Karin Berg är en av 20 i världen som fått chansen att bli en del av den enda kvinnliga besättningen i VOR. Här berättar hon om sjösjuka, adrenalinpumpande segling och om hoppet att få ett ja.
Foto: Tobias Ahlqvist.
Karin Berg har seglat större delen av sitt liv och gjort stora satsningar i både enmans- och tvåmansjollar. Drömmen om att kliva in i ett större projekt har alltid funnits där, men varit svår att förverkliga.
Nästan alla kvinnor som deltagit i storbåtsprojekt har gjort det på egen hand. Det handlar om renodlad solosegling där Vendeé Globe är toppen av isberget. Men när det gäller professionell lagsegling har kvinnliga team varit ytterst sällsynta. Senast ett kvinnligt team deltog i i Volvo Ocean Race var tio år sedan, och resurserna var knappa jämfört med de flesta andra team.
Nu satsar SCA fullt ut på ett team med bara kvinnor och Karin fick chansen att åka till teamets bas på Lanzarote för att visa att hon borde bli en del av besättningen.
Hur var det?
– Det var ju en fantasisk upplevelse. Bara att få träffa de här coacherna och deltagarna var stort. Alla var trevliga och avslappnade. Visst det var en uttagning men jag kände ingen skarp rivalitet, jag gav mig mer in i detta med inställningen att lära mig så mycket som möjligt på så kort tid som möjligt. Jag hade liksom inte råd att konkurrera. Jag ställde istället en miljard frågor och tänkte: “Visst, jag kan framstå som oerfaren nu, men det tar jag snabbt igen när jag lärt mig.”
Du är en av de yngsta som testat, har du tillräcklig erfarenhet?
– I min testgrupp var det bara jag och en amerikansk tjej som kom från en renodlad jollebakgrund. Alla andra hade deltagit i stora yachtingprojekt och var väldigt duktiga på sina områden. Jag var tvungen att ta in väldigt mycket på kort tid.
Vad var svårast?
– Jag kommer ju främst från Laser och 470 och är van vid att segling är ganska mekaniskt. På en VO70 är det många instrument och hydrauliska funktioner att ta hänsyn till och innan vi fått upp seglen kände jag mig som ett frågetecken. Därtill var det ganska svårt att hålla koll på vad som egentligen skulle hända, kommunikationen mellan fyra seglare och fem coacher var en utmaning. Men väl igång rullade det på bra, tycker jag. Min roll var främst att trimma förseglen.
Hur var båten att segla?
– En VO70 är ett monster. Vi hade som mest 14 m/s och även om jag var glad att vara ombord på en stor båt istället för en jolle så var det minst sagt spännande. Farten är hisnande. Det känns i hela kroppen. Kraften är så stor och den krossar vågorna oavsett om man åker med eller mot dem.
Hur gick det med sjösjukan?
– Eftersom jag inte varit ombord på den här typen av båt tidigare så var jag lite orolig. Jag var den enda som tagit med sjösjukepiller och coacherna rådde mig till att använda dem när vi skulle segla under ett dygn i sträck. Det är jag glad för. När mörkret föll var det några som började att må riktigt illa. Jag såg inget i mörkret men det var nog flera som spydde. Vi hade en kameraman med ombord som verkade ha det rätt tufft. Jag hörde att han fick order om att städa upp på toan… Båten rör sig ju väldigt häftigt och man blir lättare sjösjuk än på en vanlig kölbåt.
Vad tror du om dina chanser?
– Jag tror att jag gjorde okej ifrån mig och hoppas verkligen att jag har en chans. Jag har haft mycket stolpe in i livet så jag håller fortfarande tummarna och väntar på att de hör av sig.
Läs mer om Karin Berg i en tidigare artikel.
Se avsnitt 1 av Hamnen show där coachen Magnus “Mange” Olsson berättar om sin roll i tjejteamet.