Gullviverallyts första dag är slutförd i en av årets första sommardagar. Med start vid Getfoten och ut genom Oxdjupet förbi Grinda och till första etappmålet vid Gränholmen. Foto Allan Förberg.
Ett fantastiskt väder men med mycket svaga vindar, för att inte säga, inga alls stundtals. Karoline, Susanna, Fredrik, jag själv och så naturligtvis stjärngasten Kajsa två år, utgör besättningen på X-99an Punkten. Inledningen kunde ha varit bättre då Susanna inledde evenemanget med att kvällen före start sätta en kniv rätt in i handen. Det innebär att den lite tunna besättningen blev ännu en hand kort. Med hjälp av Kajsas goda humör höll besättningen ändå.
Starten skedde i praktiskt taget ingen vind alls vilket ledde till att de mindre båtarna som startar först blev av med en stor del av sitt handikapp i tid redan i starten, vilket gynnade alla större båtar. Den hypersnabba Pac Man kunde därför saxa sig igenom fältet med sin stora Genacker utan problem och vinna tävlingens första dag.
Vår inledning blev bra när vi med tur och viss skicklighet lyckades väl med att ta oss fram i fältet ut genom Oxdjupet. De mycket svaga vindarna med vindstråk från alla håll gav utrymme för mycket skärande åt alla håll, vilket spred ut fältet.
Den här dagen blev ett typiskt exempel på att man aldrig ska ge upp i segling, hur hopplöst läget än ser ut att vara. Många små “omstarter” gjorde att placeringarna varierade kraftigt ända till mål.
För vår egen del blev det parkering vid Grinda där vi fick uppleva den mindre roliga situationen att se många konkurrenter retsamt enkelt komma bakifrån och runda oss utan att vi kunde göra mycket åt det. Det är det som är skärgårdssegling och som gör tävlingsformen så intressant. Det bästa och mest erfarna skärgårdsseglarna är de som klarar sig bäst.
Vädret var strålande, även om vi kanske önskat lite mer vind. Banan blev avkortad som följd av att vi närmade oss maxtiden. Avslutningen på dagen blev som vanligt en fest i Gullvivans anda. Trevligt och gemytligt och alla fick pris. Lilla Kajsa var väldigt nöjd med dagen när prisutdelningen var avslutad. Detta till trots att hon under en av de hetare manövrerna ramlade ner från nedgångstrappan och ådrog sig en rejäl blåtira. Tuff som hon är återkom humöret snabbt när den värsta smärtan lagt sig. En typisk Gullvivetjej.
Vi ser nu fram mot nästa spännande etapp till Sandhamn. Värmen kvarstår och kanske blir vindarna idag något mer gynnsamma. Vi hoppas att vi slipper regnet här ute i Skärgården. Hur det än blir med den saken så blir det ännu en rolig dag på fjärden och fortsatta obligatoriska kvällsdiskussioner om båtar, vindar och varför vi inte gjorde så där och si på annat ställe.
//Håkan Södergren