett gångbart projekt.
Sailing Zinagros Youtube-serie i tre delar visar deras insats för att undsätta en fransk besättning över 1200 sjömil från land.
”Allt som kan gå fel kommer förr eller senare att göra det”. Här får vi följa med Youtube-kanalen Sailing Zingaro i deras heroiska undsättning av en nödställd besättning mitt på Stilla Havet.
Det var den fjärde oktober i år som segelbåten Yara, fick ett masthaveri på Stilla Havet. Båten, som var på väg från Marquesasöarna till Panama – en färd på 3 600 sjömil, drev runt i sex dygn. På den sjunde dagen fick en annan segelbåt S/V Break of Dawn, tillhörande Sailing Zingaro, ett anrop från den amerikanska kustbevakningen om att bistå i undsättningen.
Youtube-seglarna tvekade inte en sekund.
Oyster 485:an var det enda alternativet för att i närtid kunna undsätta den drivande Yara.
– Om någon är nödställd ska man hjälpa dem. Den är den kanske främsta lagen för sjöfarare. Om vi skulle vara nödställda hade vi velat att de gjorde samma sak för oss, säger James Evenson som driver Youtube-kanalen Sailing Zingaro.
När han nåddes av kustbevakningens samtal befann han sig inte längre än 60 sjömil från den nödställda båten. En minst sagt osannolikt sammanträffande då deras överfärd var på närmre 4 000 sjömil.
De nödställda ställdes inför tre alternativ:
Det första är att bygga ihop en provisorisk så kallad jury-rigg. En sådan lösning skulle kunna ta båt med besättning på en slör tillbaka till Marquesasöarna.
Alternativ nummer två är att överge skepp och följa med Sailing Zingaro till Panama för att därefter försöka rädda båten.
Det tredje alternativet, som tycks vara det mest problematiska, var att vänta på ett frakt- eller handelsfartyg med möjlighet att skänka den skadade båten tillräckligt med bränsle för att nå land.
Vad utgången blir får vi ta del av i Sailing Zingaros serie på tre delar – du hittar den här!
X Shores nya vd René Hansen har en mångsidig bakgrund innehållande allt från digitalisering inom skogsbruk till återvinning och världsledande snowboardmärken. Foto: X Shore/Anton Enelöv
Med ett CV innehållande allt från snowboarding till återvinning och skogsbruksdigitalisering är René Hansen är en mångsysslare av rang. Nu tar han över rollen som ny vd på elbåtstillverkaren X Shore.
Lite drygt en månad har passerat sedan Jenny Keisu lämnade sin post som vd på X Shore. Hennes namn hade då blivit näst intill synonymt med bolaget tack vare de enorma mängder kapital hon lyckats samla in och den stadiga kurs man lyckats hålla.
Nu är processen med att söka en ny vd över. Under torsdagen tillkännagav man att norrmannen René Hansen tar över rodret för den svenska elbåtstillverkaren.
– Jag känner mig hedrad över att kliva in i rollen som VD på X Shore. Deras outtröttliga engagemang för hållbarhet, design och utmärkta produkter går helt i linje med mina egna värderingar. Tillsammans kommer vi att driva vår mission framåt, säkerställa att X Shore fortsätter att vara ledande inom skapandet av en fossilfri och naturpositiv miljö, skriver X Shores nytillträdda vd, René Hansen i ett pressmeddelande.
Hansen kommer från en bakgrund av flera storbolag. Nu senast som toppchef på det multinationella skogsbruksbolaget Stora Enso. Dessförinnan har han haft likande roller på bland annat den norska gödningsjätten Yara och alpinsportsgiganten Burton Snowboards.
Kliver på en skuta i motvind
X Shore har, som Hamnen tidigare berättat, drabbats hårt av rådande världsekonomi och har tvingats till stora sparåtgärder. Inte minst i sin produktion där man tvingats dra ner på anställda samtidigt som man haft svårighet med att färdigställa och sjösätta de båtar som beställts.
Trots detta har man satsat stort och under det senaste året annonserat två nya modeller, X Shore One och X Shore Pro.
Nu hoppas man att René Hansens erfarenhet ska driva på och ta bolaget vidare.
– Vi tror att hans ledarskap kommer att driva oss till nya höjder inom teknologi, design och hållbarhet. Det finns en mycket stark efterfrågan på X Shores modeller, och vi kommer att samarbeta mycket nära med René för att få ut våra båtar på vattnet över hela världen, säger Jon Roskill, styrelseordförande för X Shore.
Arrangörerna själva kallar det för seglingsvärldens motsvarighet till Fotbolls-VM. Om så är fallet låter vi vara osagt. Vad det däremot inte rådit några tvivel om är att SSL Gold Cup har bjudit på spännande seglingar under de senaste dagarna. Tyvärr räckte inte det hela vägen fram för det svenska laget som slogs ut efter en skrällsegling från Frankrike.
Åttondelsfinalerna är avslutade och det svenska laget kämpade in i det sista. Tyvärr räckte inte prestationerna hela vägen fram och fransoserna gick tillsammans med de dominerande portugiserna vidare till fjärdedelsfinalerna som seglas mellan 27 och 30 november.
Bilder från den svenska deltagarbåten. Foto: SSL Gold Cup / Gilles Morelle.
Under den första seglingen i tisdags kom svenskarna iväg bra och lyckades knipa en andraplats efter de hittills oantastliga portugiserna som tagit två spikar på raken.
Under onsdagen gick det dessvärre trögare och man fick efter ett par misstag aldrig riktigt fart i båten. Chansen att ta sig vidare till kvartsfinal finns dock kvar och fina resultat under de kommande två racen på torsdag och fredag kommer betyda mycket för att hålla sig kvar i “turnéringen”.
Torsdagen bjöd på en oerhört spännande start och svenskarna seglade något bättre än man gjort under onsdagen. Inför fredagens seglingar var allt som krävdes att Fransmännen inte tog de dubbla vinstpoängen och att man placerade sig framför Slovenien.
Tyvärr skedde det som inte fick ske och trots att man tillryggalade slovenerna med över en minut lyckades fransoserna spika med 14 sekunder till godo och klättrade på så vis upp till en andraplats med 12 poäng.
Började på bakfoten
Gruppen har dominerats av portugiserna som fått betydligt mycket mer tid i båten. Detta då dedeltagit sedan 32-delsfinalen. Ett steg i turnéringen som det svenska laget fått stå över på grund av högre världsranking.
I den svenska besättningen hittar vi: Emil Forsgren (fördäck), Jakob Gustafsson (mastman), Fredrik Aurell (pit), Anders Gustafsson (grinder), Otto Hamel (trim), Anna Drougge (trim), Jimmy Hellberg (storskot), Jesper Stålheim (taktik), Mattias Rahm (rorsman) och sist men inte minst, Ida Elfving som är coach och reserv.
Seglingarna går att följa via SSL:s Youtube-kanal via länkarna nedan:
Fem har hittills tagits ut men fler ska de bli. Här är seglarna som deltar i Olympiska Sommarspelen 2024 i Paris! Foto: Daniel Stenholm
Än så länge är de fem. Under våren ska ytterligare två tillkomma. Tillsammans representerar de Sverige när de Olympiska Sommarspelen gästar Paris.
De är de främsta idrottarna i sina respektive grenar och redan nu är siktet inställt på att få kliva upp på prispallens översta steg när OS gästar Frankrike och Paris nästa sommar.
– Det känns stort att de första seglarna är uttagna till OS. Att vi redan nu fått förtroendet av SOK för fem seglare innebär att vi gjort ett bra arbete så här långt. De uttagna är alla bland de främsta i sin gren och gör allt för att kunna slåss om medaljer nästa sommar, säger förbundskapten Magnus Grävare och fortsätter:
– Vi är starka, kanske starkare än någonsin inför ett OS, men ödmjuka inför det arbete som vi måste göra innan vi står på startlinjen i Marseille.
Veteraner och debutanter
I truppen finns såväl olympiskaveteraner som debutanter. De sistnämnda är inga mindre än succéduon som radat upp framgångar och nomineringar till idrottspriser det senaste året – Vilma Bobeck och Rebecca Netzler. Föga förvånande är det i 49erFX som de två seglarna kommer att slåss om guldet i. Chans till medalj av den ädlaste valören är klart möjligt. Under 2023 har de tagit brons på för-OS och vunnit VM-guld i överlägsen stil.
Bland veteranerna hittar vi den nu 38-årige Anton Dahlberg och Lovisa Karlsson. Tillsammans kommer de efter 2024 att ha hela sju OS-deltaganden där Dahlberg står för fem och Karlsson för två. Grenen är 470 och finns sedan 2022 som mixad klass. Även detta är en besättning vars framgångar är högst imponerade. Dahlberg med ett Silver i Tokyo 2020 (2021 till följd av coronapandemin) och ihop har de skördat framgång efter framgång i den mixade 470-klassen. Nu senast med ett andra guld i EM 2023.
I enmanna klassen ILCA (mer känd som Laser) hittar vi Josefin Olsson som nu gör sitt fjärde OS. Hennes sikte är inställt på att åtminstone försvara OS-silvret från Tokyo men allra helst få revansch och ta hem guldet. En rimlig progression med tanke på att hennes resultat blivit bättre och bättre för var OS hon deltagit i. Förutom detta har Olsson även två VM-medaljer på meritlistan.
Fler platser att vänta
– Med drygt åtta månader kvar till OS har vi tre besättningar som med rätta siktar på medalj. Men vi vet att för att komma dit återstår massor av arbete och smarta beslut på vägen. Vi har ett starkt lag där alla ger allt, varje dag, säger Magnus Grävare.
Ytterligare en nationsplats är klar i klassen Nacra 17. Här lär vi dock få vänta innan den färdiga besättningen presenteras. De som slåss om OS-biljetten är besättningarna bestående av Emil Järudd och Hanna Johnsson samt Ida Svensson och Marcus Dackhammar.
– Vi har två starka Nacra-team som har nivå för att bli uttagna idag, men bara en båt får delta. Vilken det blir vet vi inte förrän fram mot våren. De har med rätta också drömmar och ambitioner om att slåss i toppen, avslutar Magnus Grävare.
Evoy lanserade fyra nya produkter under METS i Amsterdam.
Ett batteri, två motorer och ett genset. Norska Evoy vill skynda på elektrifieringen av såväl den kommersiella som den privata marknaden. Nu gör man en rejäl utökning av produktkatalogen.
Nederländska METS (Marine Equipment Trade Show) är en mässan som har allt och lite till vad beträffar båttillbehör. Här blandas ”vill ha”-begär med smarta lösningar och ögonvattnande prislappar. Föga förvånande är det också en plats där stora namn inom branschen lanserar sina senaste projekt.
En av de som följde denna modell var Evoy. Den norska elmotorstillverkaren gav dessutom tvåpar i nyheter – två motorer, nytt batteri och genset.
Vad konsumenterna vill ha?
Den kanske vanligaste kritiken mot elektrifiering, såväl på land som på sjön, är räckvidd och bristen på laddinfrastruktur. En utmaning som båt- och motortillverkare behöver ägna hitta gångbara lösningar för. Under Hamnens Elbåtsmässa var detta en av punkterna som Evoys vd Leif Stavøstrand tog upp.
Troligtvis hade han redan då nästa steg i åtanke.
Under METS var en av Evoys stora nyheter nämligen inte eldriven. Istället rörde det sig om en generator som sömlöst ska kunna integreras med batterier och drivlina. Vad som däremot skiljer Evoys lösning är att man låter kunden själv välja vilken typ av bränsle som ska användas för att i sin tur generera energi till batterierna.
– Att ha en räckviddsförlängare eller generator ombord ger en större trygghet när du använder systemet. Det är dags att göra våra kunder varse om att detta är ett alternativ med Evoy. Räckvidd och förtroende är två av våra mest betydande hinder. Denna generator ska ta itu med båda dessa aspekter, säger Leif Stavøstrand.
En generator, eller genset som de ofta kallas, är långt ifrån ett nytt system. Under Hamnens upptäcksresa till Färöarna fick vi uppleva eldrift under generator ombord på färjor, ett vanligt användningsområde för just denna typ av framdrift. Nu vill Evoy göra det enklare för vanliga konsumenter och fritidsbåtsägare att använda sig av samma system.
– Oavsett om du är en privatperson på semester eller driver en arbetsbåt kan det hända att du behöver åka till en plats där du är osäker på tillgången till laddning. Med en räckviddsförlängare behöver du inte oroa dig, säger Marius Dyrseth, CTO på Evoy.
Från kommersiella applikationer ser man dessutom hur eldrift med en generator ombord drar ner utsläppen till någonstans mellan 50 och 80 procent beroende på användningsområdet.
Evoy Storm – 300+ hästkrafter.
Evoy Breeze – 120+ hästkrafter.
Nytt 69 kWh-batteri till lägre pris.
De nytillkomna produkterna. Foto: Evoy
Nya motorer
Utöver generatorn lanserar Evoy även två nya motormodeller. Båda är inombordare och producerar 120 respektive 300 hästkrafter. Vad beträffar den mindre varianten är man i stort sett ensam med att ge en inombordsmotor med motsvarande effekt.
– Sedan Evoy grundades har det funnits en stor efterfrågan på denna storlek. Vi är således glada att nu kunna erbjuda den. Eftersom den passar både mindre planande skrovbåtar samt större båtar gående i deplacementsfart är detta verkligen banbrytande, säger Leif Stravøstrand.
Det nalkas åttondelsfinal i Star Sailors League. Det svenska laget är på plats på i Las Palmas – redo för att göra upp om avancemang i kappseglingen som ska kröna världens bästa seglingsnation.
Några spännande dagar av segling väntar i Las Palmas på Mallorca. Detta när Star Sailors League Gold Cup går av stapeln under tisdagen. Ett välkommet tillskott i novembermörkret som nu höljer sig över land och vatten i Sverige.
Första start drar igång redan klockan 11.30 svensk tid. Då ställs det amerikanska laget mot Argentina, Ungern och Malaysia. Det svenska laget Vikings har en estimerad starttid vid klockan 16.30. De har varit på palts sedan söndagen och kunde under måndagen klämma in en träning i samband med att båten vägdes in.
Väderförhållandena ser lovande ut och man kommer i den första matchen ställas mot Frankrike, Slovenien och Portugal. De två sistnämnda kvalade in under måndagen efter en mycket spännande segling.
Går allt som planerat håller seglingarna på under de kommande dyra dagarna.
Tävlingskonceptet SSL Gold Cup är uppbyggt för att kröna världens bästa seglingsnation. De 56 bästa länderna väljs ut baserat på ranking och slåss därefter i grupp- och finalserie. Vinnaren av Sveriges grupp går vidare till kvartsfinal där man ställs mot Nya Zeeland och Australien, andraplatstagaren går även den vidare men får istället möta Storbritannien och Danmark.
Kvartsfinalerna seglas 27 november fram till första december och därefter går det snabbt. Redan den tredje december ska världens bästa seglingsnation krönas och än finns hopp om att Sverige som idag är rankade som 10 bäst i världen kan ta sig hela vägen.
I den svenska besättningen hittar vi: Emil Forsgren (fördäck), Jakob Gustafsson (mastman), Fredrik Aurell (pit), Anders Gustafsson (grinder), Otto Hamel (trim), Anna Drugge (trim), Jimmy Hellberg (storskot), Jesper Stålheim (taktik), Mattias Rahm (rorsman) och sist men inte minst, Ida Elfving som är coach och reserv.
Alla seglingar går att följa här men går även att se i efterhand via Tv4.
Storebro – för gemene man en tätort att passera i småländska skogarna. Men för båtintresserade ett prestigefyllt båtvarv utan motstycke. Här är berättelsen bakom båtbyggaren i den lilla bruksorten.
Året var 1932 i den småländska bruksorten Storebro. Kreugerkraschen var ett faktum och landets bruksorter drabbades hårt. Men ur kriser föds ofta goda ting. Så sade man åtminstone i den lilla bruksorten Storebro mellan Oskarshamn och Västervik (eller Vimmerby och Hultsfred om man kan sin Småländska geografi), djupt inne i de småländska skogarna.
Här huserade Ivar Gustafsson, en man som tillsammans med sin bror Sigrud och vännen Georg Larsson kom att skriva historia i det lilla samhället.
När Ivars lön uteblev till följd av den ekonomiska krisen fick han möjlighet att köpa rätten att med arbetsgivarens formar tillverka en egen svarv. Brodern och vännen följde med in i företaget och tillsammans grundade man Örnmaskiner AB. Under åren som ledde upp till kriget producerade de tre maskiner så det stod härliga till.
Från maskintillverkning till varv
När kriget under 1945 led mot sitt slut stötte Ivar Gustafsson på en grupp estniska flyktingar som på Fredenborgs Herrgård arbetade på en liten fiskebåt. Männen hade i sitt hemland varit fiskare. Ett yrke som ofta gick hand i hand med att vara sin egen båtkonstruktör. Ivar fascinerades av deras skicklighet och året därpå utökade han produktportföljen för Örnmaskiner med att även erbjuda enklare fiskebåtar.
De estniska fiskemännen fick alla anställning som båtbyggare.
Men båtarna var inte väl lämpade för svenska vatten och 1947 började man istället tillverka så kallade ”campingbåtar”. Dessa var konstruerade av storföretaget Electrolux.
Marknaden för fritidsbåtar växte snabbt och Ivar nöjde sig inte med att bara tillverka båtar åt andra. Han ville ha en egen design och kontaktade därför båtkonstruktören Einar Runius. Genom honom uppkom modellerna Vindö och Solö Ruff, två båtar som gjorde succé. Så pass att man levererade ett exemplar var tredje dag de följande tio åren.
Solö ruff, även den presenterad 1951 blev en snabb succé.
Vindö, presenterad 1951
Begynnelsen för Storebrovarvet. Foto: Storebro
Succén hette Storö
1959 presenterades Storö I, den första i en serie som skulle bli vida känd. Det var dock först 1965 man presenterade Storö III och IV, de som skulle komma att bli varvets mest populära modeller. Totalt byggde man cirka 800 båtarav IV:an. Modellerna är dessutom en milsten för varvet då dessa var de första som från och med 1968, på beställning, ihop med Solö Lyx II producerades i toppmodernt glasfiber.
Med denna succé i ryggen fortsatte varvet att växa. Man köpte Storebro herrgård för att husera all kontorspersonal som nu var anställd vid varvet. Snart kom man också att växa ur de gamla byggnaderna i Storebro och förvärvade man en anläggning vid Västerviks hamn.
Nu kunde man dela upp produktionen mellan de två lokalerna. De större modellerna byggde man sålunda nära kaj i Västervik medan de mindre, och bara en handfull större, byggdes i Storebro.
Storö I, en naturlig fortsättning på Solo-serien. Större och början av något nytt.
Solö 25
Storö IV eller 34 som det sedermera fick heta
Ett urval ur succéserien Storö. Foto: Storebro
Uppdelandet
Koncernen Storebro Bruks, som namnet blivit efter att Örnmaskiner köpt det ursprungliga Storebro Bruks, där Ivar varit anställd under 1920-talet, fortsatte att växa. Därför beslutade man 1988 att förgrena och driva varvsverksamheten som ett eget bolag men fortsatt under koncernen Storebro Bruks AB.
De kommande sju åren ägdes och drevs varvet av Ivars söner Roy och Lennart Ivarsson samt Sigurds dotter Elsebeth. Detta varade fram till 1995 då Elsebeth sålde sina aktier till den mångårige kunden och Storebroägaren Hans Mellström. Två år senare gjorde Roy och Lennart samma sak.
Mellström köpte 1999 även Nimbus och Ryds och grundade då Via Mare Boats för att 2004 sälja 51 procent av bolaget. Samtidigt beslutade man att Nimbus skulle bygga båtar upp till 40 fot medan Storebro skulle stå för produktionen av båtarna från 40 fot och uppåt. Men produktionen drogs ner och SRC 410 Commander, senare känd som SRC 435 Commander, var den enda modell som fortsatte byggas. Vilket man gjorde fram till 2014.
Storebro Royal Cruiser 435 Commader, båten som i mångas ögon är den klassiska Storebron och mer eller mindre synonym med termen ”Flybridge”
Trots synonymiteten med flybridge gick SRC 435 även att få med en så kallad ”Sun Top”.
2013 presenterades de första renderingarna på en SRC 460 som dessvärre ännu inte blivit till.
En av Storebros båtar som aldrig lämnat ritbordet – SRC 350 Biscay.
Storebro GS62 – ett småländskt smycke.
Storebros båtar från 2000-talet. Foto: Storebro
2012 försattes Nimbus Boats i konkurs och med på kälken satt Storebrovarvet. Det svenska Investmentbolaget R12 köpte koncernen men sålde Storebro-delen till den nuvarande ägaren Roger von Haugwitz.
Under 2010-talet har Storebro flera gånger flaggat för storslagna nyheter, bland dessa SRC 460, Storebro 31 och SRC 350 Biscay. Tyvärr har inga av dessa kommit lämnat ritbordet och Storebros nyproduktion har varit mer eller mindre stillastående.
Fram till 2020 då man återlanserade SRC 435 Commander, sedan dess har fyra nya fartyg byggts och Storebrovarvet tar återigen beställningar.
Fotnot: Stora delar av materialet är hämtat från sidan Storebropassion, en hemsida värd att kolla in om man är intresserad av Storebrovarvets historia.
Storebro GS62 – ett småländskt smycke. Foto: Malmöns Marina.
Grand Serie No.1 – ett namn som andas prestige och lyx. Nu ligger en av de totalt två topp of the line-båtarna från småländska Storebro ute till salu. En minst sagt unik chans att köpa ett modernt stycke svensk båthistoria.
Storebro – ett av båtsveriges kanske starkaste varumärken. De exklusiva båtarna från prestigevarvet utanför småländksa Vimmerby vrider på huvuden i farvatten världen över. I närmare 70 år har man förvaltat en tradition av båtbygge som gjort Storebro till ett av båtvärldens mest respekterade varumärken .
Historien bakom Storebro är onekligen både lång och anrik men under senare år, för så många andra, har den kantats av ekonomiska svårigheter och konkurser. Men också av ambitiösa nysatsningar. Senast 2021 med en nylansering av modellerna Storebro 435 Commander samt 435 Sun Top samt den helt nya modellen Storebro 350 Biscay.
Men denna artikel handlar om en helt annan båt.
En stor storsatsning
Det var tidigt 2000-tal och Storebrovarvet ville lansera en het ny serie. Båtarna skulle rikta in sig mot en köpstark grupp som ville ha en något större modell än de klassiska Royal Cruisers som blivit omåttligt populära.
Man slog på stort och anlitande ingen mindre än den legendariske argentinska båt- och yachtdesignern Germán Frers som ihop med svenska Tillberg Design tog fram något helt enastående.
Modellen Storebro Grand Serie No.1 eller mer känd som GS62 skulle komma att bli det kanske mest storslagna varvet byggt. En modell som över 20 år senare känns lika tidlös och elegant som när den först lanserades på Allt för Sjön under det tidiga 2000-talet.
Man passade på att packa in mängder av nya system för att möta ”morgondagens båtliv”. Bland dessa det så kallade CAPS-systemet där alla instrument integrerades i två datorskärmar, och framdrift av två stycken vattenjet.
”It does not follow fashion, it follows function” – ska Germán Frers ha sagt om bygget, även om vi kan tycka att funktionen i modellen allt annat uteslutit finessen.
Över de två däcken fördelas flertalet soffgrupper och sociala ytor, ett pentry, två gästhytter – båda med tillhörande toaletter, ägarhytt med dusch, garderober, skriv- och sminkbord samt mycket, mycket mer.
Under 2020–2021 gjordes en stor renovering av all innerklädsel samt ombyggnation av undre däck. Foton: Malmöns Marina.
Nu till salu
Försäljningen tog dock aldrig fart och när majoriteten av produktionen hos Storebrovarvet lades ner 2003 hade endast två GS 62:or byggts. Ett faktum som gjort att de åtråvärda båtarna idag är sällsynta och minst sagt eftertraktade.
Exemplaret som nu kommit ut till salu är färdigställt 2001 och är skrov nummer ett. Utrustningslistan är inte att leka med den heller och sträcker sig över flertalet A4-sidor. Den aktuella båten är utrustad med konventionell rak axel och inte vattenjet. Det senare var ett tillval när båten producerades.
Den 15 november återgick Silja Serenade i vanlig trafik. Foto: Tallink Group
Flera av Tallink Siljas avgångar under förra helgen och i början av förgående vecka ställdes in. Detta efter att man upptäckt legionellabakterier i Silja Serenades vattensystem.
Tallink Silja gick under förra helgen ut med ett pressmeddelade om att man hittat legionellabakterier i vattensystemet ombord på färjan Silja Serenade. Fartyget som vanligtvis trafikerar linjen mellan Stockholm och Helsingfors fick ställa in samtliga avgångar från den 12 till och med den 14 november för sanering.
Från början var planen att Silja Serenade skulle återgått i trafik redan under tisdagen men klorchockbehandlingen av systemen tog längre tid än väntat. På tisdagskvällen avgick man till Helsingfors med enbart besättning och ett mindre antal lastbilar och frakttransportörer ombord.
Legionellabakterien sprids inte från person till person eller genom dricksvatten utan överförs som små vattenpartiklar i luften och smittar vid inandning. Blir man utsatt kan man få torrhosta, feber, huvudvärk, muskelsmärtor och andnöd.
Passagerare som har rest med Silja Serenade under de senaste tio dagarna uppmanas att kontakta läkare ifall de skulle uppmärksamma några av de ovan nämnda symptomen.
– Företaget utför regelbundet och rutinmässigt mätningar av olika bakterienivåer i fartygets system och åtgärder vidtas alltid som en försiktighetsåtgärd om några kontroller skulle visa bakterienivåer som är högre än normalt. Kontrollerna på alla rederiets övriga fartyg är normala och inga andra avgångar är alltså påverkade, skriver Tallink Silja Line i ett pressmeddelande.
De passagerare som berörts av inställda avgångar har eller kommer att kontaktas av Tallik Silja.
