Ya, man! Easy life in the carribean. Nu börjar äntligen saker och ting återgå till normalt tillstånd och trots att räkningar, fakturor, flygbiljetter och dyl. haft hög prio sen vi kom för två dagars sen, är det först nu vi lyckats hamna på ett ok fungerande internet café.
St. Lucia 2007-12-15
Ya, man! Easy life in the carribean. Nu börjar äntligen saker och ting återgå till normalt tillstånd och trots att räkningar, fakturor, flygbiljetter och dyl. haft hög prio sen vi kom för två dagars sen, är det först nu vi lyckats hamna på ett ok fungerande internet café. Men, men, “don’t be confused by the dark world of materia. No, man, stay close to nature and don’t mingle with the sharks.” Här antingen funkar det eller inte, och ordspråket: tid är pengar har ingen relevans här. Undrar om SEB håller med?
Vad kan man säga om St. Lucia då, förutom att dom gör förbannat goda milkshakes? Det finns en hel del, men att Rastafari är deras religion och Bob Marley dess Gud är nog det mest träffande. Just nu råder en fantastisk blandning av gammalt och ungt, svart och vitt och fattigt och rikt på ön. Det är inte som Thaland, där trettio försäljare försöker pracka på dig diverse meningslösa ateraljer varje steg du tar. No, man, något sådant slösar man inte energi på här. Rastafari anspelar på kärlek och natur; inga massproducerade fake klockor eller andra matriella onödigheter får förekomma här.
Däremot erbjuds alla tänkbara icke-materiella tjänster, allt frän fullt moraliska till mindre moraliska, och de är aldrig längre bort än en handuppräckning eller en morsning. Detta visade sig inte minst på kvällen vi anlände; innan vi ens hunnit förtöja båten hade vi både sopor och tvätt uppstyrda. Ett inte helt ovanligt yrke här är freelansande turist-service-man, och de har foto-id’n dinglande kring halsen som bevisar deras lämplighet för uppgiften. Men innan Rastaman Kennedy tog hand om våra sopor, slog han sig ner i vår båt, tog en pils och lirade ett par låtar från hans senaste Reggae platta.
Med andra ord, life is easy in the carribean. Men även om pengar är något ont och fördömt här, finner man sig barskrapad efter varje besök på stan. Och ibland behöver du inte ens förflytta dig utanför båten för att hamna i samma situation. Men det är väl inte mer än rätt att ett 24-pack bira levererat med två påsar is direkt till båten bör kosta en extra slant, speciellt om den hamnar hos en obrydd monitärkämpe “who needs to chill by the beach with the best ganja on the island.”
Än så länge nöjer vi oss med bira, och så här runt lunchtid börjar det väl bli dags för en snart. Sen ska besättningen läxa upp Jimpa en aning för misstaget han gjorde att rapportera in fel position dagen innan målgång. Ett misstag som ledde till att vår färd-graf visar på att vi tog en sväng halvägs upp till florida. Detta, mina vänner, är något en stolt seglare inte kan tolerera så där utan konsekvenser.
Ya, man, nu blir det chill on the beach.
På Återhörandes
Victoria af Piteå
PS. Victoria likes to extend a special thanks to our Beneteau contacts: Eric, Simon and Nestor, for their invaluable help and support in preparing for the trip. You sold us the boat, helped us get it in prestine sailing condition, answered all our calls along the way and eased our mind about any concern we had. It couldn’t have been done without you, guys! Now, just get that boom over here so we can hop over to Martinique and throw another great party there :-