1995 var jag bosatt i USA, närmare bestämt i Florida, där jag bedrev mitt yachtdesignföretag. Min gamla seglarkamrat Bo Hedensjö hörde av sig och berättade att han funderade på att bygga sig en båt avsedd för långsegling, kanske till och med jorden runt.
Hans vision var att båten skulle vara moderat i storlek och lätt att hantera ensam. Tanken var att hans seglande skulle vara både på egen hand och ibland tillsammans med olika vänner men alltid med en liten besättning. Eftersom han dessutom är en av landets mest meriterade havskappseglare med åtskilliga Gotlandruntsegrar och VM-segrar i havskappsegling så var det ganska klart att hans krav på prestanda inte fick komma i andra hand.
Spektakulär båt
Det kan kanske förefalla naturligt att då välja en begagnad båt av alla de olika jordenruntkappseglare typ BOC som finns ute på marknaden. Bosse hade emellertid andra planer och krav. Fylld med idéer om hur just hans båt skulle vara utformad började en dialog som skulle sluta med en av de mest spektakulära och udda fartyg som jag varit
inblandad i.
När planeringen började framstod det ganska klart att de planerade 36 fot inte skulle räcka och båten kom att bli 40 fot innan konstruktionen var klar.
Två master
Bosse ville ha en tvåmastad båt med relativt låga och hanterbara master. Eftersom han prioriterade prestanda blev fristående vridbara vingmaster, typ slättoppskonare, ett krav.
Båten skulle också ha minimalt deplacement och vara lättdriven, vilket kom att leda till en väldigt exklusiv närmast hysteriskt avancerad byggmetod med laminat av endast kolfiber som var laminerat med en så att kallad ”wet machine” i kombination med vacuum.
Kolfiberkonstruktion kom att gälla i stort sett varje detalj på båten, inklusive inredning.
Minimalt djupgående
En båt som ska kunna segla i alla olika vatten jorden runt måste ta hänsyn till ett minimalt djupgående. Eftersom prestandakravet var högt fanns inget alternativ till en fenkölslösning och ett djupt spadroder. Kölens djupgående är hela 3.0 m och med ett roderdjup på 1.7 m så var hydraulisk köllyft en nödvändighet. Även rodret måste vara möjligt att lyfta upp för att totalt nå ett max djupgående på endast 1.15 m. Roderkonstruktionen blev en kolfiberfena som sitter i en trumma som är lagrad i två stora kullager. Rodret är lyftbart inne i denna trumma till obestämt djup efter rådande förhållanden.
Vattenbarlast
Denna kölkonfiguration skulle, kan man tycka, vara tillräcklig för att klara en nödvändig stabilitet men Bosse ville kunna öka på stabiliteten med båtens extremt smala vattenlinje. Långa sträckbogar till havs blir naturligtvis betydligt trivsammare med en båt som står upprätt även i frisk bris. Därför blev även vattenbarlasttankar installerade på var sida som rymmer 800 l.
Det stod klart att båten skulle behöva en avancerad och kompetent konstruktör för båtens struktur som vi själva kände att vi inte behärskade. Valet föll på ett konstruktörsteam i San Diego som heter Buchanan & Newcomber med stor erfarenhet av bland annat America’s Cup och BOC-båtar för några av världens mest respekterade yachtkonstruktörer.
Mer avancerad än en AC-båt
Ett annat viktigt beslut var val av byggare. Då jag redan börjat fundera på att sätta upp en egen shop för one-off-byggen så fattades ett beslut att Eagle skulle bli vår start på detta nya företag som fick det vackra namnet Azzura Boat Works Inc. med säte i St. Petersburg, Florida.
Det kommande 18 månaderna skulle bli något av de mest hektiska i mitt liv. Båtens utformning, konstruktion och höga krav var kanske inte det idealiska startup-projektet. Enligt konstruktörsteamet i San Diego var en AC-båt en ”peace of cake” jämfört med denna båt.
Bygget
Eftersom båten i sin helhet krävde en konstruktion i kolfiber för att nå det planerade deplacementet på sex ton, valdes en lamineringsmetod med ”wet machine” som på den här tiden var vanligare än prepreg. En dylik maskin inköptes därför från Nya Zeeland. Metoden är enkel och innebär att man låter kolfibern passera genom två valsar där den får en bestämd mängd Epoxy. Sedan läggs den på en plugg och vacuumpressas därefter under högt tryck.
Metoden innebär en mycket hög procent fiber i laminatet, vilket ger hög styrka och lätt laminat. Resultatet för hela konstruktionen, i alla sina komplicerade delar, blev förbluffande bra och efter 16 års seglande runt i Karibien och över Atlanten har inte en enda del gått sönder. Båten har dessutom varit med om en av de värsta orkanerna i Karibien då den var uppställd på land. Båten blåste naturligtvis omkull men även den vurpan klarade båten med bara småskador.
Master och segel
Masternas och seglens utformning tog form genom ett samarbete med segelmakaren Bengt Lindholm, numera segelmakare på North Sails i Stockholm. Utformningen av mastens framkant är utformad på samma sätt som en framkant på en flygplansvinge. På den här vingen är sedan dubbla segeldukar fästa, så att läsidan alltid är en naturlig fortsättning på vingens framkant. De låga masterna ger kanske inte optimal prestanda på kryssen, men desto mer effektiva så fort man lättar något på skoten. Båten bär dessutom en fock och en gennaker.
Hydraulisk köl
Kölen lyfts i en trumma som går genom däcket och har en manuell hydraulpump, något som undertecknad anser bör bytas mot en eldriven pump då det är ett ganska tungt jobb att pumpa upp de 2000 kg som kölen väger.
Rodret är ett enkelt spadroder med samma profil efter hela längden. Detta för att lätt kunna lyftas genom den trumma som rodret är lagrat i. Rodret kan alltså enkelt lyftas hela vägen upp och tas ur trumman för service om något händer.
Däckets utformning är helt styrt av de fristående masterna och deras infästning i däcket. Det leder till att däckshuset är relativt högt för att få distans mellan däcket och mastfötterna. Kanske ger däcket ett annorlunda utseende, på gott och ont, men en positiv följd av det höga däcket är en mycket bra ståhöjd i båten och ett mycket ljust och rymligt intryck invändigt.
Inredningen formad efter költrumman
Med anledning av den költrumma som går rakt igenom hela båtens inredning så har inredningen i stora delar utformats runt trumman. Till skillnad från de flesta andra båtar så har salongsdelen förpassats till den främre delen av båten där också pentryt är placerat. Trumman har visat sig vara en utmärkt vägg att luta sig mot vid matlagning under havssegling och den upplevs faktiskt inte som något hinder för inredningen. Även navigationsdelen har placerats i anslutning till trumman.
Akterut finns två rymliga sovkabiner och en stor toalett. Direkt under nedgången finns ett större öppet utrymme som fungerar väl för segelhantering mm.
Svårslagen långseglare
Eagle 40 är i sanning en speciell båt. Få båtar har visat sig fungera bättre än Eagle för långsegling med liten besättning eller ensamsegling. Att konstruktionen klarat allt den utsatts för är ett bevis för att Buchanan & Newcomber gjort ett fantastiskt bra jobb.
Efter 16 år är båten i utomordentligt gott skick och kräver inte mycket för att komma till nyskick igen. Eagle var den första båten i Azzuras produktion som skulle följas av betydligt större båtar upp till 92 fot som tex Rivolta 90.
Data Eagle 40:
Längd: 12.40 / 13.30 m (med bogsprötet)
Längd vattenlinje: 11.60 m
Bredd: 3,85 m
Bredd vattenlinje: 2,35 m
Djup:1,20/3,20 m
Vikt: 6 000 kg
Kölvikt: 2 000 kg
Vattenbarlast: 2 x 800 liter
Storsegel: 2 x 33 kvm
Fock: 20,5 kvm
Gennaker: 65 kvm
Se mer på www.sodergrengroup.se.
Foton: Gustav Morin.