Förväntningarna på Sandhamn Open Hav var stora efter Lidingö Runt-punkan. Även denna gång blev det högtrycksbetonat väder (dagens understatement) och svaga vindar. Men spännande blev det ändå och vi lärde oss mycket om lättvindssegling i stor båt.
KSSS hade lagt en bana bestående av fyren Almagrundet, märket Dämban samt ?Ensamma bojen?, en väderstation till havs som inte finns utmärkt på kortet men som tillsammans med de två övriga märkena bildade en bra distansbana på ca 56 M i triangelform. Tanken var att köra banan två varv, ett åt vardera hållet, samt att ha möjlighet att korta banan vid alltför lätta vindar. Detta var också precis vad som skedde. Banan kortades genom att man endast körde banan ett varv, motsols. Detta var ett mycket bra beslut och genom noggranna kontroller via VHF vid varje rundningsrapport att alla hade uppfattat banändringen uppstod inga missförstånd.
Vi gjorde en förhållandevis bra start vid lovartsmärket och valde att gå lågt för att kunna möta ett väntat högervrid. Vi gick dock inte fullt så långt ut på högerkanten som kanske skulle ha gett mest effekt utan slog in i banan lite tidigt vilket minskade effekten av det vrid som sedan kom. Å andra sidan – hade inte vridet kommit som väntat hade vi haft väldigt långt till märket om vi hade fortsatt längre ut på högerkanten. Ett av många typiska beslut man har att ta ställning till under havskappsegling.
Efter rundningen av Almagrundet väntade benet ned till Dämban. Detta blev en sorts Lidingö Runt-repris. Vi gick i början rätt så bra i förhållande till vår tyngd och försegelyta, men i takt med att vinden lättade ur började lättare båtar åka om och ifrån. Vi låg sedan under flera timmar i linje med bl.a Matrisen (X-37), True Heading (GS40), Mum (Bavaria 38M) och Guldfisk (First 36.7) i farter oftast klart understigande 1 knop. White Lady (X-43) hittade både vind & trim och kom snabbt upp bakifrån och susade iväg rejält framåt. Matrisen jobbade med aktiv segling, lälutning m.m. och fick utdelning på detta när de plötsligt lämnade oss andra. Vi försökte hitta mer fart men lyckades inte på detta ben. Samtidigt hade vi en tydlig strategi att spara oss till natten och inte ge upp. En klen tröst var att också Dehler 44:an Chazara hade problem i den lätta vinden.
Vi rundade Dämban näst sist i klassen, mer än 2 timmar efter Sinergia 40 Data Com, 28 minuter efter IMX-40:an My-X och 18 minuter efter X-43:an White Lady. Det mörknade och vi ställde om till nattsegling. En svag nordlig vind dök upp och Chazara, som enligt rundningsrapporten var 50 minuter efter oss vid rundningen, passerade oss strax i lovart efter att ha fått upp farten med sin stora gennaker. Genom att vi visste att det var stabilt skiktade luftmassor bestämde vi oss för att prova ett annat trim. Detta gav snabbt utdelning och vi fick fart på båten. Vi lyckades bygga tillräckligt med fart för att kunna arbeta med den relativa vinden i spinnakern för att hålla speeden uppe. Vi ryckte ikapp och förbi många av de som seglade om oss på det tidigare benet och kortade avståndet till ledarna. Vi rundade ?Ensamma bojen? ca 13 minuter efter Chazara.
Dags för kryssben upp till Almagrundet. Det hade nu börjat ljusna. Det kom en bris på ca 3-4 m/s och vi kunde fortsätta gå rätt så bra. Kraftig wind shear gjorde det svårt att se om vi höll vår målfart, men vi tog in både på Chazara och IMX-40:an My-X vilka båda enligt mätbreven skall vara snabbare än oss på kryssen så vi gick nog hyfsat bra i alla fall.
Efter rundningen vid Alma var frågan om det var för brant för att vi skulle kunna bära spinnaker. Vi satsade på att det skulle gå och det gjorde det också. Vinden minskade på slutet men vi gick rätt så bra in i mål.
Condevor gick över mållinjen 07.36 och kom på en 10:e plats på beräknad tid i IMS1. Ett resultat vi är långt ifrån nöjda med då vi under andra halvan av seglingen såg att vi kan mycket bättre. Däremot är vi nöjda med att vi på vår första riktiga kappsegling tillsammans i en ny båt seglade just så bra som vi gjorde efter Dämban – från Dämban och in i mål var bara tre båtar snabbare än oss på beräknad tid. Vi tog in 46 minuter på vinnarbåten på beräknad tid och det bådar gott för framtiden även om det förstås är vanskligt att jämföra på det sättet då vi kanske hade mer vind i den delen av banan – om detta vet vi inget. Det vi däremot tar med oss är att jobba stenhårt och koncentrerat för att få fart på båten även i extremt lätt vind. Det går att göra och när man väl får utdelning på det är känslan enorm. När vi på natten närmast sicksackade fram mellan nära nog stillaliggande båtar var det rena adrenalinkicken trots att farten inte var högre än 3-4 knop!
Vi ställde även upp i bankappseglingarna. Det var kanonbra träning för oss även om vi förstod från början att det skulle vara svårt att göra bra resultat i lätt vind på en kort bana. Men som sagt – det lönar sig att ställa upp. Placeringspoäng från bankappseglingarna gjorde att vi kom totalt 9:a i Sandhamn Open IMS1.
Vi ser nu fram emot Eurocard Gotland Runt med tillförsikt! I skrivande stund är det redan 233 anmälda vilket är en ökning från förra året, säkert mycket beroende på införandet av LYS. Som väntat är det ungefär lika många anmälda i IMS som förra året, 68 båtar. LYS har lockat till sig 90 startande. En liten överraskning är väl att hela 44 båtar har valt att starta i ORC Club. Om hälften av dessa hade gått till LYS och hälften till IMS hade detta varit välgörande för bägge klasserna.
Alla resultat här
Bilder på oss och andra finns på skota.se och seglingsbilder.se
?samt på White Lady:s blogg
?och vår egen kamera låg tyvärr kvar i tenderbåten?.men här är i alla fall ett par bilder som Grand Soleil-kompisarna True Heading tog på oss någon timme för rundningen vid Dämban. Någon annan som har fler bilder jag kan lägga ut?
