Hamnens seglande reporter
Tusentals signalställsflaggor smattrar i riggarna. Befinner man sig under däck tror man att det störtregnar. Över däck är det bara väldigt imponerande. 235 båtar ligger i Las Palmas på Gran Canaria – alla har signalstället hissat. Alla ska segla över Atlanten. Snart går starten.
Jag ska segla ARC 2000, en nöjesbåtskappsegling från Las Palmas till St Lucia i Västindien.
Båtar deltar från hela Europa, med en majoritet av engelska båtar. Vi är sju båtar från Sverige som deltar. Här är de:
New hair Clinic, Swan 55. Thomas Ribohm, med besättning.
Garba, Beneteau First 47,7. Tom Talomaa.
Wonder Years, Hallberg Rassy 46. Olle Ljungdahl, med besättning.
Carib, Fantasi 44. Bernt och Maj Lis Larsson, med besättning.
Tinto, Fantasi 44. Bengt och Louise Mårtensson, med besättning.
Röde Orm, Vindö. Johan Wiklund, med besättning.
Och vi. Båten heter Sefir, är en Hallberg Rassy 39. Ombord seglar Elisabeth och Joh Fredén, Pia Hallonsten och jag, Carina.
På bryggan har det stora samtalsämnet under flera dagar varit: ska man skölja alla grönsaker eller inte. Varför?
Alla är rädda att få kackerlackor ombord.
Somliga sköljer allt i en gift-röd blandning som definitivt ska skölja bort allt ovälkommet. Men hur kommer det att smaka då?
Ombord på Sefir gör vi det inte. Jag kan inte tänka mig ett bättre sätt att få frukt och grönt att fort bli ruttet och mögligt än att stuva dem lätt fuktiga i båten! Däremot har vi hängt bananer i häckstaget för att inte få ner insekter i båten. Och så ser det snyggt ut.
Helt försvarslösa är vi ändå inte OM vi skulle få kackerlackor ombord alltså.
Vi har köpt kackerlacksfällor. För snabbt som en kackerlacka spred sig ryktet om de spanska fällorna.
Att de fanns. Var de fanns. Om de fanns kvar. Om alla som skaffat. Om olika sorter att köpa. Så kan bryggsnacket gå mellan diskussionerna om segel, vägval och väder.
Själva gick vi på jakt efter kackerlacksfällorna i det stora varuhuset Corte Inglés här i Las Palmas. Där är rader med ALLT som man kan behöva. Och allt som man inte behöver.
Ska man som vi, segla över Atlanten, berör oss inte alla dessa prylar. Vi måste tänka på vad vi egentligen behöver därute. En stekpanna, inte fler. En båt, inte mer. God mat, men i vettig avvägning på mängd och vikt. Inget överflöd, bara det vi har valt att verkligen ha med oss.
Det är en väldigt trevlig känsla. Att lämna allt det där onödiga som säljs. Att koncentrera sig på det väsentliga.
Klockan 13 går starten och jag ser fram emot att hissa på. Det ska jag berätta mer om i nästa Sail Mail. Ha det så bra till dess,
Seglarhälsningar
Carina