Renovering – magisk förvandling av övergiven träsnipa

Med lite förädlad linolja och lite italiensk fernissa får man en gammal gisten och övergiven snipa att bli vacker som en dröm – om man får tro ett inlägg på ”Vi som älskar träbåtar!” Här berättar ägaren Ulric Brandt om förvandlingen.  

Fast egentligen är det en grov överdrift och ett försök att göra en lång historia kompakt och lättbegriplig.

För det som Ulric Brandt har åstadkommit under fem års tid med sin snipa som han hittade övergiven på en gårdsplan på Gräsö är verkligen svårt att greppa.

Inte nog med att han helt sonika kapade bort ruffen – med allt vad det gjorde för att skrovets vackra linjer skulle träda fram.

Han har också rivit och bytt ut allt utom större delen av skrovet och rodret.

Från sanitär olägenhet till vackert smycke

– Egentligen var vi, jag min sambo Helena och hennes syster Erica på Gräsö för att paddla, men när vi skulle sjösätta kajakerna så fick jag syn på detta vrak – eller denna sanitära olägenhet, om man så vill, vilket blev början på en fem år långt och lustfyllt renoveringsarbete, säger Ulric.

Lustfyllt?
– Ja, vi lyckades spåra ägaren och fick båten gratis och körde hem den på lastbil till vår villatomt i Täby. Jag bestämde mig redan från början att jag bara skulle renovera när det kändes kul, säger han.

Och så blev det?
– Ja, och nu, fem år och 2 000 arbetstimmar senare känns det riktigt bra.

Se också:

Repowering – nytt krut i klassisk träpärla!
Makalös renovering av klassisk träjakt
Otrolig renovering – så skapar man rymd i en gammal klassiker

Den här historien är ett starkt bevis på att gamla snipor med daterade överbyggnader kan få ett nytt stilfullt liv.

Men så är du också professionell båtsnickare som ger dig på ett sådan här projekt?
– Absolut inte! Under betald arbetstid var jag kontorsnisse ut i fingerspetsarna. Men det är klart – på fritiden har jag byggt mycket ända sedan jag var sju år gammal. Det har varit allt från möbler till båtar där en kanadensare, en 2.4:a (Minitolva) och en Nordisk Familjebåt bara är några exempel, säger Ulric.

Och så har du haft god hjälp av sociala medier och inte minst av facebookgruppen ”Vi som älskar träbåtar!”?
– Ja, absolut. Det är ett fantastiskt forum med massor av kunniga och intresserade människor. Det gäller bara att sålla bland kommentarerna där kunniga råd blandas med ”bränn upp skiten!”, ”ta en öl istället”, och folk som med stor självsäkerhet ger råd som är uppåt väggarna.

Så hur går det nu efter 2 000 timmar av hårt – men lustfyllt – arbete med allt från att få till språnglinje och sittbrunn så som du ville ha den till att renskrapa, dra ny el, lägga nytt däck och mycket mycket mer…?
– Jodå, häromdagen sjösatte vi den för andra året efter avslutat renoveringsarbete. Då läckte den ganska ordentligt så jag fick ordna med en extra pump och sova vid båten under natten. Men nu är den någorlunda tät.

Att kapa överbyggnaden är ett effektivt sätt att ge denna klassiska snipa en tidlös design.

Törs man fråga vad renoveringen har kostat?
– Ja, jag har faktiskt bra koll på det. Dyrast var ny motor och drivlina (som strök med när båten låg på botten en tid 2010 reds. anm.) samt el och tankar som bara det gick på 100 000 kronor. Totalt landade vi på en kvarts miljon i material innan den såg ut som idag, berättar Ulric.

Vad vet du om båtens historik?
– Den här snipan, eller Chris som hon heter, seriebyggdes på Arholmens Varv i Norrköping 1965 och vem som var den första ägaren är oklart, säger Ulric och fortsätter:

– Men däremot hittade jag till slut en rostfri tank under allt bråte när jag renoverade båten som det stod ”H. Friström Åtvidaberg” på.

Den tidigare ägaren blev överlycklig.

 

– Något som min sambo spårade till en Hans Friström som ägde båten under tidigt 80-tal och som blev överlycklig när vi hörde av oss och hade hittat hans pärla som han dessutom hade letat efter utan framgång.

Ulric fortsätter:

– Han blev faktiskt så glad att han renoverade originalskyltarna med båtens namn. Den ena fick jag under renoveringen. Den andra skulle jag få vid sjösättningen mot löfte att han fick följa med under premiärturen.

– Och så blev det, avslutar han.