Här sätter vi tänderna i Sveriges nya aluminiumbest som förutom ruggiga prestanda också är fullpreppad med nydanande idéer och teknik. Och den har en stor likhet med McLarens legendariska rekordbil.
År 1992 släppte McLaren världens mest extrema supersportbil som ett par år senare satte fartrekord för produktionsbilar på 386,5 km/h. Det stod sig till 2005 då svenska Koenigsegg tog över tronen.
Förutom fartegenskaperna så skiljde den sig starkt från konkurrenterna i sin design. Inte minst när det gäller förarplatsen. På äkta racingmanér sorterades den till bilens mittpunkt med passagerna strax bakom på vardera sida.
Även om Marell 850 WA också visar sig ha prestanda utöver det vanliga så är nog den enda likheten med den brittiska besten just förarplatsens placering. Så är det också en likhet som är väl värd att notera och tänka kring.
Se video med våra första intryck av Marell 850 WA!
Båten är bred och det är inte minst för att lösningen med konsolen i mitten kräver det, då det inte finns någon genomgång i mitten. Ska man baxa sig själv från för till akter måste man alltså passera längs sidorna.
Placeringen är knappast optimal när man ska lägga till med båten själv – det vill till att man snabbt kan klämma sig ut från stolen och springa runt konsolen för att ta tag i bryggan. Men så är ju också relingen försedd med en ytterst rejäl och gedigen avbärarlist.
På de flesta andra vis så känns det dock både häftigt och vettigt att sitta i mitten.
Föraren i centrum
Att konceptet bygger på att föraren står i centrum råder det inga tvivel om.
På ett fingers avstånd bakom ratten finns både tilt och lift. Fotgas ska gå att beställa men fanns ej på testexemplaret. Utan fotgas nyttjar man inte trimfunktionerna på ratten särskilt mycket då man ändå måste ha en hand på gashandtaget vid aktiv körning.
Den teoretiska drömmen vore att ha fotgas. Frågan är dock om det funkar bra tillsammans med den fjädrande stolen. Vi håller tummarna för det och ber att få återkomma i ärendet.
Slipper torka rutor
Tack vare en liten men lika ovanlig som naggande god detalj kan föraren fokusera på körningen även i hårt väder – vindrutetorkarna är väl tilltagna och det finns en så enkel sak som spolarvätska och regnsensor, vilket fortfarande är en ovanlig syn på båtar.
Den enda uppenbara ergonomiska missen jag hittar, men inte nämner i videon, är motorinstrumenten. De sitter bredvid ratten och för att se dem måste man böja sig och man tappar då direkt fokus på framfarten. Samtidigt så spelar det ingen större roll då man kan få upp all motordata på Raymarine-skärmarna.
För dem som vill förenkla sin körning och inte konstant tänka på trim så finns interceptorer från Zipwake som tillval. Under dag två av testkörningen, som gick från Kärringön till Göteborg över ett upprört hav, så fick de verkligen bekänna färg. Det råder inga tvivel om att interceptorerna fungerar och gör färden tryggare och lugnare. Men i farter över 30 knop hinner de inte med att motparera vid landningar. Båten går också tydligt trögare med interceptorerna aktiverade.
Elektronisk el
På teknikfronten bryter Öregrundsgrabbarna på Marell också någorlunda ny mark i fritidsbåtsvärlden. Istället för att dra kablar kors och tvärs satsar de på ett såkallat Bus-system där all el styrs elektroniskt. Alltifrån att “dimma” belysning till att kontrollera värmare, nivå i tankar eller slå av och på funktioner – allt styrs elektroniskt via Raymarines plotterskärm. Det mesta kan till och med styras via internet, om man så vill.
Apropå elektronik så kan passageraren om styrbord helt och hållet styra navigationen via en spak och knappa, ett måste vid tät högfartsnavigering.
Bränslemässigt står Evinrudes motorer ut från mängden. Här är några exempel som jag mätte under provkörningen:
- 120 l/h 50 knop.
- 100 l/h 45 knop.
- 57 l/h 30 knop.
Hur båten i övrigt känns att köra får ni se och höra i videon ovan.