Volvo Ocean Race
“Kroppen har förutom i sovsäcken levt i sjöstället fram tills nu när vi har kommit ner till doldrums och äntligen, ja äntligen så har man fått torka upp.”
Magnus Woxén rapporterar till hamnen.se från femte etappen av Volvo Ocean Race
Första veckan avklarad?..
Först fick jag se de andra fyra båtarna starta och efter sju timmars väntande kliva ombord på Ericsson 3 i mörkret och kappsegla direkt kändes väldigt konstigt framför allt i seglingsvatten man aldrig seglat i förut.
Efter bara 59 minuters stopp i Qingdao bar det av mot Rio de Janerio på etapp fem som är det längsta hittills i seglingens historia. 13 000 sjömil om man räknar in att vi måste segla förbi waypoints för att göra det lite säkrare.
Efter ett par timmar i lätta vindar under natten började det fylla i med bättre nordliga vindar, vilket vi trodde skulle vara under en tid så har den räckt oss nästan en vecka, men vilken tortyr?.
VO 70-båtarna när de seglar i vindar över åtta sekundmeter på en halv-vindsbog är extremt blöta, kanske inte alltid tonvis med vatten men en konstant brandspruta i ansiktet i sju dagar i sträck. Kroppen har förutom i sovsäcken levt i sjöstället fram tills nu när vi har kommit ner till doldrums och äntligen, ja äntligen så har man fått torka upp.
Då vi startade lite efter de andra så är vi nu ganska nöjda med att ha Puma inom synhåll och vi verkar kunna gå lite högre, vilket nu är ganska kritiskt för att vara så långt österut som möjligt inför passadvindarna efter doldrums.
Här några reflektioner. Efter att ha seglat denna segling för fjärde gången så ser listan på skillnader ut som följer:
¤ Bättre mat, kanske mest för att vi får hjälp av mediamannen Gustav Morin så att maten alltid kommer i tid.
¤ Blötare än någonsin då båtarna går fortare, vilket ger mer vatten på däck.
¤ Lite mer lyx, förr var det avkapade tandborstar för att spara vikt. Nu är det bra att ha mycket utrustning för att lägga i lovart för mer stabilitet = mer mat.
¤ Segla med nordisk besättning, språket och tempot men det har nog mer att göra med att jag har glömt bort att segla med så få i besättningen.
Det finns mer till denna lista men då man har varit begravd under massvis av kläder så har den sociala biten inte börjat förrän nu.
Nu väntar ett par dygn av lätta dolddrums-vindar innan passadvindarna ner mot Nya Zeland fyller i och därefter de efterlängtade Södra Oceanen-vindarna?.
Nja, förresten?kanske inte alltför stor längtan då jag faktiskt har lite sämre minnen därifrån, mastbrott mer SEB och senast en mycket tuff rundning av Kap Horn.
Jag hoppas kunna lämna en rapport till efter Kap Horn, för det är inte att tänka på att sätta sig ner och skriva när loggen på Ericsson 3 visar över 30 knop.
Magnus Woxen, Ericsson 3