Volvo Ocean Race
Foto: Gustav Morin/ERT
Text: Anders Lewander
En havskappseglares största utmaning.
Under helgen har de båda Ericsson-båtarna skiftat i ledningen av Volvo Ocean Race. Besättningarna uppskattar den mer behagliga passadvinden, även om den snart är avtagande då stiltjebälten väntar.
Skepparen Anders Lewander skickade i lördags en rapport från Ericsson 3. Då hade han och besättningen just lämnat de tuffa förhållandena i Södra Oceanen.
Åtta man i vår besättning har aldrig seglat i The Southern Ocean tidigare. Säkerligen har detta mäktiga hav varit den starkast tilldragande, men samtidigt mest skrämmande platsen, att förbereda sig för. Det är ett drömscenario att få upplevs detta hav med vår extrema kappseglingsmasskin i yrkesrollen som havskappseglare.
Nu har vi nyligen passerat den sk scoring gaten på Longitud 58 och drömmen har blivit till en erfarenhet för Krite, Dahlsjö, Jens, Martin, Tompe, Eivind, Gustav och Aksel. En erfarenhet som ingen kan ta ifrån oss. För Mange och Mason är det mer en vana än en erfarenhet. För mig är detta mitt andra besök. Oavsett hur många gånger man besökt platsen framstår den nog alltid som skrämmande och okänd med många starka intryck.
Nyvunna erfarenheter och fighting spirit blandas nu när vi har upplevt Southern Ocean på riktigt! Vi har trots relativt hårda förhållanden placerat oss som tvåa efter Ericsson 4 í gaten i ett fält av erfarna havskappseglande kollegor, Det är vi stolta över,
Det södra djuphavet visade sin ílskna sida denna gång. Det är ett hav med enorma ytor och obegränsade möjligheter att bygga vågor. Lågtrycket vi seglade i fördjupade sig med en grundvind omkring 30 knop från sydväst.
Trots de fria ytorna är havet under ständig förändring och man kan inte alls veta eller förutspå vad som väntar. Det råder olika vattentemperaturer och olika strömmar í kurslinjen och de skapar hela tiden nya förhållanden.
I ena stunden kan en varm motström skapa ett virrvarr av vågor från alla håll, ett kaos av 6 meter höga helt oförutsagda väggar som utan förvarning slår till fribordet från sidan. Eller så bildar de skrämmande utförsbackar där botten bara försvinner djupare och djupare ner, och plötsligt kommer mot oss i 35 knop och fullständigt begraver vår 70 fot stora båt i mörkt vatten och skum.
I nästa stund har kylan slagit till och vi är i kallare vatten med över hundra meter mellan vågtopparna. Vi kan lugnt surfa utför de jämna fina vågorna och glädjas åt tjusningen att segla på dessa stora och välutvecklade vågor.
Men lugnet är kortvarigt och återigen möter vi nya förhållanden i en molnlinje. Plötsligt sveper ett mer aktivt område av regn in med kraftiga vindbyar från ett annat håll än grundvinden. Vi måste snabbt reva seglen ytterligare och ta oss igenom en timme av 35 till 45 knops vindar.
Framför oss stundar många utmaningar och vi trimmar vår kappseglingsmaskin till det yttersta och mäter prestanda i varje sekund. Just nu går vi snabbare än konkurrenterna och vi jobbar för att vinna distans inför nästa kommande utmaning – de svagare vindarna i Indiska Oceanen.
Í ett längre perspektiv har vi Southern Oceans Stilla Havs område framför oss i februari, 4500 sjömil mellan Nya Zeeland och Kaphorn .
Never leave the race!
Hälsningar från Anders Lewander med besättning ombord på Ericsson 3.