Varför ger man sig ut på en sådan här resa? Visst lockar äventyret och möten med andra kulturer men mest är det nog för att få perspektiv på tillvaron. Joh Fredén funderar ombord på s/y Safir.
Visst är det äventyret som lockar. Och visst är det för att känna kontrasten till det trygga livet hemma. Det är möten med nya kulturer. Lära känna andra sätt att leva. Ny mat. Nöjet att segla i nya okända farvatten och upplevelsen av nya platser. Träffa andra långseglare. Varje dag bjuder på något nytt i stort som smått.
Det är fascinerande att gå ut och ta sin kvällspromenad på en ny plats och se de nya miljöerna. Känna en stor hamns puls med kranar som går dygnet om och fartyg som kommer och går liksom den lilla hamnens frid och stillhet. Skönheten i ett berg som reser sig runt en ankringsplats.
Dofterna som kommer från land. Att insupa en stor stads puls. Alla platser har på något sätt sin själ. På något sätt blir man mera ödmjuk och mer förstående inför andras sätt att leva och vara. När man seglar känner man avstånden till skillnad från att flyga.
Vi svenskar lever ofta i tron att vi lever i den bästa av världar. Visst har vi det oerhört bra men det är länge sedan flera andra europiska länder passerade oss i levnadsstandard. Vad nu levnadsstandard är. Givetvis att ha tak över huvudet, mat för dagen, kläder på kroppen. Men sedan? Är levnadsstandarden bättre för att vi har större bilar och större lägenheter?
I de här länderna där klimatet är varmare behövs inte lika stora längenheter och hus. Stora bilar är bara en nackdel på små vägar och trånga gränder, och man tar sig lika fort fram med en liten bil som med en stor. Levnadsstandard är så mycket annat, god mat, gemenskap med andra människor, vacker natur och kultur i alla former. Det mesta i livet går inte att mäta i pengar.
Det är många andra svenska långseglare som seglar längs kusten. Vi har stött på en Hallberg Rassy 45:a som jag tidigare berättat om.
Det finns en röd ketchriggad Laurinkoster på ca 32 fot. En 35 fotare som seglas av ett par där han är f.d. restaurangchef. I Amsterdam stötte vi ihop med en Hallberg Rassy 49:a.
I Spanien seglar en ca 40 fots ketch i stål från Stockholm på väg mot Västindien. Efter Spaniens nordkust träffade vi på en 51:fots Formosa också ketch med ett svenskt par med tre barn på väg till Medelhavet. Dessutom vet vi om två Fantasi 44:or som nu ligger på Madeira.
Engelska båtar ser vi i massor och Holländarna är mycket väl representerade. Fransmän ser man inte många annat än i Frankrike. Norrmännen är väl representerade och en och annan dansk båt. Någon ensstaka belgare medan spanjorer och portugiser håller sig i sina hemmavatten.
Det finns en gemenskap mellan långseglare. Vi har alltid behov av att byta information med varandra om väder, hamnar, ankringsplatser och tillbehörsaffärer.
Joh Fredén