Skärgårdskryssarepokalen fyller 100 år 2011. Den anses vara Sveriges äldsta fortlevande kappseglingspris. Tävlingen startade för SK30 men avgörs sedan 1933 i klassen A22. Läs mer om A22:ans intressanta bakgrund och utformning och bli förförd av fina bilder.
Paloma. Foto Johan Granath
Skärgårdskryssarepokalen får anses vara ett av Sveriges mest förnämsta kappseglingspriser. Det har alltid varit och är fortfarande en stor heder och ära för det sällskap och den seglare som lyckas få en inteckning i pokalen.
Kryssarepokalen instiftades 1911 för klassen SK30, men sedan 1933 seglar A22:orna om priset. Den anses idag vara Sveriges äldsta fortlevande kappseglingspris.
Trollet. Foto Ulf Sommerweck
Amorita. Foto Johan Granath
Trollet. Foto Ulf Sommerweck
Team Hummingbird. Foto: Allan Förberg
Skärgårdskryssarepokalen sägs vara Sveriges äldsta fortlevande kappseglingspokal. Den avgörs i båttypen A22, som är en av Sveriges få konstruktionsklasser som kappseglar på hög nivå.
Skärgårdspokalen har lockat över 20 deltagare sedan 1970-talet, vilket gjort att A22:orna fått och kunnat behålla sin SM-status. När Skärgårdskryssareregeln fyllde 100 år 2008 var det 26 båtar på startlinjen.
Flera båtar A22:or har exporterats utomlands senaste tiden men de återkommer till Sverige för att kappsegla och antalet internationella deltagare i Kryssarepokalen ökar därmed sakta men säkert.
I sommar avgörs Skärgårdskryssarepokalen i Västervik 6-9 juli och det är lika underhållande för seglarna som för åskådare som gillar de vackra spjutformade skroven och de speciella överlappande genuorna.
Klassen skiljer sig från mängden då båtar från 1930-talet och nybyggen seglar på lika villkor och det är ofta äldre båtar som ligger i topp. Men det är inte bara ålder och material – plast eller trä – som varierar. Olika konstruktörer hade olika åsikter om vad som var mest effektivt och det kan t ex skilja flera meter i längd.
Men segelytan är densamma – 22 kvm. Det innefattar dock inte hela krysstället utan bara storseglet och genuans yta mätt mellan mast, däck och förstag. Utöver det är ytan fri för genuorna, vilket gör att de överlappar enormt mycket och ofta ger en total yta för krysstället på 32 till 35 kvm. På undanvind hissar man enorma ballongformade spinnakrar.
I hård vind går båten bäst och tack vare sina spjutformade skrov har flera registrerat farter långt över 15 knop på platt vatten med blåsan uppe.
A22-klassen har alltid varit prestigefylld och kappseglingarna har hållit hög nivå.
Många duktiga seglare har försökt, men varken Harry Becker eller Tore Holm lyckades vinna Skärgårdskryssarepokalen trots flera försök. Pelle Gedda, Arvid Schultz, Knut Freding, Erik Nilsson, Malte Svennbeck och Dan Sunden-Cullberg är dock andra kända seglare som har vunnit.
När man tittar i prislistorna så finner man att Lasse Thörn vann pokalen fem gånger och åren 1945-1948 vann han fyra år i rad med Rush III. Men den som har flest inteckningar är Peder Dahlberg, med sju inteckningar. Peder är pappa till OS seglaren Anton Dahlberg. Fem inteckningar har också Tage ”Plåt” Andersson. Fyra inteckningar har fyra seglare: Gustaf Löfmark, Olle Hägg (bröderna Hägg), Tore Källmark och Martin Carlsson. Gustaf Löfmark var under 10- och 20-talen en av landets skickligaste seglare med segrar i seglingarna om Entonnarpokalen och Guldpokalen.
De ursprungliga stadgarna föreskrev att det var segelsällskapen som var utmanare. Och de fick endast utmana med en deltagande båt. Vinnande sällskap blev nästa års försvarare och arrangör. Segelsällskap som erhöll tre inteckningar i pokalen vann den för alltid och SSF skulle då sätta upp en ny.
Seglingarna blev snabbt oerhört populära och segelsällskapen fann på lösningar för att kunna utmana med fler än en tävlande. Man startade systerföreningar inom sällskapen. Sålunda tillkom Brunnsvikens YC inom SS Brunnsviken, Aeolus YC inom SS Aeolus, Göteborgs Segelklubb inom GKSS, Norrköpings YK inom NSS osv. Räckte inte detta till så blev man medlem i flera sällskap för att kunna utmana om det var någon annan som blev utsedd att utmana för det egna sällskapet. När Ekolns SK hade många duktiga seglare och flera potenta utmanare så kunde Malte eller Rune Svennbeck eller Knutte Freding utmana för Sthlm SK som de gick med i just för att kunna få delta. Bröderna Thörn, Lasse och Yngve, var med i SSS men då bägge ville segla för sitt segelsällskap och bara en fick utmana så kunde den andre segla för SS Brunnsviken osv.
Fram till 1948 var det segrande sällskap som arrangerade nästa års seglingar. Då ändrades pokalstadgarna på Seglardagen så att SSF utsåg nästa års arrangör. Ända till 1958 var vinnaren det segrande sällskapet och den som fick ingraveringen i pokalen. Seglardagen biföll 1958 en motion från Oskarshams SS att tillåta obegränsat antal båtar från ett och samma sällskap att utmana om pokalen, men det var fortfarande sällskapet som fick inteckningen. Först 1971 blev utmaningarna personliga och vinnaren och inte segelsällskapet, erhåller inteckningen. Ändringarna 1958 och 1971 var positiva för antalet startande jakter.
Av jakterna så är Amorita i särklass med 10 inteckningar. Paloma, Mona II och Ramona II har fem. Rush III och Rayona har fyra inteckningar.
Skärgårdskryssarepokalen avgörs på kryss-läns bana. Minst sex delseglingar ska vara utlysta av arrangerande segelsällskap. Nu seglar vi om den 16:e upplagan av Skärgårdskryssarepokalen. Den är uppsatt av Alingsås SS 2008 efter att Martin Carlsson i Mona II fått tre inteckningar i den 15:e upplagan.
Vinnaren får också Tage Plåts Minnespris, som är ständigt vandrande. Andra priser som delas ut under Skärgårdskryssarepokalen är bl.a Tricksonpokalen till den som leder efter tre seglingar, och Brunelius Vandringspris till den som vinner en delsegling med störst marginal.
När skärgårdskryssarpokalen avgörs i sommar är Tore Källmark en av favoriterna på hemmaplan, på jakt efter sin femte inteckning. Titelförsvarare är Roffe ”Plåt” Erixon som vann 2010 i Trosa. Stefan Andersson från Nynäshamn har chansen att vinna den 16:e upplagan av pokalen för gott med en tredje inteckning. Han vann 2008 och 2009 i Tiger 22:an Hummingbird.
Text: Allan Förberg och Per Thelander, bearbetning Gustav Morin.