Volvo Ocean Race
“Satan alltså, man ser ju ingenting, säger Thomas Johanson på svungande finlandssvenska när han klampar ner genom luckan från ett blåsigt mörker.
Jag räcker honom en välbehövlig skål mat och vi dunsar ner på en segelsäck i lovart.”
Gustav Morin seglar som mediaman ombord på Ericsson 3. Han är en av ytterst få som kan förmedla hur livet rullar på ute till havs i VO 70-båt. Han gör det på sin blogg hos DN.se och han gör det bra.
? Satan alltså, man ser ju ingenting, säger Thomas Johanson på svungande finlandssvenska när han klampar ner genom luckan från ett blåsigt mörker.
Jag räcker honom en välbehövlig skål mat och vi dunsar ner på en segelsäck i lovart.
? Jag hamnar som i trans efter två timmar vid rodret och det är lätt att tankarna försvinner bort från seglingen, till sådant som inte alls hör hit. Då är det dags att byta, säger han och fortsätter.
? ögonen ställer in sig på siffrorna på masten, det är det enda man ser. Det skulle inte spela någon roll om en stor ö eller ett fartyg utan lanternor dök upp framför oss, skulle inte Aksel se dem vid navstationen och ropa upp på däck skulle jag braka rakt in i det.
I natt kom vi riktigt nära ett fartyg ? Ericsson 4. Som tur passerade de 400 meter akter om oss. Vi såg deras lanternor när vi saktade in under ett segelbyte. Sedan dess har de fallit av och tuffat ikapp oss i lä. Vi kan fortfarande se dem, de ligger vid horisonten jämsides i lä och det kommer att bli en oerhört spännande kamp mot mål.